Karriärbyte: Från socionom till keramiker

Anneli nyvy

Vem är du?
Jag är Anneli. Född 1970 och uppvuxen i Fritsla, Västra Götaland. Är utbildad socionom och boende i Kisa, södra Östergötland, sedan 15 år tillbaka.

Vilket yrke hade du tidigare?
Tidigare arbetade jag som socialsekreterare i Linköpings kommun.

Vilket yrke har du idag?
Idag driver jag ett krukmakeri i Kisa, Hjortslunds Stengods.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jag fick en möjlighet att ta chansen att arbeta som krukmakare och tog den. Jag trivdes fint att arbeta som socialsekreterare och med mina arbetskamrater, men då möjligheten öppnade sig genom bla en flytt så fanns det helt enkelt inte tid för två arbeten. Valde därför krukmakeriet, då jag tänkte att detta är en chans som jag bara får en gång. Om det inte bär sig, kan jag säkert alltid falla tillbaka på mitt andra yrke.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Jag hade sedan länge haft siktet inställt på att någon gång arbeta med leran, så när möjligheten erbjöds så tog jag chansen. Tidigare var drejandet en hobby.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Det var ett förhållandevis lätt beslut att fatta eftersom jag under en tid arbetat halvtid som socialsekreterare och halvtid som krukmakare, och på så sätt ”provat på” krukmakaryrket.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag sa upp mig efter inte fullt ett år av halvtidsarbete som krukmakare. Min arbetsgivare var då så generös att jag fick vara tjänstledig den första tiden ifall jag skulle ångra mig eller om allt skulle få åt pipsvängen.

Största utmaningen för din del med att  byta yrke/starta eget var…
Den största utmaningen var att ha modet att tro på mig själv. Vid den tidpunkten levde jag ihop med min fd man, vilket innebar att vi tillsammans kunde starta upp krukmakeriet.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
Enbart positiva.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det bästa är friheten att kunna göra mina egna val samt att få möjlighet att arbeta med en skapande verksamhet.

Det sämsta är friheten och att jag måste göra mina egna val. Det kan såklart verka paradoxalt, men i och med friheten så har jag ansvar över hur företaget går och att se till att ekonomin går ihop. Lyckligtvis så går krukmakeriet bra och mina utmaningar ligger i att hinna producera i takt med efterfrågan.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Nej.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Mina förhoppningar är att fortsatt kunna utveckla företaget i den takt jag finner lämpligt och att finna harmoni mellan arbete och fritid. Idag arbetar jag på tok för  mycket.

Tre tips från dig till de som funderar på att  byta bana/starta eget:

  • Se till att inte dra på dig för mycket återkommande fasta kostnader, såsom lån. Du kan inte direkt kontrollera dina inkomster men ha större kontroll över dina utgifter.
  • Var beredd på att arbeta hårt (till en början).
  • Du kan mer än du tror!

 

Vill du veta mer om Annelis keramik? Titta in hos Hjortslunds Stengods

 


VKB: Det bästa och sämsta är friheten

clay

 

”Det bästa är friheten att kunna göra mina egna val samt att få möjlighet att arbeta med en skapande verksamhet. Det sämsta är friheten och att jag måste göra mina egna val. Det kan verka paradoxalt…”

 

Anneli, veckans karriärbytare. Läs mer om henne i morgon fredag.

Välkommen då!

 

 

1 Comment

Tags:

Category: OM KARRIÄRBYTE


Inspiration på nätet X3

dolphin


”Inför döden ångrar få att de inte simmat med delfiner” Artikel av Ann Herberlein
Sant och läsvärt!

Lotta Jansdotter lever sin dröm som den svensk designern med bas i Brooklyn, NY

Sonens ständigt trasiga byxknän blev lönsam affärsidé.

