Tag Archives: introvert

Att våga: Take yourself out dancing

alone
”Modernity offers a curious paradox of connectedness and loneliness. Our perpetually networked selves cling to constant communication in an effort to avoid the deep-seated sense of loneliness we so dread. Somewhere along the way, we forget — or maybe never even learn — how to be alone, how to stay contented in our own company”. (Maria Popova)

Ihärdigt nätverkande, ständigt uppkopplade klamrar vi oss fast vid konstant kommunikation i ett försök att undvika den där hemska känslan av ensamhet. Någonstans på vägen glömmer vi, eller kanske aldrig lär oss, konsten att vara ensamma. Att trivas i vårt eget sällskap och låta våra egna tankar ta plats.

Denna vecka har jag skrivit om introverta, förmågan att vara tyst och att kunna lyssna. Världen snurrar fort och bruset blir allt högre. På sociala medier konkurreras det ständigt om vem som lever det roligaste, mest spännande och sociala livet av oss alla. Vem vinner? Kanske är det de som inte behöver någon annans bekräftelse, bara sin egen. De som letade på rätt ställe när andra irrade runt. De som letade inuti sig själva. Kanske är det de som klarar av att stänga av, skärma av och njuta av ensamheten ibland. Kanske är det de som klarar bruset i samhället allra bäst.

Jag tycker om när någon lyfter något i media som finns överallt, men som ingen direkt talar om. Som ensamhet. Den kan vara påtvingad eller självvald. Den senare har många svårt att förstå och den första talar vi inte så mycket om. Avslutar därför veckan med att visa denna lilla film som blivit en viral succé på nätet. Den handlar om konsten att vara ensam, utan att känna sig ensam. Inte bara det, utan även att det är ok att göra saker själv. Både äta middag på en restaurang, resa eller att föredra att leva själv framför att gå in i ett förhållande bara för att undvika ensamhet. Den kanadensiska poeten/sångerskan/låtskriverskan Tanya Davis skrev en dikt ”How to be alone”. Tillsammans med filmproducenten Andrea Dorfman gjorde de sedan en kort film av Tanyas dikt. En fin och klok liten film. Full av små tips till den som är ensam. Eller den som behöver träna på att vara ensam. Bara för att filmen råkar vara producerad av två kvinnor är ämnet inte reserverat för kvinnor. Det gäller alla.

Se filmen How to be alone här.

Dikten blev till en bok med inspirerande illustrationer. En vacker gåva till någon. Tips till alla.

www.nyvy.se scarf cafe shoes dorfman_2

Till sist, när jag ändå nämner Andrea Dorfman, kvinnan från den lilla halvön Nova Scotia i Kanada, vill jag även tipsa om hennes senaste film, Heartbeat. Den handlar om en ung kvinna som har en dröm, men som tappar bort den på vägen. Tanya Davis spelar huvudrollen som just Tanya. En något introvert tjej från Halifax, Nova Scotia som jobbar som copywriter på ett dataföretag. Men helst av allt vill hon säga hej då till sitt arbete och aldrig gå dit igen. Hon vill sjunga. Låst i en otillfredsställande vardag långt ifrån det liv hon en gång drömde om. Men, som oftast. Den enda som håller henne tillbaka är egentligen hon själv. Till slut blir det ohållbart. Hon tvingas lyssna till sitt eget hjärta. Heartbeat. En film om att våga leva sin dröm. Ja, faktiskt om att våga i livet överhuvudtaget.

Se trailern till Heartbeat HÄR.

 

 

Related Posts


Introvert: Att trivas i sitt eget sällskap

www.nyvy.se
Denna veckan har jag skrivit HÄR och HÄR om olika personlighetstyper. Introverta och extroverta. Idag vill jag skriva några rader om årets vloggare 2015, Clara Henry. En förebild för många. Men kanske främst för unga tjejer. Hon är verkligen bra på att prata. En sån där glad, sprallig och rolig tjej. Hon skriver också. Så här skriver hon den 28 april på sin blogg:

”Jag är en väldigt introvert människa. Jag är social och älskar att träffa människor, men det gör mig mentalt utmattad och jag måste liksom vara för mig själv, ladda batterierna, efter att jag varit med någon innan jag orkar vara social igen”.

Gillar att hon delar med sig av det här. För det syns inte på utsidan hur man känner sig på insidan. Den allra största skillnaden mellan introverta och extroverta är just det här. Extroverta hämtar energi hos andra människor och introverta tappar sin energi. Åtminstone efter ett tag. Man kan vara social. Riktigt socialt begåvad och njuta av sällskap och människor, ett tag. Som Clara Henry uttrycker det ”Jag är inte antisocial, du gör mig bara trött”. Tack till Clara Henry och alla andra som visar att det är fullkomligt ok. Att behöva vara själv ibland.

