Tag Archives: hållbart arbetsliv

Att ta sig ur Groundhog day

groundhog day

Kan inte riktigt släppa det där med Groundhog day. Varje år omkring den 2:a februari svämmar tidningarna i USA över med tips på hur du gör när du ”fastnat i livet”. När varje dag känns som Groundhog day. Den klassiska filmen med Bill Murray har gett dagen en helt ny mening. Ytterst få tänker på dagens ursprungliga syfte, för de flesta är den synonymt med att stanna upp och tänka över sitt liv och sin vardag. ”My life never changes. Every day is groundhog day. Eat, work, sleep”. Ungefär så kan slutsatsen bli. Nu behöver det inte vara början av februari för att jag ska få den där Groundhog-känslan, som jag skrev om igår. Någonstans är jag också medveten om att det är jag och bara jag som kan göra något åt min egen situation. Men ibland måste man få sitta och stirra med en tom blick ett slag. Känna tystnad och tänka på ingenting. Sen kan man komma igen. Om en stund.

De där gångerna du känner dig redo att säga tack och hej fastän klockan inte slagit 8.30 än. När du känner behov av en återhämtningsdag, efter varje dag i veckan, känner att du går på ”repeat” mest hela tiden. Testa en, eller två av dessa strategier (fritt översatta till svenska):

Gör ett försök att uppskatta vardagen. På riktigt. Blunda och lyssna. Till barns röster, kollegor, din partner. Känn vinden, regnet, temperaturer. Se runt omkring dig. Färgerna, ljuset. Andas. Testa nu. Bara trettio sekunder.

Sakta ned, fastän du vet att du ligger efter. Att hinna ikapp är en naiv tanke eftersom det kommer alltid att komma mer. Så att sakta ned och njuta en stund är lika bra.

Bestäm dig för att göra två snälla saker idag. Ja, du har hört det förut men det funkar. Man känner värme och blir glad av att göra någon annan glad.

Vad ska du göra i helgen? ”Jag ska städa….” ”Jag ska plocka ihop hemma…” Överge alla uppsatta inomhusmål och gå ut! Ta en fem minuters promenad. Himmel, fåglar, träd, blommor… Lägg märke till allt runt omkring dig.

Uppmärksamma att du MÅR bra just nu. Du andas. Dina sinnen fungerar. Du är inte i fara (förhoppningsvis). Andas in. Och även om du är sjuk, deppig, ledsen eller tampas med en vanlig förkylning, så tänk på att just precis NU när du andas så mår du OK.

Gör något annorlunda. Om dina rutiner tråkar ut dig, ruska om din tillvaro. Ta på dig något du aldrig har annars. Gå någonstans du aldrig brukar gå. Prata med någon du inte brukar prata med. Fråga efter något du aldrig frågar efter. Lyssna på en ny radiokanal. Kommentera något du aldrig kommenterar annars. Planera in en aktivitet du aldrig gjort tidigare.

Gå till frissan eller måla naglarna. Lyssna på Bara för en dag samtidigt. Små, små saker som kan göra underverk.

Rensa omkring dig. Om du är omgiven av saker eller till och med vad som kan betraktas som skräp. Datorbordet, bokhyllan, sängbordet. Rensa och skapa yta. Ahh, nu kan du se och tänka. Bestäm för varje sak om den ska få rätt att återvända eller om det är dags att säga hej då.

Gör det nu. Gör något. Lite action! Det måste inte bli perfekt, bara gör något. Ställ en klocka på 15 minuter och börja sen. Märker du hur skönt det känns att få börja? Att känna att man faktiskt gör något åt sin egen situation.

Försök igen senare. Ja, det är motsatsen till förra tipset. Ibland är det bästa du kan göra att avvakta, överge allt i en timme eller två. Eller en dag eller två. Och sedan komma tillbaka med rensat huvud. Hitta något trevligt att tillbringa tiden med under tiden. En tupplur, en promenad, tid med hunden, en kaffekopp eller bara sitta och stirra ut genom ett fönster som regnet smattrar på. Ungefär som jag igår.

Ibland måste det få vara så.