 

 

 


Tid att realisera drömmar

www.nvvy.se

En av de vanligaste orsakerna till att människor stannar där de är, fast de inte trivs, är brist på tid. De finner inte tiden i deras liv att samla tankar och eventuellt komma på vad de vill göra istället. Så de blir kvar på arbetsplatser och i miljöer som egentligen inte känns rätt. Linnea Berglund i förra veckans intervju kände att ekorrhjulet inte höll längre. För henne var det en sjukdom som blev ett ”wake up call” och fick henne att fråga sig vad hon egentligen höll på med. För många rullar det bara på. Vi hinner reflektera och vi hinner känna efter emellanåt. Men det finns inte tillräckligt med tid att verkligen koppla av och tänka på djupet ”vad vill JAG egentligen?” och hur ska jag komma dit. Det där med att fundera ut hur vi ska realisera våra drömmar hinns inte med. För då är semestern slut. Och så rullar det på.

Jag tror att ibland är den enda lösningen att göra ett medvetet val att resa på oss och avlägsna oss från allt och alla någon vecka för att ge oss själva tid. Tid att spendera alldeles själv med våra egna tankar, eller tillsammans med andra som går i samma tankar. Det kan vara så enkelt som att åka till en sommarstuga själv en vecka eller åka på en resa själv en vecka. Det kan också vara att anmäla sig till en kurs någonstans i världen, som innebär både en resa i ny miljö, samt att försöka finna sig själv och hitta vad som är viktigt i livet. Här nedan följer exempel på tre olika destinationer som alla innebär tid att tänka och hjälp på traven med att realisera drömmar.  De här alternativen innebär visserligen en ekonomisk investering. Men för många har de förändrat och lyft hela deras liv till det bättre, det är en värdefull investering.

 

BARAVARA VID SILJAN erbjuder olika kurspaket där besökare ges möjlighet att bo i vacker avskild miljö och delta i olika kurser med målet att finna sig själv. Kursdeltagarna kan bland annat delta i yoga, meditation och terapi med professionella ledare. Tidigare i vår intervjuade jag Anders i Höllviken. Han besökte BaraVara vid Siljan och idag lever han sin dröm som professionell sångare. För paret Vedam-Knutsson som driver kursgården var det allvarlig sjukdom som gjorde att de själva vågade ta steget och förändra deras liv.

www.baravara.se

 

LITTLE BEACH HUT OF DREAMS
I södra England där hav möter land och det enda ljud som hörs är måsarna och vågorna som slår in mot stranden, där ligger Little Beach Hut of Dreams. Det är brittiska entreprenören Beth Kempton som äger den lilla stugan, men som anser att den är för bra för att bara hon ska ha tillgång till den. Med motkravet att du skriver ett blogginlägg om din dag i stugan, som i sin tur kan inspirera andra kan du låna stugan gratis för en dag. Tanken med strandstugan är ge plats för tiden i en värld som går allt snabbare. Att visa vikten av att skapa sig tid att realisera sina drömmar och reflektera över sin tillvaro. Tid att andas och känna sig fri. Du kan ställa dig själv på kö till att låna stugan HÄR. Vad skulle du göra med en hel dag för dig själv och dina drömmar?

littlebeachhouseofdreams

 

TURNPOINT-Go anywhere from here
Är du sugen på att resa längre bort? På Bali i det lilla mysiga samhället Ubud kan du tillsammans med deltagare från hela världen gå kursen 9-To-Thrive: Escape the office forever. I sex dagar bor du i underbart inspirerande miljö tillsammans med andra som, kanske, liksom du vill hitta ett annat sätt att leva. Kursen är sex dagar lång och fylld med intressanta workshops. Läs mer om kursens innehåll HÄR.

 

 


”Ekorrhjulet fungerade inte längre”

linnea nyvy

Vem är du?
Jag heter Linnéa Berglund och jag är bosatt i Fuengirola, Spanien, med min dotter som fyller sju år precis i dagarna. Som äldst av tre syskon har jag alltid varit lite av en banbrytare men med ett stort mått av ansvarskänsla. Ogillar, för att inte säga avskyr, måsten men älskar att planera. Vill ha både äventyr och trygghet, älskar traditioner men har svårt för fasta rutiner. Är rädd för att hamna i en bur där jag sakta men säkert vittrar bort.

