Monthly Archives: juni 2015

We are going on a summer holiday…

 

Vecka 27-30 tar vi semester.

Ha en riktigt skön sommar så ses vi vecka 31 igen!

 


Karriärbyte: Från valutamäklare till musiker

www.nyvy.se

Vem är du?
Anders Norman, en konstnärssjäl som aldrig är nöjd. Strävar alltid efter nya mål. Sambo med den stora kärleken. Bor i Höllviken.

Vilket yrke hade du tidigare?
Affärsman & valutamäklare

Vilket yrke har du idag?
Artist/musiker. Jag har släppt tre album på engelska, en rad singlar och är nu aktuell med min debut på svenska ”Kärleksstigen” . Jag spelar även med andra artister som Uno Sveningsson, Jan Johansen, Nordman, Dan Reed och inte minst Tony Carey som jag kommer att spela med på Sweden Rock i år. Jag spelar i hela Sverige och gör ungefär 150 spelningar varje år.

Vad var anledningen till att du ville göra något annat i yrkeslivet?
När jag var runt trettio vaknade jag en dag och insåg att livet jag levde inte var mitt eget. Jag hade gjort vad som förväntats av mig. Karriär, hus och familj som etikettboken säger. Men jag var olycklig. De drömmar jag hade som 20-åring hade förvandlats till något helt annat. Jag var en cynisk karriärist med full plånbok men tom inombords. Min kärlek till musiken hade fått ligga i träda och längtan att få blomma ut växte sig allt starkare.

Hur gjorde du rent praktiskt?
I stora drag så separerade jag, sa upp mig och startade eget. Dock inte impulsivt utan detta var en process som pågick under några år där jag parallellt med min anställning byggde upp en verksamhet. Eftersom jag nästan alltid spelade på kvällstid så fungerade det smidigt. Jag hade förmånen att ha goda vänner i musikbranschen och snart var jag ute som ljudtekniker på spelningar med flera etablerade artister som Dan Hylander, Rickfors och Daniel Lemma. Jag arrangerade några spelningar med min barndomsidol Tony Carey och redan första spelningar spelade jag med i hans band på scenen. Den veckans turnerande med min idol förändrade mig och där och då bestämde jag mig. Jag ska bli musiker på heltid. Det nästkommande året umgicks jag och Tony Carey flitigt. Han gillade min låt som jag skrivit och vi spelade in den i hans studio 2007. Till saken hör att Tony Carey är en fantastisk producent och har producerat artister som Joe Cocker, Eric Burdon, Jennifer Rush och John Mayall för att nämna några stora.

På jobbet i finansbranschen i Köpenhamn blev det motigare. Jag gick från yuppie till hippie på kort tid och snart hade kostymen ersatts av jeans. Jag ifrågasatte allt oftare affärsmetoder och insåg att jag var färdig med detta och en dag tog det stopp. Samtidigt hade jag varit på ”finn-dig-själv-kurser” som ”Bara Vara” i Dalarna och kände mig mentalt redo. I januari 2008 tog jag mina första steg som heltidsmusiker. 2008 släpptes mitt debutalbum ”It’s time” som handlar om min resa dit.

Även på kärleksfronten gick jag tillbaka till mina rötter och är idag sambo med min stora ungdomsförälskelse.

Största utmaningen för din del med att sadla om var…
Ekonomin och det faktum att jag som 37-åring debuterade som artist. Jag minns en journalist som frågade mig om inte debuten kom tjugo år för sent? Jag svarade: ”För tjugo år sen hade jag inte haft något att skriva om”.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att sadla om?
I början en del misstänksamhet från olika håll. Många trodde jag var galen. Musiker tog mig sällan på allvar i början och en del höjde på ögonbrynen. Idag får jag ofta höra hur många finner det inspirerande att jag följt min passion i livet och har lyckats bli en etablerad musiker.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Bäst är skapandet. Därefter kontakten med människor och sedan friheten. Jag spelar ju på kvällar och är ledig på dagarna. Jag hatar tidiga morgnar.