 

 

Related Posts

 


”Vårt liv är som… som Groundhog day”

rainy days

Det var jag som yttrade orden. Med utslagna armar i sovrummet en sen junikväll. Dagen hade börjat i samma posé. Med utslagna uppgivna armar mitt i hallens rådande anarki, omgiven av slängda jackor, ryggsäckar med kvarglömda torkade hårda smörgåsar, datorväskor, nycklar och en obegriplig mängd skor… huller om buller. Idag igen. Känslan av att sitta i en virvelvind och sedan liksom kastas av i farten rätt in på förarsätet i bilen och iväg. För att 30-40 minuter senare efter diverse stopp och hej då kliva ur vid jobbet utan att vara 100% säker på vilka kläder jag har på mig och huruvida jag kommit ihåg nycklar, passérkort och telefon. Idag igen. Den här sena kvällen var efterspelet av en sådan dag. En kväll låg på energi. Känslan av att bara vara en kropp som gör dagliga, rutinmässiga rörelser medan tanken är någon annanstans. Som en robot. Det var när jag skulle försöka sätta ord på känslan som ”Groundhog day” halkade ur min mun: ”Vårt liv är som Groundhog day”.

Groundhog day, även kallad Murmeldjursdagen (ja, faktiskt) är en festlighet som firas lokalt lite här och där i Nordamerika. Ursprungligen en europeisk tradition som emigranterna tog med sig över Atlanten. Men för mig är Groundhog day framförallt en klassisk filmrulle från 1993 med Bill Murray. På svenska ”Måndag hela veckan”. Jag har sett den flera gånger. Första gången helt utan djupare analys. En medioker amerikansk nästan-men-räcker-inte-ända-fram-komedi. Men filmen växer, eller var det kanske jag som växte? Att se den i vuxen ålder, vid rätt tillfälle är lite som en väckarklocka. En Bill Murray lik röst som säger ”Hellooooo! W h a t are you DOIN´!?” För den oinvigde kan jag berätta att filmen handlar om Phil Connors, en trött, blasé väderobservatör som skickas till det lilla samhället Punxsutawney för att bevaka firandet av Groundhog day. Han är måttligt road av uppdraget. Måttligt road av firandet, det lilla samhället och människorna han möter. Han genomlider dagen och vaknar tacksamt upp morgonen därpå ända tills han till sin fasa upptäcker att det är samma dag. Igen. Och så fortsätter det. Samma dag går i repris dag efter dag efter dag. Samma dag, ställe, jobb, händelser, människor. Om och om igen. Det var det jag kände när jag matt kläckte ur mig ”Groundhog day” den där junikvällen mitt i vad som var årets kanske intensivaste tid.

Det är svårt att inte hamna i det där rutinmässiga vardagsdunket, som ibland dunkar på alldeles för fort. Dagar med barn och arbete innebär ofrånkomligen rutiner. Ibland skönt. Men ibland helt vansinnigt… Ibland vill man bara kliva av. Att kontentan av ovannämnda film är lite ”Life is what you make it” kan vi väl bara vänta med att prata om tills i morgon. Självinsikt, tacksamhet och hurtfriska peppningar i all ära. Men ibland vill man bara hoppa av. Sitta ett slag och stirra.

Idag är en ledig dag. Jag ska jag bara sitta här och kontemplera. Inget kaos. Inget ekorrhjul som snurrar (bara tvättmaskinstrumman). I en gammal, alldeles för stor tröja och tofflor. Det spöregnar ute, smattrar hårt på fönsterrutan. Spöregn är befriande. Då är det tillåtet att bara sitta och stirra. Jag sippar på hett kaffe och låter tankarna vandra. Långt från dagar i gnagares tecken. Murmeldjursdagar och ekorrhjul.

 

 

Related Posts


Urban norm: Öppna för varandras val och drömmar?

nyvy blom

Denna vecka vill jag skriva om landet Sverige och de som arbetar från alla delar av landet.

