Category Archives: VI HAR NY VY

”Ekorrhjulet fungerade inte längre”

linnea nyvy

Vem är du?
Jag heter Linnéa Berglund och jag är bosatt i Fuengirola, Spanien, med min dotter som fyller sju år precis i dagarna. Som äldst av tre syskon har jag alltid varit lite av en banbrytare men med ett stort mått av ansvarskänsla. Ogillar, för att inte säga avskyr, måsten men älskar att planera. Vill ha både äventyr och trygghet, älskar traditioner men har svårt för fasta rutiner. Är rädd för att hamna i en bur där jag sakta men säkert vittrar bort.

Mina stora intressen och glädjeämnen, förutom min dotter förstås, är inredning, resor, djur och mat. Är en livsnjutare ut i fingerspetsarna. Om jag var tvungen att leva på tre saker under resten av mitt liv så skulle det bli vattenmelon, lakrits och jordgubbar.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag har haft flera olika yrken, bland annat är jag utbildad trädgårdsdesigner och hudterapeut.

Vilket yrke har du idag?
Idag jobbar jag som skribent, författare och livsinspiratör.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jag har alltid varit lite rastlös av mig och har svårt att tänka mig att göra samma sak under resten av livet. Som människa utvecklas man ju, förhoppningsvis, hela livet och vad som är rätt nu behöver nödvändigtvis inte vara det sen. Jag vill passa på att lära mig och få möjlighet att uppleva så mycket som möjligt under de år som är tilldelade mig.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
När jag var liten gick jag omkring och sa att jag skulle bli författare när jag blev stor. Böcker har alltid varit en stor del av mitt liv och jag älskar än idag att få tillgång till en annan värld genom böckerna. Någonstans på vägen föll drömmen om författarskap bort och jag gjorde en massa andra saker istället. Skrivit har jag dock alltid gjort, både kortare noveller och en del artiklar och reportage för tidningar.

För några år sedan blev jag sjuk och medan jag låg i sängen och återhämtade mig fick jag plötsligt en ingivelse om att börja skriva en barnbok. Inspiration hade jag i massor från mitt eget liv och en vecka senare hade jag manuset klart och skickade in det till ett par olika förlag. Det var startskottet på min författarkarriär. Nu har jag fyra böcker utgivna i samma serie, en del litteraturpris och flera nya böcker på gång.

Efter att ha fått både pris och bra recensioner växte självförtroendet och jag kände att det är det här jag vill hålla på med.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag började skriva mer kontinuerligt för tidningar för att få ihop de pengar jag behövde och sa upp min fasta tjänst på en gång. För mig var det allt eller inget som gällde i det läget. Jag var tvungen att våga hoppa och se till att det höll. Samtidigt läste jag litteraturvetenskap på universitetet för att få en bra backup och kunde därefter även börja jobba som lektör vid sidan om författarskapet.

Största utmaningen för din del med att byta yrke/starta eget var…
För min del var det att synas i bruset. Det är så många som vill skriva böcker idag och i och med att man kan ge ut böcker själv finns det ett överflöd av böcker på marknaden. Det är väldigt roligt, men gör det samtidigt svårt att nå ut till läsarna. Att motivera människor att köpa just mina böcker bland alla andra är en stor utmaning. En annan utmaning är att man måste jobba väldigt mycket utan att ens veta ifall man kommer få betalt för det. Boken skall skrivas, bli utgiven, marknadsföras osv innan man eventuellt får några pengar. Osäkerheten kan vara väldigt pressande, men samtidigt kan man omvandla det till en drivkraft.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Den nämnda osäkerheten kan vara väldigt jobbig, men samtidigt få jag göra det jag älskar. Jag har privilegiet att kunna jobba varifrån som helst, jag kan skriva på så många olika sätt och det är ständigt varierande och något nytt, vilket passar mig väldigt bra. Man blir aldrig uttråkad. Att göra research, vare sig det är för en bok eller ett reportage eller en krönika är oerhört roligt och stimulerande. Det tar mig till nya platser och nya möten med människor jag aldrig skulle kommit i kontakt med annars och jag får lära mig nya saker hela tiden.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Jag hoppas att jag i framtiden har fått mina nya böcker för vuxna och min nya barnboksserie för barn utgivna. Sedan vill jag också fortsätta skriva krönikor och jobba vidare med min podcast som är på väg att sättas ihop just nu. Att kunna kalla sig författare, skribent och livsinspiratör är för mig en dröm som jag njuter av att vakna upp till varje dag.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/starta eget:

  • Fundera över vad som är viktigt och rätt för just dig. Vad mår du bra av? Att veta vad man verkligen vill är första steget.
  • Sätt upp mål och ta de steg du behöver för att nå dem. Få saker sker av sig själv, man måste själv se till att nå dit man vill. Den perfekta tidpunkten inställer sig sällan. NU är en bra tid att börja förändringen. Gör det i etapper om det känns tryggare.
  • Se till att utrusta dig med mod och envishet. Allt går, det är bara frågan om hur snabbt det går. En del saker kan förändras nu på en gång, andra dröjer lite. Ge inte upp bara för att det inte gick enligt planerna på en gång.

Du har inte bara bytt yrke i livet. Du flyttade precis från Sverige till Spanien. Kan du ge en liten bakgrund till ditt val att flytta till Spanien?
För ett drygt år sedan fick jag ett cancerbesked. Det blev en väckarklocka för mig och jag kände att jag behövde göra en förändring i livet. Ekorrhjulet fungerade inte längre och jag ville vara en bättre förebild än så för min dotter, visa att man kan leva på ett annat sätt. Dessutom har min dotter astma och mår inte så bra i Sverige på vinterhalvåret i den råkalla luften. Spanien kändes som ett bra alternativ eftersom klimatet är så mycket bättre, människorna mer avslappnade, man lever i lite långsammare takt och vet att njuta och umgås istället för att stressa ihjäl sig med karriär och en massa inbillade måsten. Dessutom är det ändå ”nära” hem till Sverige, vilket var nödvändigt eftersom min man jobbar kvar i Sverige och pendlar till oss i Spanien halva månaden.

Har det känts ”lätt” att flytta till Spanien rent praktiskt? Mycket byråkrati?
Spansk byråkrati är inte att leka med, det skall jag inte förneka, men visst hjälper det att det är ett EU-land. Man får mycket gratis på så sätt och länderna har en hel del samarbete som underlättar byråkratin något. Men man får inte glömma att allt är väldigt annorlunda i Spanien gentemot Sverige, regelverket är ett helt annat. I början är det mycket att sätta sig in i och mängder av blanketter som skall stämplas (spanjorerna älskar papper och stämplar) och saker som skall ansökas om.

Kan du driva ditt företag (skriva böcker) från Spanien utan problem?
Ja, jag driver mitt företag från Spanien, det är inga problem alls. Det är ju en av fördelarna med mitt jobb, att det är helt plats och tidsoberoende. Skriva kan jag göra när och varifrån som helst. När jag hjälper mina kunder som lektör fungerar det fint det med, likaså poden som kommer sändas från Spanien. Nu håller jag på och skall utöka med att även coacha människor och även det kommer ske via webben. Viva internet!

Hur har ni gjort med bostad? Hyra/köpa, svårt att få tag på?
Vi har valt att hyra ut vårt hus i Sverige fram till nästa år (2016), därefter får vi se vad vi gör med det. Kanske behåller vi det, kanske säljer vi, det är inte bestämt än. Själv hyr jag en lägenhet i Spanien. Det finns hur många lägenheter som helst att hyra, så att få bostad är inga problem alls. Däremot så kan det vara bra att tänka på att standarden är mycket lägre än den man kanske är van vid i Sverige. Jag skulle inte rekommendera att man skriver på något avtal för långtidskontrakt utan att med egna ögon (på plats) ha sett bostaden

I Spanien finns det ingen hyresmarknad på samma sätt som i Sverige så till vida att man sätter upp sig på kö och när man får ett kontrakt har man det tillsvidare. Här hyr man privat och nästan alla kontrakt skrivs på elva månader eller mindre. Det har att göra med den starka besittningsrätten i Spanien. Så om man vill slippa flytta runt, eller om man vill göra i ordning sin bostad så är det bättre att köpa. När man köper tillkommer det alltid en massa avgifter som man måste vara medveten om utöver själva köpesumman.

