Tag Archives: karriärbyte

”Ekorrhjulet fungerade inte längre”

linnea nyvy

Vem är du?
Jag heter Linnéa Berglund och jag är bosatt i Fuengirola, Spanien, med min dotter som fyller sju år precis i dagarna. Som äldst av tre syskon har jag alltid varit lite av en banbrytare men med ett stort mått av ansvarskänsla. Ogillar, för att inte säga avskyr, måsten men älskar att planera. Vill ha både äventyr och trygghet, älskar traditioner men har svårt för fasta rutiner. Är rädd för att hamna i en bur där jag sakta men säkert vittrar bort.

Mina stora intressen och glädjeämnen, förutom min dotter förstås, är inredning, resor, djur och mat. Är en livsnjutare ut i fingerspetsarna. Om jag var tvungen att leva på tre saker under resten av mitt liv så skulle det bli vattenmelon, lakrits och jordgubbar.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag har haft flera olika yrken, bland annat är jag utbildad trädgårdsdesigner och hudterapeut.

Vilket yrke har du idag?
Idag jobbar jag som skribent, författare och livsinspiratör.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jag har alltid varit lite rastlös av mig och har svårt att tänka mig att göra samma sak under resten av livet. Som människa utvecklas man ju, förhoppningsvis, hela livet och vad som är rätt nu behöver nödvändigtvis inte vara det sen. Jag vill passa på att lära mig och få möjlighet att uppleva så mycket som möjligt under de år som är tilldelade mig.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
När jag var liten gick jag omkring och sa att jag skulle bli författare när jag blev stor. Böcker har alltid varit en stor del av mitt liv och jag älskar än idag att få tillgång till en annan värld genom böckerna. Någonstans på vägen föll drömmen om författarskap bort och jag gjorde en massa andra saker istället. Skrivit har jag dock alltid gjort, både kortare noveller och en del artiklar och reportage för tidningar.

För några år sedan blev jag sjuk och medan jag låg i sängen och återhämtade mig fick jag plötsligt en ingivelse om att börja skriva en barnbok. Inspiration hade jag i massor från mitt eget liv och en vecka senare hade jag manuset klart och skickade in det till ett par olika förlag. Det var startskottet på min författarkarriär. Nu har jag fyra böcker utgivna i samma serie, en del litteraturpris och flera nya böcker på gång.

Efter att ha fått både pris och bra recensioner växte självförtroendet och jag kände att det är det här jag vill hålla på med.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag började skriva mer kontinuerligt för tidningar för att få ihop de pengar jag behövde och sa upp min fasta tjänst på en gång. För mig var det allt eller inget som gällde i det läget. Jag var tvungen att våga hoppa och se till att det höll. Samtidigt läste jag litteraturvetenskap på universitetet för att få en bra backup och kunde därefter även börja jobba som lektör vid sidan om författarskapet.

Största utmaningen för din del med att byta yrke/starta eget var…
För min del var det att synas i bruset. Det är så många som vill skriva böcker idag och i och med att man kan ge ut böcker själv finns det ett överflöd av böcker på marknaden. Det är väldigt roligt, men gör det samtidigt svårt att nå ut till läsarna. Att motivera människor att köpa just mina böcker bland alla andra är en stor utmaning. En annan utmaning är att man måste jobba väldigt mycket utan att ens veta ifall man kommer få betalt för det. Boken skall skrivas, bli utgiven, marknadsföras osv innan man eventuellt får några pengar. Osäkerheten kan vara väldigt pressande, men samtidigt kan man omvandla det till en drivkraft.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Den nämnda osäkerheten kan vara väldigt jobbig, men samtidigt få jag göra det jag älskar. Jag har privilegiet att kunna jobba varifrån som helst, jag kan skriva på så många olika sätt och det är ständigt varierande och något nytt, vilket passar mig väldigt bra. Man blir aldrig uttråkad. Att göra research, vare sig det är för en bok eller ett reportage eller en krönika är oerhört roligt och stimulerande. Det tar mig till nya platser och nya möten med människor jag aldrig skulle kommit i kontakt med annars och jag får lära mig nya saker hela tiden.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Jag hoppas att jag i framtiden har fått mina nya böcker för vuxna och min nya barnboksserie för barn utgivna. Sedan vill jag också fortsätta skriva krönikor och jobba vidare med min podcast som är på väg att sättas ihop just nu. Att kunna kalla sig författare, skribent och livsinspiratör är för mig en dröm som jag njuter av att vakna upp till varje dag.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/starta eget:

