Tag Archives: karriär

Karriärbyte: Från sjukgymnast till frilansande journalist

Hanna Sistek, Varanasi

Vem är du?
Hanna Sistek, 35 år. Bor sedan i år i Lafayette i delstaten Indiana i USA. Är dock på resande fot en stor del av året.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag gick Naturvetenskapligt program på gymnasiet och var väl egentligen för ung för att veta vad jag ville jobba med vid den tiden. Min mamma var danspedagog och jag själv hade alltid haft ett intresse för kroppen och hur den fungerade. Min dåvarande ”svärmor” tyckte att jag skulle passa som sjukgymnast och till slut började jag även själv tänka i de banorna. Sagt och gjort, jag utbildade mig till sjukgymnast vid Lunds Universitet.

Vilket yrke har du idag?
Idag är jag frilansande journalist

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jobbet som sjukgymnast var visserligen roligt och intressant. Men redan efter några månader i yrket började jag fundera om det verkligen var det här jag ville göra resten av livet. ”Hjälp, jag går till samma behandlingsrum varje dag. Till samma byggnad…” Tanken på att gå upp varje morgon och gå till samma vårdcentral kändes väldigt instängt. Ett halvår innan hade det tagit det slut mellan mig och min dåvarande kille. Vi hade hängt ihop i fem år, men insett att vi ville helt olika saker. Jag ville ut och se världen och han ville ha stabilitet i tillvaron. Som nyutexaminerad fick jag jobb på en vårdcentral i Årjäng, där stannade jag i ett år. Så här i efterhand tror jag att det året handlade mycket om att hitta tillbaka till mig själv och vad jag egentligen ville. Jag har alltid haft ett internationellt intresse och alltid längtat ut i världen. Mina mamma flydde med mig till Sverige från den dåvarande kommunistiska diktaturen Tjeckoslovakien. Min mormor sa alltid till mig när jag var liten: ”Du måste ut och se världen Hanna”. Allt det här fanns i mitt bakhuvud. I skolan hade jag alltid gillat att skriva, inte så att jag hade det som ett fritidsintresse, men jag tyckte om att uttrycka mig i skrift. Det tillsammans med mitt intresse för omvärlden och vilja att resa ut i världen gjorde att jag sökte till Journalistprogrammet i Göteborg. Journalistiken blev ett verktyg för mig att se och förstå världen lite bättre.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Under mitt år i Årjäng sökte jag till det korta Journalistprogrammet i Göteborg. Jag gjorde antagningsprov, kom in, och läste ett år tillsammans med 35 stycken kurskamrater, alla med varierande bakgrund. Eftersom jag redan tagit studielån då jag studerade till sjukgymnast så var jag inte sugen på att ta ännu mer lån. Jag flyttade därför hem till min mamma i Göteborg under ett år. Tre månader in i utbildningen, i november 2004, startade jag en enskild firma. Jag behövde stärka ekonomin under mina studier och såg en möjlighet att få komma in i branschen. Jag fick bland annat skriva artiklar för tidningen Scoop, som ges ut av Föreningen Grävande Journalister. De hade skral budget men jättebra handledning. Jag skrev till exempel en artikel om journalisters objektivitet och saklighet. Det var bra erfarenhet.

När jag gick ut Journalistprogrammet 2005 fick jag inget sommarjobb, då jag inte hade körkort. Jag hade skickat några frilansidéer till bland annat Veckans affärer men inte fått något svar. Det kändes lite som ett svart hål i början av frilanslivet. Jag skickade en massa mejl men hörde sällan något tillbaka. Det var en stor uppförsbacke. En dag då jag var på väg från Uppsala till Stockholm ringde Anders Billing, dåvarande nyhetschef på Veckans affärer: ”Är du intresserad av att frilansa för oss?” Han hade läst det jag skrivit i Scoop och gillade det. Det var stort. Men just då hade jag precis bestämt mig för att tillbringa hösten i Paris. Jag besökte ändå Billing på Veckans Affären i Stockholm och vi fick bra kontakt. ”Vi kanske kan hitta ett vick åt dig när du kommer tillbaka”, kontrade han när jag berättade om Paris-planerna. Efter en höst i Paris fick jag ett vikariat på VA. Initialt kände jag att ”jag kan ju ingenting om ekonomi”. ”Du kan skriva, det är huvudsaken. Resten lär du dig eftersom” blev svaret. Och det gjorde jag. Efter vikariatet sökte jag mig till GP Utland under sommaren och sedan bar det av till Indien. Och på den vägen är det. Jag hade min bas i Delhi i fem år och sedan Cairo i ett par år och reste sju-åtta månader om året. Jag har jobbat på fem kontinenter. Sedan i höstas är jag tillbaka i USA.