Vad upplever du är den största skillnaden med att leva med barn i Spanien vs Sverige?
Här i Spanien är barn en självklar del i det sociala livet på ett annat sätt än i Sverige. Barnen räknas alltid in och har en självklar plats överallt. Likaså pensionärerna. Man månar mer om varandra i familjen. Andra skillnader är naturligtvis dygnsrytmen och att stress i princip inte förekommer. Saker blir klara när de blir klara, man kommer när man hinner. Man tar sig tid att stanna och prata med de man möter och man pratar alltid direkt till barnet när man vill dem något, aldrig över huvudet via föräldrarna.

Temperaturen gör att man tar det lugnt på dagarna och är mer aktiva på kvällarna, det gäller även barnen. Att de är med ute till midnatt är inget konstigt alls här, istället sover de några timmar på dagen, i alla fall under sommaren. Det blir lite annorlunda på vintern.

Vad upplever du är de största fördelarna/nackdelarna för er familj med att bo i Spanien (hittills)?
Fördelarna är att vi kan vara ute mycket mer (utan att frysa ihjäl), att vi kan ta underbara kvällspromenader utan att behöva ta på oss så mycket som en tröja, all god och hälsosam mat och tiden vi får tillsammans. Människor är mer öppna och sociala, något vi verkligen uppskattar. Nackdelen är att vi är långt borta från familj och vännerna i Sverige. Visst kan man också sakna Sveriges fina, men det går att leva på ett annat sätt också.

Vad tror du att man vinner som människa med att bo i ett annat land en period i livet?
Väldigt mycket! Man blir mer öppensinnad, ödmjuk och faktiskt även företagsam. Man kan inte rida på vågen av invanda mönster, man måste aktivt ta reda på hur saker och ting fungerar. Att försöka integreras i ett annat land skapar större förståelse för andra och utvecklar en som människa. Om man också lär sig språket har man nyckeln till det mesta, nämligen förmågan att kommunicera med de människor man möter. Helt säkert vidgar man sina vyer på det sättet.

Talar ni spanska? :)
Vi försöker lära oss mer och mer varje dag. Det är lättare för min dotter än för mig, men jag hoppas på att kunna lära mig så att jag blir flytande i spanska så fort som möjligt. Eftersom vi bor i Andalusien är det lite lurigt ibland, dialekten här är väldigt grov och man pratar väldigt snabbt, med förkortade ord. Språket är just nu den största utmaningen, men vi har satt som mål att bli flytande, nu gäller det bara att ta oss igenom alla steg dit!

Vill du läsa mer om Linnea och hennes författarskap, samt livet i Spanien? Kolla in hennes hemsida!

logo-inspain-500px

 


Related Posts


Karriärbyte: Från sjukgymnast till frilansande journalist

Hanna Sistek, Varanasi

Vem är du?
Hanna Sistek, 35 år. Bor sedan i år i Lafayette i delstaten Indiana i USA. Är dock på resande fot en stor del av året.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag gick Naturvetenskapligt program på gymnasiet och var väl egentligen för ung för att veta vad jag ville jobba med vid den tiden. Min mamma var danspedagog och jag själv hade alltid haft ett intresse för kroppen och hur den fungerade. Min dåvarande ”svärmor” tyckte att jag skulle passa som sjukgymnast och till slut började jag även själv tänka i de banorna. Sagt och gjort, jag utbildade mig till sjukgymnast vid Lunds Universitet.

Vilket yrke har du idag?
Idag är jag frilansande journalist

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jobbet som sjukgymnast var visserligen roligt och intressant. Men redan efter några månader i yrket började jag fundera om det verkligen var det här jag ville göra resten av livet. ”Hjälp, jag går till samma behandlingsrum varje dag. Till samma byggnad…” Tanken på att gå upp varje morgon och gå till samma vårdcentral kändes väldigt instängt. Ett halvår innan hade det tagit det slut mellan mig och min dåvarande kille. Vi hade hängt ihop i fem år, men insett att vi ville helt olika saker. Jag ville ut och se världen och han ville ha stabilitet i tillvaron. Som nyutexaminerad fick jag jobb på en vårdcentral i Årjäng, där stannade jag i ett år. Så här i efterhand tror jag att det året handlade mycket om att hitta tillbaka till mig själv och vad jag egentligen ville. Jag har alltid haft ett internationellt intresse och alltid längtat ut i världen. Mina mamma flydde med mig till Sverige från den dåvarande kommunistiska diktaturen Tjeckoslovakien. Min mormor sa alltid till mig när jag var liten: ”Du måste ut och se världen Hanna”. Allt det här fanns i mitt bakhuvud. I skolan hade jag alltid gillat att skriva, inte så att jag hade det som ett fritidsintresse, men jag tyckte om att uttrycka mig i skrift. Det tillsammans med mitt intresse för omvärlden och vilja att resa ut i världen gjorde att jag sökte till Journalistprogrammet i Göteborg. Journalistiken blev ett verktyg för mig att se och förstå världen lite bättre.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Under mitt år i Årjäng sökte jag till det korta Journalistprogrammet i Göteborg. Jag gjorde antagningsprov, kom in, och läste ett år tillsammans med 35 stycken kurskamrater, alla med varierande bakgrund. Eftersom jag redan tagit studielån då jag studerade till sjukgymnast så var jag inte sugen på att ta ännu mer lån. Jag flyttade därför hem till min mamma i Göteborg under ett år. Tre månader in i utbildningen, i november 2004, startade jag en enskild firma. Jag behövde stärka ekonomin under mina studier och såg en möjlighet att få komma in i branschen. Jag fick bland annat skriva artiklar för tidningen Scoop, som ges ut av Föreningen Grävande Journalister. De hade skral budget men jättebra handledning. Jag skrev till exempel en artikel om journalisters objektivitet och saklighet. Det var bra erfarenhet.

När jag gick ut Journalistprogrammet 2005 fick jag inget sommarjobb, då jag inte hade körkort. Jag hade skickat några frilansidéer till bland annat Veckans affärer men inte fått något svar. Det kändes lite som ett svart hål i början av frilanslivet. Jag skickade en massa mejl men hörde sällan något tillbaka. Det var en stor uppförsbacke. En dag då jag var på väg från Uppsala till Stockholm ringde Anders Billing, dåvarande nyhetschef på Veckans affärer: ”Är du intresserad av att frilansa för oss?” Han hade läst det jag skrivit i Scoop och gillade det. Det var stort. Men just då hade jag precis bestämt mig för att tillbringa hösten i Paris. Jag besökte ändå Billing på Veckans Affären i Stockholm och vi fick bra kontakt. ”Vi kanske kan hitta ett vick åt dig när du kommer tillbaka”, kontrade han när jag berättade om Paris-planerna. Efter en höst i Paris fick jag ett vikariat på VA. Initialt kände jag att ”jag kan ju ingenting om ekonomi”. ”Du kan skriva, det är huvudsaken. Resten lär du dig eftersom” blev svaret. Och det gjorde jag. Efter vikariatet sökte jag mig till GP Utland under sommaren och sedan bar det av till Indien. Och på den vägen är det. Jag hade min bas i Delhi i fem år och sedan Cairo i ett par år och reste sju-åtta månader om året. Jag har jobbat på fem kontinenter. Sedan i höstas är jag tillbaka i USA.

Största utmaningen för din del med att byta yrke/starta eget var…
Tja, det är klart att det var tufft i början. Första året som frilansare innan jag hade lärt mig yrket ordentligt var tufft. Innan jag lärt mig vad redaktionerna var intresserade av.

Ekonomin är naturligtvis ett orosmoment, speciellt i början. När jag började som frilansare fick jag höra ”Ja, du kan ju gå ur A-kassan på en gång om du ska starta eget. Om du vill ha A-kassa måste du nämligen lägga ned din firma” Jag kom ihåg att jag tänkte ”Shit, vilket pissigt land att vara egen företagare i”. Det är bara större bolag som räknas, som småföretagare är du bortglömd.

