Monthly Archives: februari 2015

Ibland finns det ingen att skylla på

alejandroescamilla-dude-walkin
Jag har i tidigare inlägg skrivit om en undersökning som visar att chefen är viktig för vår trivsel på jobbet. Och för vårt val att stanna eller gå från en arbetsplats. Den bilden vill jag nyansera lite idag. Jag tror nämligen inte att resultat från undersökningar och statistik är hela sanningen. Alla gånger. De flesta undersökningar går att se på från mer än ett håll. Bakom resultatet finns alltid en dold verklighet. Låt säga att vi vänder på steken. Denna text av Olof Röhlander till exempel får mig att fundera om det egentligen spelar någon större roll hur bra vår chef är. När allt ställs på sin spets så är han eller hon ändå vår chef.

Hur man än ser på saken så är vi ägda lite grann. Av vår chef. Vi har ingått ett avtal och vi arbetar i linje med företagets vision. En chef förser oss med arbetsuppgifter och har makt över vår framtid. Lite som lärare i skolan.

Om du fick välja. Om du dessutom fick bortse från den ekonomiska trygghet som en anställning innebär. Vill du vara ägd av någon annan eller dig själv? Tillhör du en av dem som skulle säga upp dig på stört om du vann pengar och blev ekonomiskt oberoende? Om du svarar ja, varför det? Jo, antagligen för att du vill göra det DU vill. Inte det chefen eller arbetsgivaren vill. Om flertalet anställda som deltog i den tidigare nämnda undersökningen också innerst inne vill vara någon annanstans. Egentligen. Avspeglas det i undersökningens resultat?

Jag gjorde en jämförelse med läraryrket tidigare. Vi skulle faktiskt kunna dra en parallell mellan lärare och chefer. Lärare är viktiga för elever i det avseendet att de har som arbetsuppgift att lära dem saker. De ska även få eleverna att trivas och känna sig motiverade. Men. Råmaterialet är också viktigt för ett lyckat resultat. Elever. Personal. Man kan leda en häst till vatten men inte tvinga den att dricka. Till viss del är det väl samma sak med en chef?

Min poäng är denna. Ibland är skoltiden närmare än vi tror. När missnöjet breder ut sig i korridoren är det enklaste i världen att skylla på någon. Läraren eller chefen.

Var vill jag komma med detta? Mycket utmålas som svart eller vitt. Jag vill nog bara visa att allting sällan är svart eller vitt. En chef är otroligt viktig för hur det fungerar på en arbetsplats. Men alla har ett eget ansvar och alla har även sin verklighet att förhålla sig till. Även en chef.

Den enda som kan ta dig dit du vill vara är du. Ibland finns det ingen att skylla på.

Related Posts


Från textilingenjör till trädgårdsarkitekt

Marie Skoog
Vem är du?
Jag heter Marie Skoog och är 40 år och bor i Göteborg. Jag är gift och har två små barn.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag är utbildad Textilingenjör och har jobbat tio år på Volvo Personvagnar och sex år på mitt nuvarande jobb.

