Introvert: Everyone shines, given the right lighting

www.nyvy.se
År 2012 publicerades Susan Cains bok ”Quiet: The Power of Introverts in a World That Can’t Stop Talking”. Ironiskt nog skulle boken få världen att prata som den aldrig gjort förut. Året efter kom Linus Jonkmans Introvert: den tysta revolutionen. Sen brakade det loss. Anledningen till att böckerna fick en sådan genomslagskraft var att de handlade om något som berör väldigt många människor. Något som finns bland oss men som vi inte pratat om så mycket tidigare. Hur det är att vara introvert. Låt oss klargöra en sak: ”att vara introvert” är ingen diagnos. Det är en egenskap som flera av oss kan ha olika drag av. Många människor har både extroverta och introverta drag. I olika utsträckning. Några är väldigt mycket extroverta och andra mer introverta. Efter att ha läst ovannämnda böcker framgår dock att den senare gruppen är en minoritet i en värld med extroverta ideal.

Å ena sidan kan jag tycka att det är lite tröttsamt hur vi hela tiden kategoriserar människor. Placerar dem i fack. Å andra sidan är det befogat att lyfta egenskapen ”introvert” eftersom motsatsen lyfts fram som ett ideal i många år.

Det finns normer i samhället som funnits där så länge att vi inte ens reflekterar över dem längre. Men som automatiskt gör att många människor känner att de inte platsar. Att de inte kan leva upp till normen. Inte minst inom arbetslivet har det genom åren skapats en norm om vad som är bra och mindre bra egenskaper att ha som person. Jag skulle vilja påstå att det är arbetslivet tillsammans med media, som skapar idealen för hur vi bör vara som personer för att lyckas. Alla vill vi ha ett jobb. Därför betyder till exempel platsannonsers texter och kravställning mycket för många. Vi behöver bara studera platsannonser tillbaka i tiden och fram till nu för att få en uppfattning om vilka egenskaper arbetsgivare värderar högre än andra. En form av tidsdokument. Karin Helgesson vid Göteborgs universitet har forskat om platsannonsers utformning från 1955-2005. I sin avhandling visar hon att de egenskaper som efterfrågas mest under i stort sett hela femtioårsperioden är samarbetsförmåga, initiativkraft och självständighet. Egenskaper som behövs i många olika yrken och branscher och som inte är speciellt överraskande. Hon drar även slutsatsen att svenska arbetsgivares uppfattning om hur en lämplig arbetssökande ska vara, inte har förändrats så mycket genom åren. På senare år kan man dock se en större fokus på personliga egenskaper än tidigare. Vad gäller egenskaper som eftersöks kan man se att begreppet ”utåtriktad” försvinner mer och mer och att egenskaper som drivande och analytisk förekommer mer på 2000-talet. Ett litet framsteg? Annars har egenskaper som flexibel, social och utåtriktad varit mer regel än undantag under många år. Oavsett vilket yrke annonsen gäller kan vi se vissa trender i hur arbetsgivare formulerar sig i text. Det kan även bli en ganska hög floskelfaktor när konsulter sitter och lånar uttryck av varandra, eller när ovana arbetsgivare kopierar andra för att de inte kan skriva platsannonser.  I och med att platsannonser var och är väldigt likriktade vad gäller eftersökta egenskaper, så skapar de ändå en norm för hur vi (tror att vi) bör vara för att bli framgångsrika i arbetslivet.

Dit jag vill komma är att vi är alla olika. Vi har olika egenskaper. Ingen egenskap behöver vara bättre än någon annan. Men vissa egenskaper kan vara bättre för vissa arbetsuppgifter. En avdelning full med extroverta människor som tävlar om uppmärksamhet och vem som hörs mest fungerar troligen inte särskilt bra i längden. En arbetsplats med endast introverta människor som sitter på sin kant i tystnad blir kanske heller inte optimalt. Precis som vi månar om mångfald på arbetsplatser vad gäller kön, etnicitet, ålder behöver vi även människor med olika egenskaper. Vi är bra på olika saker. Det blir en väldigt ointressant mix av människor på en arbetsplats om alla är stöpta i samma form. En av karriärbytarna jag intervjuade, Kinga Lundblad, tipsade om att ”omge dig med oliksinnade”. Bra tips. Utveckling och dynamik kan ske i en grupp med oliksinnade med olika perspektiv.

Kanske kan man även som arbetsgivare skippa de där slentrianmässiga kraven på egenskaper i platsannonserna, som alla använder, och som ofta skrämmer bort mer än attraherar. För om alla använder samma fraser, har de inte då spelat ut sin roll? Är det inte bättre att bara rakt på sak skriva vilka kompetenser som krävs för att klara arbetsuppgifterna? Sen kan man kanske känna in personligheten när man väl träffas. Eller kolla referenser. På så vis har vi även bidragit till lite utveckling för framtida forskning om platsannonsers utformning.

Sist men inte minst är det viktigt att sådana som Susan Cain och Linus Jonkman fortsätter att föra de introvertas talan. För så länge det finns en tyst uppfattning om att det ena är bättre än det andra behövs motpoler. Det är viktigt att de syns och hörs i media. För det är media och arbetslivet som skapar ideal. Media påverkar inte minst de unga i samhället. De som ska ut och söka jobb, läsa platsannonser och försöka hitta sig själva mitt i alltihop. Extrovert som introvert.

“Everyone shines, given the right lighting.” (Susan Cain)

 

 

Related Posts

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>