  • Fundera över vad som är viktigt och rätt för just dig. Vad mår du bra av? Att veta vad man verkligen vill är första steget.
  • Sätt upp mål och ta de steg du behöver för att nå dem. Få saker sker av sig själv, man måste själv se till att nå dit man vill. Den perfekta tidpunkten inställer sig sällan. NU är en bra tid att börja förändringen. Gör det i etapper om det känns tryggare.
  • Se till att utrusta dig med mod och envishet. Allt går, det är bara frågan om hur snabbt det går. En del saker kan förändras nu på en gång, andra dröjer lite. Ge inte upp bara för att det inte gick enligt planerna på en gång.

Du har inte bara bytt yrke i livet. Du flyttade precis från Sverige till Spanien. Kan du ge en liten bakgrund till ditt val att flytta till Spanien?
För ett drygt år sedan fick jag ett cancerbesked. Det blev en väckarklocka för mig och jag kände att jag behövde göra en förändring i livet. Ekorrhjulet fungerade inte längre och jag ville vara en bättre förebild än så för min dotter, visa att man kan leva på ett annat sätt. Dessutom har min dotter astma och mår inte så bra i Sverige på vinterhalvåret i den råkalla luften. Spanien kändes som ett bra alternativ eftersom klimatet är så mycket bättre, människorna mer avslappnade, man lever i lite långsammare takt och vet att njuta och umgås istället för att stressa ihjäl sig med karriär och en massa inbillade måsten. Dessutom är det ändå ”nära” hem till Sverige, vilket var nödvändigt eftersom min man jobbar kvar i Sverige och pendlar till oss i Spanien halva månaden.

Har det känts ”lätt” att flytta till Spanien rent praktiskt? Mycket byråkrati?
Spansk byråkrati är inte att leka med, det skall jag inte förneka, men visst hjälper det att det är ett EU-land. Man får mycket gratis på så sätt och länderna har en hel del samarbete som underlättar byråkratin något. Men man får inte glömma att allt är väldigt annorlunda i Spanien gentemot Sverige, regelverket är ett helt annat. I början är det mycket att sätta sig in i och mängder av blanketter som skall stämplas (spanjorerna älskar papper och stämplar) och saker som skall ansökas om.

Kan du driva ditt företag (skriva böcker) från Spanien utan problem?
Ja, jag driver mitt företag från Spanien, det är inga problem alls. Det är ju en av fördelarna med mitt jobb, att det är helt plats och tidsoberoende. Skriva kan jag göra när och varifrån som helst. När jag hjälper mina kunder som lektör fungerar det fint det med, likaså poden som kommer sändas från Spanien. Nu håller jag på och skall utöka med att även coacha människor och även det kommer ske via webben. Viva internet!

Hur har ni gjort med bostad? Hyra/köpa, svårt att få tag på?
Vi har valt att hyra ut vårt hus i Sverige fram till nästa år (2016), därefter får vi se vad vi gör med det. Kanske behåller vi det, kanske säljer vi, det är inte bestämt än. Själv hyr jag en lägenhet i Spanien. Det finns hur många lägenheter som helst att hyra, så att få bostad är inga problem alls. Däremot så kan det vara bra att tänka på att standarden är mycket lägre än den man kanske är van vid i Sverige. Jag skulle inte rekommendera att man skriver på något avtal för långtidskontrakt utan att med egna ögon (på plats) ha sett bostaden

I Spanien finns det ingen hyresmarknad på samma sätt som i Sverige så till vida att man sätter upp sig på kö och när man får ett kontrakt har man det tillsvidare. Här hyr man privat och nästan alla kontrakt skrivs på elva månader eller mindre. Det har att göra med den starka besittningsrätten i Spanien. Så om man vill slippa flytta runt, eller om man vill göra i ordning sin bostad så är det bättre att köpa. När man köper tillkommer det alltid en massa avgifter som man måste vara medveten om utöver själva köpesumman.