Den ekonomiska aspekten och otryggheten på arbetsmarknaden var läskig i början. Många tankar for genom huvudet den där första tiden:”Vad händer om jag inte säljer några artiklar en månad…?”, ”Vad händer om jag inte får in en betalning i tid…?”. Just då var jag tacksam att jag inte hade bostadslån, en familj att försörja osv. Bland mina kurskamrater på journalistprogrammet var det ungefär hälften som gick tillbaka till de yrken de hade innan utbildningen.

För egen del hade jag turen att 2008 få ett stipendium på 400.000 kronor för att åka till Stanford University i Kalifornien, USA och studera innovationsjournalistik. Det var verkligen ett lyft för mig. Jag insåg att jag behövde inte bara bevaka och skriva om ett område. Jag kunde göra vilken journalistik som helst. Det öppnade en helt ny dörr för mig. För stipendiepengarna kunde jag även investera i professionell kamerautrustning, vilket också blev ett lyft.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
Mina närmaste har alltid stöttat mig och tyckt att det har varit roligt att jag vågar och att jag hittat rätt. Så här i efterhand har jag reflekterat över att mina föräldrar aldrig sått någon rädsla i mig. De har snarare uppmuntrat mig till att utforska omvärlden och det tror jag har hjälpt mig i livet. När jag var yngre minns jag att andra föräldrar ofta kom med förmaningar som ”Tänk nu på att något kan hända”, ”Var försiktiga”, ”Akta er….”. Jag tror att det bara skapar rädsla och otrygghet.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det bästa är att jag kan åka vart som helst i världen och få tillgång till några av de mest intressanta människorna. Och sedan dela detta med omvärlden. Bäst är också den ständiga utvecklingen och friheten.

Mindre bra är att som frilansare blir du oftast styvmoderligt behandlad. Mina personliga finanser har fått stryka på foten för att jag frilansar. Hade jag jobbat på en redaktion i Sverige hade jag fått en bättre pension, om man uttrycker det så. Som medielandskapet ser ut så blir utlandskorrespondenter allt färre. Det är istället unga, hungriga frilansare som åker ut i världen, men ofta utan uppbackning hemifrån. Om något händer är det jag som drabbas. Som frilansare känner man sig lite som B-laget.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Ja, jag är nästan 36 år nu. Jag vill gärna dela mitt liv med någon. Jag bor sedan en tid tillbaka med en man i USA. Samtidigt är det inte lätt att vara på ett och samma ställe en längre tid när man är van att vara på resande fot. Jag funderar en del på vad nästa steg i min karriär ska bli. Antingen fortsätter jag som jag gör nu med frilansandet eller försöker hitta andra intressanta projekt där mina kunskaper och erfarenheter kan komma till sin rätt.

Jag vet att jag troligen inte kommer att bo i Sverige framöver. Jag känner mig inte svensk från första början i och med att mina föräldrar kommer från Tjeckien. Dessutom ju mer jag reser desto mer känns det som att ”hemma” är överallt och ingenstans. De gånger jag besöker Sverige känner jag också att det blir svårare och svårare att dela mina upplevelser med barndomsvänner. Jag inser att min vardag inte är intressant för alla, eftersom vi lever i helt olika verkligheter. Därför blir det lite så att jag söker mig till människor som också har erfarenhet av att bo och resa i andra länder.

Just nu bor jag i USA igen och trivs med det. Den amerikanska mentaliteten passar mig bättre än den svenska. Svenskar är ofta väldigt trygghetstörstande, medan amerikaner är bättre på att slänga sig ut i det okända. Sedan har de förvisso inget att förlora, då deras skyddsnät är i stort sett obefintligt.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/starta eget:

  • Följ ditt hjärta
  • Var ärlig mot dig själv
  • Låt inte rädsla vara den styrande kraften i ditt liv

 

 

Related Posts


Karriärbyte: Från Gymnasielärare till Löparäventyr

frida nyvy

Vem är du?
Jag heter Frida Södermark, 37 år, uppvuxen och bosatt i Norrköping. Mina passioner i livet är löpning, resor och litteratur. Just nu elitsatsar jag inom ultralöpning men jag har inte alltid varit en löpare utan började springa vid 28 års ålder och har redan varit med i VM på distansen 100 km och det är även mitt mål detta år i september. Min träning bedriver jag i Sverige och utomlands, men äventyren finns även hemma i närområdet och jag trivs väldigt bra i min hemstad med den fina omgivande naturen och dess kulturliv. Jag har många intressen utöver löpningen och har alltid varit och är en väldigt aktiv person.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag är utbildad gymnasielärare inom ämnena matematik och historia och hade under åtta år en fast tjänst på en friskola i min hemstad. Under några år vikarierade jag även inom den kommunala skolan då det passade mitt idrottande bättre.

Vilket yrke har du idag?
Numera driver jag det egna företaget Löparäventyret på heltid. Ett företag som erbjuder inspirationsföreläsningar, arrangerar resor samt ordnar andra event.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jag hade länge känt att min fasta tjänst som lärare tog för mycket energi och inkräktade på min fritid där jag ville satsa på löpningen. 2011 tog jag tjänstledigt under 6 månader och när jag kom tillbaka arbetade jag 80%. Dock var det inte tillräckligt och jag kände att jag ville kunna planera min tid mer självständigt. Jag sade därför upp mig i januari 2013 och började arbeta som timvikarie samtidigt som jag startade det egna företaget vid sidan om. Egentligen mest som en hobby men då efterfrågan på mina tjänster växte blev det mindre och mindre vikarierande.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Att arbeta mer om mer inom det egna företaget föll sig naturligt då jag med tiden oftare och oftare blev anlitad som föreläsare. Jag kände att detta var något jag ville satsa på. Jag drivs av att kunna inspirera andra människor till att det inte är för sent att hitta grejen man vill satsa på och att allt är möjligt. Den resa jag har genomgått och de framgångsfaktorer som gjort mig till den idrottare, personlighet och äventyrare jag blivit är saker som alla kan ha nytta av, idrottare eller inte. Jag insåg att föreläsningar på temat motivation, inställning och måluppfyllelse är något företag efterfrågar till sin personal. Där hade jag och har något att bidra med.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Jag insåg att om det skulle bli något av mitt företag behövde jag satsa på det helhjärtat. Att klippa livlinan som vikarierandet stod för var inget svårt beslut. När jag började nätverka på mässor och andra träffar knöt jag kontakter med personer som för mig blev väldigt viktiga på vägen. De fick mig att inse att det jag gjorde var bra och tipsade om hur jag kunde komma vidare. Jag sög åt mig som en svamp och utvecklade den verksamhet jag redan startat. Att jobba på detta sätt gav mig också optimala förutsättningar att satsa på min idrott som fortfarande är nummer ett och det min verksamhet vilar på. Det jag gör och den jag blivit är mitt företag. Jag är mitt varumärke. Det jag gör är på riktigt och inget jag läst i en bok. Det inspirerar människor. Min resa är inte lik många andras. Man inspireras av det unika och lite galna. Sedan får man plocka de delar som passar en själv. det försöker jag hjälpa mina åhörare med.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag sade upp mig på jobbet och hade lärarvikarierandet som mitt jobb det första året. Jag har bara mig själv att försörja och är ekonomisk. Jag arbetade också lite på timmar som arrestvakt. Inte för att jag behövde mer jobb utan för att det var något jag tyckte var spännande och intressant. Jag älskar nämligen nya utmaningar.