Vad var anledningen till att du ville bryta med ditt gamla yrke/göra något nytt?
Det var egentligen bara de tre första åren på Volvo som kändes helt rätt för mig. Sen började jag känna att bilar inte egentligen låg i mitt intresse och att ett jobb där jag känner ett personligt intresse i produkten eller tjänsten skulle vara lättare att motivera sig med. Jag sökte andra jobb som Textilingenjör inom andra textilbranscher men de ville bara ha de som redan hade erfarenhet av branschen och trots att Volvo är ett fantastiskt företag och har höga krav på produkten så var det tydligen ingen fördel för mig att ha jobbat där. Jag sökte mig istället till ett projektledarjobb inom tapeter där produkten verkligen intresserade mig. Där blev dock min roll inte alls vad jag hade tänkt mig. Mitt självförtroende sjönk i botten och det kändes som om ingen trodde på mig eller gav mig chans att utvecklas. Egentligen låg det nog mest hos mig själv.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Jag bestämde mig för att göra något annat med mitt liv och jag funderade på vad det skulle vara. Jag funderade och googlade på olika roller och vad jag skulle behöva ta för åtgärder för att komma dit. Jag kom fram till två helt olika vägar: Produktchef eller Trädgårdsarkitekt. Sen gick jag till en coach för att få hjälp med att komma underfund med vilket jag ville mest. Hjärtat sa en sak men hjärnan en annan.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Det var svårt till en början för hjärtat sa Trädgårdsarkitekt och hjärnan sa Produktchef. Jag var jätterädd för en försämrad ekonomisk situation. Både under studierna och om jag skulle välja att jobba heltid som Trädgårdsarkitekt. Det valet innebar också att jag skulle starta ett eget företag vilket också har varit en dröm länge. Jag tänkte mycket på vilka konsekvenserna skulle bli och hur det skulle påverka min familj och vår livssituation. Coachen hjälpte mig att se fördelar och nackdelar med båda valen. Först kunde jag inte se vad jag egentligen ville. Men en dag sa coachen ”jag ser ju att du vet vad du vill”. Då fanns det ingen återvändo. Då förstod jag också att jag måste ge Trädgårdsarkitekt ett försök.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag googlade på olika trädgårdsyrken. Jag visste inte skillnaden på Trädgårdsmästare och Trädgårdsarkitekt. Trädgårdsmästare kändes inte helt rätt för mig men med Trädgårdsarkitekt fick jag en bra blandning av ett kreativt och akademiskt arbete.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att sadla om?
Enbart positiva. De flesta är väldigt imponerade över att jag vågar och jag ser att många går i samma tankar och önskar att de också vågade. Till och med från jobbet fick jag positiv respons. När jag gick in till chefen och sa att jag hade fått nog av att inte få några utmaningar och bad om 40% tjänstledighet i två år så försökte de ända upp på högsta ledningsnivå övertyga mig om att jag inte skulle göra det men jag hade redan bestämt mig och blev bara mer och mer övertygad om vad jag skulle göra. Men då fick jag plötsligt inte bara ok för tjänstledighet (de kan ju faktiskt inte neka till det) utan jag fick nya spännande arbetsuppgifter. Det blir bara mer och mer spännande på jobbet och jag ser det som att jag får lära mig nya saker som jag kan ha nytta av i mitt nya företag. Just nu känns kombinationen av eget företag och fast anställning som den perfekta kombinationen. Men jag vet inte hur stor möjlighet det finns att behålla den situationen efter att mina studier är klara.

Ångrar du dig idag? Varför/varför inte?
Jag ångrar mig absolut inte! Jag förstår nu att jag tänkte för långt fram och gjorde beslutet svårare än vad det hade behövt vara. Den lägre inkomsten under studierna ställde jag in mig på direkt och nu märker jag ingen skillnad. Jag lever inte märkbart annorlunda. Och vad framtiden anbelangar så känner jag att jag alltid har min utbildning och erfarenhet att falla tillbaka på och jag kan alltid börja med att försöka hitta ett deltidsjobb (om inte min nuvarande arbetsgivare kan erbjuda mig fortsatt deltidsanställning) samtidigt som jag driver mitt egna företag.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Jag har startat eget och gjort jobb för fantastiska kunder. Jag ska plugga färdigt och sen hoppas jag att jag en dag kan få snurr på mitt eget företag och klara mig ekonomiskt på det. Att kunna resa, renovera huset, pensionsspara och leva ett gott liv genom att arbeta hårt och lära mig massor. Men utan att arbeta ihjäl mig.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana:

  • Tänk inte för långt fram. Du kan alltid falla tillbaka på din utbildning och erfarenhet om du skulle ångra dig.
  • Om du vill skola om dig, se om du kan hitta distanskurser och stipendier och plugga deltid. Det är lättare att ta första steget då och lättare att klara den ekonomiska omställningen.
  • Ta gärna hjälp av en coach för att reda ut dina tankar. De uppoffringar som du måste göra känns stora i början men blir helt oviktiga efterhand. Det är värt det! Du ångrar aldrig det du har gjort, bara det du aldrig gjorde.

Här hittar ni Maries företag (sidan är under uppbyggnad) Högadals Trädgårdar
Läs mer om hennes karriärbyte på hennes blogg

 

 

 

 

 

Related Posts


You know you’re meant for more

cA4aKEIPQrerBnp1yGHv_IMG_9534-3-2

Laura Simms är karriärrådgivare och bor i Texas, USA. Hon hjälper människor att hitta ”hem” på arbetsmarknaden. På hennes egen sida Create like folks finns många bra handfasta tips för oss som vill hitta ett nytt yrke. Vi som inte riktigt vet vad vi vill göra.

Men en sak vet vi, som Laura uttrycker det: ”You know you’re meant for more”.