Mina stora intressen och glädjeämnen, förutom min dotter förstås, är inredning, resor, djur och mat. Är en livsnjutare ut i fingerspetsarna. Om jag var tvungen att leva på tre saker under resten av mitt liv så skulle det bli vattenmelon, lakrits och jordgubbar.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag har haft flera olika yrken, bland annat är jag utbildad trädgårdsdesigner och hudterapeut.

Vilket yrke har du idag?
Idag jobbar jag som skribent, författare och livsinspiratör.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jag har alltid varit lite rastlös av mig och har svårt att tänka mig att göra samma sak under resten av livet. Som människa utvecklas man ju, förhoppningsvis, hela livet och vad som är rätt nu behöver nödvändigtvis inte vara det sen. Jag vill passa på att lära mig och få möjlighet att uppleva så mycket som möjligt under de år som är tilldelade mig.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
När jag var liten gick jag omkring och sa att jag skulle bli författare när jag blev stor. Böcker har alltid varit en stor del av mitt liv och jag älskar än idag att få tillgång till en annan värld genom böckerna. Någonstans på vägen föll drömmen om författarskap bort och jag gjorde en massa andra saker istället. Skrivit har jag dock alltid gjort, både kortare noveller och en del artiklar och reportage för tidningar.

För några år sedan blev jag sjuk och medan jag låg i sängen och återhämtade mig fick jag plötsligt en ingivelse om att börja skriva en barnbok. Inspiration hade jag i massor från mitt eget liv och en vecka senare hade jag manuset klart och skickade in det till ett par olika förlag. Det var startskottet på min författarkarriär. Nu har jag fyra böcker utgivna i samma serie, en del litteraturpris och flera nya böcker på gång.

Efter att ha fått både pris och bra recensioner växte självförtroendet och jag kände att det är det här jag vill hålla på med.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag började skriva mer kontinuerligt för tidningar för att få ihop de pengar jag behövde och sa upp min fasta tjänst på en gång. För mig var det allt eller inget som gällde i det läget. Jag var tvungen att våga hoppa och se till att det höll. Samtidigt läste jag litteraturvetenskap på universitetet för att få en bra backup och kunde därefter även börja jobba som lektör vid sidan om författarskapet.

Största utmaningen för din del med att byta yrke/starta eget var…
För min del var det att synas i bruset. Det är så många som vill skriva böcker idag och i och med att man kan ge ut böcker själv finns det ett överflöd av böcker på marknaden. Det är väldigt roligt, men gör det samtidigt svårt att nå ut till läsarna. Att motivera människor att köpa just mina böcker bland alla andra är en stor utmaning. En annan utmaning är att man måste jobba väldigt mycket utan att ens veta ifall man kommer få betalt för det. Boken skall skrivas, bli utgiven, marknadsföras osv innan man eventuellt får några pengar. Osäkerheten kan vara väldigt pressande, men samtidigt kan man omvandla det till en drivkraft.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Den nämnda osäkerheten kan vara väldigt jobbig, men samtidigt få jag göra det jag älskar. Jag har privilegiet att kunna jobba varifrån som helst, jag kan skriva på så många olika sätt och det är ständigt varierande och något nytt, vilket passar mig väldigt bra. Man blir aldrig uttråkad. Att göra research, vare sig det är för en bok eller ett reportage eller en krönika är oerhört roligt och stimulerande. Det tar mig till nya platser och nya möten med människor jag aldrig skulle kommit i kontakt med annars och jag får lära mig nya saker hela tiden.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Jag hoppas att jag i framtiden har fått mina nya böcker för vuxna och min nya barnboksserie för barn utgivna. Sedan vill jag också fortsätta skriva krönikor och jobba vidare med min podcast som är på väg att sättas ihop just nu. Att kunna kalla sig författare, skribent och livsinspiratör är för mig en dröm som jag njuter av att vakna upp till varje dag.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/starta eget:

  • Fundera över vad som är viktigt och rätt för just dig. Vad mår du bra av? Att veta vad man verkligen vill är första steget.
  • Sätt upp mål och ta de steg du behöver för att nå dem. Få saker sker av sig själv, man måste själv se till att nå dit man vill. Den perfekta tidpunkten inställer sig sällan. NU är en bra tid att börja förändringen. Gör det i etapper om det känns tryggare.
  • Se till att utrusta dig med mod och envishet. Allt går, det är bara frågan om hur snabbt det går. En del saker kan förändras nu på en gång, andra dröjer lite. Ge inte upp bara för att det inte gick enligt planerna på en gång.

Du har inte bara bytt yrke i livet. Du flyttade precis från Sverige till Spanien. Kan du ge en liten bakgrund till ditt val att flytta till Spanien?
För ett drygt år sedan fick jag ett cancerbesked. Det blev en väckarklocka för mig och jag kände att jag behövde göra en förändring i livet. Ekorrhjulet fungerade inte längre och jag ville vara en bättre förebild än så för min dotter, visa att man kan leva på ett annat sätt. Dessutom har min dotter astma och mår inte så bra i Sverige på vinterhalvåret i den råkalla luften. Spanien kändes som ett bra alternativ eftersom klimatet är så mycket bättre, människorna mer avslappnade, man lever i lite långsammare takt och vet att njuta och umgås istället för att stressa ihjäl sig med karriär och en massa inbillade måsten. Dessutom är det ändå ”nära” hem till Sverige, vilket var nödvändigt eftersom min man jobbar kvar i Sverige och pendlar till oss i Spanien halva månaden.

Har det känts ”lätt” att flytta till Spanien rent praktiskt? Mycket byråkrati?
Spansk byråkrati är inte att leka med, det skall jag inte förneka, men visst hjälper det att det är ett EU-land. Man får mycket gratis på så sätt och länderna har en hel del samarbete som underlättar byråkratin något. Men man får inte glömma att allt är väldigt annorlunda i Spanien gentemot Sverige, regelverket är ett helt annat. I början är det mycket att sätta sig in i och mängder av blanketter som skall stämplas (spanjorerna älskar papper och stämplar) och saker som skall ansökas om.

Kan du driva ditt företag (skriva böcker) från Spanien utan problem?
Ja, jag driver mitt företag från Spanien, det är inga problem alls. Det är ju en av fördelarna med mitt jobb, att det är helt plats och tidsoberoende. Skriva kan jag göra när och varifrån som helst. När jag hjälper mina kunder som lektör fungerar det fint det med, likaså poden som kommer sändas från Spanien. Nu håller jag på och skall utöka med att även coacha människor och även det kommer ske via webben. Viva internet!

Hur har ni gjort med bostad? Hyra/köpa, svårt att få tag på?
Vi har valt att hyra ut vårt hus i Sverige fram till nästa år (2016), därefter får vi se vad vi gör med det. Kanske behåller vi det, kanske säljer vi, det är inte bestämt än. Själv hyr jag en lägenhet i Spanien. Det finns hur många lägenheter som helst att hyra, så att få bostad är inga problem alls. Däremot så kan det vara bra att tänka på att standarden är mycket lägre än den man kanske är van vid i Sverige. Jag skulle inte rekommendera att man skriver på något avtal för långtidskontrakt utan att med egna ögon (på plats) ha sett bostaden

I Spanien finns det ingen hyresmarknad på samma sätt som i Sverige så till vida att man sätter upp sig på kö och när man får ett kontrakt har man det tillsvidare. Här hyr man privat och nästan alla kontrakt skrivs på elva månader eller mindre. Det har att göra med den starka besittningsrätten i Spanien. Så om man vill slippa flytta runt, eller om man vill göra i ordning sin bostad så är det bättre att köpa. När man köper tillkommer det alltid en massa avgifter som man måste vara medveten om utöver själva köpesumman.