Största utmaningen för din del med att starta eget var…
Det var att våga satsa heltid inom företaget. Det är något jag tror många är rädda för men om man inte går ”all in” då är det svårt att göra något riktigt bra. Men en dag bestämde jag mig för att det är så det måste bli. Det är nu ett och ett halvt år sedan och jag ångrar det inte en sekund.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
Många tycker inte att jag ”jobbar på riktigt”. Att jag mest glider runt. Men om man vänder på det är jag aldrig ledig, även om jag kan dra iväg utomlands på äventyr när jag vill. Men man är alltid uppkopplad och jag kan inte strunta i att svara på mail eller i telefon, eller tänka framåt. Då har jag inga uppdrag om några månader och får inte in några pengar. Man är aldrig riktigt ledig. Men jag klagar absolut inte. De positiva sidorna är så otroligt många fler. Många undrar också hur länge jag ska hålla på med detta. Fast detta är mitt jobb och min livsstil. Så länge jag tycker det är kul och överlever kommer jag att fortsätta. Men jag är inte ute efter att bygga något imperium eller lägga pengar på hög. Mitt syfte är att få leva den dröm jag just nu lever och få inspirera andra till att må bra. Jag vill alltid kunna ha tid att leva mitt eget löparäventyr runt om i världen och på hemmaplan.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det sämsta är att man aldrig är ledig, och att man alltid måste vara glad och inspirerande även om man också kan ha en dag på ICA när man är trött och så kommer det fram någon person man inte känner och vill prata löpning. Men det är också detta som driver mig. Detta som är det bästa. Att folk gillar det jag gör och får till en livsstilsförändring tack vare mig. Blir inspirerade. Det är en fantastisk känsla.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Jag ångrar absolut ingenting och detta är det bästa jag gjort. Det är klart man kan sakna att få vara med ungdomarna i klassrummet. Det är därför jag blev lärare. men jag saknar inte allt pappersarbete som vi blev ålagda.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Jag hopas att jag kan fortsätta att försörja mig på mitt företag Löparäventyret. Att mina föreläsningar kan fortsätta inspirera och att jag blir anlitad av fler och fler. Jag har även andra tankar och ideér om vad jag kan syssla med i mitt företag och hur jag kan utveckla det. Jag planerar bland annat att skriva en bok och att planera nya spännande resor som folk kan åka med på är en ständigt pågående process. Dessutom utvecklas hela tiden mina föreläsningar efter den erfarenhet och de upplevelser jag samlar på mig. I höst kommer jag även gå en coachutbildning för att ha ännu mer att erbjuda de företag som vill anlita mig.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/starta eget:

  • Våga satsa. Det blir inget av ditt företag om du inte satsar fullt ut.
  • Underskatta inte vikten av marknadsföring. Syns du inte finns du inte och det gäller att annonsera, skapa situationer och event som media vill belysa, nätverka och prata med folk, tryck upp snygga foldrar och ha en schysst hemsida samt se till att synas på alla sociala medier.
  • Tro på det du gör. Om du inte tror på ditt varumärke kommer ingen annan göra det heller, det du gör är det bästa och så ska det också framställas.

Läs mer om Frida och Löparäventyret på hennes hemsida & blogg.

 

Related Posts


Karriärbyte: Från ekonom till illustratör

JennyHolmlund-nyvy
Vem är du?

Jag heter Jenny Holmlund och är bosatt i Malmö. Är en 45-åring som älskar lakrits, Terry Prachett-böcker och fulsöta djur som sengångare och fladdermöss. En typisk storasyster, kreatör och estet.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag jobbade som redovisningsekonom på ett finansbolag

Vilket yrke har du idag?
Jag har sadlat om till illustratör

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Att jag alls jobbade med ekonomi handlade mer om omvärldens förväntningar än att det var något som fick mitt hjärta att slå snabbare. Till slut nådde jag en punkt då jag kände att jag inte kunde vara otrogen mot mig själv och strypa min kreativitet länge. Att inte ta hänsyn till sina egna känslor när det gäller något så viktigt som yrket är ett recept på eskalerande olycka.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Nej. Jag visste jag ville få utlopp för min kreativitet men eftersom den tog sig så många uttryck (om än främst i ord och bild) så fanns flera tänkbara möjligheter. Jag gav mig tillåtelse att prova mig fram. Jag hann testa både stand-up och att skriva kolumner i Metro på vägen. Mitt mål var att ha roligt på jobbet!

Svårt/lätt beslut? Varför?
Jag var livrädd för att ta steget. Jag hade en förälder som försökte övertyga mig om att allt skulle gå åt helvete om jag valde ett yrke med någon form av konstnärlig inriktning. Till slut kom jag till en punkt där jag mådde så dåligt på jobbet att det inte kändes som jag hade något att förlora. Det var värt risken.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Mitt beteende var säkert inte rationellt. Jag sa upp mig på vinst och förlust och famlade mig framåt genom att följa lustprincipen och utforska sånt jag tyckte verkade lockande. Jag målade en massa och hade min första konstutställning. Och tillbringade en sommar på en stand-up klubb och såg många olika komiker och publikens reaktioner på dem. Och lyckades få min första serie publicerad.

När jag hörde att det skulle starta en serieutbildning i Malmö sökte jag dit. Jag tror det var när jag påbörjat den det började klarna vad jag skulle göra…

Största utmaningen för din del med att byta yrke/starta eget var…
Egentligen inte det praktiska. Vägen till målet ger sig alltid efter lite trial and error… För mig var det tveklöst rädslan. Att det tog så lång tid för mig att strunta i min omgivnings inskränkta idéer och lyssna på mig själv. Den största utmaningen var att alls våga ta det första steget.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
På första kontoret jag hyrde satt jag bland olika småföretag. Då hände det ibland att kontorskollegorna tog en omväg till mitt rum när de var på väg med sina kunder till konferensrummet. Plötsligt stod de i dörröppningen och pekade stolt på mig; ”Hon där är serietecknare.” Ganska charmigt. Men när jag bytte kontor valde jag ändå ett med andra kreatörer.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Bäst är friheten och variationen. I grund och botten handlar illustrationer om kommunikation. Jag får hela tiden lära mig nya saker. Och varje uppdrag är en ny utmaningen eftersom det gäller att hitta bästa bildlösningen och manéret för nå fram till mottagaren. Det tycker jag är jättekul!

Sämst är väl den ojämna arbetsbelastningen som frilansare. Men det är ett litet pris att betala.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Ja. Att jag inte tog steget förr.

JennyHolmlund-ritbord nyvy

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Att fortsätta träffa nya härliga kunder med spännande projekt. Och kunna bidra med min kunskap och erfarenhet så de får illustrationer som lyfter och klargör exakt vad de vill kommunicera!

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/starta eget:

  • Att söka en utbildning inom det som intresserar dig är en bra väg. Det ger klarhet, kunskap och kontakter.
  • Att du startar om betyder inte att du startar från noll. Att ha ett annat perspektiv och kunskap från ditt gamla yrke kan nischa dig och ge dig en välkommen fördel även om du är ny i branschen.
  • Våga! Även om det känns häftigt att lägga ett antal år på att bygga upp något nytt kommer dom åren att passera oavsett om du tar steget eller inte.

För att se mer av Jennys arbete. Titta in på hennes hemsida!

 

Related Posts


Karriärbyte: Från valutamäklare till musiker

www.nyvy.se

Vem är du?
Anders Norman, en konstnärssjäl som aldrig är nöjd. Strävar alltid efter nya mål. Sambo med den stora kärleken. Bor i Höllviken.

Vilket yrke hade du tidigare?
Affärsman & valutamäklare

Vilket yrke har du idag?
Artist/musiker. Jag har släppt tre album på engelska, en rad singlar och är nu aktuell med min debut på svenska ”Kärleksstigen” . Jag spelar även med andra artister som Uno Sveningsson, Jan Johansen, Nordman, Dan Reed och inte minst Tony Carey som jag kommer att spela med på Sweden Rock i år. Jag spelar i hela Sverige och gör ungefär 150 spelningar varje år.

Vad var anledningen till att du ville göra något annat i yrkeslivet?
När jag var runt trettio vaknade jag en dag och insåg att livet jag levde inte var mitt eget. Jag hade gjort vad som förväntats av mig. Karriär, hus och familj som etikettboken säger. Men jag var olycklig. De drömmar jag hade som 20-åring hade förvandlats till något helt annat. Jag var en cynisk karriärist med full plånbok men tom inombords. Min kärlek till musiken hade fått ligga i träda och längtan att få blomma ut växte sig allt starkare.

Hur gjorde du rent praktiskt?
I stora drag så separerade jag, sa upp mig och startade eget. Dock inte impulsivt utan detta var en process som pågick under några år där jag parallellt med min anställning byggde upp en verksamhet. Eftersom jag nästan alltid spelade på kvällstid så fungerade det smidigt. Jag hade förmånen att ha goda vänner i musikbranschen och snart var jag ute som ljudtekniker på spelningar med flera etablerade artister som Dan Hylander, Rickfors och Daniel Lemma. Jag arrangerade några spelningar med min barndomsidol Tony Carey och redan första spelningar spelade jag med i hans band på scenen. Den veckans turnerande med min idol förändrade mig och där och då bestämde jag mig. Jag ska bli musiker på heltid. Det nästkommande året umgicks jag och Tony Carey flitigt. Han gillade min låt som jag skrivit och vi spelade in den i hans studio 2007. Till saken hör att Tony Carey är en fantastisk producent och har producerat artister som Joe Cocker, Eric Burdon, Jennifer Rush och John Mayall för att nämna några stora.

