Tag Archives: arbetsliv

Karriär: Att göra sin egen resa

sinegenresa

Igår läste jag en artikel ur tidningen Chef som handlade om definitionen av en framgångsrik karriär. Jörgen Kihlgren skriver befriande om valmöjligheter och egenmakt. Han nämner ett exempel från boken ”Handbook of Career Theory” där det talas om den objektiva och subjektiva karriären. Den objektiva karriären syns utåt och associeras ofta med sådant som status, titlar och hierarki. Den subjektiva karriären handlar om vår egen syn på vad som är framgång och karriär. Kihlgren skriver: ”Karriär behöver inte innebära att klättra uppåt i hierarkierna. Karriär kan vara att ha ett chefsuppdrag (eller annan yrkesroll) utifrån sina värderingar, drivkrafter och intressen och tid för familj.” Den subjektiva karriären kan ses som ett livslångt projekt där vi själva bestämmer färdriktning. Precis det jag skrev om i gårdagens inlägg, mina val och mina villkor. Min egen resa. Han nämner den folkkäre artisten Björn Skifs som ett exempel. Han har många gånger fått försvara sitt beslut att inte ta chansen att satsa på USA när låten ”Hooked on a feeling” låg etta på listorna där. Han förklarade alltid att tack vare att han sa nej till USA har han haft möjlighet att prova på allt från folkparksturné till filmskådespelare. Han har haft förmånen att få ha en bred karriär där han provat på det mesta inom den svenska nöjesbranschen. Han har gjort sin egen resa. Att äga definitionen av sin egen karriär skapar fler möjligheter i livet och ger egenmakt. Kilhgren menar att det är vi själva som bestämmer vad en framgångsrik karriär är och att vi alla därför ska se till att äga definitionen av vår egen karriär.

Att göra sin egen resa. Man skulle kunna tro att det är en insikt som kommer till oss först senare i livet. Med tiden och erfarenheten. Just av den anledningen är det inspirerande att läsa på Lunds Tekniska Högskolas hemsida hur färdigutbildade teknologer/arkitekter/industridesigners ser på begreppet ”karriär”. Läs och inspireras.


”Karriär handlar om att undvika val som är grundade på andras förväntningar och istället välja det som du vill.”


”Tänk dig att du åker på en väg genom livet och längs den vägen kan du plocka upp olika typer av kunskap och möten av människor som förgyller din vardag och skapar ett mervärde för dig – det är du som väljer vad du plockar upp längs med vägen.”


”Karriär för mig innebär ett sätt för mig att växa som person.” 


”Karriär för mig är ett uttryck för att målmedvetet utveckla och uppnå sina fulla potential. Därför kan karriär se så olika ut för olika människor. Vad som är karriär för mig är något helt annat för en annan människa men uppfyller samma syfte.”

 

Related Posts


Alla har en karriär

career2

”För den som vill göra slut med sin karriär och hitta en ny”. Vi har valt att använda ordet karriär i titeln på vår sida. Så här tänker jag om karriär. Vi har alla en. Var och en av oss. Oavsett om vi klättrar, stagnerar, står stilla eller hur vi än väljer att uttrycka en karriärs riktning… Vilket yrke vi än har och var vi än utför det, så har vi en karriär. Jag vill skriva om min syn på ordet karriär eftersom jag vet att det ordet ibland provocerar. Det kopplas ofta till en enskild samling individer som ses som extra ambitiösa. Oftast akademiker som är måna om sin yrkesidentitet. Uttryck som ”karriärkvinna”, ”göra karriär” och ”karriärist” klingar ambitiöst hos en del och hos andra egocentriskt. En karriär innebär för många att nå så långt upp som möjligt inom t ex ett företags hierarki. Att vinna titlarnas titel. Ofta dessutom i ett snabbt tempo. Slår vi upp ordet karriär i Svenska Akademins ordlista bekräftas denna definition av ordet.