Största utmaningen för din del med att byta yrke/starta eget var…
Tja, det är klart att det var tufft i början. Första året som frilansare innan jag hade lärt mig yrket ordentligt var tufft. Innan jag lärt mig vad redaktionerna var intresserade av.

Ekonomin är naturligtvis ett orosmoment, speciellt i början. När jag började som frilansare fick jag höra ”Ja, du kan ju gå ur A-kassan på en gång om du ska starta eget. Om du vill ha A-kassa måste du nämligen lägga ned din firma” Jag kom ihåg att jag tänkte ”Shit, vilket pissigt land att vara egen företagare i”. Det är bara större bolag som räknas, som småföretagare är du bortglömd.

Den ekonomiska aspekten och otryggheten på arbetsmarknaden var läskig i början. Många tankar for genom huvudet den där första tiden:”Vad händer om jag inte säljer några artiklar en månad…?”, ”Vad händer om jag inte får in en betalning i tid…?”. Just då var jag tacksam att jag inte hade bostadslån, en familj att försörja osv. Bland mina kurskamrater på journalistprogrammet var det ungefär hälften som gick tillbaka till de yrken de hade innan utbildningen.

För egen del hade jag turen att 2008 få ett stipendium på 400.000 kronor för att åka till Stanford University i Kalifornien, USA och studera innovationsjournalistik. Det var verkligen ett lyft för mig. Jag insåg att jag behövde inte bara bevaka och skriva om ett område. Jag kunde göra vilken journalistik som helst. Det öppnade en helt ny dörr för mig. För stipendiepengarna kunde jag även investera i professionell kamerautrustning, vilket också blev ett lyft.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
Mina närmaste har alltid stöttat mig och tyckt att det har varit roligt att jag vågar och att jag hittat rätt. Så här i efterhand har jag reflekterat över att mina föräldrar aldrig sått någon rädsla i mig. De har snarare uppmuntrat mig till att utforska omvärlden och det tror jag har hjälpt mig i livet. När jag var yngre minns jag att andra föräldrar ofta kom med förmaningar som ”Tänk nu på att något kan hända”, ”Var försiktiga”, ”Akta er….”. Jag tror att det bara skapar rädsla och otrygghet.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det bästa är att jag kan åka vart som helst i världen och få tillgång till några av de mest intressanta människorna. Och sedan dela detta med omvärlden. Bäst är också den ständiga utvecklingen och friheten.

Mindre bra är att som frilansare blir du oftast styvmoderligt behandlad. Mina personliga finanser har fått stryka på foten för att jag frilansar. Hade jag jobbat på en redaktion i Sverige hade jag fått en bättre pension, om man uttrycker det så. Som medielandskapet ser ut så blir utlandskorrespondenter allt färre. Det är istället unga, hungriga frilansare som åker ut i världen, men ofta utan uppbackning hemifrån. Om något händer är det jag som drabbas. Som frilansare känner man sig lite som B-laget.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Ja, jag är nästan 36 år nu. Jag vill gärna dela mitt liv med någon. Jag bor sedan en tid tillbaka med en man i USA. Samtidigt är det inte lätt att vara på ett och samma ställe en längre tid när man är van att vara på resande fot. Jag funderar en del på vad nästa steg i min karriär ska bli. Antingen fortsätter jag som jag gör nu med frilansandet eller försöker hitta andra intressanta projekt där mina kunskaper och erfarenheter kan komma till sin rätt.

Jag vet att jag troligen inte kommer att bo i Sverige framöver. Jag känner mig inte svensk från första början i och med att mina föräldrar kommer från Tjeckien. Dessutom ju mer jag reser desto mer känns det som att ”hemma” är överallt och ingenstans. De gånger jag besöker Sverige känner jag också att det blir svårare och svårare att dela mina upplevelser med barndomsvänner. Jag inser att min vardag inte är intressant för alla, eftersom vi lever i helt olika verkligheter. Därför blir det lite så att jag söker mig till människor som också har erfarenhet av att bo och resa i andra länder.

Just nu bor jag i USA igen och trivs med det. Den amerikanska mentaliteten passar mig bättre än den svenska. Svenskar är ofta väldigt trygghetstörstande, medan amerikaner är bättre på att slänga sig ut i det okända. Sedan har de förvisso inget att förlora, då deras skyddsnät är i stort sett obefintligt.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/starta eget:

  • Följ ditt hjärta
  • Var ärlig mot dig själv
  • Låt inte rädsla vara den styrande kraften i ditt liv

 

 

Related Posts


Yrkesval: Confusion is natural – fear is entirely normal

yrkesval

Att ha ett arbete betyder något helt annat för oss än vad det troligen gjorde för våra mor- och farföräldrar. Det handlar inte bara om ren överlevnad eller ett nödvändigt ont, utan också om att hitta ett yrke som känns meningsfullt. Som ger något. Ett yrke som ger tillfredsställelse.