På jobbet i finansbranschen i Köpenhamn blev det motigare. Jag gick från yuppie till hippie på kort tid och snart hade kostymen ersatts av jeans. Jag ifrågasatte allt oftare affärsmetoder och insåg att jag var färdig med detta och en dag tog det stopp. Samtidigt hade jag varit på ”finn-dig-själv-kurser” som ”Bara Vara” i Dalarna och kände mig mentalt redo. I januari 2008 tog jag mina första steg som heltidsmusiker. 2008 släpptes mitt debutalbum ”It’s time” som handlar om min resa dit.

Även på kärleksfronten gick jag tillbaka till mina rötter och är idag sambo med min stora ungdomsförälskelse.

Största utmaningen för din del med att sadla om var…
Ekonomin och det faktum att jag som 37-åring debuterade som artist. Jag minns en journalist som frågade mig om inte debuten kom tjugo år för sent? Jag svarade: ”För tjugo år sen hade jag inte haft något att skriva om”.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att sadla om?
I början en del misstänksamhet från olika håll. Många trodde jag var galen. Musiker tog mig sällan på allvar i början och en del höjde på ögonbrynen. Idag får jag ofta höra hur många finner det inspirerande att jag följt min passion i livet och har lyckats bli en etablerad musiker.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Bäst är skapandet. Därefter kontakten med människor och sedan friheten. Jag spelar ju på kvällar och är ledig på dagarna. Jag hatar tidiga morgnar.

Sämst är att musiken idag är gratis och att dagens musikbransch präglas av TV-shower som Melodifestivalen och Idol. Att en persons öde ska avgöras under trettio sekunder inför en idoljury är fullständigt galet.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Att jag inte lyssnade på min egen vilja när jag var yngre.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Jag vill utvecklas mer som låtskrivare, musiker och sångare. Jag jobbar redan idag nära flera stora etablerade artister och att skriva låtar tillsammans med andra, åt andra känns verkligen uppfriskande. Mina förhoppningar är att scenerna ska bli allt större, fansen allt fler och låtarna bara bättre. Jag tror att den stora hiten kommer.

Några tips från dig till de som funderar på att öppna eget:

  • Tror du på det, gör det!
  • Försök jobba parallellt under ett tag för att få en sund ekonomi i firman.
  • Hitta en mentor. Jag kontaktade min idol och vi är bästa vänner idag.
  • Omge dig med vänner som stöttar dig
  • Håll dig hungrig. Bli aldrig ”fat & happy”

Vill du läsa mer om Anders och lyssna på hans musik titta in på hans hemsida

www.nyvy.se

Du kan även provlyssna på några låtar direkt här:

Och jag älskar dig
Bara vara nära
Persbrandt – En Man
Broder

 

Related Posts


Karriärbyte: Från barnskötare till chokladmakare

tobago nyvy

Vem är du?
Jag är Ann-Charlotte ”Lotta” Larsson, 45 år. Gift med Åke och vi har fyra söner: Jesper 24, Jonas 22, Rasmus 20, Johannes 15. Bor i mitt gamla föräldrahem i När socken på sydöstra sidan av Gotland.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag är utbildad barnskötare och har jobbat som det i flera år.

Vilket yrke har du idag?
2009 köpte vi ett färdigt chokladeri som vi ”flyttade hem” på vår gård. Min man Åke gjorde tillsammans med två byggföretag i ordning vårt gamla magasin på gården till ett chokladeri.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jag hade haft en dröm sedan jag var liten att på något vis få arbeta med choklad, bakning eller på ett café. När detta tillfälle dök upp så slog vi till. Jag hade vid den tiden flera tunga händelser och rätt många tuffa år bakom mig. Därför var det helt rätt.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Självklart var det väl inte, men som jag sa när tillfället dök upp så var det nog någon mening med det.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Beslutet fattade jag och min man gemensamt. Det hade aldrig gått om jag inte hade haft han som hjälp och stöd. Chokladeriet fanns redan på Gotland. Inger och Hans Prans som hade startat det bjöd dit oss en söndag, vi skulle bara titta men blev kvar nästan hela dagen. Det kändes så rätt allting. När vi satte oss i bilen var vi helt överens. Vi valde ett uthus hemma på gården som vi tyckte skulle passa till chokladeri och sedan drog vi igång arbetet med att färdigställa allt. Vi började i februari och till midsommar var det klart.

Choklad 2 LottaChoklad 1 Lottachoklad 3 lotta

Hur gjorde du rent praktiskt?
Åke tog tjänstledigt första halvåret och var byggledare och byggde även själv. När det var klart tog jag tjänsteledigt från mitt jobb som barnskötare. Efter ytterligare ett halvår kollade vi ekonomin med revisorn. Allt såg bra ut. Då så sa jag upp mig för att arbeta på chokladeriet på heltid.

Största utmaningen för din del med att öppna eget var…
Allt är en utmaning med att starta eget, men rackarns så roligt och spännande det är. Man måste vara driven och ganska envis som person. Det är ju en del motgångar så klart, inte bara en dans på rosor. Jag bor 6 mil från Visby i en liten socken på drygt 500 personer. Att få folk att hitta lilla mig så långt från Visby är en utmaning. Till Visby hittar alla men att sedan ta sig ut på landsbygden är inte lika lätt. Här finns inga allmänna kommunikationer, man måste ta sig hit med eget fordon.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att öppna eget företag?
Reaktionerna har till största del varit positiva. Men det finns de som tror att man inte är riktigt klok. Starta eget företag på landsbygden och tillverka choklad till råga på allt. De säger det inte rakt ut men man kan ana vad de menar: att det knappast kan vara lönsamt. En del tror att det bara är en bisyssla. Att det ”är ju en trevlig liten hobby du har, men vad gör du på riktigt?”

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det bästa med att vara egen är ju att man har en annan frihet. Jag kan till exempel ta en sväng med hunden eller hjälpa min man om det skulle krisa till sig. Jag finns ju alltid här hemma, vilket jag verkligen njuter av. Jag känner mig många gånger så tacksam och privilegierad att få vara här hemma. Och så får jag träffa så många härliga människor, både i butiken och ute på säljresor. På de resorna har jag dessutom alltid min älskade syster Mia med mig. Det är vår kvalitetstid.

Det kan ibland vara en nackdel att gården även är vårt hem. När det är högsäsong för mig så har ju resten av familjen och våra inneboende semester och behöver få ha det. Någon gång har det hänt att besökare saknat respekt för att gården också är någons hem.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Jag ångrar absolut ingentig, så länge jag mår bra och trivs med det jag gör så kör jag på. Den dagen jag inte känner glädje längre säljer jag företaget.

Några tips från dig till de som funderar på att starta eget:

  • Börja lugnt, investera inte för mycket och ta inte stora dyra lån. Låt det komma allt eftersom.
  • Tänk praktiskt: Vi inredde vårt magasin så att vi kan göra om det till bostad den dagen vi inte har chokladeri där längre.
  • Det finns så många där ute som verkligen vill förverkliga sina drömmar och till dem vill jag bara säga VAD VÄNTAR NI PÅ? Vi kanske inte finns här i morgon, så våga släppa taget och förverkliga era drömmar, ingen annan kommer att göra det åt er.

 

Här kan du läsa mer om Gotlandsgårdens Konfektyr

 

Related Posts


Karriärbyte: Från lärare till digital strateg

Mona Wallin--nyvy

Vem är du?
Jag skulle nog kunna beskriva mig som en sökare, en som tycker att det är lite knepigt att hitta sin plats här i världen. Men jag har börjat vända på det och försöker istället tänka att jag drivs av rörelse. Att jag hela tiden vill ha förändringar på gång.