Ordet karriär

”Vinna snabb befordran, stiga i graderna; i högsta fart”. I min mening en snäv och föråldrad definition av ordet. Dags för revidering Svenska Akademin? Vänder vi däremot blicken mot den anglosaxiska världen är definitionen bredare och mer omfattande. I Dictionary.com och The Oxford Learner’s Dictionary är främsta definitionen: ”A person’s progress or general course of action through life or through a phase of life…” eller ”the period of time that you spend in your life working or doing a particular thing”. Det här ligger närmare min egen definition av ordet karriär. Min karriär är min yrkesbana. De val jag gör, de yrken jag har, de erfarenheter jag samlar på mig, min personliga utveckling. Allt det jag sysslar med under mitt yrkesliv allt det jag lär mig under tiden, både om omvärlden och mig själv. Det är min karriär. Den måste inte leda uppåt, den kan gå åt höger eller vänster. Eller snett. Men det är mina val och på mina villkor. En karriär kan också vara precis det som jag skrev att många tror att det är. Att nå långt inom ett företags eller organisations hierarki. Det är också karriär. Och allt är helt OK, så länge det är något vi själva väljer och som vi känner lust och motivation inför.

Alla yrken vi provar på i livet lär oss något. Både de vi trivs med och de vi trivs mindre bra med. Vi utforskar yrkeslivet, känner efter i vilka situationer och i vilka yrken vi känner oss bekväma. Vi slutar inte att skola oss bara för att vi tagit studenten, lämnat den fysiska skolbyggnaden. Hela livet/yrkeslivet är en skola. Där vi hela tiden lär känna oss själva genom utveckling. Trial & error. Learning by doing. Det är karriär för mig. Livslång personlig utveckling.

 

 

Related Posts


Arbete & Liv: Londonbor flyttar till landsbygden

 country side

”There’s no contest in terms of the quality of living. We now spend 80% more time outdoors. We entertain friends and family more at home and we go to restaurants less. My son goes out before breakfast to feed the ducks in his wellies and PJs. I can’t get him in at night because he wants to play on his climbing frame or play rugby with his daddy in the garden. We grow our own vegetables now and cook on an Aga. Everything about living down here seems much more healthy and natural”

”We’ve moved out of London for a lifestyle change. We had a tiny postage stamp-sized garden in Ealing. We wanted a bigger garden and a smaller mortgage”.

Landsbygden är på tapeten. Inte minst i Storbritannien. Nu spinner BBC2 vidare på utvecklingen och gör dokumentär om landsbygdssuktande Londonbor (se bild). Anna Toynton, 34 år, och Kate Jefferson, 41 år, är två i mängden av en växande skara Londonbor som flyttat från storstaden till landsbygden med sina respektive familjer. Det är dem jag citerat här ovan. Enligt theguardian.com har bostadspriserna under de senaste tio åren stigit upp till 50% i delar av London. Erfarna mäklare intygar att antalet familjer som nu säljer sina bostäder med vinst, och flyttar ut till mycket större och mer prisvärda boenden på landsbygden ökar. Belinda Aspinall som grundat webbsidan Lifeafterlondon.com säger att det är främst barnfamiljer som flyttar. De vill ha en lugnare livsstil med mer tid för familjen, och mindre banklån. De söker sig till trygga samhällen med bra skolor och kommunikationer. Många säger upp sig och söker arbete på nya bostadsorten, en del pendlar till närmaste storstad. Belindas webbsida fungerar som ett ”informations-nav” för alla de familjer som går i flyttankar. Hon kopplar ihop familjer med invånare i olika kommuner, som kan hjälpa med information och kontakter. Sidan innehåller även ett forum där man kan få hjälp och tips från andra familjer. För många av familjerna är det här en ”once-in-a-lifetime-opportunity” att sälja med vinst och kunna köpa hus på landsbygden, som de bara har kunnat drömma om tidigare.

I en artikel i The Telegraph hävdar experter att priserna i London inte kommer att kunna fortsätta öka. Förändringar i den europeiska ekonomin eller ändrade brittiska byggregler kommer med all sannolikhet att vända utvecklingen. Oavsett vad som händer med priserna konstaterar man att landsbygden är ett säkrare kort ”Regardless of what happens in the capital over the short term, it is clear that you can get more for your money by leaving the smoke behind.”

