Tag Archives: journalist

Karriärbyte: Från sjukgymnast till frilansande journalist

Hanna Sistek, Varanasi

Vem är du?
Hanna Sistek, 35 år. Bor sedan i år i Lafayette i delstaten Indiana i USA. Är dock på resande fot en stor del av året.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag gick Naturvetenskapligt program på gymnasiet och var väl egentligen för ung för att veta vad jag ville jobba med vid den tiden. Min mamma var danspedagog och jag själv hade alltid haft ett intresse för kroppen och hur den fungerade. Min dåvarande ”svärmor” tyckte att jag skulle passa som sjukgymnast och till slut började jag även själv tänka i de banorna. Sagt och gjort, jag utbildade mig till sjukgymnast vid Lunds Universitet.

Vilket yrke har du idag?
Idag är jag frilansande journalist

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jobbet som sjukgymnast var visserligen roligt och intressant. Men redan efter några månader i yrket började jag fundera om det verkligen var det här jag ville göra resten av livet. ”Hjälp, jag går till samma behandlingsrum varje dag. Till samma byggnad…” Tanken på att gå upp varje morgon och gå till samma vårdcentral kändes väldigt instängt. Ett halvår innan hade det tagit det slut mellan mig och min dåvarande kille. Vi hade hängt ihop i fem år, men insett att vi ville helt olika saker. Jag ville ut och se världen och han ville ha stabilitet i tillvaron. Som nyutexaminerad fick jag jobb på en vårdcentral i Årjäng, där stannade jag i ett år. Så här i efterhand tror jag att det året handlade mycket om att hitta tillbaka till mig själv och vad jag egentligen ville. Jag har alltid haft ett internationellt intresse och alltid längtat ut i världen. Mina mamma flydde med mig till Sverige från den dåvarande kommunistiska diktaturen Tjeckoslovakien. Min mormor sa alltid till mig när jag var liten: ”Du måste ut och se världen Hanna”. Allt det här fanns i mitt bakhuvud. I skolan hade jag alltid gillat att skriva, inte så att jag hade det som ett fritidsintresse, men jag tyckte om att uttrycka mig i skrift. Det tillsammans med mitt intresse för omvärlden och vilja att resa ut i världen gjorde att jag sökte till Journalistprogrammet i Göteborg. Journalistiken blev ett verktyg för mig att se och förstå världen lite bättre.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Under mitt år i Årjäng sökte jag till det korta Journalistprogrammet i Göteborg. Jag gjorde antagningsprov, kom in, och läste ett år tillsammans med 35 stycken kurskamrater, alla med varierande bakgrund. Eftersom jag redan tagit studielån då jag studerade till sjukgymnast så var jag inte sugen på att ta ännu mer lån. Jag flyttade därför hem till min mamma i Göteborg under ett år. Tre månader in i utbildningen, i november 2004, startade jag en enskild firma. Jag behövde stärka ekonomin under mina studier och såg en möjlighet att få komma in i branschen. Jag fick bland annat skriva artiklar för tidningen Scoop, som ges ut av Föreningen Grävande Journalister. De hade skral budget men jättebra handledning. Jag skrev till exempel en artikel om journalisters objektivitet och saklighet. Det var bra erfarenhet.

När jag gick ut Journalistprogrammet 2005 fick jag inget sommarjobb, då jag inte hade körkort. Jag hade skickat några frilansidéer till bland annat Veckans affärer men inte fått något svar. Det kändes lite som ett svart hål i början av frilanslivet. Jag skickade en massa mejl men hörde sällan något tillbaka. Det var en stor uppförsbacke. En dag då jag var på väg från Uppsala till Stockholm ringde Anders Billing, dåvarande nyhetschef på Veckans affärer: ”Är du intresserad av att frilansa för oss?” Han hade läst det jag skrivit i Scoop och gillade det. Det var stort. Men just då hade jag precis bestämt mig för att tillbringa hösten i Paris. Jag besökte ändå Billing på Veckans Affären i Stockholm och vi fick bra kontakt. ”Vi kanske kan hitta ett vick åt dig när du kommer tillbaka”, kontrade han när jag berättade om Paris-planerna. Efter en höst i Paris fick jag ett vikariat på VA. Initialt kände jag att ”jag kan ju ingenting om ekonomi”. ”Du kan skriva, det är huvudsaken. Resten lär du dig eftersom” blev svaret. Och det gjorde jag. Efter vikariatet sökte jag mig till GP Utland under sommaren och sedan bar det av till Indien. Och på den vägen är det. Jag hade min bas i Delhi i fem år och sedan Cairo i ett par år och reste sju-åtta månader om året. Jag har jobbat på fem kontinenter. Sedan i höstas är jag tillbaka i USA.