Jag är mellanbarn, vädur, uppväxt utanför Stockholm. Testade nog varenda idrott jag kände till när jag var barn och ungdom och höll på med teater. Ströjobbade, extrajobbade och dubbeljobbade och reste som nyvuxen. Pluggade engelska en termin för att åka till Frankrike och plugga franska nästa. Så höll jag på ända tills jag vid cirka 25 års ålder fick ett rött nystan i julklapp av min systers dåvarande man. Han tyckte att jag spretade för mycket.

Det var då jag började på lärarlinjen. Nystanet blev på gott och ont en signal som jag tog till mig och tänkte att det var dags att försöka tänka lite mer långsiktigt.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag var grundskollärare i Matematik och Naturvetenskapliga ämnen för år 4-9.

Vilket yrke har du idag?
Nu är jag digital strateg på en byrå som jobbar med innehållsmarknadsföring.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Läraryrket var inte ett genomtänkt val. Jag halkade in på lärarlinjen och stannade mest för att jag bestämt mig för att jag skulle slutföra utbildningen och för att jag hade en massa roliga kompisar på lärarlinjen. Det var visserligen både väldigt roligt, omväxlande och intressant att jobba som lärare, men jag kände mig i grund och botten felplacerad. Som att jag var på väg någon annanstans och tagit en jättestor omväg. Det hade kunnat gå att fortsätta, men pressen som lärare har på sig är helt enorm. Och när jag mitt sista år som lärare också hade ett schema som gjorde att jag inte hade förutsättningar att ens planera lektioner på arbetstid, blev även stressen helt övermäktig. Jag höll på att duka under. Och tillsammans med känslan av att vara på fel plats mådde jag verkligen inte bra. Vändpunkten kom när jag sökte läkarhjälp för att bli sjukskriven men blev erbjuden medicin mot depression. Det var då jag förstod att jag var tvungen att göra något åt min situation.

Det var inte självklart att jag skulle byta yrke. Jag kände mig snarare fångad i en fälla jag aldrig skulle kunna ta mig ur. Men en fantastisk kvinna på kommunen hjälpte mig att se den vägen ut och visade mig på en ny riktning. Jag är evigt tacksam för det.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
När jag förstod att jag måste göra något åt situationen återstod den stora frågan om vad.
Jag bestämde mig för att börja lita på min magkänsla och började med att kolla platsannonser. Jag struntade i om jag hade en chans att få jobben jag sökte, syftet var att försöka rama in vad jag egentligen vill göra. Det viktigaste var att det skulle kännas rätt, låta kul. Jag lyckades rama in att jag ville skriva och att jag lockades av yrkestitlar som projektledare. Jag ramade också in att det är viktigt att jobba i stan och att det är viktigt vad själva arbetsplatsen sysslar med. Det där med webb tyckte jag också lät spännande. Jag började lära mig lite html och satte upp som mål att jag skulle lära mig att bygga en webbplats.

Men, så hittade jag tack vare kommunkvinnan en utbildning som sög tag i hela magen. Jag läste kursplanen och kände precis det där suget i magen som jag så många gånger därefter har förstått är viktigt. När jag är på rätt plats, eller på väg åt rätt håll så ska det kännas så.

Jag sökte och var nog först in med min ansökan. Blev kallad till intervju och lämnade in arbetsprover. Och sen väntade jag, väntade och väntade på besked. Men det kom aldrig. Det fanns inte i min världsbild att jag inte skulle komma in så jag ringde och låg på. Till slut knackade jag på dörren och klev in och frågade vad som hänt med mitt besked. Det visade sig att de ville att jag skulle gå en annan utbildning än den jag sökt och därför lagt mig i reservhyllan. Efter två dagars överläggande om de hade rätt i att den andra utbildningen skulle passa mig bättre var jag stark nog att hålla undan och fortsatt lita på magkänslan. Det blev webbkommunikatörsutbildningen.

Efter två års intensivt studerande, nätverkande och praktikjobbande hade jag typ motorvägat mig in i kommunikationsbranschen med inriktning på sociala medier.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Det är väl inte alltid rätt att ta beslut med magen, men när det gäller ens egna vägval i livet är jag övertygad om att magen tar sjukt mycket bättre beslut än huvudet. För då kan det inte bli fel. Känns det rätt så är det rätt, även om det kanske innebär krångel, sämre pengar in, konstiga tider, eller vad som nu kommer i kläm. Att börja studera igen med två barn, bostadsrätt och en sambo som inte direkt tjänar storkovan heller var ju inte någon ekonomisk självklarhet. Det var nog ärligt talat en stark anledning till att jag ändå fortsatte som lärare så länge som jag gjorde. Jag hade redan använt alla mina 12 CSN-terminer. Men. När man vill något tillräckligt mycket så öppnar sig möjligheter. Det visade sig att jag kunde ”skriva av” någon termin, och så fick jag veta att man kan åberopa särskilda skäl och få fler terminer för omskolning just vid 40-årsåldern. Det var också en viktig faktor för att jag vågade ta steget.

Största utmaningen för din del med att byta yrke var…
När jag väl kommit så långt som till själva yrkesbytet var mina utmaningar i princip över. Eller, jo, jag tampas fortfarande med vad som är nästa steg och att tro på mig själv, min kompetens och mina möjligheter. Det tog hela utbildningstiden (två år) att hitta fram till vilken inriktning som jag ville jobba mig vidare mot. Men jag fortsätter att ta nästa steg med magkänsla hela tiden och än så länge så har det bara lett mig i riktningar som har känts helt rätt.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
Många av mina gamla lärarkollegor tyckte att jag var så himla modig. Och nu möter jag ofta folk som tycker att det är supercoolt att jag har den bakgrund jag har. Det är ju alltid kul att höra, särskilt när de säger att jag inspirerat dem. Men i mitt fall hade det ju egentligen gått på tok för långt. Så jag ser det inte som modigt utan mer livsnödvändigt. Jag bytte inte förrän jag var tvungen. Det räcker med att ”det skaver” för att man ska ta tag i sin situation.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Mitt nuvarande yrke är otroligt omväxlande på alla möjliga sätt. Jag får träffa på människor från alla möjliga olika branscher, sätta mig in i deras affärer och kommunikativa problem för att sedan hjälpa dem med godbitarna – det kommunikativa, både strategiskt och operativt. Dessutom får jag vara en del av internetkulturen och vara med och leda en hel bransch på väg mot total förändring. Det går inte en enda dag utan att jag lär mig sjukt mycket nytt.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Eeeeeh. Nej.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Mina förhoppningar är att jag ska kunna fortsätta att utvecklas. Lära mig ännu mer om effektiv digital kommunikation, och att jag ska lyckas få jättemånga att förstå det fantastiska med social kommunikation och att de ska våga ta steget och satsa på det.

Några tips från dig till de som funderar på att byta bana:

  • Gör det! Funderar du så är det antagligen så att du ska byta.
  • Bryt ner ”bytesprojektet” i små beståndsdelar. Bestäm dig för ett tydligt nästa-steg och se till att det händer. Stora förändringar som kommer inifrån en själv händer med små steg i taget.
  • När du stoppar dig själv på grund av alla hinder ska du sluta med det och sätta punkt. Och tänk på att det du inte kan går att lära sig.
  • Ska du omskola dig rekommenderar jag YH-utbildningarna varmt. Praktiken är guld värd.

 

 

Related Posts


Karriärbyte: Från butiksägare till modedesigner

SusanneTolfesbo nyvy

Vem är du? 
Jag heter Susanne Tolfesbo och bor i Falun med min familj, Tyra 15, Ville 11 och min man Christer. Vi gör mycket tillsammans. Vi gillar att resa och har hunnit med både Barcelona och London denna vår. Vi är också mycket i vårt sommarhus som ligger på en plats vi älskar. Ett 100 år gammalt hus som vi renoverat under några år och där vi numera mest bara tar det lungt och njuter.

Jag är intresserad av hälsa och välmående till både kropp och själ och yogar sedan många år tillbaka. När jag var yngre var jag gymnast och jag har mycket att tacka för den tiden. Jag inspireras mycket av dans och yoga. Det syns i det jag gör, både i plaggen och i det bildspråk jag använder mig av. Just nu jobbar jag med en ny serie varor i för mig nya material som knyter an till detta tema. Serien kommer att komma ut senare i år.