Christian Oliver, journalist på Financial Times i London, hade för avsikt att köpa en bostad i London. Men. Han inleder sin artikel ”This was the week I decided to move to the Swedish countryside”. Efter att ha arbetat som utrikeskorrespondent i flera år återvände han till London med ambitionen att köpa en bostad tillsammans med fru och barn. Det var efter en bostadsvisning han fällde kommentaren ovan. Han beskriver hutlösa, nästan skrattretande priser på bostäder, lokaliserade i stadsdelar som han aldrig tidigare hört talas om. Trånga tvårumslägenheter nära vägar med intensiv trafik. I samma veva hittade hans fru en webbsida om Astrid Lingrens ”Lonneberga”. Vackra rymliga hus, omringade av björkar och sjöar för 40 000 euro. Han betonar smått lyriskt det faktum att varje hus har ett pannrum, ett robust kontrollrum med en panna som en U-båtsmotor. ”It took about four minutes to convince me that it made more sense to raise a child in Smaland than Eltham”.

Oliver hävdar att han har fått nog. Han lämnar London, inte direkt till Lönneberga dock. Som nedslagen förstagångsköpare är han beredd att fly landet för mer utrikesarbete. Om genomsnittspriset för en bostad i London har nått 566 000£ ser han ingen större anledning att återvända hem: ”I had better start working on my Swedish”.

 

Related Posts

 

 


Arbetsliv: Exportföretag på landsbygden – går det?

nyvy export

För någon vecka sedan intervjuade jag Linda, som arbetar som PR-konsult och kläddesigner med bas på den egna gården utanför Jönköping. Efter att ha bott i både London, Tyskland och Stockholm valde hon att flytta hem till Småland och ut på landet. Hon reser en hel del i jobbet, både i Sverige och internationellt. Hennes kläder säljs bland annat i New York. Hon beskriver det som skönt att efter en jobbdag i Stockholm dra sig tillbaka ut på landet. Som att man har fått en dos av världen och uppskattar lugnet desto mer. Linda berättar att hon ser inte något hinder med att jobba från landsbygden. Hon ser det som att hon ”jobbar från en plats i världen”.

För några dagar sedan pratade jag med Peter, chef på ett medelstort teknikföretag lokaliserat på landsbygden i mellersta Sverige. Företaget har 50 anställda i Sverige och 15 i Kina. Vi pratade lite löst om för- nackdelar med att som internationellt exportföretag ha sin bas på landsbygden. Efter en stunds funderande säger han att den främsta nackdelen nog är att anställda ibland stannar för länge på företaget. Personalomsättningen kan bli för låg, vilket kan leda till att det inte blir en naturlig utveckling på företaget. Det behövs en sund personalomsättning för att nya idéer och friskt tänk ska komma in. Han betonar samtidigt att detta med att personal stannar länge på företaget också kan vara något positivt. Det behövs någon form av balans. I en större stad byter personalen i högre utsträckning arbetsplats. Konkurrensen om personalen är större. Det gör att kontinuiteten påverkas och mer tid och pengar måste läggas på rekryteringsarbete. Att kunna få behålla bra personal är förstås en fördel.

”Om du inte kan sälja mer för att du ligger i Stockholm får du bara mer kostnader”

Jag frågar om rekrytering av personal. Det måste vara svårare att få tag på akademiker som är ”rätt” ute på landsbygden. Peter svarar ”Kanske…men för oss kan det vara så att det är lika svårt i Stockholm. Dels är konkurrensen från andra företag större dels kan vi få lika många ansökningar i Stockholm där personen inte har rätt kvalifikationer.” Fördelar då? Ja, lokal- och personalkostnader är lägre på landsbygden. Företaget har även kunder i hela Sverige, så ur den aspekten passar det att ligga ”någonstans i mitten” av landet. Eftersom företaget är ett exportföretag så ser inte Peter att de skulle skulle sälja mer bara för att de låg i Stockholm. ”Om du inte kan sälja mer för att du ligger i Stockholm får du bara mer kostnader”. Han understryker att det beror mycket på vilken typ av företag det gäller och vilka produkter man har. Men för just för hans företag som till stor del är beroende av den internationella marknaden är det inte mer lönsamt att vara placerad i storstaden. Snabb internetuppkoppling och överkomligt avstånd till en flygplats är en fördel. Utöver det kan läget på landsbygden till och med vara en förutsättning för att företaget ska kunna leva vidare.