Sämst är att musiken idag är gratis och att dagens musikbransch präglas av TV-shower som Melodifestivalen och Idol. Att en persons öde ska avgöras under trettio sekunder inför en idoljury är fullständigt galet.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Att jag inte lyssnade på min egen vilja när jag var yngre.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Jag vill utvecklas mer som låtskrivare, musiker och sångare. Jag jobbar redan idag nära flera stora etablerade artister och att skriva låtar tillsammans med andra, åt andra känns verkligen uppfriskande. Mina förhoppningar är att scenerna ska bli allt större, fansen allt fler och låtarna bara bättre. Jag tror att den stora hiten kommer.

Några tips från dig till de som funderar på att öppna eget:

  • Tror du på det, gör det!
  • Försök jobba parallellt under ett tag för att få en sund ekonomi i firman.
  • Hitta en mentor. Jag kontaktade min idol och vi är bästa vänner idag.
  • Omge dig med vänner som stöttar dig
  • Håll dig hungrig. Bli aldrig ”fat & happy”

Vill du läsa mer om Anders och lyssna på hans musik titta in på hans hemsida

www.nyvy.se

Du kan även provlyssna på några låtar direkt här:

Och jag älskar dig
Bara vara nära
Persbrandt – En Man
Broder

 

Related Posts


VKB: Livet jag levde var inte mitt eget

Anders Norman

 

”När jag var runt 30 vaknade jag en dag och insåg att livet jag levde inte var mitt eget. Jag var olycklig & långt ifrån de drömmar jag hade som 20-åring. En cynisk karriärist med full plånbok men tom inombords” 

 

Anders, veckans karriärbytare.
Läs mer om honom i morgon fredag.

Välkommen då!


Maria Popova: En skatt för regniga dagar

Brain_Pickings_MP_2_150_grande

De där regniga dagarna finns det tid för tankar att ta plats. Böcker hinner läsas. Bara vara. För första gången på väldigt länge kanske du hinner tänka tankar fullt ut. Få en överblick över hela din tillvaro. Väga för och emot. Se helheten. Hinna känna efter.

Lediga dagar kan det vara skönt att stänga av datorn, särskilt när man använder den dagligen i jobbet. För mig är det så. Böcker och tidningar passar bättre ihop med ledighet och hängmatta. Men det finns en sida jag söker inspiration på ofta. Tänkte dela med mig idag av en inspirationskälla. Maria Popova, en bulgarisk författarinna, bloggare och litteraturkritiker bosatt i Brooklyn, New York. Fascinerande kvinna. Hon driver sedan flera år tillbaka bloggen Brainpickings.org. Där delar hon med sig av sina åsikter om litteratur, kultur och andra relevanta samhällsfenomen. Sidan är mycket ambitiös och grundlig och innehåller en skatt av inspirerande material. Ofta sådant som Popova hittat i äldre litteratur, som av olika anledningar är precis lika aktuellt idag. Allt går runt. Hon lyckas sedan ofta med konststycket att knyta ihop historien med något aktuellt ämne som gör hjulet tydligt. Allt kommer igen.

De senaste åren har det i mitt tycke gått lite inflation i alla peppande texter på diverse olika trycksaker. Lite som att man inte ser dem längre. Budord, mantran och citat. Men ibland träffar någon rätt och det känns genuint. Hösten 2013 fyllde Brainpickings.org sju år. Baserat på allt hon läst, skrivit och levt samt alla kontakter med läsare under åren satte sig Maria Popova ned och skrev vad hon hade lärt sig. Sina egna 7-life Learnings. Sju. Inte mer. Inte mindre. Det är enkelt men svårt, självklart och klokt. Inga krusiduller. Något att fundera på om livet bjuder på regniga dagar i sommar. Hennes ord finns att köpa på en poster (förstås) på Holstee.com. Titta även in på Popovas sida, med risk för att du kan bli kvar där ett tag.