Efter att ha träffat flertalet människor som sitter på arbetsplatser där ute och längtar till något annat satte hon sig ned en dag och skrev ett öppet brev till alla arbetsgivare där ute.

”In case you haven’t figured it out: you’re going to lose them. They are making plans, now, to find a career they love, and a workplace that values them as people, as creators, and as contributors”.

Brevet kan du läsa i sin helhet här.

 

 

 

 

 

Related Posts


Vad är väl en bra chef…?

…hen kanske är empatisk, motiverande, förtroendeingivande, kompetent, rättvis…eller alldeles…alldeles precis som Lumbergh i Office Space… (ni har väl inte missat honom?)

Oavsett vilket skulle man kunna säga att chefen i många fall avgör vår framtid.
Hen kan få oss att vilja stanna eller gå

 

Related Posts


Varför vill många byta karriär?

Jonathan Velasquez

I undersökningen som jag nämnde  i mitt förra inlägg ville ungefär hälften av de tillfrågade byta karriär.

Hälften är många.

Om vi bortser från strävan efter lycka. Vad är det då rent konkret som gör att vi vill byta yrke?

Innan vi drar några slutsatser låt oss kasta ett öga på omvärlden. Kan vi dra några paralleller med utvecklingen i andra länder? I USA till exempel skriver affärstidningen Fortune om en undersökning som gjorts bland anställda som letar nytt jobb. De uttrycker sin förvåning i det faktum att nästan 90% av jobbsökarna vill byta karriär helt och hållet. Många var dessutom beredda att flytta långt. Allt för att nå drömjobbet.

”We expect to see that, as the economy improves, more job hunters will try to move into something that’s closer to their ‘dream job,’” — “They’re exploring really different kinds of careers.”

Tidningen Fortune tipsar arbetsgivare om vad de kan göra för att försöka behålla sin personal.

Löneförhöjning eller bonus
Flexibla arbetstider/jobba hemifrån
Företag som finns placerade på flera ställen i landet bör erbjuda förflyttning inom företaget till annan ort. Om så önskas.

Här hemma visar en undersökning  genomförd av Blocket jobb att den främsta orsaken till att svenskar vill hitta nytt jobb är låg lön och brist på utveckling. Flera säger även att de är uttråkade på jobbet samt att det är stressigt.

Tittar vi på ytterligare en undersökning som Poolia gjorde för ett par år sedan bland tjänstemän visar det sig att uppfattningen om vad som lockar till en anställning skiljde sig en del mellan arbetssökande och personalchefer.

De senare menade i första hand att utvecklande arbetsuppgifter, bra arbetsmiljö och sunda företagsvärderingar gör en tjänst attraktiv.

Arbetssökande ansåg också att arbetsuppgifterna var bland det viktigaste. Men där slutade likheterna. De prioriterade även lön, en bra chef och möjligheter till uppskattning. Flexibla arbetstider och trevliga kollegor var andra viktiga argument.

För att vilja stanna längre på en arbetsplats är de sociala aspekterna allra viktigast. Bra chef och kollegor, möjlighet till uppskattning samt utvecklande arbetsuppgifter.

Chefen är alltså viktig i detta avseendet. Där ligger både uppskattning, utvecklande arbetsuppgifter samt till viss del det sociala klimatet på arbetsplatsen. Personalchefen däremot såg varken chef eller lön som det allra viktigaste. Ett tydligt ”glapp” mellan två olika förväntningar.

Undersökningen var ett par år gammal. Drog arbetsgivarna lärdom av ”glappet”?

 

 

 

 

 

Related Posts


Strävan efter lycka

photo-1424298397478-4bd87a6a0f0cDetta med byte av yrkesbana är väl någonstans ett led i vår strävan efter lycka.

En strävan efter att fylla vårt liv med sådant som lyfter istället för sänker.

Ett arbete som känns stimulerande och meningsfullt. Balans mellan familj/fritid och arbetsliv. Mellan de största delarna som fyller vårt liv. Vi är inte beredda att kompromissa och slösa bort vårt liv. Åtminstone borde det väl vara så. Det borde vara så.

Lite nedslående är det ändå då att se att så många vill gå ifrån sina jobb, men stannar kvar. Att så många känner att de trampar runt i fel bransch. Eller av olika anledningar inte trivs där de är. Lite av ett moment 22 vad beträffar strävan efter lycka. Ingen vinner. Inte arbetstagaren inte arbetsgivaren.