Inte bara Peters elektronikföretag utan även en stor del av landets tillverkningsindustri ligger i mindre kommuner på landsbygden. Enligt Sarah Johansson, forskare på IHH säljer hela 85 procent av landets tillverkningsföretag på export. För dessa verksamheter är ofta landsbygdsorter med goda vägförbindelser att föredra för en kostnadseffektiv produktion. Globaliseringen bidrar i det avseendet till att göra landsbygden attraktiv som produktionsplats.

Sarah Johansson nämnde goda vägförbindelser. Peter nämnde närhet till flygplats och snabb internetuppkoppling. 2013 gjordes en undersökning där man konstaterade att företag på landsbygden ökar sitt it-användande mer än de i städer. Ja, landsbygden låg efter från början. Men enligt artikeln i SvD är landsbygden ikapp storstaden ”om två år”. Vilket är nu. Undersökningen omfattade bland annat allt inom sociala medier, mobilt arbetssätt och virtuella möten. En utveckling som ökar affärsmöjligheterna och konkurrenskraften för landsbygdens företag. Platsen blir mindre viktig.

Det finns många intressanta exempel på såväl stora som mindre företag som säljer på export från landsbygden. Så för att svara på frågan i rubriken: Exportföretag på landet? Javisst! På fredag presenterar vi en kvinnlig företagare som producerar och exporterar sina produkter internationellt. Sin bas har hon hemma i Dalarna.

 

Related Posts


Urban norm: Öppna för varandras val och drömmar?

nyvy blom

Denna vecka vill jag skriva om landet Sverige och de som arbetar från alla delar av landet.

Vi lever i Europas femte största land, storleksmässigt. Vi har stora ytor. Mest yta i hela Norden. Ett varierat och skiftande landskap från norr till söder. Vi är rika på land i Sverige. Men vi är relativt få människor. Vi bor ungefär 23 invånare på en kvadratkilometer. Det kan vi jämföra med Nederländernas 498 invånare på en kvadratkilometer. Storbritannien 265 och Tyskland 231. Kort och gott, vi har gott om plats. Ändå väljer vi att i en strid ström samlas på få platser. Samtidigt kommer trångbodda tyskar och holländare och söker det de saknar: yta.

Här i Sverige råder en urban norm. Ingen nyhet. Det talas och skrivs mycket just i dagarna om stad/land. Det ligger en motsättning i själva begreppet stad/land. Som att det ena måste utesluta det andra. Vitt/svart. Utveckling/stagnation. Vinnare/förlorare. Staden är norm. Vi talar om urbaniseringen som ofrånkomlig, som att det är naturens gång. Ungefär som att solen går upp och ned. Diskussionen känns ensidig. Som att vi utan att reflektera nämnvärt utgår ifrån att alla vill egentligen till staden. Även de som inte är där, de vill egentligen också dit. Och skulle vi av någon outgrundlig anledning inte vilja dit, så är vi med all sannolikhet outbildade, oambitiösa och förlorare. Vem dömer? Och vad är framgång? Lycka? Allt är individuellt. Lycklig är den som är tillfreds med livet och inte känner att den måste leva upp till någon annans förväntningar.