Vad upplever du är den största skillnaden med att leva med barn i Spanien vs Sverige?
Här i Spanien är barn en självklar del i det sociala livet på ett annat sätt än i Sverige. Barnen räknas alltid in och har en självklar plats överallt. Likaså pensionärerna. Man månar mer om varandra i familjen. Andra skillnader är naturligtvis dygnsrytmen och att stress i princip inte förekommer. Saker blir klara när de blir klara, man kommer när man hinner. Man tar sig tid att stanna och prata med de man möter och man pratar alltid direkt till barnet när man vill dem något, aldrig över huvudet via föräldrarna.

Temperaturen gör att man tar det lugnt på dagarna och är mer aktiva på kvällarna, det gäller även barnen. Att de är med ute till midnatt är inget konstigt alls här, istället sover de några timmar på dagen, i alla fall under sommaren. Det blir lite annorlunda på vintern.

Vad upplever du är de största fördelarna/nackdelarna för er familj med att bo i Spanien (hittills)?
Fördelarna är att vi kan vara ute mycket mer (utan att frysa ihjäl), att vi kan ta underbara kvällspromenader utan att behöva ta på oss så mycket som en tröja, all god och hälsosam mat och tiden vi får tillsammans. Människor är mer öppna och sociala, något vi verkligen uppskattar. Nackdelen är att vi är långt borta från familj och vännerna i Sverige. Visst kan man också sakna Sveriges fina, men det går att leva på ett annat sätt också.

Vad tror du att man vinner som människa med att bo i ett annat land en period i livet?
Väldigt mycket! Man blir mer öppensinnad, ödmjuk och faktiskt även företagsam. Man kan inte rida på vågen av invanda mönster, man måste aktivt ta reda på hur saker och ting fungerar. Att försöka integreras i ett annat land skapar större förståelse för andra och utvecklar en som människa. Om man också lär sig språket har man nyckeln till det mesta, nämligen förmågan att kommunicera med de människor man möter. Helt säkert vidgar man sina vyer på det sättet.

Talar ni spanska? :)
Vi försöker lära oss mer och mer varje dag. Det är lättare för min dotter än för mig, men jag hoppas på att kunna lära mig så att jag blir flytande i spanska så fort som möjligt. Eftersom vi bor i Andalusien är det lite lurigt ibland, dialekten här är väldigt grov och man pratar väldigt snabbt, med förkortade ord. Språket är just nu den största utmaningen, men vi har satt som mål att bli flytande, nu gäller det bara att ta oss igenom alla steg dit!

Vill du läsa mer om Linnea och hennes författarskap, samt livet i Spanien? Ta en titt på hennes hemsida!

logo-inspain-500px

 



VKB: ”Stress förekommer i princip inte här…”

beach nyvy

”…stress förekommer i princip inte här. Saker blir klara när de blir klara, man kommer när man hinner. Man tar sig tid att stanna och prata med de man möter och man pratar alltid direkt till barn när man vill dem något, aldrig över huvudet via föräldrarna.”

 

Linnéa bytte både karriär & land. Läs om henne i morgon fredag.

Välkommen då!

 


Inspiration på nätet X3

walking

Denna eviga strävan efter något – en välsignelse eller förbannelse? Folk som dig & mig ringer in till Karlavagnen och ger sin syn på saken.

Nio-till-fem-jobbet instiftades någon gång under 1800-talet, men det rimmar illa med vad forskning idag säger om när på dygnet vi arbetar effektivast. De säger att vi borde arbeta färre, men effektivare timmar. Här visas varför nio-till-fem-jobb inte är effektivt alls.