Vad upplever du är den största skillnaden med att leva med barn i Spanien vs Sverige?
Här i Spanien är barn en självklar del i det sociala livet på ett annat sätt än i Sverige. Barnen räknas alltid in och har en självklar plats överallt. Likaså pensionärerna. Man månar mer om varandra i familjen. Andra skillnader är naturligtvis dygnsrytmen och att stress i princip inte förekommer. Saker blir klara när de blir klara, man kommer när man hinner. Man tar sig tid att stanna och prata med de man möter och man pratar alltid direkt till barnet när man vill dem något, aldrig över huvudet via föräldrarna.

Temperaturen gör att man tar det lugnt på dagarna och är mer aktiva på kvällarna, det gäller även barnen. Att de är med ute till midnatt är inget konstigt alls här, istället sover de några timmar på dagen, i alla fall under sommaren. Det blir lite annorlunda på vintern.

Vad upplever du är de största fördelarna/nackdelarna för er familj med att bo i Spanien (hittills)?
Fördelarna är att vi kan vara ute mycket mer (utan att frysa ihjäl), att vi kan ta underbara kvällspromenader utan att behöva ta på oss så mycket som en tröja, all god och hälsosam mat och tiden vi får tillsammans. Människor är mer öppna och sociala, något vi verkligen uppskattar. Nackdelen är att vi är långt borta från familj och vännerna i Sverige. Visst kan man också sakna Sveriges fina, men det går att leva på ett annat sätt också.

Vad tror du att man vinner som människa med att bo i ett annat land en period i livet?
Väldigt mycket! Man blir mer öppensinnad, ödmjuk och faktiskt även företagsam. Man kan inte rida på vågen av invanda mönster, man måste aktivt ta reda på hur saker och ting fungerar. Att försöka integreras i ett annat land skapar större förståelse för andra och utvecklar en som människa. Om man också lär sig språket har man nyckeln till det mesta, nämligen förmågan att kommunicera med de människor man möter. Helt säkert vidgar man sina vyer på det sättet.

Talar ni spanska? :)
Vi försöker lära oss mer och mer varje dag. Det är lättare för min dotter än för mig, men jag hoppas på att kunna lära mig så att jag blir flytande i spanska så fort som möjligt. Eftersom vi bor i Andalusien är det lite lurigt ibland, dialekten här är väldigt grov och man pratar väldigt snabbt, med förkortade ord. Språket är just nu den största utmaningen, men vi har satt som mål att bli flytande, nu gäller det bara att ta oss igenom alla steg dit!

Vill du läsa mer om Linnea och hennes författarskap, samt livet i Spanien? Kolla in hennes hemsida!

logo-inspain-500px

 


Related Posts


Karriärbyte: Från sjukgymnast till frilansande journalist

Hanna Sistek, Varanasi

Vem är du?
Hanna Sistek, 35 år. Bor sedan i år i Lafayette i delstaten Indiana i USA. Är dock på resande fot en stor del av året.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag gick Naturvetenskapligt program på gymnasiet och var väl egentligen för ung för att veta vad jag ville jobba med vid den tiden. Min mamma var danspedagog och jag själv hade alltid haft ett intresse för kroppen och hur den fungerade. Min dåvarande ”svärmor” tyckte att jag skulle passa som sjukgymnast och till slut började jag även själv tänka i de banorna. Sagt och gjort, jag utbildade mig till sjukgymnast vid Lunds Universitet.