Största utmaningen för din del med att byta yrke/starta eget var…
Tja, det är klart att det var tufft i början. Första året som frilansare innan jag hade lärt mig yrket ordentligt var tufft. Innan jag lärt mig vad redaktionerna var intresserade av.

Ekonomin är naturligtvis ett orosmoment, speciellt i början. När jag började som frilansare fick jag höra ”Ja, du kan ju gå ur A-kassan på en gång om du ska starta eget. Om du vill ha A-kassa måste du nämligen lägga ned din firma” Jag kom ihåg att jag tänkte ”Shit, vilket pissigt land att vara egen företagare i”. Det är bara större bolag som räknas, som småföretagare är du bortglömd.

Den ekonomiska aspekten och otryggheten på arbetsmarknaden var läskig i början. Många tankar for genom huvudet den där första tiden:”Vad händer om jag inte säljer några artiklar en månad…?”, ”Vad händer om jag inte får in en betalning i tid…?”. Just då var jag tacksam att jag inte hade bostadslån, en familj att försörja osv. Bland mina kurskamrater på journalistprogrammet var det ungefär hälften som gick tillbaka till de yrken de hade innan utbildningen.

För egen del hade jag turen att 2008 få ett stipendium på 400.000 kronor för att åka till Stanford University i Kalifornien, USA och studera innovationsjournalistik. Det var verkligen ett lyft för mig. Jag insåg att jag behövde inte bara bevaka och skriva om ett område. Jag kunde göra vilken journalistik som helst. Det öppnade en helt ny dörr för mig. För stipendiepengarna kunde jag även investera i professionell kamerautrustning, vilket också blev ett lyft.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
Mina närmaste har alltid stöttat mig och tyckt att det har varit roligt att jag vågar och att jag hittat rätt. Så här i efterhand har jag reflekterat över att mina föräldrar aldrig sått någon rädsla i mig. De har snarare uppmuntrat mig till att utforska omvärlden och det tror jag har hjälpt mig i livet. När jag var yngre minns jag att andra föräldrar ofta kom med förmaningar som ”Tänk nu på att något kan hända”, ”Var försiktiga”, ”Akta er….”. Jag tror att det bara skapar rädsla och otrygghet.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det bästa är att jag kan åka vart som helst i världen och få tillgång till några av de mest intressanta människorna. Och sedan dela detta med omvärlden. Bäst är också den ständiga utvecklingen och friheten.

Mindre bra är att som frilansare blir du oftast styvmoderligt behandlad. Mina personliga finanser har fått stryka på foten för att jag frilansar. Hade jag jobbat på en redaktion i Sverige hade jag fått en bättre pension, om man uttrycker det så. Som medielandskapet ser ut så blir utlandskorrespondenter allt färre. Det är istället unga, hungriga frilansare som åker ut i världen, men ofta utan uppbackning hemifrån. Om något händer är det jag som drabbas. Som frilansare känner man sig lite som B-laget.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Ja, jag är nästan 36 år nu. Jag vill gärna dela mitt liv med någon. Jag bor sedan en tid tillbaka med en man i USA. Samtidigt är det inte lätt att vara på ett och samma ställe en längre tid när man är van att vara på resande fot. Jag funderar en del på vad nästa steg i min karriär ska bli. Antingen fortsätter jag som jag gör nu med frilansandet eller försöker hitta andra intressanta projekt där mina kunskaper och erfarenheter kan komma till sin rätt.

Jag vet att jag troligen inte kommer att bo i Sverige framöver. Jag känner mig inte svensk från första början i och med att mina föräldrar kommer från Tjeckien. Dessutom ju mer jag reser desto mer känns det som att ”hemma” är överallt och ingenstans. De gånger jag besöker Sverige känner jag också att det blir svårare och svårare att dela mina upplevelser med barndomsvänner. Jag inser att min vardag inte är intressant för alla, eftersom vi lever i helt olika verkligheter. Därför blir det lite så att jag söker mig till människor som också har erfarenhet av att bo och resa i andra länder.