Vi lever i Europas femte största land, storleksmässigt. Vi har stora ytor. Mest yta i hela Norden. Ett varierat och skiftande landskap från norr till söder. Vi är rika på land i Sverige. Men vi är relativt få människor. Vi bor ungefär 23 invånare på en kvadratkilometer. Det kan vi jämföra med Nederländernas 498 invånare på en kvadratkilometer. Storbritannien 265 och Tyskland 231. Kort och gott, vi har gott om plats. Ändå väljer vi att i en strid ström samlas på få platser. Samtidigt kommer trångbodda tyskar och holländare och söker det de saknar: yta.

Här i Sverige råder en urban norm. Ingen nyhet. Det talas och skrivs mycket just i dagarna om stad/land. Det ligger en motsättning i själva begreppet stad/land. Som att det ena måste utesluta det andra. Vitt/svart. Utveckling/stagnation. Vinnare/förlorare. Staden är norm. Vi talar om urbaniseringen som ofrånkomlig, som att det är naturens gång. Ungefär som att solen går upp och ned. Diskussionen känns ensidig. Som att vi utan att reflektera nämnvärt utgår ifrån att alla vill egentligen till staden. Även de som inte är där, de vill egentligen också dit. Och skulle vi av någon outgrundlig anledning inte vilja dit, så är vi med all sannolikhet outbildade, oambitiösa och förlorare. Vem dömer? Och vad är framgång? Lycka? Allt är individuellt. Lycklig är den som är tillfreds med livet och inte känner att den måste leva upp till någon annans förväntningar.

Jag kommer på mig själv med att gå runt i trädgården och fundera ”när ska vi se tillbaka och inse hur tokigt vi tänkte?”. Tänk om inte alla vill till staden, egentligen. Tänk om många vill till landet, men inte vågar. Det sägs att de unga vill till städerna. Samtidigt visar studier att många unga skulle gärna stanna kvar eller flytta till en mindre ort.  Lotta Svensson på Linköpings Universitet har forskat kring detta. Hon skriver bland annat ”vi säger att det är normalt och naturligt att flytta, utan att tänka på vad vi i samma andetag säger om de som stannar”. Hon menar att många unga känner sig mer eller mindre pressade att lämna landsbygden. För några år sedan visade en annan undersökning att 7 av 10 unga kvinnor i Stockholm kunde tänka sig att flytta till landsbygden. I ett debattinlägg i Aftonbladet skriver tre unga kvinnor så här:

”Vi tror inte att den pågående urbaniseringen och ensidiga tron på storstaden är hållbar. Ett fungerande Sverige kräver både en levande stad och en levande landsbygd – med lika villkor för olika förutsättningar. Vill vi ha en levande landsbygd, nu och i framtiden, måste vi sluta jaga den unga generationen härifrån. Vi unga på landsbygden vet vilket samhälle vi vill ha. Vi vill ha ett samhälle med en mångfald av människor och levnadssätt. Vi vill ha ett samhälle där människor är öppna för varandras val och drömmar”.

Just det där. Att vara öppna för varandras val och drömmar. Tänk om en stor del i urbaniseringen ligger i våra egna värderingar. I det vi själva förmedlar. Och tänk om vi inte har någon koll alls? Om vi bara låter saker ske med en axelryckning utan att tänka på vad som är bäst för Sverige AB. I längden. Urbaniseringen är inte bara en oundviklig utveckling som ”bara sker”. Politiker har också gjort ett val. Som förhoppningsvis är genomtänkt och långsiktigt.

För mig är det en förmån att få bo och verka på landsbygden. Att jag kan sitta här och arbeta i lugn och ro och den enda nackdelen som finns just nu är en exploderande natur som distraherar genom fönstret. Luften är ren. Mina barn kan springa ut och in, cykla hit och dit. Vi har tillgång till färska grönsaker några meter från verandan. Ett ekologiskt jordbruk på cykelavstånd. Och jag kan ändå genom jobbet ha ena benet i en intressant och internationell värld. Älskar stadens puls o c h landets lugn. Men här och nu, med små barn, vill jag vara på landet alla gånger. Jag är född och uppvuxen i en stad och har bott i en stad i flera år, men ville till landet. Att kunna välja sin egen vy. Om det så är att flytta på sig i Sverige mellan stad och land eller att röra på sig utomlands. Det är en ynnest. Ta till exempel holländare, som jag nämnde tidigare, de saknar vår yta. I en artikel i Svd Näringsliv skriver man om holländare som avundas vår landsbygd och gärna flyttar hit:

”Vi vill bo långt från stora samhällen. I Holland fanns det inget val. Där var det alltid mycket folk överallt”.