Somliga får aldrig nog och trivs inte riktigt i sitt eget sällskap. Blir lätt uttråkade om inget händer. Andra trivs och har aldrig tråkigt i sitt eget sällskap. Men ibland i andras. Båda är helt ok. Man kan lära av varandra. I livet. Arbetslivet. Samma + samma repellerar. Motpoler kompletterar.

”You may think I’m small, but I have a universe inside my head” (Yoko Ono)

 

Related Posts


Arbetslivet: To comfortably share silence

www.nyvy.se
Människor med introverta personlighetsdrag. De finns här och där i arbetslivet. På alla nivåer. Som jag nämnde i gårdagens inlägg har ledaregenskaper varit synonymt med extroverta personlighetsdrag som auktoritär, handlingskraftig, verbal osv. Nu nyanseras bilden av hur en ledare ska vara genom att lyfta fram mer introverta ideal. Ledare ska helst vara lyhörda och kommunikativa. Förmågan att lyssna beskrivs som en särskilt viktig ledaregenskap. Kommunikativ. Att kommunicera har allt för ofta förknippats med förmågan att uttrycka sig, och då ofta muntligt. Men förmågan att kunna lyssna är grundförutsättningen för att det ska bli någon form av kommunikation.

Så här skriver erfarna ledarskapscoacher om förmågan att lyssna. Budskapet är generellt och berör egentligen alla som har ett jobb där de talar med andra ibland.

Få mänskliga förmågor är så grundläggande för framgång som förmågan att kommunicera med sin omgivning. Då handlar det inte bara om hur bra du är på att uttrycka dig klart och tydligt, utan minst lika mycket om din förmåga att lyssna. Även till medarbetare som tycker annorlunda. Lite tillspetsat kan man säga att den som verkligen lyssnar har chans att lära sig något nytt. Den som inte lyssnar lär sig ingenting alls.

John Studzinski, känd amerikansk bankman, affärsman och filantrop hävdar att det finns en enda sak som avgör om en ny VD kan bli en VD i världsklass eller om den blir en medioker sådan. Bemästrar hon eller han konsten att lyssna?

Se klippet HÄR

En annan, inte särskilt extrovert, företeelse som idag fått större utrymme i arbetslivet är tystnad. Det talas om tystnad som något positivt. Vi mediterar, yogar och ägnar oss åt mindfulness. Nu plockar vi in tystnaden i arbetslivet. En stunds tystnad kan vara effektivt i olika situationer. Tystnad är inget farligt, som en del tycks tro. När vi pratar inför en grupp till exempel. Ett av de vanligaste knepen för att få tyngd i det vi säger. För att skapa en effekt. Är att ta en stunds paus och vara tyst. Lyssna på president Obama, han är mästare på att utnyttja tysta pauser till hans fördel. I dialog med någon kan också en stunds tystnad visa att vi tar oss tid, bokstavligen, med personen i fråga. Vi stannar upp i en snabb och ibland stressig vardag och lyssnar in den vi pratar med. Vi ger bort vår tid i form av tystnad. En gåva som betyder något.

Så här skriver rekryteraren och coachen Ulrika Falk om hur hon använder tystnad i sitt yrke: Tystnad uppfattas på olika sätt. För somliga är tystnaden obekväm och ett nödvändigt ont som måste bemötas med tomt prat. För mig som rekryterare och coach är tystnaden ett hjälpmedel som kan användas för att föra mötet och samtalet framåt. Många gånger kommer den viktigaste informationen fram efter en stunds tystnad och reflektion. Var inte rädd för tystnaden – våga stanna i den en stund och vila i den – det kommer att öppna många dörrar.

Kommunikation ingår på ett eller annat sätt i de allra flesta yrken. Använd tystnad effektivt. Livet handlar om att ständigt lära sig nya saker. Vi får träna på det vi är sämre på för att kunna utvecklas. Precis som blyga måste träna hela livet på att våga prata, får de som inte kan sluta prata träna på att ”våga vara tysta”.

Att i ett möte med en annan människa kunna ”comfortably share silence…” (Mia Wallace, Pulp Fiction)

Ucomfortable silence vs comfortable

 

 

Related Posts


Upprättelse åt introverta

www.nyvy.se
Igår skrev jag en relativt lång text med fokus på introverta personlighetsdrag. För er som inte orkade läsa hela den texten är möjligheten stor att just ni tillhör den extroverta skara av människor som är majoritet i samhället. Introverta människor gillar ofta långa texter och långsamhet i största allmänhet. De vill hinna tänka innan de svarar. Skillnaden på extroverta människor och introverta är i grund och botten att vi har olika mängd introversion i oss. Introversion är genetiskt och inget vi normalt kan ändra på. Det bara är så. Linus Jonkman förklarar skillnaden med ”Hur mycket behöver hända för att vi tycker att det händer tillräckligt mycket. Extroverta behöver mer aktivitet än introverta”. I ett blogginlägg ger Jonkman tips till den extroverte chefen som har introverta anställda. Efter att ha läst tipsen och de olika beskrivningarna på hur introverta tänker i olika situationer så känner jag att jag sitter och nickar instämmande och tänker: Ja, självklart!

