Author Archives: Nyvy

”Ekorrhjulet fungerade inte längre”

linnea nyvy

Vem är du?
Jag heter Linnéa Berglund och jag är bosatt i Fuengirola, Spanien, med min dotter som fyller sju år precis i dagarna. Som äldst av tre syskon har jag alltid varit lite av en banbrytare men med ett stort mått av ansvarskänsla. Ogillar, för att inte säga avskyr, måsten men älskar att planera. Vill ha både äventyr och trygghet, älskar traditioner men har svårt för fasta rutiner. Är rädd för att hamna i en bur där jag sakta men säkert vittrar bort.

Mina stora intressen och glädjeämnen, förutom min dotter förstås, är inredning, resor, djur och mat. Är en livsnjutare ut i fingerspetsarna. Om jag var tvungen att leva på tre saker under resten av mitt liv så skulle det bli vattenmelon, lakrits och jordgubbar.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag har haft flera olika yrken, bland annat är jag utbildad trädgårdsdesigner och hudterapeut.

Vilket yrke har du idag?
Idag jobbar jag som skribent, författare och livsinspiratör.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jag har alltid varit lite rastlös av mig och har svårt att tänka mig att göra samma sak under resten av livet. Som människa utvecklas man ju, förhoppningsvis, hela livet och vad som är rätt nu behöver nödvändigtvis inte vara det sen. Jag vill passa på att lära mig och få möjlighet att uppleva så mycket som möjligt under de år som är tilldelade mig.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
När jag var liten gick jag omkring och sa att jag skulle bli författare när jag blev stor. Böcker har alltid varit en stor del av mitt liv och jag älskar än idag att få tillgång till en annan värld genom böckerna. Någonstans på vägen föll drömmen om författarskap bort och jag gjorde en massa andra saker istället. Skrivit har jag dock alltid gjort, både kortare noveller och en del artiklar och reportage för tidningar.

För några år sedan blev jag sjuk och medan jag låg i sängen och återhämtade mig fick jag plötsligt en ingivelse om att börja skriva en barnbok. Inspiration hade jag i massor från mitt eget liv och en vecka senare hade jag manuset klart och skickade in det till ett par olika förlag. Det var startskottet på min författarkarriär. Nu har jag fyra böcker utgivna i samma serie, en del litteraturpris och flera nya böcker på gång.

Efter att ha fått både pris och bra recensioner växte självförtroendet och jag kände att det är det här jag vill hålla på med.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag började skriva mer kontinuerligt för tidningar för att få ihop de pengar jag behövde och sa upp min fasta tjänst på en gång. För mig var det allt eller inget som gällde i det läget. Jag var tvungen att våga hoppa och se till att det höll. Samtidigt läste jag litteraturvetenskap på universitetet för att få en bra backup och kunde därefter även börja jobba som lektör vid sidan om författarskapet.

Största utmaningen för din del med att byta yrke/starta eget var…
För min del var det att synas i bruset. Det är så många som vill skriva böcker idag och i och med att man kan ge ut böcker själv finns det ett överflöd av böcker på marknaden. Det är väldigt roligt, men gör det samtidigt svårt att nå ut till läsarna. Att motivera människor att köpa just mina böcker bland alla andra är en stor utmaning. En annan utmaning är att man måste jobba väldigt mycket utan att ens veta ifall man kommer få betalt för det. Boken skall skrivas, bli utgiven, marknadsföras osv innan man eventuellt får några pengar. Osäkerheten kan vara väldigt pressande, men samtidigt kan man omvandla det till en drivkraft.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Den nämnda osäkerheten kan vara väldigt jobbig, men samtidigt få jag göra det jag älskar. Jag har privilegiet att kunna jobba varifrån som helst, jag kan skriva på så många olika sätt och det är ständigt varierande och något nytt, vilket passar mig väldigt bra. Man blir aldrig uttråkad. Att göra research, vare sig det är för en bok eller ett reportage eller en krönika är oerhört roligt och stimulerande. Det tar mig till nya platser och nya möten med människor jag aldrig skulle kommit i kontakt med annars och jag får lära mig nya saker hela tiden.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Jag hoppas att jag i framtiden har fått mina nya böcker för vuxna och min nya barnboksserie för barn utgivna. Sedan vill jag också fortsätta skriva krönikor och jobba vidare med min podcast som är på väg att sättas ihop just nu. Att kunna kalla sig författare, skribent och livsinspiratör är för mig en dröm som jag njuter av att vakna upp till varje dag.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/starta eget:

  • Fundera över vad som är viktigt och rätt för just dig. Vad mår du bra av? Att veta vad man verkligen vill är första steget.
  • Sätt upp mål och ta de steg du behöver för att nå dem. Få saker sker av sig själv, man måste själv se till att nå dit man vill. Den perfekta tidpunkten inställer sig sällan. NU är en bra tid att börja förändringen. Gör det i etapper om det känns tryggare.
  • Se till att utrusta dig med mod och envishet. Allt går, det är bara frågan om hur snabbt det går. En del saker kan förändras nu på en gång, andra dröjer lite. Ge inte upp bara för att det inte gick enligt planerna på en gång.

Du har inte bara bytt yrke i livet. Du flyttade precis från Sverige till Spanien. Kan du ge en liten bakgrund till ditt val att flytta till Spanien?
För ett drygt år sedan fick jag ett cancerbesked. Det blev en väckarklocka för mig och jag kände att jag behövde göra en förändring i livet. Ekorrhjulet fungerade inte längre och jag ville vara en bättre förebild än så för min dotter, visa att man kan leva på ett annat sätt. Dessutom har min dotter astma och mår inte så bra i Sverige på vinterhalvåret i den råkalla luften. Spanien kändes som ett bra alternativ eftersom klimatet är så mycket bättre, människorna mer avslappnade, man lever i lite långsammare takt och vet att njuta och umgås istället för att stressa ihjäl sig med karriär och en massa inbillade måsten. Dessutom är det ändå ”nära” hem till Sverige, vilket var nödvändigt eftersom min man jobbar kvar i Sverige och pendlar till oss i Spanien halva månaden.

Har det känts ”lätt” att flytta till Spanien rent praktiskt? Mycket byråkrati?
Spansk byråkrati är inte att leka med, det skall jag inte förneka, men visst hjälper det att det är ett EU-land. Man får mycket gratis på så sätt och länderna har en hel del samarbete som underlättar byråkratin något. Men man får inte glömma att allt är väldigt annorlunda i Spanien gentemot Sverige, regelverket är ett helt annat. I början är det mycket att sätta sig in i och mängder av blanketter som skall stämplas (spanjorerna älskar papper och stämplar) och saker som skall ansökas om.

Kan du driva ditt företag (skriva böcker) från Spanien utan problem?
Ja, jag driver mitt företag från Spanien, det är inga problem alls. Det är ju en av fördelarna med mitt jobb, att det är helt plats och tidsoberoende. Skriva kan jag göra när och varifrån som helst. När jag hjälper mina kunder som lektör fungerar det fint det med, likaså poden som kommer sändas från Spanien. Nu håller jag på och skall utöka med att även coacha människor och även det kommer ske via webben. Viva internet!

Hur har ni gjort med bostad? Hyra/köpa, svårt att få tag på?
Vi har valt att hyra ut vårt hus i Sverige fram till nästa år (2016), därefter får vi se vad vi gör med det. Kanske behåller vi det, kanske säljer vi, det är inte bestämt än. Själv hyr jag en lägenhet i Spanien. Det finns hur många lägenheter som helst att hyra, så att få bostad är inga problem alls. Däremot så kan det vara bra att tänka på att standarden är mycket lägre än den man kanske är van vid i Sverige. Jag skulle inte rekommendera att man skriver på något avtal för långtidskontrakt utan att med egna ögon (på plats) ha sett bostaden

I Spanien finns det ingen hyresmarknad på samma sätt som i Sverige så till vida att man sätter upp sig på kö och när man får ett kontrakt har man det tillsvidare. Här hyr man privat och nästan alla kontrakt skrivs på elva månader eller mindre. Det har att göra med den starka besittningsrätten i Spanien. Så om man vill slippa flytta runt, eller om man vill göra i ordning sin bostad så är det bättre att köpa. När man köper tillkommer det alltid en massa avgifter som man måste vara medveten om utöver själva köpesumman.