Den här video från brittiska The School of Life diskuterar den moderna idén om att ett arbete faktiskt ska kunna ge tillfredsställelse OCH trygghet. Den ger samtidigt sex korta men mycket tydliga tips kring hur vi kan tänka vad gäller vårt yrkesval och i sökandet efter det rätta yrket. Vi är många som drömmer, precis just nu, om att följa vår passion och kunna leva på något som vi själva valt eller skapat.

”The start of a path we wont regret on our deathbeds, which should always be the ultimate criterium.”

Att följa sin passion kan vara nog så svårt. Kanske du är en person som helst av allt skulle vilja göra just det, men det blir inget av det hela… Du vågar inte ta steget? Eller du vet inte ens vad din passion är? Här är fler tips till dig. Och kom ihåg ”confusion is natural, fear is entirely normal”.

 

Related Posts

 

 


Gör en plan & håll den

en plan nyvy

I gårdagens inlägg nämnde jag ”mellanvägen”. Den utväg du kan ta när du vet att du måste bort från din arbetsplats, men ändå ha en inkomst hela vägen. Du går tillbaka till jobbet efter semestern men du börjar samtidigt söka andra jobb. Det är lättare att få ett jobb om du har ett jobb. Du har lön under tiden och kan betala räkningarna. Du kan känna dig lugnare. Den enda risken med mellanvägen är att det hela rinner ut i sanden och så står du där igen nästa sommar. Och den risken är faktiskt överhängande, när allt börjar rulla på. För att till varje pris undvika detta: Gör en plan och håll den!

  • Bestäm ett datum för när du vill sitta på ditt nya jobb!
  • Hur ser din vecka ut? Räkna ut hur mycket tid du kan lägga varje vecka på att skriva ansökningar.
  • Gå igenom din CV. Uppdatera den. För varje tjänst du söker behöver du kanske anpassa CV:n lite efter just den tjänsten du söker.
  • Kontakta referenspersoner. De bör inte vara för länge sedan du jobbade tillsammans med personerna. Kanske vill du inte avslöja för kollegor på din nuvarande arbetsplats att du söker jobb. Eller, finns det någon som kan hålla en hemlis, ett tag?
  • Gå igenom ditt nätverk. Det allra lättaste är ofta att få en tjänst med hjälp av en kontakt. Vilka känner du och vilka känner de i sin tur? Ta kontakt med personer som du tror kan hjälpa dig. Berätta att du söker jobb och ha din CV klar, de vill ofta att du mailar över denna.
  • Registrera dig på sajter hos företag du är intresserade av att jobba hos. Registrera dig på jobbsajter.
  • Skriv en mall för ett personligt brev. Det är bra att ha en text att utgå ifrån, sedan måste du forma texterna efter den tjänst du söker.
  • Håll ögonen öppna! Läs platsannonser.
  • Skriv ansökningar. Använd mallen du gjort för personligt brev. Maila in ansökan. Ring gärna innan och ställ frågor, det gör att du sticker ut från mängden och du skapar en personlig kontakt.

Det viktigaste av allt: Håll din plan! Även om mail börjar trilla in med ”Tack för visat intresse…”. Fortsätt. Paolo Roberto sa på en föreläsning som handlade om arbetsmarknaden och självförtroende. Om man sökt elva jobb och får elva svar tillbaka att tjänsten redan är tillsatt, vad gör du då? ”Sök elva nya!”. Do n o t give up!

Det kommer att kännas bättre och mer uthärdligare på jobbet bara av det faktum att du vet att du arbetar på att ta dig därifrån. Hur många killar/tjejer gick du på date med innan du träffade den rätte i ditt liv? Om du ens träffat honom/henne än. Applicera det på arbetsmarknaden. Du är en person som ska passa ihop med ett jobb i flera år. Med dess arbetsuppgifter, chef, kollegor, arbetstider… Det är nästan mer som ska klaffa där än med en partner. Ibland dröjer det innan man träffar rätt, man måste pröva sig fram. Och ibland tröttnar man på varandra och då kan skilsmässa faktiskt vara en befrielse.

 

Related Posts


Att lämna med flaggan i topp, sams & räkningarna betalda

stopp nyvy

Måndag och många har gjort första dagen på jobbet efter semestern. En del upplever en nystart och känner lust och energi. För andra är det som att trä på sig en gammal trasa igen. En använd, utnött och alltför bekant. Redan efter första dagen känns semestern som bortblåst och de ingrodda rutinerna gör sig påminda. Det känns helt enkelt inget kul att återgå till jobbet. Alls. Helst av allt skulle du vilja trava in och nonchalant lämna in dator och varenda pinal som tillhör arbetsplatsen för att i samma sekund utbrista ”…jamen…jag går nu! Lycka till!”. Bjuda på ett avmätt leende i farten, vända på klacken och gå ut med bestämda, självsäkra steg mot friheten. Och inte se tillbaka. Eller kanske som Jerry Maguire hålla det där sista avslutningstalet, flippa ur lite granna, ta fisken och dra. Eller som Lester Burnham (Kevin Spacey) i American Beauty sätta hårt mot hårt och kallt konstatera ”I’m just an ordinary guy with nothing to lose”.