Vilket yrke har du idag?
Idag är jag frilansande journalist

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jobbet som sjukgymnast var visserligen roligt och intressant. Men redan efter några månader i yrket började jag fundera om det verkligen var det här jag ville göra resten av livet. ”Hjälp, jag går till samma behandlingsrum varje dag. Till samma byggnad…” Tanken på att gå upp varje morgon och gå till samma vårdcentral kändes väldigt instängt. Ett halvår innan hade det tagit det slut mellan mig och min dåvarande kille. Vi hade hängt ihop i fem år, men insett att vi ville helt olika saker. Jag ville ut och se världen och han ville ha stabilitet i tillvaron. Som nyutexaminerad fick jag jobb på en vårdcentral i Årjäng, där stannade jag i ett år. Så här i efterhand tror jag att det året handlade mycket om att hitta tillbaka till mig själv och vad jag egentligen ville. Jag har alltid haft ett internationellt intresse och alltid längtat ut i världen. Mina mamma flydde med mig till Sverige från den dåvarande kommunistiska diktaturen Tjeckoslovakien. Min mormor sa alltid till mig när jag var liten: ”Du måste ut och se världen Hanna”. Allt det här fanns i mitt bakhuvud. I skolan hade jag alltid gillat att skriva, inte så att jag hade det som ett fritidsintresse, men jag tyckte om att uttrycka mig i skrift. Det tillsammans med mitt intresse för omvärlden och vilja att resa ut i världen gjorde att jag sökte till Journalistprogrammet i Göteborg. Journalistiken blev ett verktyg för mig att se och förstå världen lite bättre.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Under mitt år i Årjäng sökte jag till det korta Journalistprogrammet i Göteborg. Jag gjorde antagningsprov, kom in, och läste ett år tillsammans med 35 stycken kurskamrater, alla med varierande bakgrund. Eftersom jag redan tagit studielån då jag studerade till sjukgymnast så var jag inte sugen på att ta ännu mer lån. Jag flyttade därför hem till min mamma i Göteborg under ett år. Tre månader in i utbildningen, i november 2004, startade jag en enskild firma. Jag behövde stärka ekonomin under mina studier och såg en möjlighet att få komma in i branschen. Jag fick bland annat skriva artiklar för tidningen Scoop, som ges ut av Föreningen Grävande Journalister. De hade skral budget men jättebra handledning. Jag skrev till exempel en artikel om journalisters objektivitet och saklighet. Det var bra erfarenhet.

När jag gick ut Journalistprogrammet 2005 fick jag inget sommarjobb, då jag inte hade körkort. Jag hade skickat några frilansidéer till bland annat Veckans affärer men inte fått något svar. Det kändes lite som ett svart hål i början av frilanslivet. Jag skickade en massa mejl men hörde sällan något tillbaka. Det var en stor uppförsbacke. En dag då jag var på väg från Uppsala till Stockholm ringde Anders Billing, dåvarande nyhetschef på Veckans affärer: ”Är du intresserad av att frilansa för oss?” Han hade läst det jag skrivit i Scoop och gillade det. Det var stort. Men just då hade jag precis bestämt mig för att tillbringa hösten i Paris. Jag besökte ändå Billing på Veckans Affären i Stockholm och vi fick bra kontakt. ”Vi kanske kan hitta ett vick åt dig när du kommer tillbaka”, kontrade han när jag berättade om Paris-planerna. Efter en höst i Paris fick jag ett vikariat på VA. Initialt kände jag att ”jag kan ju ingenting om ekonomi”. ”Du kan skriva, det är huvudsaken. Resten lär du dig eftersom” blev svaret. Och det gjorde jag. Efter vikariatet sökte jag mig till GP Utland under sommaren och sedan bar det av till Indien. Och på den vägen är det. Jag hade min bas i Delhi i fem år och sedan Cairo i ett par år och reste sju-åtta månader om året. Jag har jobbat på fem kontinenter. Sedan i höstas är jag tillbaka i USA.