Vad upplever du är den största skillnaden med att leva med barn i Spanien vs Sverige?
Här i Spanien är barn en självklar del i det sociala livet på ett annat sätt än i Sverige. Barnen räknas alltid in och har en självklar plats överallt. Likaså pensionärerna. Man månar mer om varandra i familjen. Andra skillnader är naturligtvis dygnsrytmen och att stress i princip inte förekommer. Saker blir klara när de blir klara, man kommer när man hinner. Man tar sig tid att stanna och prata med de man möter och man pratar alltid direkt till barnet när man vill dem något, aldrig över huvudet via föräldrarna.

Temperaturen gör att man tar det lugnt på dagarna och är mer aktiva på kvällarna, det gäller även barnen. Att de är med ute till midnatt är inget konstigt alls här, istället sover de några timmar på dagen, i alla fall under sommaren. Det blir lite annorlunda på vintern.

Vad upplever du är de största fördelarna/nackdelarna för er familj med att bo i Spanien (hittills)?
Fördelarna är att vi kan vara ute mycket mer (utan att frysa ihjäl), att vi kan ta underbara kvällspromenader utan att behöva ta på oss så mycket som en tröja, all god och hälsosam mat och tiden vi får tillsammans. Människor är mer öppna och sociala, något vi verkligen uppskattar. Nackdelen är att vi är långt borta från familj och vännerna i Sverige. Visst kan man också sakna Sveriges fina, men det går att leva på ett annat sätt också.

Vad tror du att man vinner som människa med att bo i ett annat land en period i livet?
Väldigt mycket! Man blir mer öppensinnad, ödmjuk och faktiskt även företagsam. Man kan inte rida på vågen av invanda mönster, man måste aktivt ta reda på hur saker och ting fungerar. Att försöka integreras i ett annat land skapar större förståelse för andra och utvecklar en som människa. Om man också lär sig språket har man nyckeln till det mesta, nämligen förmågan att kommunicera med de människor man möter. Helt säkert vidgar man sina vyer på det sättet.

Talar ni spanska? :)
Vi försöker lära oss mer och mer varje dag. Det är lättare för min dotter än för mig, men jag hoppas på att kunna lära mig så att jag blir flytande i spanska så fort som möjligt. Eftersom vi bor i Andalusien är det lite lurigt ibland, dialekten här är väldigt grov och man pratar väldigt snabbt, med förkortade ord. Språket är just nu den största utmaningen, men vi har satt som mål att bli flytande, nu gäller det bara att ta oss igenom alla steg dit!

Vill du läsa mer om Linnea och hennes författarskap, samt livet i Spanien? Kolla in hennes hemsida!

logo-inspain-500px

 


Related Posts


VKB: ”Stress förekommer i princip inte här…”

beach nyvy

”…stress förekommer i princip inte här. Saker blir klara när de blir klara, man kommer när man hinner. Man tar sig tid att stanna och prata med de man möter och man pratar alltid direkt till barn när man vill dem något, aldrig över huvudet via föräldrarna.”

 

Linnéa bytte både karriär & land. Läs om henne i morgon fredag.

Välkommen då!

 

Related Posts


Inspiration på nätet X3

walking

Denna eviga strävan efter något – en välsignelse eller förbannelse? Folk som dig & mig ringer in till Karlavagnen och ger sin syn på saken.

Nio-till-fem-jobbet instiftades någon gång under 1800-talet, men det rimmar illa med vad forskning idag säger om när på dygnet vi arbetar effektivast. De säger att vi borde arbeta färre, men effektivare timmar. Här visas varför nio-till-fem-jobb inte är effektivt alls.

De här TRE sakerna stoppar dig från att leva ditt drömliv.

 

 

Related Posts


Andra halvlek – det är nu det händer

House nyvy

Efter att ha kört mer än heltid hela veckan satt vi igår kväll och slötittade med ett halvt öga på SVT:s Sommarkväll. Intervju med Fredrik Reinfeldt, som i sommar fyllt femtio år. Han har tillbringat det senaste året med att bland annat skriva och färdigställa hans självbiografiska bok ”Halvvägs”. Bokens titel förklarar han med att han själv befinner sig halvvägs i livet, både ålders- och karriärmässigt. Han menar att idag har vi möjlighet att bli hundra år och vid femtio är vi halvvägs: ”Så försök inte räkna bort mig”. Han ser på livet efter femtio som andra halvlek: ”det är nu grejerna händer”.