Brain_Pickings_Learning_1_150_grandeBrain_Pickings_Learning_2_150_grandeBrain_Pickings_Learning_3_150_grandelesson-4_grandeBrain_Pickings_Learning_5_2_150_grandeBrain_Pickings_Learning_5_150_grandelesson-7_grande

 

 

Related Posts

 


Att ta sig ur Groundhog day

groundhog day

Kan inte riktigt släppa det där med Groundhog day. Varje år omkring den 2:a februari svämmar tidningarna i USA över med tips på hur du gör när du ”fastnat i livet”. När varje dag känns som Groundhog day. Den klassiska filmen med Bill Murray har gett dagen en helt ny mening. Ytterst få tänker på dagens ursprungliga syfte, för de flesta är den synonymt med att stanna upp och tänka över sitt liv och sin vardag. ”My life never changes. Every day is groundhog day. Eat, work, sleep”. Ungefär så kan slutsatsen bli. Nu behöver det inte vara början av februari för att jag ska få den där Groundhog-känslan, som jag skrev om igår. Någonstans är jag också medveten om att det är jag och bara jag som kan göra något åt min egen situation. Men ibland måste man få sitta och stirra med en tom blick ett slag. Känna tystnad och tänka på ingenting. Sen kan man komma igen. Om en stund.

De där gångerna du känner dig redo att säga tack och hej fastän klockan inte slagit 8.30 än. När du känner behov av en återhämtningsdag, efter varje dag i veckan, känner att du går på ”repeat” mest hela tiden. Testa en, eller två av dessa strategier (fritt översatta till svenska):

Gör ett försök att uppskatta vardagen. På riktigt. Blunda och lyssna. Till barns röster, kollegor, din partner. Känn vinden, regnet, temperaturer. Se runt omkring dig. Färgerna, ljuset. Andas. Testa nu. Bara trettio sekunder.

Sakta ned, fastän du vet att du ligger efter. Att hinna ikapp är en naiv tanke eftersom det kommer alltid att komma mer. Så att sakta ned och njuta en stund är lika bra.

Bestäm dig för att göra två snälla saker idag. Ja, du har hört det förut men det funkar. Man känner värme och blir glad av att göra någon annan glad.

Vad ska du göra i helgen? ”Jag ska städa….” ”Jag ska plocka ihop hemma…” Överge alla uppsatta inomhusmål och gå ut! Ta en fem minuters promenad. Himmel, fåglar, träd, blommor… Lägg märke till allt runt omkring dig.

Uppmärksamma att du MÅR bra just nu. Du andas. Dina sinnen fungerar. Du är inte i fara (förhoppningsvis). Andas in. Och även om du är sjuk, deppig, ledsen eller tampas med en vanlig förkylning, så tänk på att just precis NU när du andas så mår du OK.

Gör något annorlunda. Om dina rutiner tråkar ut dig, ruska om din tillvaro. Ta på dig något du aldrig har annars. Gå någonstans du aldrig brukar gå. Prata med någon du inte brukar prata med. Fråga efter något du aldrig frågar efter. Lyssna på en ny radiokanal. Kommentera något du aldrig kommenterar annars. Planera in en aktivitet du aldrig gjort tidigare.

Gå till frissan eller måla naglarna. Lyssna på Bara för en dag samtidigt. Små, små saker som kan göra underverk.

Rensa omkring dig. Om du är omgiven av saker eller till och med vad som kan betraktas som skräp. Datorbordet, bokhyllan, sängbordet. Rensa och skapa yta. Ahh, nu kan du se och tänka. Bestäm för varje sak om den ska få rätt att återvända eller om det är dags att säga hej då.

Gör det nu. Gör något. Lite action! Det måste inte bli perfekt, bara gör något. Ställ en klocka på 15 minuter och börja sen. Märker du hur skönt det känns att få börja? Att känna att man faktiskt gör något åt sin egen situation.

Försök igen senare. Ja, det är motsatsen till förra tipset. Ibland är det bästa du kan göra att avvakta, överge allt i en timme eller två. Eller en dag eller två. Och sedan komma tillbaka med rensat huvud. Hitta något trevligt att tillbringa tiden med under tiden. En tupplur, en promenad, tid med hunden, en kaffekopp eller bara sitta och stirra ut genom ett fönster som regnet smattrar på. Ungefär som jag igår.