Jag kommer på mig själv med att gå runt i trädgården och fundera ”när ska vi se tillbaka och inse hur tokigt vi tänkte?”. Tänk om inte alla vill till staden, egentligen. Tänk om många vill till landet, men inte vågar. Det sägs att de unga vill till städerna. Samtidigt visar studier att många unga skulle gärna stanna kvar eller flytta till en mindre ort.  Lotta Svensson på Linköpings Universitet har forskat kring detta. Hon skriver bland annat ”vi säger att det är normalt och naturligt att flytta, utan att tänka på vad vi i samma andetag säger om de som stannar”. Hon menar att många unga känner sig mer eller mindre pressade att lämna landsbygden. För några år sedan visade en annan undersökning att 7 av 10 unga kvinnor i Stockholm kunde tänka sig att flytta till landsbygden. I ett debattinlägg i Aftonbladet skriver tre unga kvinnor så här:

”Vi tror inte att den pågående urbaniseringen och ensidiga tron på storstaden är hållbar. Ett fungerande Sverige kräver både en levande stad och en levande landsbygd – med lika villkor för olika förutsättningar. Vill vi ha en levande landsbygd, nu och i framtiden, måste vi sluta jaga den unga generationen härifrån. Vi unga på landsbygden vet vilket samhälle vi vill ha. Vi vill ha ett samhälle med en mångfald av människor och levnadssätt. Vi vill ha ett samhälle där människor är öppna för varandras val och drömmar”.

Just det där. Att vara öppna för varandras val och drömmar. Tänk om en stor del i urbaniseringen ligger i våra egna värderingar. I det vi själva förmedlar. Och tänk om vi inte har någon koll alls? Om vi bara låter saker ske med en axelryckning utan att tänka på vad som är bäst för Sverige AB. I längden. Urbaniseringen är inte bara en oundviklig utveckling som ”bara sker”. Politiker har också gjort ett val. Som förhoppningsvis är genomtänkt och långsiktigt.

För mig är det en förmån att få bo och verka på landsbygden. Att jag kan sitta här och arbeta i lugn och ro och den enda nackdelen som finns just nu är en exploderande natur som distraherar genom fönstret. Luften är ren. Mina barn kan springa ut och in, cykla hit och dit. Vi har tillgång till färska grönsaker några meter från verandan. Ett ekologiskt jordbruk på cykelavstånd. Och jag kan ändå genom jobbet ha ena benet i en intressant och internationell värld. Älskar stadens puls o c h landets lugn. Men här och nu, med små barn, vill jag vara på landet alla gånger. Jag är född och uppvuxen i en stad och har bott i en stad i flera år, men ville till landet. Att kunna välja sin egen vy. Om det så är att flytta på sig i Sverige mellan stad och land eller att röra på sig utomlands. Det är en ynnest. Ta till exempel holländare, som jag nämnde tidigare, de saknar vår yta. I en artikel i Svd Näringsliv skriver man om holländare som avundas vår landsbygd och gärna flyttar hit:

”Vi vill bo långt från stora samhällen. I Holland fanns det inget val. Där var det alltid mycket folk överallt”.

Vi har ett val. Städer o c h en levande landsbygd ger oss alla en valmöjlighet. Det gör Sverige till ett attraktivt land med variation och mångfald. Möjligheten att ha ett bra liv både i staden och på landet, den måste vi värna om. För den är värdefull. Det ena behöver inte utesluta det andra. I olika skeden i livet kan det ena passa. Och i nästa det andra. Vi kan inte bara helt oreflekterande utgå ifrån att svaret på framgång och lycka för oss och vårt land är staden. Det kan också vara tvärtom.

 

Intressanta initiativ:
härifrån – om platsens betydelse
250 möjligheter

 

Related Posts

 


Tyskar med nytt tänk kring arbete – liv

Arbete - Liv - Tyskland

Alla bär vi på en historia. Och ingen är den andra lik.  Igår historier från människor i hela världen samlade på Linkedin. Idag från stora grannlandet i söder, Tyskland.

Vad innebär det att ha ett arbete? Att jobba. Tre unga kvinnor i Berlin träffades för första gången 2012. Ett gemensamt tema som de alla brann för förde dem samman: Arbete.