I samma program intervjuades även norska sångerskan Ane Brun som under året fyllt fyrtio år. Hon tog nyligen ett kliv i en ny riktning då hon gick från sina välbekanta och stillsamma singersongwriterlåtar till att spela in ”Can’t stop playing” med Dr Kucho och Gregor Salto. Låten gick i våras in som etta på  UK dance top 40-listan. Hon petade därmed ned yngre kollegor som Avicii och David Guetta. I ”Sommarkväll” får hon frågan av programledaren Rickard Olsson om  hennes flirt med housemusiken är resultatet av en fyrtioårskris. Ane Brun säger att hon faktiskt aldrig mått bättre och inte upplevt någon kris överhuvudtaget. Däremot säger hon ”mitt i livet blir man medveten om att livet passerar, så man blir liksom ännu mer modig och mindre rädd för att göra det man verkligen får lust att göra…Ja, nu har jag kanske fyrtio år kvar…nu är det bara att köra!”

Det finns inget så inspirerande som trygga människor i sina bästa år, som ser möjligheter, är nyfikna och orädda. Tummen upp för nya vyer i livet!

 

 

Related Posts


Karriärbyte: Från sjukgymnast till frilansande journalist

Hanna Sistek, Varanasi

Vem är du?
Hanna Sistek, 35 år. Bor sedan i år i Lafayette i delstaten Indiana i USA. Är dock på resande fot en stor del av året.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag gick Naturvetenskapligt program på gymnasiet och var väl egentligen för ung för att veta vad jag ville jobba med vid den tiden. Min mamma var danspedagog och jag själv hade alltid haft ett intresse för kroppen och hur den fungerade. Min dåvarande ”svärmor” tyckte att jag skulle passa som sjukgymnast och till slut började jag även själv tänka i de banorna. Sagt och gjort, jag utbildade mig till sjukgymnast vid Lunds Universitet.

Vilket yrke har du idag?
Idag är jag frilansande journalist

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jobbet som sjukgymnast var visserligen roligt och intressant. Men redan efter några månader i yrket började jag fundera om det verkligen var det här jag ville göra resten av livet. ”Hjälp, jag går till samma behandlingsrum varje dag. Till samma byggnad…” Tanken på att gå upp varje morgon och gå till samma vårdcentral kändes väldigt instängt. Ett halvår innan hade det tagit det slut mellan mig och min dåvarande kille. Vi hade hängt ihop i fem år, men insett att vi ville helt olika saker. Jag ville ut och se världen och han ville ha stabilitet i tillvaron. Som nyutexaminerad fick jag jobb på en vårdcentral i Årjäng, där stannade jag i ett år. Så här i efterhand tror jag att det året handlade mycket om att hitta tillbaka till mig själv och vad jag egentligen ville. Jag har alltid haft ett internationellt intresse och alltid längtat ut i världen. Mina mamma flydde med mig till Sverige från den dåvarande kommunistiska diktaturen Tjeckoslovakien. Min mormor sa alltid till mig när jag var liten: ”Du måste ut och se världen Hanna”. Allt det här fanns i mitt bakhuvud. I skolan hade jag alltid gillat att skriva, inte så att jag hade det som ett fritidsintresse, men jag tyckte om att uttrycka mig i skrift. Det tillsammans med mitt intresse för omvärlden och vilja att resa ut i världen gjorde att jag sökte till Journalistprogrammet i Göteborg. Journalistiken blev ett verktyg för mig att se och förstå världen lite bättre.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Under mitt år i Årjäng sökte jag till det korta Journalistprogrammet i Göteborg. Jag gjorde antagningsprov, kom in, och läste ett år tillsammans med 35 stycken kurskamrater, alla med varierande bakgrund. Eftersom jag redan tagit studielån då jag studerade till sjukgymnast så var jag inte sugen på att ta ännu mer lån. Jag flyttade därför hem till min mamma i Göteborg under ett år. Tre månader in i utbildningen, i november 2004, startade jag en enskild firma. Jag behövde stärka ekonomin under mina studier och såg en möjlighet att få komma in i branschen. Jag fick bland annat skriva artiklar för tidningen Scoop, som ges ut av Föreningen Grävande Journalister. De hade skral budget men jättebra handledning. Jag skrev till exempel en artikel om journalisters objektivitet och saklighet. Det var bra erfarenhet.