De här TRE sakerna stoppar dig från att leva ditt drömliv.

 

 


Andra halvlek – det är nu det händer

House nyvy

Efter att ha kört mer än heltid hela veckan satt vi igår kväll och slötittade med ett halvt öga på SVT:s Sommarkväll. Intervju med Fredrik Reinfeldt, som i sommar fyllt femtio år. Han har tillbringat det senaste året med att bland annat skriva och färdigställa hans självbiografiska bok ”Halvvägs”. Bokens titel förklarar han med att han själv befinner sig halvvägs i livet, både ålders- och karriärmässigt. Han menar att idag har vi möjlighet att bli hundra år och vid femtio är vi halvvägs: ”Så försök inte räkna bort mig”. Han ser på livet efter femtio som andra halvlek: ”det är nu grejerna händer”.

I samma program intervjuades även norska sångerskan Ane Brun som under året fyllt fyrtio år. Hon tog nyligen ett kliv i en ny riktning då hon gick från sina välbekanta och stillsamma singersongwriterlåtar till att spela in ”Can’t stop playing” med Dr Kucho och Gregor Salto. Låten gick i våras in som etta på  UK dance top 40-listan. Hon petade därmed ned yngre kollegor som Avicii och David Guetta. I ”Sommarkväll” får hon frågan av programledaren Rickard Olsson om  hennes flirt med housemusiken är resultatet av en fyrtioårskris. Ane Brun säger att hon faktiskt aldrig mått bättre och inte upplevt någon kris överhuvudtaget. Däremot säger hon ”mitt i livet blir man medveten om att livet passerar, så man blir liksom ännu mer modig och mindre rädd för att göra det man verkligen får lust att göra…Ja, nu har jag kanske fyrtio år kvar…nu är det bara att köra!”

Det finns inget så inspirerande som trygga människor i sina bästa år, som ser möjligheter, är nyfikna och orädda. Tummen upp för nya vyer i livet!

 

 


Karriärbyte: Från sjukgymnast till frilansande journalist

Hanna Sistek, Varanasi

Vem är du?
Hanna Sistek, 35 år. Bor sedan i år i Lafayette i delstaten Indiana i USA. Är dock på resande fot en stor del av året.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag gick Naturvetenskapligt program på gymnasiet och var väl egentligen för ung för att veta vad jag ville jobba med vid den tiden. Min mamma var danspedagog och jag själv hade alltid haft ett intresse för kroppen och hur den fungerade. Min dåvarande ”svärmor” tyckte att jag skulle passa som sjukgymnast och till slut började jag även själv tänka i de banorna. Sagt och gjort, jag utbildade mig till sjukgymnast vid Lunds Universitet.