Vilket yrke hade du tidigare? 
Jag drev tidigare en designbutik som hette Slagg och låg i Falun. I butiken sålde jag handplockade grejer, allt ifrån smycken till möbler som jag köpte in på resor och mässor. En del av sortimentet var från småskaliga lokala hantverkare. Min tanke var att bara köpa in det jag själv gillade och att sortimentet skulle kännas eget och unikt.

Vilket yrke har du idag?
Idag har jag ett eget varumärke där jag säljer egna stickade kollektioner i alpackaull, både i butiker i Sverige, några ute i världen och i egen webshop. Min produktion ligger i Sydamerika och vi har samarbetat länge. Och jag är stolt över att jobba både under fair-trade och ekovänliga förhållanden. Min filosofi är att ta fram varor som känns tidlösa med en design som ska hålla och användas länge. Jag jobbar också med andra saker både i och utanför mitt företag, men mitt fokus är främst mitt eget märke.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Längtan efter att skapa och driva något eget hade jag haft länge innan jag tog klivet och startade min designbutik. Att starta butik med allt vad det innebar var kul, med inköp, planering, arbete med layout och PR, men jag kände mig ganska snabbt låst och rastlös i själva formatet butik med öppettider, en fast lokal osv. Jag lärde mig mycket om mig själv under den tiden. Att jag gillar att sätta igång, ha en vision men också att jag sedan vill vidare när jag känner mig klar med ett projekt.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Alpackaullen kom i min väg och jag blev direkt såld på det fina materialet och hantverket. Jag fick chansen att köpa in varor från ett kooperativ i Bolivia och sälja i min butik. Det ledde så småningom till ett samarbete med dem och jag såg snabbt en chans att kunna göra något eget och ta fram egna varor. Jag valde att släppa butiken och satsa på kollektioner under eget varumärke. Jag såg en möjlighet att kunna jobba mer flexibelt och rörligt, att kunna nå ut i världen med det jag gör via återförsäljare och webbutik. Men också att varje kollektion kunde bli till ett nytt projekt och därmed motivera mig framåt.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Nej det var egentligen inte något svårt beslut, men jag våndades ändå några varv innan jag tog klivet. Jag hade ju ändå en fungerande butik och en trogen skara kunder.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag sålde av alla varor i butiken, sålde inventarierna och hittade en ny hyresgäst till lokalen. Sedan tog jag ett deltidsjobb vid sidan av för att komma igång ekonomiskt med att sälja min kollektion till andra butiker.

Största utmaningen för din del med att öppna eget var…
Det första klivet var nog det största. Att bestämma sig. Sedan har det ena lett till det andra. Mitt företagande har öppnat så många dörrar. Jag har fått stipendier, deltagit i roliga projekt, fått resa mycket och träffat spännande människor.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att öppna eget företag?
Jag har ingen i familjen som driver eget, så jag har inte haft några direkta förebilder och kanske inte heller så stor förståelse för mitt val. Men jag har väldigt god uppbackning av främst min man, men också av vänner och mina syskon på många olika sätt.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det bästa med att driva eget är friheten och jag gillar känslan att styra över min egen tid och tillvaro. Det jag gör innebär att jag får använda min kreativitet och hela tiden sträva framåt. Jag gillar också att jag kan sitta i Falun och ändå jobba mot och vara en del av världen. Mina plagg tillverkas på ett ställe där de kan just det här hantverket och sedan säljs de där mina kunder råkar finnas. Det kan vara både här i Falun men också ute i världen, som i Paris eller Japan.

Sämst för mig är att jag ibland tappar energi att driva på framåt. Det är baksidan av att vara ensam i det jag gör, att alltid orka ladda om och göra jobbet.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Nej, allting är ju en process där det ena leder vidare till nästa grej. Jag vet ju så mycket mer idag och har mycket mer erfarenhet än innan jag startade. Så när jag tittar tillbaka kan jag ju se att jag gjort en massa misstag längs vägen. Men det är ändå inget jag ångrar idag. Jag har lärt mig massor.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Jag vill att mitt företag ska växa så att jag kan leva fullt ut på det jag gör. Jag drömmer inte om anställda och några stora lokaler. Däremot att kunna jobba med folk jag väljer för vissa uppdrag, dvs ha ett team omkring mig med duktiga konsulter och därmed ha ett flexibelt och rörligt företag. Friheten är viktigast. Jag vill se mina varor i butiker ute i världen och ha resandet som en del i det jag gör.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/öppna eget:

  • Lita på magkänslan, gör det som känns rätt för dig och gör det på ditt sätt. Låt bli att snegla på andra. Du kan såklart lära av hur andra gjort före dig, men sedan ska du göra det på ditt unika sätt.
  • Om du ska välja om – välj att göra något du tycker är kul, något som motiverar dig, något du går igång på.
  • Lyssna inte på alla goda råd.

Här hittar du mer information om Susannes företag TOLFESBO

 

 

Related Posts

 

 


Karriärbyte: Från journalist till PR-konsult/kläddesigner

www.nyvy.se
Vem är du?

Linda von Essen Sylvén, 44 år. Bor med man och dotter (13 år) i Jönköping. Har pluggat i Tyskland, bott och arbetat i London och på andra ställen i Sverige. Har sedan återvänt till Småland där jag är född och uppvuxen.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag är journalist i grunden. Jag har jobbat i mediebranschen i många år med både radio och TV. Jag började som programledare på P3 ungdomsradio 1991 (VOX) och blev sedan redaktionschef. Sen rullade det på och så småningom gick jag från radio till TV. Jobbade på TV4 och SVT under en period. Jag har även jobbat med PR. Hjälpte bland annat äventyraren Göran Kropp med hans PR. Efter ett antal år i Stockholm kände jag och min man att vi längtade till landet. Vi bestämde oss för att flytta tillbaka till min hemstad Jönköping.

Medieutbudet i Jönköping är inte det största. Men i och med att jag hade en bakgrund inom journalistik och jobbat en hel del med PR fick jag så småningom tjänsten som informationschef på Elmia i Jönköping. Elmia är ett av Nordens största mässföretag. Arbetet innebar mycket nytt och flera resor. Samtidigt hade jag stor nytta av mina tidigare journalistiska erfarenheter. Jag blev kvar på Elmia i 15 år. Då kom jag till en punkt där jag kände mig färdig.

Vilket yrke har du idag?
Jag driver eget företag som PR-konsult. Det är min huvudverksamhet. Sedan startade jag 2012 ett eget klädmärke LiVess, där jag designar och säljer kavajer/kostymer för kvinnor. Som PR-konsult gör jag en hel del av det jag tidigare gjorde som anställd. Men nu hyr jag ut min egen kompetens. Mitt klädmärke är en dröm jag haft sedan flera år tillbaka.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jag tror att jag aldrig riktigt hade stannat upp och funderat ”vad vill jag egentligen göra”. Allting hade bara rullat på. Jag har alltid haft en dröm om att ha något eget, men jag visste inte riktigt inom vad. När jag tog beslutet att avsluta min fasta anställning hade jag gått och funderat av och till i ett par år. Till slut kände jag mig ”jättefärdig”. Då var det bara att ta steget.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag sa upp mig. Jag visste visserligen att jag skulle ha något eget, att jag skulle öppna någon typ av konsultverksamhet. Men jag hade inte alla svar när jag sa upp mig. Jag hade ett vitt, blankt papper framför mig. Det var bara att kavla upp ärmarna och börja från början. Det är alltid ett stort beslut. Att lämna ett fast jobb och starta eget. Men när man väl tagit steget är det bara att köra.

Största utmaningen för din del med att öppna eget var…
Jamen, det är klart att det är en utmaning. Jag funderade ju av och till i säkert två år. Det här med trygghet, ”man vet vad man har…” och så vidare. Osäkerheten på sin egen kompetens. Har jag kunskaper som någon annan är beredd att betala för? Men jag tycker ändå att går man och funderar tillräckligt länge…upptar detta med ”vill göra något annat” tankarna en längre tid. Då bör man ge det en chans. Då finns det stora chanser att det kommer att gå vägen. Skulle det inte fungera, så har man i alla fall försökt. Då slipper man grubbla över det i framtiden.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att öppna eget?
Bara positiva. ”Att du vågar…” och så vidare. Det roliga är att flera av mina vänner har tagit liknande beslut, fast inom andra branscher. Det gör att vi är några stycken som kan träffas och utbyta erfarenheter och stötta varandra.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Sämst finns det nog inget direkt. Visst, ovissheten o otryggheten kan vara en aspekt, att man måste driva på själv. Det är ingen annan som fixar jobbet åt dig.