När jag gick ut Journalistprogrammet 2005 fick jag inget sommarjobb, då jag inte hade körkort. Jag hade skickat några frilansidéer till bland annat Veckans affärer men inte fått något svar. Det kändes lite som ett svart hål i början av frilanslivet. Jag skickade en massa mejl men hörde sällan något tillbaka. Det var en stor uppförsbacke. En dag då jag var på väg från Uppsala till Stockholm ringde Anders Billing, dåvarande nyhetschef på Veckans affärer: ”Är du intresserad av att frilansa för oss?” Han hade läst det jag skrivit i Scoop och gillade det. Det var stort. Men just då hade jag precis bestämt mig för att tillbringa hösten i Paris. Jag besökte ändå Billing på Veckans Affären i Stockholm och vi fick bra kontakt. ”Vi kanske kan hitta ett vick åt dig när du kommer tillbaka”, kontrade han när jag berättade om Paris-planerna. Efter en höst i Paris fick jag ett vikariat på VA. Initialt kände jag att ”jag kan ju ingenting om ekonomi”. ”Du kan skriva, det är huvudsaken. Resten lär du dig eftersom” blev svaret. Och det gjorde jag. Efter vikariatet sökte jag mig till GP Utland under sommaren och sedan bar det av till Indien. Och på den vägen är det. Jag hade min bas i Delhi i fem år och sedan Cairo i ett par år och reste sju-åtta månader om året. Jag har jobbat på fem kontinenter. Sedan i höstas är jag tillbaka i USA.

Största utmaningen för din del med att byta yrke/starta eget var…
Tja, det är klart att det var tufft i början. Första året som frilansare innan jag hade lärt mig yrket ordentligt var tufft. Innan jag lärt mig vad redaktionerna var intresserade av.

Ekonomin är naturligtvis ett orosmoment, speciellt i början. När jag började som frilansare fick jag höra ”Ja, du kan ju gå ur A-kassan på en gång om du ska starta eget. Om du vill ha A-kassa måste du nämligen lägga ned din firma” Jag kom ihåg att jag tänkte ”Shit, vilket pissigt land att vara egen företagare i”. Det är bara större bolag som räknas, som småföretagare är du bortglömd.

Den ekonomiska aspekten och otryggheten på arbetsmarknaden var läskig i början. Många tankar for genom huvudet den där första tiden:”Vad händer om jag inte säljer några artiklar en månad…?”, ”Vad händer om jag inte får in en betalning i tid…?”. Just då var jag tacksam att jag inte hade bostadslån, en familj att försörja osv. Bland mina kurskamrater på journalistprogrammet var det ungefär hälften som gick tillbaka till de yrken de hade innan utbildningen.

För egen del hade jag turen att 2008 få ett stipendium på 400.000 kronor för att åka till Stanford University i Kalifornien, USA och studera innovationsjournalistik. Det var verkligen ett lyft för mig. Jag insåg att jag behövde inte bara bevaka och skriva om ett område. Jag kunde göra vilken journalistik som helst. Det öppnade en helt ny dörr för mig. För stipendiepengarna kunde jag även investera i professionell kamerautrustning, vilket också blev ett lyft.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
Mina närmaste har alltid stöttat mig och tyckt att det har varit roligt att jag vågar och att jag hittat rätt. Så här i efterhand har jag reflekterat över att mina föräldrar aldrig sått någon rädsla i mig. De har snarare uppmuntrat mig till att utforska omvärlden och det tror jag har hjälpt mig i livet. När jag var yngre minns jag att andra föräldrar ofta kom med förmaningar som ”Tänk nu på att något kan hända”, ”Var försiktiga”, ”Akta er….”. Jag tror att det bara skapar rädsla och otrygghet.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det bästa är att jag kan åka vart som helst i världen och få tillgång till några av de mest intressanta människorna. Och sedan dela detta med omvärlden. Bäst är också den ständiga utvecklingen och friheten.