Just nu bor jag i USA igen och trivs med det. Den amerikanska mentaliteten passar mig bättre än den svenska. Svenskar är ofta väldigt trygghetstörstande, medan amerikaner är bättre på att slänga sig ut i det okända. Sedan har de förvisso inget att förlora, då deras skyddsnät är i stort sett obefintligt.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/starta eget:

  • Följ ditt hjärta
  • Var ärlig mot dig själv
  • Låt inte rädsla vara den styrande kraften i ditt liv

 

 

Related Posts


Karriärbyte: Från journalist till PR-konsult/kläddesigner

www.nyvy.se
Vem är du?

Linda von Essen Sylvén, 44 år. Bor med man och dotter (13 år) i Jönköping. Har pluggat i Tyskland, bott och arbetat i London och på andra ställen i Sverige. Har sedan återvänt till Småland där jag är född och uppvuxen.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag är journalist i grunden. Jag har jobbat i mediebranschen i många år med både radio och TV. Jag började som programledare på P3 ungdomsradio 1991 (VOX) och blev sedan redaktionschef. Sen rullade det på och så småningom gick jag från radio till TV. Jobbade på TV4 och SVT under en period. Jag har även jobbat med PR. Hjälpte bland annat äventyraren Göran Kropp med hans PR. Efter ett antal år i Stockholm kände jag och min man att vi längtade till landet. Vi bestämde oss för att flytta tillbaka till min hemstad Jönköping.

Medieutbudet i Jönköping är inte det största. Men i och med att jag hade en bakgrund inom journalistik och jobbat en hel del med PR fick jag så småningom tjänsten som informationschef på Elmia i Jönköping. Elmia är ett av Nordens största mässföretag. Arbetet innebar mycket nytt och flera resor. Samtidigt hade jag stor nytta av mina tidigare journalistiska erfarenheter. Jag blev kvar på Elmia i 15 år. Då kom jag till en punkt där jag kände mig färdig.

Vilket yrke har du idag?
Jag driver eget företag som PR-konsult. Det är min huvudverksamhet. Sedan startade jag 2012 ett eget klädmärke LiVess, där jag designar och säljer kavajer/kostymer för kvinnor. Som PR-konsult gör jag en hel del av det jag tidigare gjorde som anställd. Men nu hyr jag ut min egen kompetens. Mitt klädmärke är en dröm jag haft sedan flera år tillbaka.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jag tror att jag aldrig riktigt hade stannat upp och funderat ”vad vill jag egentligen göra”. Allting hade bara rullat på. Jag har alltid haft en dröm om att ha något eget, men jag visste inte riktigt inom vad. När jag tog beslutet att avsluta min fasta anställning hade jag gått och funderat av och till i ett par år. Till slut kände jag mig ”jättefärdig”. Då var det bara att ta steget.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag sa upp mig. Jag visste visserligen att jag skulle ha något eget, att jag skulle öppna någon typ av konsultverksamhet. Men jag hade inte alla svar när jag sa upp mig. Jag hade ett vitt, blankt papper framför mig. Det var bara att kavla upp ärmarna och börja från början. Det är alltid ett stort beslut. Att lämna ett fast jobb och starta eget. Men när man väl tagit steget är det bara att köra.

Största utmaningen för din del med att öppna eget var…
Jamen, det är klart att det är en utmaning. Jag funderade ju av och till i säkert två år. Det här med trygghet, ”man vet vad man har…” och så vidare. Osäkerheten på sin egen kompetens. Har jag kunskaper som någon annan är beredd att betala för? Men jag tycker ändå att går man och funderar tillräckligt länge…upptar detta med ”vill göra något annat” tankarna en längre tid. Då bör man ge det en chans. Då finns det stora chanser att det kommer att gå vägen. Skulle det inte fungera, så har man i alla fall försökt. Då slipper man grubbla över det i framtiden.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att öppna eget?
Bara positiva. ”Att du vågar…” och så vidare. Det roliga är att flera av mina vänner har tagit liknande beslut, fast inom andra branscher. Det gör att vi är några stycken som kan träffas och utbyta erfarenheter och stötta varandra.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Sämst finns det nog inget direkt. Visst, ovissheten o otryggheten kan vara en aspekt, att man måste driva på själv. Det är ingen annan som fixar jobbet åt dig.

Bäst är friheten. Att du jobbar för dig själv och din egen ekonomi. Du skapar något eget. Även flexibiliteten, att slippa 8-5 dagarna. Att man fokuserar på jobbet under arbetstid och slipper energitjuvar som internt tjafs, skvaller och gnäll, sånt som man inte alltid kan välja bort som anställd och som du inte kan påverka. Visst det finns både för- och nackdelar med att vara anställd. Men jag gillar det som jag har det nu. Att jag kan komma in i en organisation utifrån, göra ett bra jobb och sedan gå vidare. Det passar mig att kunna gå in och hjälpa till under en kort tid och sedan lämna.