De diskuterade. De var eniga om att många människor inte längre känner sig tillfreds i den ”gamla” arbetsstrukturen och söker efter andra möjligheter. De ställde frågor. Handlar det fortfarande om självförverkligande? Hur viktigt är det med trygghet? Vad betyder frihet och karriär? Hur hittar man sin plats i det hela?

Resultatet av det hela blev den inspirerande tyska sidan SUPERWORK. Med sidan vill de tre kvinnorna visa upp människor som trivs med sina yrken, berätta deras historier och inspirera andra. De vill visa människor med olika förhållningssätt till arbete och liv. Människor som kan stå som förebilder för ”ett nytt tänk” kring arbete. Drömmare, skapare, ”doers” och deras historier.

Tyvärr finns sidan inte på engelska. Men för den som bemästrar tyska finns en rad intressanta intervjuer med människor som ger sin syn på arbete – liv. I nödfall kan google translate ge er en idé kring innehållet.

 

Related Posts

 

 


Har du ditt drömyrke?

www.nyvy.se Drömyrke

Har vi svenskar våra drömyrken? Om inte, varför? Undersökningar har visat att en stor del av oss svenskar vill byta yrke eller karriär helt och hållet. Många tycker alltså inte att de har sitt drömyrke. Mer än hälften av alla amerikaner vill byta karriär. De har heller inte sina drömyrken.

Varför har vi då det yrke vi har om det inte är det vi drömmer om? Daah! Naiv fråga med självklara svar? Men jag tror att det finns lite olika varianter av svar som kan vara intressanta att lyfta fram. Ibland tänker vi inte riktigt på varför vi hamnar där vi hamnar. Och ibland kan svaret på det leda oss dit vi egentligen vill vara.

Drömyrket. Det är temat för veckan. Inleder med detta klipp. På en gata i Florida, USA får människor berätta vad de arbetar med och sedan svara på följdfrågan: Is that your Dream job? Se HÄR.

 

 

Related Posts


Introvert: Att trivas i sitt eget sällskap

www.nyvy.se
Denna veckan har jag skrivit HÄR och HÄR om olika personlighetstyper. Introverta och extroverta. Idag vill jag skriva några rader om årets vloggare 2015, Clara Henry. En förebild för många. Men kanske främst för unga tjejer. Hon är verkligen bra på att prata. En sån där glad, sprallig och rolig tjej. Hon skriver också. Så här skriver hon den 28 april på sin blogg:

”Jag är en väldigt introvert människa. Jag är social och älskar att träffa människor, men det gör mig mentalt utmattad och jag måste liksom vara för mig själv, ladda batterierna, efter att jag varit med någon innan jag orkar vara social igen”.

Gillar att hon delar med sig av det här. För det syns inte på utsidan hur man känner sig på insidan. Den allra största skillnaden mellan introverta och extroverta är just det här. Extroverta hämtar energi hos andra människor och introverta tappar sin energi. Åtminstone efter ett tag. Man kan vara social. Riktigt socialt begåvad och njuta av sällskap och människor, ett tag. Som Clara Henry uttrycker det ”Jag är inte antisocial, du gör mig bara trött”. Tack till Clara Henry och alla andra som visar att det är fullkomligt ok. Att behöva vara själv ibland.

Somliga får aldrig nog och trivs inte riktigt i sitt eget sällskap. Blir lätt uttråkade om inget händer. Andra trivs och har aldrig tråkigt i sitt eget sällskap. Men ibland i andras. Båda är helt ok. Man kan lära av varandra. I livet. Arbetslivet. Samma + samma repellerar. Motpoler kompletterar.

”You may think I’m small, but I have a universe inside my head” (Yoko Ono)

 

Related Posts


Arbetslivet: To comfortably share silence

www.nyvy.se
Människor med introverta personlighetsdrag. De finns här och där i arbetslivet. På alla nivåer. Som jag nämnde i gårdagens inlägg har ledaregenskaper varit synonymt med extroverta personlighetsdrag som auktoritär, handlingskraftig, verbal osv. Nu nyanseras bilden av hur en ledare ska vara genom att lyfta fram mer introverta ideal. Ledare ska helst vara lyhörda och kommunikativa. Förmågan att lyssna beskrivs som en särskilt viktig ledaregenskap. Kommunikativ. Att kommunicera har allt för ofta förknippats med förmågan att uttrycka sig, och då ofta muntligt. Men förmågan att kunna lyssna är grundförutsättningen för att det ska bli någon form av kommunikation.