Mindre bra är att som frilansare blir du oftast styvmoderligt behandlad. Mina personliga finanser har fått stryka på foten för att jag frilansar. Hade jag jobbat på en redaktion i Sverige hade jag fått en bättre pension, om man uttrycker det så. Som medielandskapet ser ut så blir utlandskorrespondenter allt färre. Det är istället unga, hungriga frilansare som åker ut i världen, men ofta utan uppbackning hemifrån. Om något händer är det jag som drabbas. Som frilansare känner man sig lite som B-laget.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Ja, jag är nästan 36 år nu. Jag vill gärna dela mitt liv med någon. Jag bor sedan en tid tillbaka med en man i USA. Samtidigt är det inte lätt att vara på ett och samma ställe en längre tid när man är van att vara på resande fot. Jag funderar en del på vad nästa steg i min karriär ska bli. Antingen fortsätter jag som jag gör nu med frilansandet eller försöker hitta andra intressanta projekt där mina kunskaper och erfarenheter kan komma till sin rätt.

Jag vet att jag troligen inte kommer att bo i Sverige framöver. Jag känner mig inte svensk från första början i och med att mina föräldrar kommer från Tjeckien. Dessutom ju mer jag reser desto mer känns det som att ”hemma” är överallt och ingenstans. De gånger jag besöker Sverige känner jag också att det blir svårare och svårare att dela mina upplevelser med barndomsvänner. Jag inser att min vardag inte är intressant för alla, eftersom vi lever i helt olika verkligheter. Därför blir det lite så att jag söker mig till människor som också har erfarenhet av att bo och resa i andra länder.

Just nu bor jag i USA igen och trivs med det. Den amerikanska mentaliteten passar mig bättre än den svenska. Svenskar är ofta väldigt trygghetstörstande, medan amerikaner är bättre på att slänga sig ut i det okända. Sedan har de förvisso inget att förlora, då deras skyddsnät är i stort sett obefintligt.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/starta eget:

  • Följ ditt hjärta
  • Var ärlig mot dig själv
  • Låt inte rädsla vara den styrande kraften i ditt liv

 

 

Related Posts


VKB: ”Shit! Vilket pissigt land att vara egen företagare i”

frilans nyvy

 

När jag började som frilansare fick jag höra ”Ja, du kan ju gå ur A-kassan på en gång om du ska starta eget. Om du vill ha A-kassa måste du nämligen lägga ned din firma” Jag kom ihåg att jag tänkte ”Shit, vilket pissigt land att vara egen företagare i”. Det är bara större bolag som räknas, som småföretagare är du bortglömd.

 

Hanna, veckans karriärbytare. Läs mer om henne i morgon fredag.

Välkommen då!

 

Related Posts


Inspiration på nätet X3

career nyvy

Varje onsdag hela hösten delar vi med oss av det som inspirerar oss på nätet just nu. Inspiration på nätet X3 finns till för dig som står vid ett vägskäl i livet.

 

  • Det är inte alltid lätt! Det där med arbete & liv. Och många är vi som går runt med liknande funderingar. Intressant & lätt underhållande text av Somer Sherwood från webbsidan XOJane. Missa inte kommentarerna under texten. Once upon a time, I thought I was pretty miserable at my job. I made decent money, but there were some bad aspects of the job that couldn’t make up for the paycheck. So I quit.
  • De tre ”farligaste” myterna vad gäller karriärbyte
  • Fyra pappor från Utah, USA sa upp sig från deras arbetsplatser & tjänar nu miljoner på Youtube

 

Related Posts


Yrkesval: Confusion is natural – fear is entirely normal

yrkesval

Att ha ett arbete betyder något helt annat för oss än vad det troligen gjorde för våra mor- och farföräldrar. Det handlar inte bara om ren överlevnad eller ett nödvändigt ont, utan också om att hitta ett yrke som känns meningsfullt. Som ger något. Ett yrke som ger tillfredsställelse.

Den här video från brittiska The School of Life diskuterar den moderna idén om att ett arbete faktiskt ska kunna ge tillfredsställelse OCH trygghet. Den ger samtidigt sex korta men mycket tydliga tips kring hur vi kan tänka vad gäller vårt yrkesval och i sökandet efter det rätta yrket. Vi är många som drömmer, precis just nu, om att följa vår passion och kunna leva på något som vi själva valt eller skapat.

”The start of a path we wont regret on our deathbeds, which should always be the ultimate criterium.”