I och med att jag har min bas och mitt kontor hemma på gården utanför Jönköping får jag också den bästa av två världar. Jag reser en hel del i jobbet, både i Sverige och utomlands. Efter en dag med kundmöten i Stockholm kan jag dra mig tillbaka och få lugnet här. Det gillar jag. Det funkar väldigt bra att jobba härifrån. Jag har inte sett några nackdelar. Jag ser det som att jag inte nödvändigtvis jobbar från Jönköping, utan från en plats i världen.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Nej, det gör jag inte. När jag väl tagit ett beslut så ser jag sällan tillbaka.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Att kunna fortsätta leva på mina företag, att de bär sig o att jag får leva ett harmoniskt o kul liv med bra balans mellan jobb, familj o fritid.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/öppna eget:

  • Våga testa.
  • Gå på din intuition o övertygelse
  • Ta hjälp och råd från människor du litar på och som ger dig positiv energi.

 

Mer om Lindas företag hittar du här:
Free Agent PR
Li Vess

 

 

Related Posts


Karriärbyte: Från barnsjuksköterska till journalist

www.nyvy.se
Vem är du?

Helén Bjurberg, 42 år, bor med man och fyra barn på Ekerö utanför Stockholm.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag var utbildad barnsjuksköterska, hade jobbat inom vården hela mitt liv, först som personlig assistent, sedan undersköterska, sjuksköterska och sist barnsjuksköterska.

Vilket yrke har du idag?
Idag jobbar jag som frilansjournalist och driver bloggen Retromania.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Det slutgiltiga beslutet kom efter att jag blivit utbränd. Men redan långt tidigare hade jag insett att jag inte trivdes med att jobba i vården. Det är ett extremt tufft jobb med mycket ansvar, dåliga arbetstider och -villkor och låg lön.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Att få jobba med att skriva hade länge varit en dröm men jag hade aldrig vågat eller trott att jag skulle klara det. Sen blev jag vän med en tjej som jobbade som journalist och hon peppade mig att testa. Då vågade jag.

Svårt/lätt beslut? Varför?
När jag väl bestämt mig var det ett lätt beslut eftersom jag verkligen ville satsa och inte längre fortsätta som sjuksköterska. Det som kändes jobbigt var att jag visste att det var en jättesvår bransch att komma in i. Och att det kunde ta tid att lyckas. Eftersom jag hade både barn och en massa studieskulder så hade jag inte riktigt den tiden utan behövde få in cash direkt. Det gjorde det hela lite ångestladdat.

Hur du gjorde rent praktiskt?
Jag sa upp mig och började plugga journalistik. Direkt efter examen startade jag eget men behöll en timtjänst som sjuksköterska så att jag skulle kunna hoppa in och jobba ihop till mat och hyra ”om det skulle skita sig”.

Största utmaningen för din del med att öppna eget var …
Att släppa min fasta tjänst och tryggheten med den var en utmaning. För många i min generation är en fast tjänst något heligt som du inte släpper i första taget.

Säljbiten var och är fortfarande också en stor utmaning med att vara egenföretagare. Du kan vara hur duktig som helst på ditt jobb, men kan du inte sälja in dina tjänster så är det kört.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att öppna eget företag?
ALLA jag pratade med innan jag sadlade om försökte avråda mig från att försöka bli journalist. Alla, utom min nyfunna journalistkompis och min man som alltid står vid min sida. Men efteråt, när det visade sig att det gick vägen har många sagt att de tycker att det var modigt och bra gjort.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det bästa är friheten att styra över uppdragen och sin egen tid och att få vara kreativ. Det sämsta … ja, det skulle väl vara att det är så himla roligt att jag lätt skulle kunna jobba dygnet runt.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Det skulle i så fall vara att jag inte satsade på min dröm mycket, mycket tidigare.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Med tanke på tidningsbranschens utveckling ser framtiden egentligen ganska mörk ut för oss journalister. Men jag väljer att se det som att med förändringen kommer nya spännande utmaningar. För egen del tänker jag att jag kanske kan utveckla mitt skrivande för webben. Och även börja nosa på radio, tv och film.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/öppna eget:

  • Gör’t, gör’t, gör’t! Fundera inte så mycket, utan våga bara kasta dig ut och prova! Du har allt att tjäna på att lyssna till ditt hjärta.

Mer om Helén hittar du på hennes hemsida eller på hennes blogg Retromania

 

 

Related Posts