 

Related Posts


There is no reason not to follow your heart

Söndagsinspiration.
Steve Jobs – the man, the myth, the legend.
Jag är inte särskilt insatt eller engagerad i databranschen. Men jag gillar språk och kommunikation och fascineras av de som äger språket och lyckas få ut sitt budskap så att det går spikrakt in i hjärtat.

Jag kommer aldrig att sluta förundras över Steve Jobs och hans förmåga att se klockrent på livet och tala rakt in i hjärtat. Inget klyschigt tröttsamt ”seize the day”. Bara kalla fakta rakt av. Precis som det är. Sorgligt, visst. Men ändå den största motivationen.

Klart att vi alla behöver ställa oss frågan:
”If today were the last day of my life. Would I want to do what I am about to do today?”

 

 

 

Related Posts


Från lärare till tapetdesigner

Lovisa nyvy
Vem är du?
Jag heter Lovisa Hallberg, är 40 år och bor i Partille. Min familj består av min man, mina två pojkar, hunden Lova och kaninen Sigge.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag tycker om möten med människor samt att undervisa. Därför blev läraryrket mitt val när jag skulle läsa på universitet och jag har varit ma/no-lärare på högstadiet sedan 2001.

Vilket yrke har du idag?
Jag är tapetdesigner och driver mitt eget företag JUNIKO.

Vad var anledningen till att du ville bryta med ditt gamla yrke/göra något nytt?
För två och ett halvt år sedan så kom jag till en punkt där jag kände att jag ville testa på något annat här i livet och valde därför att studera Grafisk Design under ett år. Det estetiska har alltid tilltalat mig och jag tycker det är intressant och viktigt hur man kommunicerar med hjälp av färg, form, bildkomposition, typsnitt, fotografier mm.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Det var absolut inte självklart. Jag var även inne på att läsa till trädgårdsarkitekt då jag tycker om att gräva och fixa i trädgården samt att jag tycker att just botanik var en av de intressantaste kurserna jag läste på universitetet.

Men det blev att jag hittade det här med Grafisk Design och kände att det verkade vara något som kändes spännande och att det var mycket i kursen som tilltalade mig.

När jag gått klart utbildningen och såg hur svårt det var att få jobb inom den grafiska branschen så kände jag att ” jaha, då blev det bara det här…” Jag kände även en liten stress att jag snabbt skulle tappa de kunskaper jag skaffat mig inom de olika dataprogrammen (Illustrator, InDesign och Photoshop) när jag inte höll på med dem dagligen.

Men i samband med att jag avslutat kursen så hade vi pratat hemma om att tapetsera upp en fondvägg. Då var det en person som sade till mig att hon tyckte att jag skulle göra mönstret själv. Så jag satte mig ner och skissade och ritade sedan in det i Illustrator. Jag har alltid tyckt om ords betydelse och att leka med ords dubbeltydningar. Så då blev mitt mönster en ordbild  – kärlEK.

Vi fick en plats där vi nu kan sätta oss och ta en kopp kaffe under kärlekarna.

När jag väl hade startat med mönster så hamnade jag i ett kreativt ”flow” och det blev till slut 19 olika mönster som jag döpte till ”Tänkvärd Design” då alla mönster har ett litet ord inbakat i mönstret. Meningen är inte att ordet skall synas direkt utan finns där om man vill/råkar se det.

Då kom idéen att jag kanske skulle göra något av det.

Jag bokade möte på Nyföretagarcenrum och vi diskuterade min idé. De tyckte att det var värt att försöka då det jag har är en nisch med just det att mönstren är ordbilder. De tyckte även att jag inte skulle låsa mig med att bara göra tapetmönster utan att mitt företag även kan göra andra uppdrag såsom logotyper och grafiska profiler osv. Så i slutet av våren 2014 startade jag mitt företag JUNIKO.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Beslutet var väl inte direkt lätt. På Nyföretagarcentrum så gjorde vi en ekonomisk kalkyl och tog upp olika exempel på vad man skulle vilja ha i lön, lägga på skatt och sociala avgifter, hur mycket man då skulle behöva sälja per dag/månad samt olika ekonomiska tankar om hur man skall se kring kvalitet/kvantitet mm. En riktig ”reality-check”. Eller ”reality-chock” om man vill uttrycka det så…

Så när jag gick därifrån så tänkte jag att ”Näe… det här är nog inget för mig… känns bara svårt och jobbigt det här…”

Men då det hade lagt sig och det gått ett tag så tänkte jag så här: “Jag provar. Går det så går det. Går det inte så har jag i alla fall provat.”