Att följa sin passion kan vara nog så svårt. Kanske du är en person som helst av allt skulle vilja göra just det, men det blir inget av det hela… Du vågar inte ta steget? Eller du vet inte ens vad din passion är? Här är fler tips till dig. Och kom ihåg ”confusion is natural, fear is entirely normal”.

 

Related Posts

 

 


En ny vy

nomad nyvy

Nu drar den igång. Ingen återvändo. Hösten är här, semestern är där, det vill säga bakom oss. För vissa är det ångestladdat för andra pirrigt, spännande och fullt av nya utmaningar. Hur som helst, hösten blir vad vi gör den till. Den kan vara ett ypperligt tillfälle för en nystart. En del känner sig laddade, sugna och pigga på att arbeta. De vill gå all-in på sin arbetsplats. Göra karriär. Andra har kanske under sommaren äntligen fattat beslutet att göra det där som de gått och dragit på så länge. Att byta arbetsplats, karriär eller miljö. Allt blir i slutänden en NY VY. Och det är väl inte särskilt märkligt att vi vid tillfällen i livet behöver just en ny utsikt. En förändring, bryta ett invant mönster, få andas ny luft.

Under hösten kommer ni att få ta del av intressanta och inspirerande historier från många olika människor som bytt vy. Några har bytt karriär/bransch, kanske öppnat eget, några har bytt land, jobbar och bor utomlands. Alla har de tagit steget mot något nytt i livet. Det de flesta ångrar mest var att de inte tog steget tidigare.

Välkommen att hänga med i höst!

Om du inte vill missa våra artiklar anmäl dig gärna till vårt nyhetsbrev här bredvid, äntligen har vi kommit till skott! :)

 


Karriärbyte: Från Gymnasielärare till Löparäventyr

frida nyvy

Vem är du?
Jag heter Frida Södermark, 37 år, uppvuxen och bosatt i Norrköping. Mina passioner i livet är löpning, resor och litteratur. Just nu elitsatsar jag inom ultralöpning men jag har inte alltid varit en löpare utan började springa vid 28 års ålder och har redan varit med i VM på distansen 100 km och det är även mitt mål detta år i september. Min träning bedriver jag i Sverige och utomlands, men äventyren finns även hemma i närområdet och jag trivs väldigt bra i min hemstad med den fina omgivande naturen och dess kulturliv. Jag har många intressen utöver löpningen och har alltid varit och är en väldigt aktiv person.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag är utbildad gymnasielärare inom ämnena matematik och historia och hade under åtta år en fast tjänst på en friskola i min hemstad. Under några år vikarierade jag även inom den kommunala skolan då det passade mitt idrottande bättre.

Vilket yrke har du idag?
Numera driver jag det egna företaget Löparäventyret på heltid. Ett företag som erbjuder inspirationsföreläsningar, arrangerar resor samt ordnar andra event.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jag hade länge känt att min fasta tjänst som lärare tog för mycket energi och inkräktade på min fritid där jag ville satsa på löpningen. 2011 tog jag tjänstledigt under 6 månader och när jag kom tillbaka arbetade jag 80%. Dock var det inte tillräckligt och jag kände att jag ville kunna planera min tid mer självständigt. Jag sade därför upp mig i januari 2013 och började arbeta som timvikarie samtidigt som jag startade det egna företaget vid sidan om. Egentligen mest som en hobby men då efterfrågan på mina tjänster växte blev det mindre och mindre vikarierande.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Att arbeta mer om mer inom det egna företaget föll sig naturligt då jag med tiden oftare och oftare blev anlitad som föreläsare. Jag kände att detta var något jag ville satsa på. Jag drivs av att kunna inspirera andra människor till att det inte är för sent att hitta grejen man vill satsa på och att allt är möjligt. Den resa jag har genomgått och de framgångsfaktorer som gjort mig till den idrottare, personlighet och äventyrare jag blivit är saker som alla kan ha nytta av, idrottare eller inte. Jag insåg att föreläsningar på temat motivation, inställning och måluppfyllelse är något företag efterfrågar till sin personal. Där hade jag och har något att bidra med.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Jag insåg att om det skulle bli något av mitt företag behövde jag satsa på det helhjärtat. Att klippa livlinan som vikarierandet stod för var inget svårt beslut. När jag började nätverka på mässor och andra träffar knöt jag kontakter med personer som för mig blev väldigt viktiga på vägen. De fick mig att inse att det jag gjorde var bra och tipsade om hur jag kunde komma vidare. Jag sög åt mig som en svamp och utvecklade den verksamhet jag redan startat. Att jobba på detta sätt gav mig också optimala förutsättningar att satsa på min idrott som fortfarande är nummer ett och det min verksamhet vilar på. Det jag gör och den jag blivit är mitt företag. Jag är mitt varumärke. Det jag gör är på riktigt och inget jag läst i en bok. Det inspirerar människor. Min resa är inte lik många andras. Man inspireras av det unika och lite galna. Sedan får man plocka de delar som passar en själv. det försöker jag hjälpa mina åhörare med.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag sade upp mig på jobbet och hade lärarvikarierandet som mitt jobb det första året. Jag har bara mig själv att försörja och är ekonomisk. Jag arbetade också lite på timmar som arrestvakt. Inte för att jag behövde mer jobb utan för att det var något jag tyckte var spännande och intressant. Jag älskar nämligen nya utmaningar.