Bäst är friheten. Att du jobbar för dig själv och din egen ekonomi. Du skapar något eget. Även flexibiliteten, att slippa 8-5 dagarna. Att man fokuserar på jobbet under arbetstid och slipper energitjuvar som internt tjafs, skvaller och gnäll, sånt som man inte alltid kan välja bort som anställd och som du inte kan påverka. Visst det finns både för- och nackdelar med att vara anställd. Men jag gillar det som jag har det nu. Att jag kan komma in i en organisation utifrån, göra ett bra jobb och sedan gå vidare. Det passar mig att kunna gå in och hjälpa till under en kort tid och sedan lämna.

I och med att jag har min bas och mitt kontor hemma på gården utanför Jönköping får jag också den bästa av två världar. Jag reser en hel del i jobbet, både i Sverige och utomlands. Efter en dag med kundmöten i Stockholm kan jag dra mig tillbaka och få lugnet här. Det gillar jag. Det funkar väldigt bra att jobba härifrån. Jag har inte sett några nackdelar. Jag ser det som att jag inte nödvändigtvis jobbar från Jönköping, utan från en plats i världen.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Nej, det gör jag inte. När jag väl tagit ett beslut så ser jag sällan tillbaka.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Att kunna fortsätta leva på mina företag, att de bär sig o att jag får leva ett harmoniskt o kul liv med bra balans mellan jobb, familj o fritid.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/öppna eget:

  • Våga testa.
  • Gå på din intuition o övertygelse
  • Ta hjälp och råd från människor du litar på och som ger dig positiv energi.

 

Mer om Lindas företag hittar du här:
Free Agent PR
Li Vess

 

 

Related Posts


Karriärbyte: Från IT-arkitekt till kock

eugen nyvy
Vem är du?
 

Mitt namn är Eugen Stolin. För ett år sedan passerade jag 40-strecket. Jag bor i Stockholm. Min familj består av min fru och vår son. Sonen ska börja i förskoleklass efter sommaren. Jag kan fortfarande inte förstå det. Tiden går fortare än man ibland önskar…

Vilket yrke hade du tidigare?
Efter universitetet började jag jobba som mjukvaruutvecklare. Efter ett tid fick jag möjligheten att bli gruppledare, vilket så småningom ledde till en position som utvecklingsansvarig på ett mindre finansbolag. Precis innan mitt karriärbyte jobbade jag som affärskonsult på Sveriges största IT-tjänsteföretag.

Vilket yrke har du idag?
Kock är mitt nya yrke.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Det finns två anledningar till omställningen.
Ett. Min son föddes. När jag gick runt med honom i en barnvagn började jag fundera på livet. Sakta men säkert kom jag fram till att jag behöver en förändring.
Två. Jag tappade helt enkelt arbetsglädjen. Inget jag gjorde gav något värdefullt resultat. Det kändes som att jag inte gjorde något konkret, något jag kunde visa upp och säga: “det här har jag gjort”. Att vara ständigt beroende av andra människors arbete gjorde mig mer stressad än jag önskade.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Det tog lite tid att komma fram till just kockyrket. Det var en process som pågick i cirka ett år. Först provade jag andra möjligheter inom ramen för IT. Men ju mer jag tänkte på livet desto mer insåg jag att jag måste göra något helt annat. Till slut kom jag ihåg att jag faktiskt ville bli kock på 90-talet när jag sökte till gymnasiet. Glatt berättade jag som tonåring nyheten för mina föräldrar och fick ett blankt nej. Jag förstod också att mitt intresse för matlagning har sin grund i min relation till mina morföräldrar som jag älskade av hela mitt hjärta. Med den insikten fattade jag beslutet om att satsa på kockyrket. Jag valde med hjärtat.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Att göra en förändring var ett av de svåraste besluten i mitt liv. Speciellt för mig som har en tendens att överanalysera saker och ting. Jag brukar väga in alla möjliga och omöjliga parametrar för att komma fram till det absolut bästa beslutet. I sådana frågor brukar det vara ett oändligt antal realistiska och orealistiska argument för att inte göra det man vill eller känner för. Som tur är så har jag en underbar fru som har stöttat mig genom hela den här resan.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Nu var jag redan befriad från anställning då jag fattade beslutet att bli kock. Jag sökte information om olika kockutbildningar i Stockholm. Till slut bestämde jag mig för att söka en komvuxutbildning. Under ett år studerade jag först teori och hade sedan praktik på olika arbetsplatser. Det var nog bland det roligaste jag har gjort i hela mitt liv. Som vuxen får man en helt annan förståelse för kunskap, människor och situationer som man hamnar i. Jag har träffat underbara människor både på skolan och på mina praktikplatser. De har gett mig en större insikt om livet.

Största utmaningen för din del med att byta yrke…
Som ni kanske redan har förstått var min största utmaning att fatta själva beslutet. Sedan rullade det bara på. Jag hade kul i skolan. Jag hittade själv alla praktikplatser där jag verkligen såg möjligheten att träffa spännande människor och lära mig om yrket. Till slut var det inga större bekymmer att hitta mitt första jobb som kock.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
Reaktionerna var minst sagt blandade och kom från två olika håll. Människor som jag jobbade med och som kände mig tyckte att det var ett modigt beslut och berömde mig. En del berättade att de själva skulle vilja göra likadant och att jag gav dem lite hopp. Däremot en del nya bekanta inom restaurangbranschen tyckte att jag var galen. Att vara kock är ett hårt yrke, både fysiskt och mentalt. Att jobba långa timmar (10 – 12 timmar/dag) är ingen ovanlighet. Man är på benen hela tiden. Det finns väldigt lite utrymme för att göra misstag. Låg lön är också en faktor. Många klarar inte av det och många söker sig bort. Och här kommer jag från ett jobb med hög status som många drömmer om. Jag tror att det fanns några som tänkte att jag bara leker. Att det bara är en fas och att jag kommer att ge upp när jag förstår verkligheten.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det absolut bästa är när en gäst kommer förbi och tackar för maten. Då får man direkt en bekräftelse på sitt hantverk. Jag blir glad i själen speciellt när jag själv är nöjd med resultatet. Tätt efter kommer alla människor med stor passion för sitt yrke. Ett sådant engagemang har jag inte skådat på länge.

Det sämsta är frustrationen när jag inte är nöjd med mitt eget arbete/insats på grund av stress eller tidsbrist eller något annat som kan påverka utgången. Å andra sidan är det jag själv som kan ändra det, som kan få det att bli bättre nästa gång, som lär mig av mina misstag utan att vara beroende av någon annan.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
I regret nothing! Men seriöst, jag ångrar inte mitt beslut. Bara den kunskap och erfarenhet jag har fått de senaste två åren är värda den stora förändringen. Oavsett hur det går i framtiden kommer jag alltid att se på det här som en lyckad satsning i livet.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Mitt mål är att öppna en egen restaurang. Idén är att kunna ha ett ställe där jag kan jobba själv, kunna betala vettiga löner till anställda och bjuda våra gäster på god mat. Av många goda anledningar är jag strikt vegetarian. Därför blir det en restaurang som serverar modern vegetarisk mat. Allt (eventuellt) överskott kommer att doneras till välgörenhet. Just nu är jag inte 100% redo. Jag behöver lära mig mer och bli mer säker som kock. Inom den närmaste framtiden kommer jag att söka mig till en plats där jag kan jobba med mat som jag älskar.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana:

  • Förstå dig själv. Hitta det som ligger närmast ditt hjärta och utgå därifrån. Pengar får inte vara målet.
  • Försök att inte överanalysera ditt beslut. Hur mycket du än försöker kan du inte se in i framtiden. Det kommer att gå bra!
  • Var beredd att jobba hårt! Det är du och endast du själv som kan styra din egen väg.

 

Läs mer om Eugen och hans väg till kockyrket på hans egen blogg.

 

Related Posts