Men viktigt att tillägga i det här är att vi är två i vårt hushåll och att jag inte skulle vågat hoppa på det här om jag till exempel varit ensamstående. Att jag vågade ta klivet är också att jag har mitt läraryrke i botten vilket är en trygghet för mig. Jag vikarierar en hel del och det gör att jag inte behöver känna någon press med företaget Juniko utan det får gå lite i sakta lunk.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag har sagt upp mig från min tjänst som lärare. Visst känns det konstigt och jag tänker ibland att ”Oj,vad håller jag egentligen på med?”

Men då ser jag på min familj. Det viktigaste i mitt liv. Att vi mår så bra. Att få vara närvarande då barnen kommer hem från skolan är något jag värdesätter mycket högt.

Största utmaningen för din del med att sadla om var….
Största utmaningen med att sadla om var nog att man är i ”en ny roll”. Spännande och skrämmande…

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att sadla om?
Reaktionerna jag fått är faktiskt bara positiva. Folk tycker att det är modigt det jag gjort.

Men jag är realistisk. Jag har mitt företag, jag vet att det tar tid och jag vet att det faktiskt handlar om att ro runt det så det blir en inkomstkälla. Jag/vi kan absolut inte leva på det och därför tar jag en hel del vikariat i skolan. Men givetvis är ju drömmen att det skall bli något riktigt bra av JUNIKO till slut…

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Bäst att man får göra något man tycker om – att få vara kreativ och få skapa.

Sämst. Vet inte riktigt. Allt är nytt för mig och jag lär mig mycket under vägen.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Att företaget skall rulla på och jag får fortsätta skapa. Jag hoppas ju att mina mönster skall glädja andra och jag skulle gärna vilja se dem på offentliga platser där folk kanske sitter och väntar… tittar… och ser att det faktiskt är ett litet budskap i mönstret.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana:

  • Ha en idé som du tror på och som du själv kan stå för.
  • Fyll i en affärsplan (finns hos Nyföretagarcentrum eller på nätet) för där står det bra konkreta frågor som det är viktigt att kunna besvara på. Det tydliggör det mycket för en själv och andra som läser affärsplanen skall tydligt kunna förstå vad det faktiskt är som du skall sälja i ditt företag.
  • Våga, men var realistisk.

Här hittar du Lovisas företag JUNIKO 

 

Related Posts


”Jag levde under den digitala revolutionen!”

photo-1415226581130-91cb7f52f078 (2)Den digitala revolutionen har vänt upp och ned på vår arbetsmarknad. I takt med att yrkeskategorier försvinner skapas nya. Vi kan jobba överallt, rent tekniskt i alla fall. Vi kan bli digitala nomader. Hela världen har öppnats, på både gott och ont. Mest gott i mina ögon. Ingen arbetsplats har gått oberörd genom den digitala revolutionen. Vi lever dessutom samtidigt som de som vet hur det var före. Om 20-30 år är de borta, men fortfarande finns en fläkt av förr. Inte minst vad gäller arbetsmarknaden. ”Han jobbade åt samma företag i över 30 år. Jodå, fick guldklocka efter 25 år och allt. Jodå!” Den äldre generationen fnyser i tysthet åt en yngre ”otrogen” skara arbetstagare som illojalt flackar från jobb till jobb. I deras ögon finns en stolthet i att vara en arbetsplats ”trogen”. Medan deras barn och kanske ännu mer barnbarn lägger huvudet på sned och tittar med medlidsam, beklagande blick: ”Farfar har slängt bort hela sitt liv på det där stället”.

Min gamle historielärare sa en gång ”Ibland måste man gå tillbaka i historien för att förstå varför det är som det är idag”. Han hade rätt.

I slutet av 1700-talet i England började den industriella revolutionen puttra på som bäst. När man är mitt i det förstår man det inte. Jordbruken övergavs. Människor flyttade i allt större utsträckning till de mer och mer industrialiserade städerna. Urbanisering. Där maskinerna står måste man vara. I Sverige såg farfar såväl järnbruk som sågverk blomstra och vissna.

Idag lever vi mitt i en ny revolution. När man är mitt i det förstår man det inte. På bara tjugo år har våra liv förändrats radikalt. Radikalt! För många helt fantastiskt medan andra känner sig avpolletterade. Oavsett åsikt finns det bara en väg och det är framåt. När och om jag blir farmor kan jag säga till mina barnbarn ”Jag levde under den digitala revolutionen!”.