Ibland måste det få vara så.

 

 

Related Posts

 


”Vårt liv är som… som Groundhog day”

rainy days

Det var jag som yttrade orden. Med utslagna armar i sovrummet en sen junikväll. Dagen hade börjat i samma posé. Med utslagna uppgivna armar mitt i hallens rådande anarki, omgiven av slängda jackor, ryggsäckar med kvarglömda torkade hårda smörgåsar, datorväskor, nycklar och en obegriplig mängd skor… huller om buller. Idag igen. Känslan av att sitta i en virvelvind och sedan liksom kastas av i farten rätt in på förarsätet i bilen och iväg. För att 30-40 minuter senare efter diverse stopp och hej då kliva ur vid jobbet utan att vara 100% säker på vilka kläder jag har på mig och huruvida jag kommit ihåg nycklar, passérkort och telefon. Idag igen. Den här sena kvällen var efterspelet av en sådan dag. En kväll låg på energi. Känslan av att bara vara en kropp som gör dagliga, rutinmässiga rörelser medan tanken är någon annanstans. Som en robot. Det var när jag skulle försöka sätta ord på känslan som ”Groundhog day” halkade ur min mun: ”Vårt liv är som Groundhog day”.

Groundhog day, även kallad Murmeldjursdagen (ja, faktiskt) är en festlighet som firas lokalt lite här och där i Nordamerika. Ursprungligen en europeisk tradition som emigranterna tog med sig över Atlanten. Men för mig är Groundhog day framförallt en klassisk filmrulle från 1993 med Bill Murray. På svenska ”Måndag hela veckan”. Jag har sett den flera gånger. Första gången helt utan djupare analys. En medioker amerikansk nästan-men-räcker-inte-ända-fram-komedi. Men filmen växer, eller var det kanske jag som växte? Att se den i vuxen ålder, vid rätt tillfälle är lite som en väckarklocka. En Bill Murray lik röst som säger ”Hellooooo! W h a t are you DOIN´!?” För den oinvigde kan jag berätta att filmen handlar om Phil Connors, en trött, blasé väderobservatör som skickas till det lilla samhället Punxsutawney för att bevaka firandet av Groundhog day. Han är måttligt road av uppdraget. Måttligt road av firandet, det lilla samhället och människorna han möter. Han genomlider dagen och vaknar tacksamt upp morgonen därpå ända tills han till sin fasa upptäcker att det är samma dag. Igen. Och så fortsätter det. Samma dag går i repris dag efter dag efter dag. Samma dag, ställe, jobb, händelser, människor. Om och om igen. Det var det jag kände när jag matt kläckte ur mig ”Groundhog day” den där junikvällen mitt i vad som var årets kanske intensivaste tid.

Det är svårt att inte hamna i det där rutinmässiga vardagsdunket, som ibland dunkar på alldeles för fort. Dagar med barn och arbete innebär ofrånkomligen rutiner. Ibland skönt. Men ibland helt vansinnigt… Ibland vill man bara kliva av. Att kontentan av ovannämnda film är lite ”Life is what you make it” kan vi väl bara vänta med att prata om tills i morgon. Självinsikt, tacksamhet och hurtfriska peppningar i all ära. Men ibland vill man bara hoppa av. Sitta ett slag och stirra.

Idag är en ledig dag. Jag ska jag bara sitta här och kontemplera. Inget kaos. Inget ekorrhjul som snurrar (bara tvättmaskinstrumman). I en gammal, alldeles för stor tröja och tofflor. Det spöregnar ute, smattrar hårt på fönsterrutan. Spöregn är befriande. Då är det tillåtet att bara sitta och stirra. Jag sippar på hett kaffe och låter tankarna vandra. Långt från dagar i gnagares tecken. Murmeldjursdagar och ekorrhjul.