Sen kommer verkligheten ifatt dig. Och du har ju något att förlora. Ja just det, min familj…bostadslån, billån, telefonabonnemang…svångremmen dras åt. Dessutom ska du ju alltid ”sluta med flaggan i topp”, inte göra dig osams med någon och allt det där. Men samtidigt ”får” du heller inte bryta ihop, klappa ihop, bränna ut dig. För det ser ju inte bra ut inför nästa arbetsgivare. Vem vill anställa dig då? Alla dessa tankar som mal runt. Men ibland finns det bara en lösning, oavsett räkningar och eventuella svångremmar. Känns det dåligt ända nere i botten av magen vid tanken på att återgå till jobbet och har jobbet följt dig som en envis, påträngande skugga hela semestern? Då måste du göra något annat. Hälsan går först.

Imorgon ger jag tips på ”mellanvägen”. Det vill säga den trygga, säkra vägen. Den som leder bort från det som är jobbigt till något nytt. Men som låter dig lämna med flaggan i topp, sams med betalda räkningar och allt det där…

PS: Ibland kanske man bara måste göra en Maguire eller Lester Burnham. Då är det så.

 

Related Posts

 

 

 


Karriärbyte: Från ekonom till illustratör

JennyHolmlund-nyvy
Vem är du?

Jag heter Jenny Holmlund och är bosatt i Malmö. Är en 45-åring som älskar lakrits, Terry Prachett-böcker och fulsöta djur som sengångare och fladdermöss. En typisk storasyster, kreatör och estet.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag jobbade som redovisningsekonom på ett finansbolag

Vilket yrke har du idag?
Jag har sadlat om till illustratör

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Att jag alls jobbade med ekonomi handlade mer om omvärldens förväntningar än att det var något som fick mitt hjärta att slå snabbare. Till slut nådde jag en punkt då jag kände att jag inte kunde vara otrogen mot mig själv och strypa min kreativitet länge. Att inte ta hänsyn till sina egna känslor när det gäller något så viktigt som yrket är ett recept på eskalerande olycka.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Nej. Jag visste jag ville få utlopp för min kreativitet men eftersom den tog sig så många uttryck (om än främst i ord och bild) så fanns flera tänkbara möjligheter. Jag gav mig tillåtelse att prova mig fram. Jag hann testa både stand-up och att skriva kolumner i Metro på vägen. Mitt mål var att ha roligt på jobbet!

Svårt/lätt beslut? Varför?
Jag var livrädd för att ta steget. Jag hade en förälder som försökte övertyga mig om att allt skulle gå åt helvete om jag valde ett yrke med någon form av konstnärlig inriktning. Till slut kom jag till en punkt där jag mådde så dåligt på jobbet att det inte kändes som jag hade något att förlora. Det var värt risken.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Mitt beteende var säkert inte rationellt. Jag sa upp mig på vinst och förlust och famlade mig framåt genom att följa lustprincipen och utforska sånt jag tyckte verkade lockande. Jag målade en massa och hade min första konstutställning. Och tillbringade en sommar på en stand-up klubb och såg många olika komiker och publikens reaktioner på dem. Och lyckades få min första serie publicerad.

När jag hörde att det skulle starta en serieutbildning i Malmö sökte jag dit. Jag tror det var när jag påbörjat den det började klarna vad jag skulle göra…

Största utmaningen för din del med att byta yrke/starta eget var…
Egentligen inte det praktiska. Vägen till målet ger sig alltid efter lite trial and error… För mig var det tveklöst rädslan. Att det tog så lång tid för mig att strunta i min omgivnings inskränkta idéer och lyssna på mig själv. Den största utmaningen var att alls våga ta det första steget.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
På första kontoret jag hyrde satt jag bland olika småföretag. Då hände det ibland att kontorskollegorna tog en omväg till mitt rum när de var på väg med sina kunder till konferensrummet. Plötsligt stod de i dörröppningen och pekade stolt på mig; ”Hon där är serietecknare.” Ganska charmigt. Men när jag bytte kontor valde jag ändå ett med andra kreatörer.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Bäst är friheten och variationen. I grund och botten handlar illustrationer om kommunikation. Jag får hela tiden lära mig nya saker. Och varje uppdrag är en ny utmaningen eftersom det gäller att hitta bästa bildlösningen och manéret för nå fram till mottagaren. Det tycker jag är jättekul!

Sämst är väl den ojämna arbetsbelastningen som frilansare. Men det är ett litet pris att betala.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Ja. Att jag inte tog steget förr.