Så här skriver erfarna ledarskapscoacher om förmågan att lyssna. Budskapet är generellt och berör egentligen alla som har ett jobb där de talar med andra ibland.

Få mänskliga förmågor är så grundläggande för framgång som förmågan att kommunicera med sin omgivning. Då handlar det inte bara om hur bra du är på att uttrycka dig klart och tydligt, utan minst lika mycket om din förmåga att lyssna. Även till medarbetare som tycker annorlunda. Lite tillspetsat kan man säga att den som verkligen lyssnar har chans att lära sig något nytt. Den som inte lyssnar lär sig ingenting alls.

John Studzinski, känd amerikansk bankman, affärsman och filantrop hävdar att det finns en enda sak som avgör om en ny VD kan bli en VD i världsklass eller om den blir en medioker sådan. Bemästrar hon eller han konsten att lyssna?

Se klippet HÄR

En annan, inte särskilt extrovert, företeelse som idag fått större utrymme i arbetslivet är tystnad. Det talas om tystnad som något positivt. Vi mediterar, yogar och ägnar oss åt mindfulness. Nu plockar vi in tystnaden i arbetslivet. En stunds tystnad kan vara effektivt i olika situationer. Tystnad är inget farligt, som en del tycks tro. När vi pratar inför en grupp till exempel. Ett av de vanligaste knepen för att få tyngd i det vi säger. För att skapa en effekt. Är att ta en stunds paus och vara tyst. Lyssna på president Obama, han är mästare på att utnyttja tysta pauser till hans fördel. I dialog med någon kan också en stunds tystnad visa att vi tar oss tid, bokstavligen, med personen i fråga. Vi stannar upp i en snabb och ibland stressig vardag och lyssnar in den vi pratar med. Vi ger bort vår tid i form av tystnad. En gåva som betyder något.

Så här skriver rekryteraren och coachen Ulrika Falk om hur hon använder tystnad i sitt yrke: Tystnad uppfattas på olika sätt. För somliga är tystnaden obekväm och ett nödvändigt ont som måste bemötas med tomt prat. För mig som rekryterare och coach är tystnaden ett hjälpmedel som kan användas för att föra mötet och samtalet framåt. Många gånger kommer den viktigaste informationen fram efter en stunds tystnad och reflektion. Var inte rädd för tystnaden – våga stanna i den en stund och vila i den – det kommer att öppna många dörrar.

Kommunikation ingår på ett eller annat sätt i de allra flesta yrken. Använd tystnad effektivt. Livet handlar om att ständigt lära sig nya saker. Vi får träna på det vi är sämre på för att kunna utvecklas. Precis som blyga måste träna hela livet på att våga prata, får de som inte kan sluta prata träna på att ”våga vara tysta”.

Att i ett möte med en annan människa kunna ”comfortably share silence…” (Mia Wallace, Pulp Fiction)

Ucomfortable silence vs comfortable

 

 

Related Posts


Upprättelse åt introverta

www.nyvy.se
Igår skrev jag en relativt lång text med fokus på introverta personlighetsdrag. För er som inte orkade läsa hela den texten är möjligheten stor att just ni tillhör den extroverta skara av människor som är majoritet i samhället. Introverta människor gillar ofta långa texter och långsamhet i största allmänhet. De vill hinna tänka innan de svarar. Skillnaden på extroverta människor och introverta är i grund och botten att vi har olika mängd introversion i oss. Introversion är genetiskt och inget vi normalt kan ändra på. Det bara är så. Linus Jonkman förklarar skillnaden med ”Hur mycket behöver hända för att vi tycker att det händer tillräckligt mycket. Extroverta behöver mer aktivitet än introverta”. I ett blogginlägg ger Jonkman tips till den extroverte chefen som har introverta anställda. Efter att ha läst tipsen och de olika beskrivningarna på hur introverta tänker i olika situationer så känner jag att jag sitter och nickar instämmande och tänker: Ja, självklart!