Vi har ett val. Städer o c h en levande landsbygd ger oss alla en valmöjlighet. Det gör Sverige till ett attraktivt land med variation och mångfald. Möjligheten att ha ett bra liv både i staden och på landet, den måste vi värna om. För den är värdefull. Det ena behöver inte utesluta det andra. I olika skeden i livet kan det ena passa. Och i nästa det andra. Vi kan inte bara helt oreflekterande utgå ifrån att svaret på framgång och lycka för oss och vårt land är staden. Det kan också vara tvärtom.

 

Intressanta initiativ:
härifrån – om platsens betydelse
250 möjligheter

 

Related Posts

 


Flexibelt arbete: I can’t see Dave. He’s probably not working.

www.nyvy.se
Hur kan vi få människor mer engagerade, mer produktiva och gladare på jobbet? Är teknologin en del av problemet och kan den i så fall vara en del av lösningen? Den frågan ställer Dave Coplin, Chief Envisioning Officer på Microsoft i London. Han reflekterar även över vad som skulle kunna vara möjligt om fler organisationer och företag tillvaratar teknologins möjligheter till fullo och uppmuntrar en genuint öppen, samarbetsvillig och flexibel arbetskultur.

År 2013 visade en undersökning att 73% av brittiska befolkningen inte tror att distansarbetare arbetar lika hårt som de som arbetar på plats. Man skulle kunna tro att den största bristen i förtroende vad gäller flexibelt arbete är den mellan arbetsgivare och arbetstagare. Den finns visserligen och jag har skrivit om den tidigare i veckan. Men i den här undersökningen framgår det att den största misstänksamheten finns mellan de anställda själva. ”I can’t see Dave. He’s probably not working.”

Dave Coplin berättar vidare att människor som arbetar på andra ställen än på kontoret bär runt på en skuld. ”I am not in the office. They’re gonna’ be thinking I’m working on my patio.” Så de överkompenserar. Sänder fler mail, ringer fler samtal. Lite grann tar bort fördelarna med att jobba flexibelt.

Coplin anser att utmaningen för de flesta organisationer och företag är ”having the confidence to let go”. Att lämna valet till de anställda. Att låta dem avgöra själva varifrån och hur det är lämpligast att utföra den arbetsuppgift som de står inför. Kan man komma dit kan bra saker börja hända.

Se mer HÄR.

I morgon veckans karriärbytare. En frilansare som kan det där med flexibelt arbete.

 

 

Related Posts


Flexibelt arbete: Life is flexible – is your job?

www.nyvy.se
Ibland kan man inte bara sitta och vänta, man får se till att något händer. Det gjorde amerikanskan Sara Sutton Fell, grundare av 1 Million for Work Flexibility. 1MfWF är ett nationellt initiativ där målet är att samla minst en miljon anhängare. Alla delar de samma mål. En större tillämpning av flexibla arbetssätt på arbetsplatser i USA. Syftet med initiativet är att inspirera, coacha, stötta och informera såväl individer som företag om möjligheterna med att arbeta mer flexibelt. Genom att värva fler och fler intresserade vill man bli en stark röst som kan höras på arbetsmarknaden i USA.

Det var när Sara Sutton Fell satt hemma med sin tre månader gamla bebis och just blivit av med sitt arbete som hon började fundera. Hon insåg att tjänster där man kan kombinera karriär och småbarn växer inte på träd. En ambitiös, välutbildad kvinna mitt i karriären. Hade just fått barn och samtidigt slagit huvudet rakt i glastaket. Då startade hon FlexJobs. En privat jobbförmedling som endast förmedlar flexibla arbeten. Deltidstjänster, frilanskontrakt, hemarbete etc. Seriösa tjänster på olika nivåer inom olika typer av organisationer och företag. Som alla går att kombinera med ett privatliv.