JennyHolmlund-ritbord nyvy

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Att fortsätta träffa nya härliga kunder med spännande projekt. Och kunna bidra med min kunskap och erfarenhet så de får illustrationer som lyfter och klargör exakt vad de vill kommunicera!

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/starta eget:

  • Att söka en utbildning inom det som intresserar dig är en bra väg. Det ger klarhet, kunskap och kontakter.
  • Att du startar om betyder inte att du startar från noll. Att ha ett annat perspektiv och kunskap från ditt gamla yrke kan nischa dig och ge dig en välkommen fördel även om du är ny i branschen.
  • Våga! Även om det känns häftigt att lägga ett antal år på att bygga upp något nytt kommer dom åren att passera oavsett om du tar steget eller inte.

För att se mer av Jennys arbete. Titta in på hennes hemsida!

 

Related Posts


Karriärbyte: Från valutamäklare till musiker

www.nyvy.se

Vem är du?
Anders Norman, en konstnärssjäl som aldrig är nöjd. Strävar alltid efter nya mål. Sambo med den stora kärleken. Bor i Höllviken.

Vilket yrke hade du tidigare?
Affärsman & valutamäklare

Vilket yrke har du idag?
Artist/musiker. Jag har släppt tre album på engelska, en rad singlar och är nu aktuell med min debut på svenska ”Kärleksstigen” . Jag spelar även med andra artister som Uno Sveningsson, Jan Johansen, Nordman, Dan Reed och inte minst Tony Carey som jag kommer att spela med på Sweden Rock i år. Jag spelar i hela Sverige och gör ungefär 150 spelningar varje år.

Vad var anledningen till att du ville göra något annat i yrkeslivet?
När jag var runt trettio vaknade jag en dag och insåg att livet jag levde inte var mitt eget. Jag hade gjort vad som förväntats av mig. Karriär, hus och familj som etikettboken säger. Men jag var olycklig. De drömmar jag hade som 20-åring hade förvandlats till något helt annat. Jag var en cynisk karriärist med full plånbok men tom inombords. Min kärlek till musiken hade fått ligga i träda och längtan att få blomma ut växte sig allt starkare.

Hur gjorde du rent praktiskt?
I stora drag så separerade jag, sa upp mig och startade eget. Dock inte impulsivt utan detta var en process som pågick under några år där jag parallellt med min anställning byggde upp en verksamhet. Eftersom jag nästan alltid spelade på kvällstid så fungerade det smidigt. Jag hade förmånen att ha goda vänner i musikbranschen och snart var jag ute som ljudtekniker på spelningar med flera etablerade artister som Dan Hylander, Rickfors och Daniel Lemma. Jag arrangerade några spelningar med min barndomsidol Tony Carey och redan första spelningar spelade jag med i hans band på scenen. Den veckans turnerande med min idol förändrade mig och där och då bestämde jag mig. Jag ska bli musiker på heltid. Det nästkommande året umgicks jag och Tony Carey flitigt. Han gillade min låt som jag skrivit och vi spelade in den i hans studio 2007. Till saken hör att Tony Carey är en fantastisk producent och har producerat artister som Joe Cocker, Eric Burdon, Jennifer Rush och John Mayall för att nämna några stora.

På jobbet i finansbranschen i Köpenhamn blev det motigare. Jag gick från yuppie till hippie på kort tid och snart hade kostymen ersatts av jeans. Jag ifrågasatte allt oftare affärsmetoder och insåg att jag var färdig med detta och en dag tog det stopp. Samtidigt hade jag varit på ”finn-dig-själv-kurser” som ”Bara Vara” i Dalarna och kände mig mentalt redo. I januari 2008 tog jag mina första steg som heltidsmusiker. 2008 släpptes mitt debutalbum ”It’s time” som handlar om min resa dit.

Även på kärleksfronten gick jag tillbaka till mina rötter och är idag sambo med min stora ungdomsförälskelse.

Största utmaningen för din del med att sadla om var…
Ekonomin och det faktum att jag som 37-åring debuterade som artist. Jag minns en journalist som frågade mig om inte debuten kom tjugo år för sent? Jag svarade: ”För tjugo år sen hade jag inte haft något att skriva om”.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att sadla om?
I början en del misstänksamhet från olika håll. Många trodde jag var galen. Musiker tog mig sällan på allvar i början och en del höjde på ögonbrynen. Idag får jag ofta höra hur många finner det inspirerande att jag följt min passion i livet och har lyckats bli en etablerad musiker.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Bäst är skapandet. Därefter kontakten med människor och sedan friheten. Jag spelar ju på kvällar och är ledig på dagarna. Jag hatar tidiga morgnar.