Det står mycket vettiga saker på Jonkmans blogg, men idag vill jag speciellt lyfta fram detta, med anledning av att bryta ned de fördomar som finns om introverta kollegor. Inte bara extroverta chefer utan alla extroverta bör ta till sig av detta:

Förväxla inte tystnad med negativitet (tankeverksamhet pågår).

Ju dödare utsida desto mer aktivitet på insidan (Du berättar något för en introvert  arbetsstyrka och alla sitter med stoneface och korslagda armar. Tolka inte kroppsspråk på introverta utan se vad som sägs efteråt istället).

Leta inte efter extroverta uttryck för introvert glädje (Extroverta bubblar, skrattar och uttrycker glädje tydligt utåt. För introverta är glädje ofta en upplevelse av harmoni, njutning och lycka).

Förutsätt att ingen medarbetare passar in i en färdig mall.

Rekrytera inte med personlighetstyp som en avgörande faktor för om någon kan utföra ett arbete eller inte.

Detta var Jonkmans tips till extroverta chefer. Introverta chefer då? Finns det sådana eller är de ens lämpliga som ledare? En intressant studie gjord för några år sedan vid Harvard Business School visade att extroverta ledare var mera dominanta, ledde ordet och var mindre mottagliga för nya ideer. Introverta ledare lyssnade och var mera mottagliga för idéer, omsatte dem och förbättrade teamets resultat. Introverta tog inte monopol på mötena utan släpper fram olika åsikter. I sin helhet visade studien att introverta ledare är minst lika bra som extroverta ledare. I USA har normen dock varit att en chef ska vara dominant och handlingskraftig. Extrovert. I Sverige har vi en tendens till att många gånger relativt okritiskt anamma det mesta från USA. För det är ju en fråga om kultur och värderingar. Inte om vad som nödvändigtvis är bättre eller sämre i realiteten. Går vi österut till Asien ses extroverta personlighetsdrag snarare som oförskämda och opassande. Erik Wallsten skriver så här i Corren.se ”Hos oss räknar man med att 75 procent av alla chefer är extroverta. I Sydostasien dominerar de introverta cheferna. Här toppar de extroverta undersökningarna när det gäller lyckokänslor och de introverta toppar självmordsstatistiken. I Sydostasien är det tvärtom. I en kultur där man inte passar in sjunker självkänslan. En pratkvarn i Japan kan känna sig missanpassad, medan en tystlåten svensk bokstavligen kan grubbla ihjäl sig på hur den ska lyckas leva upp till kraven på att synas, höras och nätverka”. Det säger sig själv. Skapade, påhittade ideal där man pressar in olikstöpta människor i samma mall. Klart att det leder till olycka.

Jag är tacksam att det blåser en förändringens vind i arbetslivet. Både här och ”over there”. Jag är glad att det talas om vikten av att kunna lyssna. Att det är därför vi har fått två öron och en mun och att det inte är farligt med tystnad. Jag instämmer med Susan Cain när hon säger “We don’t need giant personalities to transform companies. We need leaders who build not their own egos but the institutions they run.” Och att i slutänden ”…true self-esteem comes from competence, not the other way around.”

Till sist. Här är några ledare inom olika branscher som klarat sig helt ok. Trots eller kanske tack vare deras introverta personlighetsdrag:

Bill Gates
Barack Obama
Marissa Mayer, Yahoo CEO
Mark Zuckerberg, Facebook CEO
Al Gore
Hillary Clinton
Steve Wozniak
Eleanor Roosevelt
Mahatma Gandhi, mannen som en gång sa ”In a gentle way you can shake the world”
Steven Spielberg

Susan Cain får dagens slutord.

 

Related Posts