Sutton Fell menar att väldigt många arbetsplatser kan bli mer flexibla och att arbetsgivare måste lyssna mer på vad personalen har för behov och sedan testa och utvärdera resultatet. I en undersökning som FlexJobs gjort valde 54% av de tillfrågade hemmet hellre än arbetsplatsen för att få viktiga jobbrelaterade uppgifter genomförda. 19% föredrog den ordinarie arbetsplatsen för att få viktiga uppgifter gjorda.

Flexibelt arbete kan se olika ut på olika företag/organisationer. Det kan innebära flextid, distansarbete, frilanskontrakt etc. Den anställde ska kunna avgöra mer själv när, var och hur arbetet ska genomföras. Arbetsgivarens fokus ska ligga på resultatet. Inte vägen dit. Fördelar för arbetsgivare med att låta anställda arbeta mer flexibelt är enligt 1MfWF att det leder till högre produktivitet bland de anställda, lägre sjukfrånvaro/VAB, bättre företagskultur, ekonomiskt gynnsamt. Vad gäller de anställda är de som kan påverka sin tid själva mer positiva till sitt arbete och mer engagerade, har bättre hälsa, vinner tid vilket i sin tur minskar stress, har hälsosammare relationer med vänner och familj.

www.workflexibility.org/

Sara Sutton Fell startade företaget 2007. Idag finns ca 24 000 lediga flex-tjänster på sidan och 68 anställda på själva företaget. Samtliga arbetar på distans. Framgången med FlexJobs ledde till att hon grundade 1 Million for Work Flexibility. Budskapet sprider sig i USA. 2011 tilldelades Sutton Fell Gamechangers Award. För hennes innovativa arbete för mer flexibla arbetsplatser och hennes positiva inverkan på arbetsmarknaden.

Game changer = En visionär. Eller ett företag som förändrar sättet man ser på något. En idé som helt förändrar utvecklingen av en situation.

Jag tänker att precis som Krav-märkning, FairTrade-märkning, FSC-märkning etc. skulle vi väl kunna införa en ”Game changer-märkning” bland arbetsplatser. Märkningen skulle bli en sorts innovationsstämpel. Här är en arbetsplats som står för nytänkande och som anammar förändring. Som månar om människan, miljön, jämställdhet, staden och glesbygden. Och företagets ekonomiska vinst. Allt i ett. En arbetsplats som tillämpar flexibelt arbete i olika varianter och som är medveten om dess förtjänster. Som vill arbeta i tiden för framtiden. Game changers. Den stämpeln skulle attrahera.

 

 

Related Posts


The power of time off

www.nyvy.se
Jag fortsätter på temat tid denna vecka eftersom det är en av orsakerna till varför många vill byta yrke/bransch. Det är inte det att de i grund och botten vantrivs med sina jobb och sina arbetsuppgifter. Det är det att tiden räcker inte till på grund av ökade arbetsuppgifter på samma tid. Tid är också det som behövs för återhämtning och för att få lusten till att arbeta tillbaka. När lusten har tappats.

Det talas mycket om pauser i tillvaron. Att ta pauser i vardagen och att, som jag skrev igår, grabba tag i tiden. Viktigt för att få perspektiv på tillvaron. För att hitta sin lust och kreativitet igen. Jag tänker ägna denna vecka till att lyfta fram några exempel.

I Sverige följer vi SVT:s ”Familjer på äventyr” med längtan i blicken. Helt ”vanliga” svenska barnfamiljer som vänder ryggen åt ekorrhjulet. Lämnar sina jobb och barnen sina skolor. Säljer eller hyr ut sina hus. Och drar. Iväg för att följa sin dröm. Paus från stress, dead-lines, möten, läxor, aktiviteter. Bara du och din familj på ett gemensamt äventyr. Nära varandra. I en helt ny miljö. Nog är vi många som har den drömmen. Baserat på en undersökning på SVT:s hemsida vill hälften av oss göra samma sak. Bryta upp och ta en paus. Bara vara.

Stefan Sagmeister är österrikaren som bor i New York sedan flera år tillbaka. Han jobbar med grafisk design och driver företaget ”Sagmeister & Walsh Inc”. Han är mycket framgångsrik i sin bransch och har mottagit flertalet Grammys för bland annat skivomslag. Var sjunde år bryter han upp från livet i New York och tillbringar ett år på Bali i Indonesien. Var sjunde år tar han ett sabbatsår.