Sämst är att musiken idag är gratis och att dagens musikbransch präglas av TV-shower som Melodifestivalen och Idol. Att en persons öde ska avgöras under trettio sekunder inför en idoljury är fullständigt galet.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Att jag inte lyssnade på min egen vilja när jag var yngre.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Jag vill utvecklas mer som låtskrivare, musiker och sångare. Jag jobbar redan idag nära flera stora etablerade artister och att skriva låtar tillsammans med andra, åt andra känns verkligen uppfriskande. Mina förhoppningar är att scenerna ska bli allt större, fansen allt fler och låtarna bara bättre. Jag tror att den stora hiten kommer.

Några tips från dig till de som funderar på att öppna eget:

  • Tror du på det, gör det!
  • Försök jobba parallellt under ett tag för att få en sund ekonomi i firman.
  • Hitta en mentor. Jag kontaktade min idol och vi är bästa vänner idag.
  • Omge dig med vänner som stöttar dig
  • Håll dig hungrig. Bli aldrig ”fat & happy”

Vill du läsa mer om Anders och lyssna på hans musik titta in på hans hemsida

www.nyvy.se

Du kan även provlyssna på några låtar direkt här:

Och jag älskar dig
Bara vara nära
Persbrandt – En Man
Broder

 

Related Posts


Karriär: Att göra sin egen resa

sinegenresa

Igår läste jag en artikel ur tidningen Chef som handlade om definitionen av en framgångsrik karriär. Jörgen Kihlgren skriver befriande om valmöjligheter och egenmakt. Han nämner ett exempel från boken ”Handbook of Career Theory” där det talas om den objektiva och subjektiva karriären. Den objektiva karriären syns utåt och associeras ofta med sådant som status, titlar och hierarki. Den subjektiva karriären handlar om vår egen syn på vad som är framgång och karriär. Kihlgren skriver: ”Karriär behöver inte innebära att klättra uppåt i hierarkierna. Karriär kan vara att ha ett chefsuppdrag (eller annan yrkesroll) utifrån sina värderingar, drivkrafter och intressen och tid för familj.” Den subjektiva karriären kan ses som ett livslångt projekt där vi själva bestämmer färdriktning. Precis det jag skrev om i gårdagens inlägg, mina val och mina villkor. Min egen resa. Han nämner den folkkäre artisten Björn Skifs som ett exempel. Han har många gånger fått försvara sitt beslut att inte ta chansen att satsa på USA när låten ”Hooked on a feeling” låg etta på listorna där. Han förklarade alltid att tack vare att han sa nej till USA har han haft möjlighet att prova på allt från folkparksturné till filmskådespelare. Han har haft förmånen att få ha en bred karriär där han provat på det mesta inom den svenska nöjesbranschen. Han har gjort sin egen resa. Att äga definitionen av sin egen karriär skapar fler möjligheter i livet och ger egenmakt. Kilhgren menar att det är vi själva som bestämmer vad en framgångsrik karriär är och att vi alla därför ska se till att äga definitionen av vår egen karriär.

Att göra sin egen resa. Man skulle kunna tro att det är en insikt som kommer till oss först senare i livet. Med tiden och erfarenheten. Just av den anledningen är det inspirerande att läsa på Lunds Tekniska Högskolas hemsida hur färdigutbildade teknologer/arkitekter/industridesigners ser på begreppet ”karriär”. Läs och inspireras.


”Karriär handlar om att undvika val som är grundade på andras förväntningar och istället välja det som du vill.”


”Tänk dig att du åker på en väg genom livet och längs den vägen kan du plocka upp olika typer av kunskap och möten av människor som förgyller din vardag och skapar ett mervärde för dig – det är du som väljer vad du plockar upp längs med vägen.”


”Karriär för mig innebär ett sätt för mig att växa som person.” 


”Karriär för mig är ett uttryck för att målmedvetet utveckla och uppnå sina fulla potential. Därför kan karriär se så olika ut för olika människor. Vad som är karriär för mig är något helt annat för en annan människa men uppfyller samma syfte.”

 

Related Posts


Alla har en karriär

career2

”För den som vill göra slut med sin karriär och hitta en ny”. Vi har valt att använda ordet karriär i titeln på vår sida. Så här tänker jag om karriär. Vi har alla en. Var och en av oss. Oavsett om vi klättrar, stagnerar, står stilla eller hur vi än väljer att uttrycka en karriärs riktning… Vilket yrke vi än har och var vi än utför det, så har vi en karriär. Jag vill skriva om min syn på ordet karriär eftersom jag vet att det ordet ibland provocerar. Det kopplas ofta till en enskild samling individer som ses som extra ambitiösa. Oftast akademiker som är måna om sin yrkesidentitet. Uttryck som ”karriärkvinna”, ”göra karriär” och ”karriärist” klingar ambitiöst hos en del och hos andra egocentriskt. En karriär innebär för många att nå så långt upp som möjligt inom t ex ett företags hierarki. Att vinna titlarnas titel. Ofta dessutom i ett snabbt tempo. Slår vi upp ordet karriär i Svenska Akademins ordlista bekräftas denna definition av ordet.