Det står mycket vettiga saker på Jonkmans blogg, men idag vill jag speciellt lyfta fram detta, med anledning av att bryta ned de fördomar som finns om introverta kollegor. Inte bara extroverta chefer utan alla extroverta bör ta till sig av detta:

Förväxla inte tystnad med negativitet (tankeverksamhet pågår).

Ju dödare utsida desto mer aktivitet på insidan (Du berättar något för en introvert  arbetsstyrka och alla sitter med stoneface och korslagda armar. Tolka inte kroppsspråk på introverta utan se vad som sägs efteråt istället).

Leta inte efter extroverta uttryck för introvert glädje (Extroverta bubblar, skrattar och uttrycker glädje tydligt utåt. För introverta är glädje ofta en upplevelse av harmoni, njutning och lycka).

Förutsätt att ingen medarbetare passar in i en färdig mall.

Rekrytera inte med personlighetstyp som en avgörande faktor för om någon kan utföra ett arbete eller inte.

Detta var Jonkmans tips till extroverta chefer. Introverta chefer då? Finns det sådana eller är de ens lämpliga som ledare? En intressant studie gjord för några år sedan vid Harvard Business School visade att extroverta ledare var mera dominanta, ledde ordet och var mindre mottagliga för nya ideer. Introverta ledare lyssnade och var mera mottagliga för idéer, omsatte dem och förbättrade teamets resultat. Introverta tog inte monopol på mötena utan släpper fram olika åsikter. I sin helhet visade studien att introverta ledare är minst lika bra som extroverta ledare. I USA har normen dock varit att en chef ska vara dominant och handlingskraftig. Extrovert. I Sverige har vi en tendens till att många gånger relativt okritiskt anamma det mesta från USA. För det är ju en fråga om kultur och värderingar. Inte om vad som nödvändigtvis är bättre eller sämre i realiteten. Går vi österut till Asien ses extroverta personlighetsdrag snarare som oförskämda och opassande. Erik Wallsten skriver så här i Corren.se ”Hos oss räknar man med att 75 procent av alla chefer är extroverta. I Sydostasien dominerar de introverta cheferna. Här toppar de extroverta undersökningarna när det gäller lyckokänslor och de introverta toppar självmordsstatistiken. I Sydostasien är det tvärtom. I en kultur där man inte passar in sjunker självkänslan. En pratkvarn i Japan kan känna sig missanpassad, medan en tystlåten svensk bokstavligen kan grubbla ihjäl sig på hur den ska lyckas leva upp till kraven på att synas, höras och nätverka”. Det säger sig själv. Skapade, påhittade ideal där man pressar in olikstöpta människor i samma mall. Klart att det leder till olycka.

Jag är tacksam att det blåser en förändringens vind i arbetslivet. Både här och ”over there”. Jag är glad att det talas om vikten av att kunna lyssna. Att det är därför vi har fått två öron och en mun och att det inte är farligt med tystnad. Jag instämmer med Susan Cain när hon säger “We don’t need giant personalities to transform companies. We need leaders who build not their own egos but the institutions they run.” Och att i slutänden ”…true self-esteem comes from competence, not the other way around.”

Till sist. Här är några ledare inom olika branscher som klarat sig helt ok. Trots eller kanske tack vare deras introverta personlighetsdrag:

Bill Gates
Barack Obama
Marissa Mayer, Yahoo CEO
Mark Zuckerberg, Facebook CEO
Al Gore
Hillary Clinton
Steve Wozniak
Eleanor Roosevelt
Mahatma Gandhi, mannen som en gång sa ”In a gentle way you can shake the world”
Steven Spielberg

Susan Cain får dagens slutord.

 

Related Posts


Introvert: Everyone shines, given the right lighting

www.nyvy.se
År 2012 publicerades Susan Cains bok ”Quiet: The Power of Introverts in a World That Can’t Stop Talking”. Ironiskt nog skulle boken få världen att prata som den aldrig gjort förut. Året efter kom Linus Jonkmans Introvert: den tysta revolutionen. Sen brakade det loss. Anledningen till att böckerna fick en sådan genomslagskraft var att de handlade om något som berör väldigt många människor. Något som finns bland oss men som vi inte pratat om så mycket tidigare. Hur det är att vara introvert. Låt oss klargöra en sak: ”att vara introvert” är ingen diagnos. Det är en egenskap som flera av oss kan ha olika drag av. Många människor har både extroverta och introverta drag. I olika utsträckning. Några är väldigt mycket extroverta och andra mer introverta. Efter att ha läst ovannämnda böcker framgår dock att den senare gruppen är en minoritet i en värld med extroverta ideal.