Största utmaningen för din del med att starta eget var…
Det var att våga satsa heltid inom företaget. Det är något jag tror många är rädda för men om man inte går ”all in” då är det svårt att göra något riktigt bra. Men en dag bestämde jag mig för att det är så det måste bli. Det är nu ett och ett halvt år sedan och jag ångrar det inte en sekund.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
Många tycker inte att jag ”jobbar på riktigt”. Att jag mest glider runt. Men om man vänder på det är jag aldrig ledig, även om jag kan dra iväg utomlands på äventyr när jag vill. Men man är alltid uppkopplad och jag kan inte strunta i att svara på mail eller i telefon, eller tänka framåt. Då har jag inga uppdrag om några månader och får inte in några pengar. Man är aldrig riktigt ledig. Men jag klagar absolut inte. De positiva sidorna är så otroligt många fler. Många undrar också hur länge jag ska hålla på med detta. Fast detta är mitt jobb och min livsstil. Så länge jag tycker det är kul och överlever kommer jag att fortsätta. Men jag är inte ute efter att bygga något imperium eller lägga pengar på hög. Mitt syfte är att få leva den dröm jag just nu lever och få inspirera andra till att må bra. Jag vill alltid kunna ha tid att leva mitt eget löparäventyr runt om i världen och på hemmaplan.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det sämsta är att man aldrig är ledig, och att man alltid måste vara glad och inspirerande även om man också kan ha en dag på ICA när man är trött och så kommer det fram någon person man inte känner och vill prata löpning. Men det är också detta som driver mig. Detta som är det bästa. Att folk gillar det jag gör och får till en livsstilsförändring tack vare mig. Blir inspirerade. Det är en fantastisk känsla.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Jag ångrar absolut ingenting och detta är det bästa jag gjort. Det är klart man kan sakna att få vara med ungdomarna i klassrummet. Det är därför jag blev lärare. men jag saknar inte allt pappersarbete som vi blev ålagda.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Jag hopas att jag kan fortsätta att försörja mig på mitt företag Löparäventyret. Att mina föreläsningar kan fortsätta inspirera och att jag blir anlitad av fler och fler. Jag har även andra tankar och ideér om vad jag kan syssla med i mitt företag och hur jag kan utveckla det. Jag planerar bland annat att skriva en bok och att planera nya spännande resor som folk kan åka med på är en ständigt pågående process. Dessutom utvecklas hela tiden mina föreläsningar efter den erfarenhet och de upplevelser jag samlar på mig. I höst kommer jag även gå en coachutbildning för att ha ännu mer att erbjuda de företag som vill anlita mig.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/starta eget:

  • Våga satsa. Det blir inget av ditt företag om du inte satsar fullt ut.
  • Underskatta inte vikten av marknadsföring. Syns du inte finns du inte och det gäller att annonsera, skapa situationer och event som media vill belysa, nätverka och prata med folk, tryck upp snygga foldrar och ha en schysst hemsida samt se till att synas på alla sociala medier.
  • Tro på det du gör. Om du inte tror på ditt varumärke kommer ingen annan göra det heller, det du gör är det bästa och så ska det också framställas.

Läs mer om Frida och Löparäventyret på hennes hemsida & blogg.

 

Related Posts