Ordet karriär

”Vinna snabb befordran, stiga i graderna; i högsta fart”. I min mening en snäv och föråldrad definition av ordet. Dags för revidering Svenska Akademin? Vänder vi däremot blicken mot den anglosaxiska världen är definitionen bredare och mer omfattande. I Dictionary.com och The Oxford Learner’s Dictionary är främsta definitionen: ”A person’s progress or general course of action through life or through a phase of life…” eller ”the period of time that you spend in your life working or doing a particular thing”. Det här ligger närmare min egen definition av ordet karriär. Min karriär är min yrkesbana. De val jag gör, de yrken jag har, de erfarenheter jag samlar på mig, min personliga utveckling. Allt det jag sysslar med under mitt yrkesliv allt det jag lär mig under tiden, både om omvärlden och mig själv. Det är min karriär. Den måste inte leda uppåt, den kan gå åt höger eller vänster. Eller snett. Men det är mina val och på mina villkor. En karriär kan också vara precis det som jag skrev att många tror att det är. Att nå långt inom ett företags eller organisations hierarki. Det är också karriär. Och allt är helt OK, så länge det är något vi själva väljer och som vi känner lust och motivation inför.

Alla yrken vi provar på i livet lär oss något. Både de vi trivs med och de vi trivs mindre bra med. Vi utforskar yrkeslivet, känner efter i vilka situationer och i vilka yrken vi känner oss bekväma. Vi slutar inte att skola oss bara för att vi tagit studenten, lämnat den fysiska skolbyggnaden. Hela livet/yrkeslivet är en skola. Där vi hela tiden lär känna oss själva genom utveckling. Trial & error. Learning by doing. Det är karriär för mig. Livslång personlig utveckling.

 

 

Related Posts


Karriärbyte: 140 minuters inspiration

summer lin nyvy

Luta dig tillbaka. För dagens inlägg kräver 140 minuter av din tid. 140 minuters inspiration och tips varvat med skön musik. Dagens inlägg är för dig som drömmer om att bryta upp från ditt jobb, söka dig vidare och kanske byta bransch till något helt annat än vad du sysslar med idag. Här kommer flera tips från människor i hela Sverige som ringer in till Karlavagnen och berättar om deras karriärbyte. En del har bytt yrke, en del har öppnat eget, några har bytt både yrke och hemort. Flera nya vyer!

Första telefonsamtalet kommer från Hanna Bruce som berättar hur hon och hennes man brukade sitta hemma på S:t Eriksplan i Stockholm på fredagskvällarna efter middag och något glas vin …”jaha, är det så här det ska vara nu…”. Diskussionen ”borde vi inte egentligen göra något annat” tog mer och mer plats. Längtan efter att få jobba tillsammans och göra något mer kreativt kom mer och mer. Så blev Växbo Lin, ett linneföretag i Hälsingland till salu. Hanna då personalchef och hennes man grafisk formgivare slog till och blev egna företagare. I en artikel i SvD beskriver man hur de packade ihop hela sitt liv i Stockholm och flyttade till ett 1700-talstorp på landsbygden med en kokplatta där vattnet frös varje natt. De kom överens om att inte ge upp de första två åren och absolut inte skiljas. ”Vi bestämde oss för att vi får bita ihop. Hatar vi varandra så får vi hålla käften om det.”

HÄR är 140 minuters inspiration (programmet sändes 1 juni 2015).

OBS! Spana även in kommentarerna efter programmet på Karlavagnens Facebooksida.

 

 

Related Posts


Karriärbyte: Från butiksägare till modedesigner

SusanneTolfesbo nyvy

Vem är du? 
Jag heter Susanne Tolfesbo och bor i Falun med min familj, Tyra 15, Ville 11 och min man Christer. Vi gör mycket tillsammans. Vi gillar att resa och har hunnit med både Barcelona och London denna vår. Vi är också mycket i vårt sommarhus som ligger på en plats vi älskar. Ett 100 år gammalt hus som vi renoverat under några år och där vi numera mest bara tar det lungt och njuter.

Jag är intresserad av hälsa och välmående till både kropp och själ och yogar sedan många år tillbaka. När jag var yngre var jag gymnast och jag har mycket att tacka för den tiden. Jag inspireras mycket av dans och yoga. Det syns i det jag gör, både i plaggen och i det bildspråk jag använder mig av. Just nu jobbar jag med en ny serie varor i för mig nya material som knyter an till detta tema. Serien kommer att komma ut senare i år.