 

 

Related Posts


Karriärbyte: Från barnskötare till chokladmakare

tobago nyvy

Vem är du?
Jag är Ann-Charlotte ”Lotta” Larsson, 45 år. Gift med Åke och vi har fyra söner: Jesper 24, Jonas 22, Rasmus 20, Johannes 15. Bor i mitt gamla föräldrahem i När socken på sydöstra sidan av Gotland.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag är utbildad barnskötare och har jobbat som det i flera år.

Vilket yrke har du idag?
2009 köpte vi ett färdigt chokladeri som vi ”flyttade hem” på vår gård. Min man Åke gjorde tillsammans med två byggföretag i ordning vårt gamla magasin på gården till ett chokladeri.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jag hade haft en dröm sedan jag var liten att på något vis få arbeta med choklad, bakning eller på ett café. När detta tillfälle dök upp så slog vi till. Jag hade vid den tiden flera tunga händelser och rätt många tuffa år bakom mig. Därför var det helt rätt.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Självklart var det väl inte, men som jag sa när tillfället dök upp så var det nog någon mening med det.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Beslutet fattade jag och min man gemensamt. Det hade aldrig gått om jag inte hade haft han som hjälp och stöd. Chokladeriet fanns redan på Gotland. Inger och Hans Prans som hade startat det bjöd dit oss en söndag, vi skulle bara titta men blev kvar nästan hela dagen. Det kändes så rätt allting. När vi satte oss i bilen var vi helt överens. Vi valde ett uthus hemma på gården som vi tyckte skulle passa till chokladeri och sedan drog vi igång arbetet med att färdigställa allt. Vi började i februari och till midsommar var det klart.

Choklad 2 LottaChoklad 1 Lottachoklad 3 lotta

Hur gjorde du rent praktiskt?
Åke tog tjänstledigt första halvåret och var byggledare och byggde även själv. När det var klart tog jag tjänsteledigt från mitt jobb som barnskötare. Efter ytterligare ett halvår kollade vi ekonomin med revisorn. Allt såg bra ut. Då så sa jag upp mig för att arbeta på chokladeriet på heltid.

Största utmaningen för din del med att öppna eget var…
Allt är en utmaning med att starta eget, men rackarns så roligt och spännande det är. Man måste vara driven och ganska envis som person. Det är ju en del motgångar så klart, inte bara en dans på rosor. Jag bor 6 mil från Visby i en liten socken på drygt 500 personer. Att få folk att hitta lilla mig så långt från Visby är en utmaning. Till Visby hittar alla men att sedan ta sig ut på landsbygden är inte lika lätt. Här finns inga allmänna kommunikationer, man måste ta sig hit med eget fordon.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att öppna eget företag?
Reaktionerna har till största del varit positiva. Men det finns de som tror att man inte är riktigt klok. Starta eget företag på landsbygden och tillverka choklad till råga på allt. De säger det inte rakt ut men man kan ana vad de menar: att det knappast kan vara lönsamt. En del tror att det bara är en bisyssla. Att det ”är ju en trevlig liten hobby du har, men vad gör du på riktigt?”

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det bästa med att vara egen är ju att man har en annan frihet. Jag kan till exempel ta en sväng med hunden eller hjälpa min man om det skulle krisa till sig. Jag finns ju alltid här hemma, vilket jag verkligen njuter av. Jag känner mig många gånger så tacksam och privilegierad att få vara här hemma. Och så får jag träffa så många härliga människor, både i butiken och ute på säljresor. På de resorna har jag dessutom alltid min älskade syster Mia med mig. Det är vår kvalitetstid.

Det kan ibland vara en nackdel att gården även är vårt hem. När det är högsäsong för mig så har ju resten av familjen och våra inneboende semester och behöver få ha det. Någon gång har det hänt att besökare saknat respekt för att gården också är någons hem.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Jag ångrar absolut ingentig, så länge jag mår bra och trivs med det jag gör så kör jag på. Den dagen jag inte känner glädje längre säljer jag företaget.