Å ena sidan kan jag tycka att det är lite tröttsamt hur vi hela tiden kategoriserar människor. Placerar dem i fack. Å andra sidan är det befogat att lyfta egenskapen ”introvert” eftersom motsatsen lyfts fram som ett ideal i många år.

Det finns normer i samhället som funnits där så länge att vi inte ens reflekterar över dem längre. Men som automatiskt gör att många människor känner att de inte platsar. Att de inte kan leva upp till normen. Inte minst inom arbetslivet har det genom åren skapats en norm om vad som är bra och mindre bra egenskaper att ha som person. Jag skulle vilja påstå att det är arbetslivet tillsammans med media, som skapar idealen för hur vi bör vara som personer för att lyckas. Alla vill vi ha ett jobb. Därför betyder till exempel platsannonsers texter och kravställning mycket för många. Vi behöver bara studera platsannonser tillbaka i tiden och fram till nu för att få en uppfattning om vilka egenskaper arbetsgivare värderar högre än andra. En form av tidsdokument. Karin Helgesson vid Göteborgs universitet har forskat om platsannonsers utformning från 1955-2005. I sin avhandling visar hon att de egenskaper som efterfrågas mest under i stort sett hela femtioårsperioden är samarbetsförmåga, initiativkraft och självständighet. Egenskaper som behövs i många olika yrken och branscher och som inte är speciellt överraskande. Hon drar även slutsatsen att svenska arbetsgivares uppfattning om hur en lämplig arbetssökande ska vara, inte har förändrats så mycket genom åren. På senare år kan man dock se en större fokus på personliga egenskaper än tidigare. Vad gäller egenskaper som eftersöks kan man se att begreppet ”utåtriktad” försvinner mer och mer och att egenskaper som drivande och analytisk förekommer mer på 2000-talet. Ett litet framsteg? Annars har egenskaper som flexibel, social och utåtriktad varit mer regel än undantag under många år. Oavsett vilket yrke annonsen gäller kan vi se vissa trender i hur arbetsgivare formulerar sig i text. Det kan även bli en ganska hög floskelfaktor när konsulter sitter och lånar uttryck av varandra, eller när ovana arbetsgivare kopierar andra för att de inte kan skriva platsannonser.  I och med att platsannonser var och är väldigt likriktade vad gäller eftersökta egenskaper, så skapar de ändå en norm för hur vi (tror att vi) bör vara för att bli framgångsrika i arbetslivet.

Dit jag vill komma är att vi är alla olika. Vi har olika egenskaper. Ingen egenskap behöver vara bättre än någon annan. Men vissa egenskaper kan vara bättre för vissa arbetsuppgifter. En avdelning full med extroverta människor som tävlar om uppmärksamhet och vem som hörs mest fungerar troligen inte särskilt bra i längden. En arbetsplats med endast introverta människor som sitter på sin kant i tystnad blir kanske heller inte optimalt. Precis som vi månar om mångfald på arbetsplatser vad gäller kön, etnicitet, ålder behöver vi även människor med olika egenskaper. Vi är bra på olika saker. Det blir en väldigt ointressant mix av människor på en arbetsplats om alla är stöpta i samma form. En av karriärbytarna jag intervjuade, Kinga Lundblad, tipsade om att ”omge dig med oliksinnade”. Bra tips. Utveckling och dynamik kan ske i en grupp med oliksinnade med olika perspektiv.

Kanske kan man även som arbetsgivare skippa de där slentrianmässiga kraven på egenskaper i platsannonserna, som alla använder, och som ofta skrämmer bort mer än attraherar. För om alla använder samma fraser, har de inte då spelat ut sin roll? Är det inte bättre att bara rakt på sak skriva vilka kompetenser som krävs för att klara arbetsuppgifterna? Sen kan man kanske känna in personligheten när man väl träffas. Eller kolla referenser. På så vis har vi även bidragit till lite utveckling för framtida forskning om platsannonsers utformning.

Sist men inte minst är det viktigt att sådana som Susan Cain och Linus Jonkman fortsätter att föra de introvertas talan. För så länge det finns en tyst uppfattning om att det ena är bättre än det andra behövs motpoler. Det är viktigt att de syns och hörs i media. För det är media och arbetslivet som skapar ideal. Media påverkar inte minst de unga i samhället. De som ska ut och söka jobb, läsa platsannonser och försöka hitta sig själva mitt i alltihop. Extrovert som introvert.

“Everyone shines, given the right lighting.” (Susan Cain)

 

 

Related Posts