Vilket yrke hade du tidigare? 
Jag drev tidigare en designbutik som hette Slagg och låg i Falun. I butiken sålde jag handplockade grejer, allt ifrån smycken till möbler som jag köpte in på resor och mässor. En del av sortimentet var från småskaliga lokala hantverkare. Min tanke var att bara köpa in det jag själv gillade och att sortimentet skulle kännas eget och unikt.

Vilket yrke har du idag?
Idag har jag ett eget varumärke där jag säljer egna stickade kollektioner i alpackaull, både i butiker i Sverige, några ute i världen och i egen webshop. Min produktion ligger i Sydamerika och vi har samarbetat länge. Och jag är stolt över att jobba både under fair-trade och ekovänliga förhållanden. Min filosofi är att ta fram varor som känns tidlösa med en design som ska hålla och användas länge. Jag jobbar också med andra saker både i och utanför mitt företag, men mitt fokus är främst mitt eget märke.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Längtan efter att skapa och driva något eget hade jag haft länge innan jag tog klivet och startade min designbutik. Att starta butik med allt vad det innebar var kul, med inköp, planering, arbete med layout och PR, men jag kände mig ganska snabbt låst och rastlös i själva formatet butik med öppettider, en fast lokal osv. Jag lärde mig mycket om mig själv under den tiden. Att jag gillar att sätta igång, ha en vision men också att jag sedan vill vidare när jag känner mig klar med ett projekt.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Alpackaullen kom i min väg och jag blev direkt såld på det fina materialet och hantverket. Jag fick chansen att köpa in varor från ett kooperativ i Bolivia och sälja i min butik. Det ledde så småningom till ett samarbete med dem och jag såg snabbt en chans att kunna göra något eget och ta fram egna varor. Jag valde att släppa butiken och satsa på kollektioner under eget varumärke. Jag såg en möjlighet att kunna jobba mer flexibelt och rörligt, att kunna nå ut i världen med det jag gör via återförsäljare och webbutik. Men också att varje kollektion kunde bli till ett nytt projekt och därmed motivera mig framåt.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Nej det var egentligen inte något svårt beslut, men jag våndades ändå några varv innan jag tog klivet. Jag hade ju ändå en fungerande butik och en trogen skara kunder.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag sålde av alla varor i butiken, sålde inventarierna och hittade en ny hyresgäst till lokalen. Sedan tog jag ett deltidsjobb vid sidan av för att komma igång ekonomiskt med att sälja min kollektion till andra butiker.

Största utmaningen för din del med att öppna eget var…
Det första klivet var nog det största. Att bestämma sig. Sedan har det ena lett till det andra. Mitt företagande har öppnat så många dörrar. Jag har fått stipendier, deltagit i roliga projekt, fått resa mycket och träffat spännande människor.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att öppna eget företag?
Jag har ingen i familjen som driver eget, så jag har inte haft några direkta förebilder och kanske inte heller så stor förståelse för mitt val. Men jag har väldigt god uppbackning av främst min man, men också av vänner och mina syskon på många olika sätt.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det bästa med att driva eget är friheten och jag gillar känslan att styra över min egen tid och tillvaro. Det jag gör innebär att jag får använda min kreativitet och hela tiden sträva framåt. Jag gillar också att jag kan sitta i Falun och ändå jobba mot och vara en del av världen. Mina plagg tillverkas på ett ställe där de kan just det här hantverket och sedan säljs de där mina kunder råkar finnas. Det kan vara både här i Falun men också ute i världen, som i Paris eller Japan.

Sämst för mig är att jag ibland tappar energi att driva på framåt. Det är baksidan av att vara ensam i det jag gör, att alltid orka ladda om och göra jobbet.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Nej, allting är ju en process där det ena leder vidare till nästa grej. Jag vet ju så mycket mer idag och har mycket mer erfarenhet än innan jag startade. Så när jag tittar tillbaka kan jag ju se att jag gjort en massa misstag längs vägen. Men det är ändå inget jag ångrar idag. Jag har lärt mig massor.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Jag vill att mitt företag ska växa så att jag kan leva fullt ut på det jag gör. Jag drömmer inte om anställda och några stora lokaler. Däremot att kunna jobba med folk jag väljer för vissa uppdrag, dvs ha ett team omkring mig med duktiga konsulter och därmed ha ett flexibelt och rörligt företag. Friheten är viktigast. Jag vill se mina varor i butiker ute i världen och ha resandet som en del i det jag gör.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/öppna eget:

  • Lita på magkänslan, gör det som känns rätt för dig och gör det på ditt sätt. Låt bli att snegla på andra. Du kan såklart lära av hur andra gjort före dig, men sedan ska du göra det på ditt unika sätt.
  • Om du ska välja om – välj att göra något du tycker är kul, något som motiverar dig, något du går igång på.
  • Lyssna inte på alla goda råd.

Här hittar du mer information om Susannes företag TOLFESBO

 

 

Related Posts