Sagmeister är förvisso ingen ”vanlig svensk barnfamilj” men han är mycket inspirerande. En lugn, klok & kreativ österrikare mitt i myllret i New York. För en tid sedan gjorde han ett uppmärksammat TED-talk där han pratade om det ofta förbisedda värdet i att ta en paus i tillvaron. Att hitta tiden. Hans resonemang är tankeväckande:

“We spend about 25 years of our lives learning. Then there is about 40 years reserved for working. And then, tucked at the end of it, are about 15 years of retirement. I thought it might be helpful to cut off five of those retirement years and intersperse in between those working years.”

Det intressanta i hans tal är även hur han betonar att en paus, tid borta från arbetsplatsen inte behöver vara synonymt med förlust rent ekonomiskt för företaget. Tvärtom. I hans eget fall har sabbatsåren under vilken tid han inte tagit på sig några som helst uppdrag från kunder, ändå gjort att företaget gått med vinst. Återhämtning föder kreativitet och lust, vilket i längden gynnar företaget. Han lyfter även fram företag som 3M och Google som ger deras ingenjörer 15-20% av arbetstiden för utveckling av egna projekt. För att hitta lust och kreativitet. Denna egna tid har bland annat resulterat i produkter som post-it-lappar och Scotch tejp. Kontentan av det hela? Tid föder lust och kreativitet. Kvaliteter som de flesta yrken gagnas av.

Sagmeisters TED-talk inspirerade många människor. Winston Chen, dataprogrammerare i Boston blev så inspirerad att han tillsammans med sin norska fru och två barn bestämde sig för att göra ungefär samma sak. De lämnade jobb, skolor och bostad och åkte till Rödöya. En liten ö långt uppe i Nordnorge med 108 invånare. Där fick hans fru ett lärarvikariat och barnen gick i skola. Chen tog hand om hemmet och spenderade tid med barnen. Han beskriver det som att han för första gången lärde känna sina barn på riktigt. Efter ett antal månader på ön återupptäckte han även lusten till dataprogrammering. Han satt några timmar varje dag då barnen var i skolan och programmerade efter sin egen idé. Resultatet blev Iphone applikationen Voice Dream.

Winston Chen säger att många bekanta som har samma dröm om en paus i livet är samtidigt väldigt oroliga för hur det blir när man kommer tillbaka hem. Ekonomi och jobb. Alla har inte möjlighet att ta tjänstledigt så de säger helt enkelt upp sig från sina jobb, som Chen och hans fru gjorde. Det innebär att de heller inte har några jobb att komma hem till. Men ändå. Chen beskriver ett samtal med grannen precis när de kommit tillbaka till Boston:

”Throughout that first evening of our return, I could feel palpable stress coming from our friends, a successful couple with substantial means. But my family, even with no income, felt at peace. That was when it dawned on me: our island year wasn’t just a memorable adventure. It had made us different people”.

Lyssna på Stefan Sagmeisters TED-talk du också och låt dig inspireras. Temat är ”The power of time off”.

Related Posts


Grabba tag i tiden

http://www.zeit-statt-zeug.de/de/

Igår skrev jag ett inlägg om vikten av balans mellan arbete och tid för familj & vänner. Jag tror på det. Vi kan gilla vårt jobb väldigt mycket men ger vi oss aldrig tid för de närmaste runt omkring oss. Blir vi inte bra på jobbet heller. I längden.

De ligger väldigt nära oss och de är snart 90 miljoner. Men trots närheten till Sverige, invånarantalet, våra täta handelsförbindelser etc. så skrivs det relativt lite om trender och nyheter i vårt grannland Tyskland. Hur som helst. Nu ändrar vi på det. Den tyska agenturen ”Scholz & Volkmer” arbetar med uppbyggnad av digitala varumärken. De har lagt ihop miljöaspekten med vår ökade brist på tid. ”Ökad brist på tid” handlar till viss del om att en stor del av befolkningen, inte bara i Tyskland och i Sverige, i många länder där ute, arbetar mer och mer intensivt. Digitalisering, informationsflöde och ständig tillgänglighet är på gott och ont. Men det går inte att lägga skulden för tidsbrist enbart på andra. Vi har även själva ett ansvar att skapa tid. Den finns ju där, men vi måste grabba tag i den ibland.