Några tips från dig till de som funderar på att starta eget:

  • Börja lugnt, investera inte för mycket och ta inte stora dyra lån. Låt det komma allt eftersom.
  • Tänk praktiskt: Vi inredde vårt magasin så att vi kan göra om det till bostad den dagen vi inte har chokladeri där längre.
  • Det finns så många där ute som verkligen vill förverkliga sina drömmar och till dem vill jag bara säga VAD VÄNTAR NI PÅ? Vi kanske inte finns här i morgon, så våga släppa taget och förverkliga era drömmar, ingen annan kommer att göra det åt er.

 

Här kan du läsa mer om Gotlandsgårdens Konfektyr

 

Related Posts


VKB: Trevlig liten hobby du har, men vad gör du på riktigt?

choklad nyvy

 

”En del tror att man inte är riktigt klok. Starta eget företag på landsbygden. Och tillverka choklad till råga på allt. De tror att det bara är en bisyssla. En trevlig liten hobby du har, men vad gör du på riktigt? ”

 

Lotta, veckans karriärbytare.
Läs mer om henne i morgon fredag.

Välkommen då!


A reminder: Roosevelt x 2

 

nyvy

 

 

nyvy

 

 

 

 

Related Posts

Leave Comment

Tags:

Category: TIPS


Karriär: Att göra sin egen resa

sinegenresa

Igår läste jag en artikel ur tidningen Chef som handlade om definitionen av en framgångsrik karriär. Jörgen Kihlgren skriver befriande om valmöjligheter och egenmakt. Han nämner ett exempel från boken ”Handbook of Career Theory” där det talas om den objektiva och subjektiva karriären. Den objektiva karriären syns utåt och associeras ofta med sådant som status, titlar och hierarki. Den subjektiva karriären handlar om vår egen syn på vad som är framgång och karriär. Kihlgren skriver: ”Karriär behöver inte innebära att klättra uppåt i hierarkierna. Karriär kan vara att ha ett chefsuppdrag (eller annan yrkesroll) utifrån sina värderingar, drivkrafter och intressen och tid för familj.” Den subjektiva karriären kan ses som ett livslångt projekt där vi själva bestämmer färdriktning. Precis det jag skrev om i gårdagens inlägg, mina val och mina villkor. Min egen resa. Han nämner den folkkäre artisten Björn Skifs som ett exempel. Han har många gånger fått försvara sitt beslut att inte ta chansen att satsa på USA när låten ”Hooked on a feeling” låg etta på listorna där. Han förklarade alltid att tack vare att han sa nej till USA har han haft möjlighet att prova på allt från folkparksturné till filmskådespelare. Han har haft förmånen att få ha en bred karriär där han provat på det mesta inom den svenska nöjesbranschen. Han har gjort sin egen resa. Att äga definitionen av sin egen karriär skapar fler möjligheter i livet och ger egenmakt. Kilhgren menar att det är vi själva som bestämmer vad en framgångsrik karriär är och att vi alla därför ska se till att äga definitionen av vår egen karriär.

Att göra sin egen resa. Man skulle kunna tro att det är en insikt som kommer till oss först senare i livet. Med tiden och erfarenheten. Just av den anledningen är det inspirerande att läsa på Lunds Tekniska Högskolas hemsida hur färdigutbildade teknologer/arkitekter/industridesigners ser på begreppet ”karriär”. Läs och inspireras.


”Karriär handlar om att undvika val som är grundade på andras förväntningar och istället välja det som du vill.”


”Tänk dig att du åker på en väg genom livet och längs den vägen kan du plocka upp olika typer av kunskap och möten av människor som förgyller din vardag och skapar ett mervärde för dig – det är du som väljer vad du plockar upp längs med vägen.”


”Karriär för mig innebär ett sätt för mig att växa som person.” 


”Karriär för mig är ett uttryck för att målmedvetet utveckla och uppnå sina fulla potential. Därför kan karriär se så olika ut för olika människor. Vad som är karriär för mig är något helt annat för en annan människa men uppfyller samma syfte.”

 

Related Posts