Vilket yrke har du idag?
Idag är jag frilansande journalist

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jobbet som sjukgymnast var visserligen roligt och intressant. Men redan efter några månader i yrket började jag fundera om det verkligen var det här jag ville göra resten av livet. ”Hjälp, jag går till samma behandlingsrum varje dag. Till samma byggnad…” Tanken på att gå upp varje morgon och gå till samma vårdcentral kändes väldigt instängt. Ett halvår innan hade det tagit det slut mellan mig och min dåvarande kille. Vi hade hängt ihop i fem år, men insett att vi ville helt olika saker. Jag ville ut och se världen och han ville ha stabilitet i tillvaron. Som nyutexaminerad fick jag jobb på en vårdcentral i Årjäng, där stannade jag i ett år. Så här i efterhand tror jag att det året handlade mycket om att hitta tillbaka till mig själv och vad jag egentligen ville. Jag har alltid haft ett internationellt intresse och alltid längtat ut i världen. Mina mamma flydde med mig till Sverige från den dåvarande kommunistiska diktaturen Tjeckoslovakien. Min mormor sa alltid till mig när jag var liten: ”Du måste ut och se världen Hanna”. Allt det här fanns i mitt bakhuvud. I skolan hade jag alltid gillat att skriva, inte så att jag hade det som ett fritidsintresse, men jag tyckte om att uttrycka mig i skrift. Det tillsammans med mitt intresse för omvärlden och vilja att resa ut i världen gjorde att jag sökte till Journalistprogrammet i Göteborg. Journalistiken blev ett verktyg för mig att se och förstå världen lite bättre.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Under mitt år i Årjäng sökte jag till det korta Journalistprogrammet i Göteborg. Jag gjorde antagningsprov, kom in, och läste ett år tillsammans med 35 stycken kurskamrater, alla med varierande bakgrund. Eftersom jag redan tagit studielån då jag studerade till sjukgymnast så var jag inte sugen på att ta ännu mer lån. Jag flyttade därför hem till min mamma i Göteborg under ett år. Tre månader in i utbildningen, i november 2004, startade jag en enskild firma. Jag behövde stärka ekonomin under mina studier och såg en möjlighet att få komma in i branschen. Jag fick bland annat skriva artiklar för tidningen Scoop, som ges ut av Föreningen Grävande Journalister. De hade skral budget men jättebra handledning. Jag skrev till exempel en artikel om journalisters objektivitet och saklighet. Det var bra erfarenhet.

När jag gick ut Journalistprogrammet 2005 fick jag inget sommarjobb, då jag inte hade körkort. Jag hade skickat några frilansidéer till bland annat Veckans affärer men inte fått något svar. Det kändes lite som ett svart hål i början av frilanslivet. Jag skickade en massa mejl men hörde sällan något tillbaka. Det var en stor uppförsbacke. En dag då jag var på väg från Uppsala till Stockholm ringde Anders Billing, dåvarande nyhetschef på Veckans affärer: ”Är du intresserad av att frilansa för oss?” Han hade läst det jag skrivit i Scoop och gillade det. Det var stort. Men just då hade jag precis bestämt mig för att tillbringa hösten i Paris. Jag besökte ändå Billing på Veckans Affären i Stockholm och vi fick bra kontakt. ”Vi kanske kan hitta ett vick åt dig när du kommer tillbaka”, kontrade han när jag berättade om Paris-planerna. Efter en höst i Paris fick jag ett vikariat på VA. Initialt kände jag att ”jag kan ju ingenting om ekonomi”. ”Du kan skriva, det är huvudsaken. Resten lär du dig eftersom” blev svaret. Och det gjorde jag. Efter vikariatet sökte jag mig till GP Utland under sommaren och sedan bar det av till Indien. Och på den vägen är det. Jag hade min bas i Delhi i fem år och sedan Cairo i ett par år och reste sju-åtta månader om året. Jag har jobbat på fem kontinenter. Sedan i höstas är jag tillbaka i USA.

Största utmaningen för din del med att byta yrke/starta eget var…
Tja, det är klart att det var tufft i början. Första året som frilansare innan jag hade lärt mig yrket ordentligt var tufft. Innan jag lärt mig vad redaktionerna var intresserade av.

Ekonomin är naturligtvis ett orosmoment, speciellt i början. När jag började som frilansare fick jag höra ”Ja, du kan ju gå ur A-kassan på en gång om du ska starta eget. Om du vill ha A-kassa måste du nämligen lägga ned din firma” Jag kom ihåg att jag tänkte ”Shit, vilket pissigt land att vara egen företagare i”. Det är bara större bolag som räknas, som småföretagare är du bortglömd.

Den ekonomiska aspekten och otryggheten på arbetsmarknaden var läskig i början. Många tankar for genom huvudet den där första tiden:”Vad händer om jag inte säljer några artiklar en månad…?”, ”Vad händer om jag inte får in en betalning i tid…?”. Just då var jag tacksam att jag inte hade bostadslån, en familj att försörja osv. Bland mina kurskamrater på journalistprogrammet var det ungefär hälften som gick tillbaka till de yrken de hade innan utbildningen.