Det är alltså inte bara i Sverige det talas om balans mellan arbete och tid för familj/vänner. Som en uppmaning till eftertanke och en markering i tiden har ”Scholz & Volkmer” skapat en webbsida som lanserades inför julhandeln. Grundidén är att du ska kunna gå in på sidan och få inspiration och presentidéer. Du väljer ut en present och skickar ett presentkort på e-mail. Det som skiljer sidan från andra liknande webbsidor som säljer utvalda gåvor är att genom denna sida skänker du din egen tid till någon.

De förklarar sin ”affärsidé” bl a med statistik på hur tyskarnas gåvor och presenter ofta blir liggande i en garderob någonstans utan att egentligen fylla något större syfte. Samtidigt spenderar vi allt mindre fysisk tid med varandra. Forskning visar att vi mår bättre och lever längre av att umgås IRL inte enbart genom en skärm.

Tjänsten är förstås alldeles gratis.

Dess syfte är mer att skapa eftertanke och reflektion till hur vi prioriterar vår tid. Vad som är nödvändigt och onödigt. Miljöaspekten i det hela.

Gå in på ZEIT STATT ZEUG och hitta ett presentkort redan idag (sidan finns på engelska). Någon väntar på din tid.


http://www.zeit-statt-zeug.de/de/

Related Posts


Arbete eller liv? Eller både och?

www.nyvy.se
Måndag till fredag fyllda av intensivt arbete, långa dagar, möten med många människor, tider att passa, digitala uppdateringar etc. För många är lördag och söndag dessutom också arbetsdagar. Har du dessutom familj? Barn? Hämtningar och lämningar. Och kanske ännu längre dagar för barnen.

De dagar som inte är reserverade för arbete fylls av allt det andra som vi kallar liv.

Media skriver mycket om balansen mellan jobb – fritid. Bland många karriärbytare är stress en återkommande faktor till varför de väljer att bryta upp och byta bransch. Att leva i en familj och ha ett stressigt arbete påverkar inte bara dig. Hela familjen. Det spelar egentligen inte någon roll vilket yrke du har. Är du stressad och upptagen av ditt arbete även när du är hemma och ledig då är du inte riktigt med. Hemma. Det är ett dilemma för många av de som jobbar många timmar och är hemma få timmar om dagen med familjen. I vaket tillstånd. Det är ett dilemma för de som av olika anledningar vantrivs på sitt arbete. Du stänger inte av bara för att du går in i hallen. Du är på jobbet ändå. Mentalt.

Igår kväll på SVT:s ”Skavlan” var vår före detta finansminister gäst och pratade om skilsmässor bland statsråd och statsministrar. Anders Borg pratade om hur svårt det faktiskt är att få en familj att hålla ihop när en förälder är hemma så lite som han var. Väl hemma så upptas hela huvudet ändå av jobb. Du är inte mentalt hemma.

Visst är det trist att ekvationen politiker – familj inte går ihop. Ja, de kanske är i en klass för sig. Statsministrar och finansministrar. Samtidigt finns det företagsledare, mellanchefer, egna företagare och många andra yrkesarbetare som lägger ned minst lika mycket tid och engagemang på sitt arbete. Och precis lika lite tid på allt annat.

Jag är realist. Jag inser att vissa yrken kräver mer tid än andra. Men ibland är allt så kortsiktigt. Jag tror att det är av yttersta vikt att vi känner att vi kan ha ett liv vid sidan av våra arbeten. Hur roliga (eller mindre roliga) våra arbeten än må vara. Med det menar jag främst och allra främst att vi känner att vi kan finnas där för familj och vänner. Att någon form av balans existerar mellan jobb och tid med de som står oss nära. Jag tror att det gynnar vår arbetsgivare/företag. Vi blir starkare och lyckligare av att få hämta energi hos familj/vänner. Vi blir effektivare på jobbet. Det gynnar samhället i stort. På alla sätt. Det är så jag känner i alla fall.