En sak som den digitala revolutionen fört med sig är att vi behöver inte vara där ”maskinerna är”. Men trots en allt mer digitaliserad och mobil arbetsmarknad fortsätter urbaniseringen i allt snabbare takt. I städerna finns fler arbetstillfällen vilket bidrar till fler valmöjligheter.

För dagens arbetstagare är ett jobb inte bara ”ett jobb” dvs en försörjningskälla. De är medvetna om att jobbet är den största delen av livet och därför är det av stor vikt att det känns bra att vakna upp och gå dit. Arbetstagare som erbjuder möjlighet till balans mellan arbete och familjeliv värderas högt. Arbetsuppgifter som engagerar. Frihet under ansvar. Saknas detta byter de jobb. De väntar inte på en guldklocka.

Som jag nämnt i tidigare inlägg lever vi längre än farfars generation. Fler och fler väljer att jobba upp i högre ålder. Om yrkeslivet blir allt längre och vi samtidigt inte vill förlora det där engagemanget, är det inte lämpligt att vi någonstans i livet bryter upp och gör något helt annat? Något nytt. Det finns så många olika yrken. Förväntas man kunna behålla engagemanget hela livet? Eller kan det vara en win-win-situation för både arbetstagare och arbetsgivare att fler bryter upp och sadlar om, landar i en ny bransch med nytt liv i kroppen. I många fall tror jag det.

I morgon presenterar vi en modig person som gjort  slag i saken och sadlat om. Någonstans mitt i livet.

Related Posts


Ibland växer man liksom bara ifrån sitt yrke

 unsplash_523e559b422b3_1

Varför starta en sida med temat karriärbyte?

I mina ögon är det ett viktigt ämne som får för lite uppmärksamhet. Ett karriärbyte är för många ett stort steg. Inte något man bara gör så där i en handvändning. Man kanske har flera års utbildning bakom sig och tagit studielån för att kunna arbeta inom just denna bransch och så vill man inte längre. Ofta behöver tankarna på att sadla om mogna i flera år. Det ligger ofta något laddat och stort över att ta steget och bryta upp. Det vilar en oro dels för hur omgivningen ska ta beslutet och dels praktiska saker som ekonomi, familj etc. Är jag för gammal? Skulle det fungera? Samtidigt inspireras vi och känner ett sting av avund gentemot de som faktiskt tar steget.

När jag tittar på utvecklingen i vårt samhälle och på vår arbetsmarknad så blir jag mer och mer övertygad om att i framtiden kommer många fler människor att bryta upp och byta bransch under ett yrkesliv. Det kommer inte längre att ligga något laddat och stort i ordet ”karriärbyte”. Att byta bana någon gång mitt i livet kommer att vara ett tecken på sundhet och driv. En insiktsfull person som är nyfiken och vill lära nytt.

Vilka faktorer kommer då att bidra till att fler kommer att sadla om i framtiden? Det ligger på något vis i tiden. Vi lever i ett föränderligt samhälle. I en unik tid på många sätt. Den digitala revolutionen har förändrat allt. Vi vet allt om omvärlden och samtidigt är vi mer beroende av den. Vår ekonomi påverkas av omvärlden. Det går snabbare. Oavsett om arbetsgivaren är privat eller statlig spelar ekonomin allt större roll på arbetsplatser. Få anställda ska skapa vinst i verksamheter. Vi förväntas ofta göra mer på mindre tid. Vi livspusslar.  Ett högt tempo, snabba förändringar och ett konstant informationsflöde tar på krafter. Det sätt som många arbetar på idag känns kortsiktigt. Det talas mycket om hur vi ska skapa det hållbara samhället. Det talas för lite om att yrkeslivet också behöver vara hållbart.

Som en kontrast till denna kortsiktighet i yrkeslivet ökar vår livslängd. Det innebär att vårt yrkesliv blir allt längre. Vi ska jobba längre helst i högre fart. Jag tror att i den mest föränderliga av världar i ett allt längre yrkesliv kommer det vara helt naturligt att bryta, pausa och börja om med något helt annat. Detta tror jag blir den största anledningen till att karriärbyten ökar i framtiden. Sen finns det fler orsaker. De tar vi längre fram.

Jag vill dock poängtera att jag är helt övertygad om att många människor kan få allt de söker inom sin egen bransch ett helt liv. Men jag tror att många gånger förändras vi människor själva på vägen. Ibland växer man liksom bara ifrån sitt yrke.