För egen del hade jag turen att 2008 få ett stipendium på 400.000 kronor för att åka till Stanford University i Kalifornien, USA och studera innovationsjournalistik. Det var verkligen ett lyft för mig. Jag insåg att jag behövde inte bara bevaka och skriva om ett område. Jag kunde göra vilken journalistik som helst. Det öppnade en helt ny dörr för mig. För stipendiepengarna kunde jag även investera i professionell kamerautrustning, vilket också blev ett lyft.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
Mina närmaste har alltid stöttat mig och tyckt att det har varit roligt att jag vågar och att jag hittat rätt. Så här i efterhand har jag reflekterat över att mina föräldrar aldrig sått någon rädsla i mig. De har snarare uppmuntrat mig till att utforska omvärlden och det tror jag har hjälpt mig i livet. När jag var yngre minns jag att andra föräldrar ofta kom med förmaningar som ”Tänk nu på att något kan hända”, ”Var försiktiga”, ”Akta er….”. Jag tror att det bara skapar rädsla och otrygghet.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det bästa är att jag kan åka vart som helst i världen och få tillgång till några av de mest intressanta människorna. Och sedan dela detta med omvärlden. Bäst är också den ständiga utvecklingen och friheten.

Mindre bra är att som frilansare blir du oftast styvmoderligt behandlad. Mina personliga finanser har fått stryka på foten för att jag frilansar. Hade jag jobbat på en redaktion i Sverige hade jag fått en bättre pension, om man uttrycker det så. Som medielandskapet ser ut så blir utlandskorrespondenter allt färre. Det är istället unga, hungriga frilansare som åker ut i världen, men ofta utan uppbackning hemifrån. Om något händer är det jag som drabbas. Som frilansare känner man sig lite som B-laget.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Ja, jag är nästan 36 år nu. Jag vill gärna dela mitt liv med någon. Jag bor sedan en tid tillbaka med en man i USA. Samtidigt är det inte lätt att vara på ett och samma ställe en längre tid när man är van att vara på resande fot. Jag funderar en del på vad nästa steg i min karriär ska bli. Antingen fortsätter jag som jag gör nu med frilansandet eller försöker hitta andra intressanta projekt där mina kunskaper och erfarenheter kan komma till sin rätt.

Jag vet att jag troligen inte kommer att bo i Sverige framöver. Jag känner mig inte svensk från första början i och med att mina föräldrar kommer från Tjeckien. Dessutom ju mer jag reser desto mer känns det som att ”hemma” är överallt och ingenstans. De gånger jag besöker Sverige känner jag också att det blir svårare och svårare att dela mina upplevelser med barndomsvänner. Jag inser att min vardag inte är intressant för alla, eftersom vi lever i helt olika verkligheter. Därför blir det lite så att jag söker mig till människor som också har erfarenhet av att bo och resa i andra länder.

Just nu bor jag i USA igen och trivs med det. Den amerikanska mentaliteten passar mig bättre än den svenska. Svenskar är ofta väldigt trygghetstörstande, medan amerikaner är bättre på att slänga sig ut i det okända. Sedan har de förvisso inget att förlora, då deras skyddsnät är i stort sett obefintligt.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/starta eget:

  • Följ ditt hjärta
  • Var ärlig mot dig själv
  • Låt inte rädsla vara den styrande kraften i ditt liv

 

 


VKB: ”Shit! Vilket pissigt land att vara egen företagare i”

frilans nyvy

 

När jag började som frilansare fick jag höra ”Ja, du kan ju gå ur A-kassan på en gång om du ska starta eget. Om du vill ha A-kassa måste du nämligen lägga ned din firma” Jag kom ihåg att jag tänkte ”Shit, vilket pissigt land att vara egen företagare i”. Det är bara större bolag som räknas, som småföretagare är du bortglömd.

 

Hanna, veckans karriärbytare. Läs mer om henne i morgon fredag.

Välkommen då!