I min närhet har jag en person som levt för sitt arbete hela livet. Spenderat i stort sett all tid i företagets tjänst. Måndag som söndag. Varit på resande fot i tjänsten i mycket stor utsträckning. Två barn. Numera frånskild. Och nu när pensionslivets första stapplande år passerat har den som vi aldrig trodde skulle förstå. Förstått. De numera vuxna ”barnen” får retroaktiv uppmärksamhet  i mängder.

Jag tycker också om mitt jobb. Fast ibland hinner jag inte riktigt med. Har dåligt samvete de gånger mina barn tycker att jag sitter vid datorn för mycket. Fast jag försöker verkligen. Verkligen. Jag vill inte vakna upp en dag med ett stort förråd av bitterhet för att jag gjort en knasig missbedömning av vad som var viktigt för tillfället. Behöva ge retroaktiv uppmärksamhet. Valde fel.

Vad gäller arbete och familj ska vi aldrig behöva göra ett val. Din familj är ditt liv.
Arbetsliv. Det inkluderar både och det hör ju vem som helst.

(Ja, det borde till och med gälla en minister.)

Related Posts

 


Tankeväckande film om vad som är viktigt i livet

Avslutar veckan med ett filmtips. Många säger att mitt i vardagen är det svårt att hinna reflektera över tillvaron. Hela pusslet med jobb, familj & fritid. Den här filmen ger perspektiv på tillvaron. Den är inte ny men för er som inte sett den än. Mammut. Om hur vi lever våra liv.

Tankeväckande.

När jag såg Lukas Moodyssons Mammut (2009) första gången berörde den mig mycket. Det är sällan filmer gör det. Men den här filmen stannade hos mig. En något tragisk spegling av vår tid. Men samtidigt en underhållande, intressant & välgjord film med bra skådespeleri (Michelle Williams & Gael García Bernal) och musik.

Ett ungt par i New York på toppen av deras karriärer. Hon kirurg, han entreprenör. En liten dotter. En barnflicka med två egna barn hemma i Filippinerna. Parallella historier visar människor i helt olika världar. Men ändå i samma.  Filmen pekar inte ut någon syndabock. Alla gör på något vis så gott de kan. Men det blir inte bra. Alla är fångar i sina egna liv och ingen vinner.

När filmen är slut sitter jag länge kvar och stirrar på eftertexterna. Frågan dröjer sig kvar: ”Vad är viktigt i livet?”.

Related Posts


When our mind can wander, as our feet do.

1411726675Cole_-_Open_City
Lördag och lediga. Vi behöver träna på att sakta ned farten. Ofta.

Ett av de allra bästa sätten att koppla bort och koppla av på är verklighetsflykt. Escapism.
Försvinna i en bra bok. Eller. Planlöst promenera och låta huvudet rensas. Idag ger jag er ett Kinderägg. Tre bra saker i ett (inl)ägg. En webbsida. En bok. En promenad.

Books as Therapy – en underbar sida som ger dig rätt medicin för dagens symptom. Du går in och väljer själv efter hur du känner dig för dagen och så visas din terapibok. Lördag. Ledig dag. Du kan välja ”Work – I’m in the wrong job” eller ”Distraction is wasting my Life”. Idag väljer jag ”Free time – I want to switch off after work” och får upp den fantastiska romanen Open City av Teju Cole.

En ung läkare som efter han slutat jobbet för dagen promenerar. Planlöst promenerar genom New Yorks gator. Nästan varje dag. Han gör det inte för att motionera. Inte för att aktivt lösa problem på vägen. Han bara går. Långt. Det är hans sätt att försvinna mentalt. Koppla bort. Varva ned. Att förlora sig själv i stegen.

Terapiläsning!

We don’t often think that walking around aimlessly is something legitimate that could be done with an early evening. There are so many other possibilities for entertainment, we so rarely come to the downbeat decision: ‘I am going out for a walk, by myself, with nothing’. Teju Cole gives us the leadership we might need to introduce this activity into our lives. Open City helps glamorise an activity – wandering around – which creates a period of time that has no demands on it, which is not full of a narrative from a movie, or socialising. When our mind can wander, as our feet do.

 

 

 

Related Posts