Största utmaningen för din del med att byta yrke/starta eget var…
Tja, det är klart att det var tufft i början. Första året som frilansare innan jag hade lärt mig yrket ordentligt var tufft. Innan jag lärt mig vad redaktionerna var intresserade av.

Ekonomin är naturligtvis ett orosmoment, speciellt i början. När jag började som frilansare fick jag höra ”Ja, du kan ju gå ur A-kassan på en gång om du ska starta eget. Om du vill ha A-kassa måste du nämligen lägga ned din firma” Jag kom ihåg att jag tänkte ”Shit, vilket pissigt land att vara egen företagare i”. Det är bara större bolag som räknas, som småföretagare är du bortglömd.

Den ekonomiska aspekten och otryggheten på arbetsmarknaden var läskig i början. Många tankar for genom huvudet den där första tiden:”Vad händer om jag inte säljer några artiklar en månad…?”, ”Vad händer om jag inte får in en betalning i tid…?”. Just då var jag tacksam att jag inte hade bostadslån, en familj att försörja osv. Bland mina kurskamrater på journalistprogrammet var det ungefär hälften som gick tillbaka till de yrken de hade innan utbildningen.

För egen del hade jag turen att 2008 få ett stipendium på 400.000 kronor för att åka till Stanford University i Kalifornien, USA och studera innovationsjournalistik. Det var verkligen ett lyft för mig. Jag insåg att jag behövde inte bara bevaka och skriva om ett område. Jag kunde göra vilken journalistik som helst. Det öppnade en helt ny dörr för mig. För stipendiepengarna kunde jag även investera i professionell kamerautrustning, vilket också blev ett lyft.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
Mina närmaste har alltid stöttat mig och tyckt att det har varit roligt att jag vågar och att jag hittat rätt. Så här i efterhand har jag reflekterat över att mina föräldrar aldrig sått någon rädsla i mig. De har snarare uppmuntrat mig till att utforska omvärlden och det tror jag har hjälpt mig i livet. När jag var yngre minns jag att andra föräldrar ofta kom med förmaningar som ”Tänk nu på att något kan hända”, ”Var försiktiga”, ”Akta er….”. Jag tror att det bara skapar rädsla och otrygghet.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det bästa är att jag kan åka vart som helst i världen och få tillgång till några av de mest intressanta människorna. Och sedan dela detta med omvärlden. Bäst är också den ständiga utvecklingen och friheten.

Mindre bra är att som frilansare blir du oftast styvmoderligt behandlad. Mina personliga finanser har fått stryka på foten för att jag frilansar. Hade jag jobbat på en redaktion i Sverige hade jag fått en bättre pension, om man uttrycker det så. Som medielandskapet ser ut så blir utlandskorrespondenter allt färre. Det är istället unga, hungriga frilansare som åker ut i världen, men ofta utan uppbackning hemifrån. Om något händer är det jag som drabbas. Som frilansare känner man sig lite som B-laget.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Ja, jag är nästan 36 år nu. Jag vill gärna dela mitt liv med någon. Jag bor sedan en tid tillbaka med en man i USA. Samtidigt är det inte lätt att vara på ett och samma ställe en längre tid när man är van att vara på resande fot. Jag funderar en del på vad nästa steg i min karriär ska bli. Antingen fortsätter jag som jag gör nu med frilansandet eller försöker hitta andra intressanta projekt där mina kunskaper och erfarenheter kan komma till sin rätt.

Jag vet att jag troligen inte kommer att bo i Sverige framöver. Jag känner mig inte svensk från första början i och med att mina föräldrar kommer från Tjeckien. Dessutom ju mer jag reser desto mer känns det som att ”hemma” är överallt och ingenstans. De gånger jag besöker Sverige känner jag också att det blir svårare och svårare att dela mina upplevelser med barndomsvänner. Jag inser att min vardag inte är intressant för alla, eftersom vi lever i helt olika verkligheter. Därför blir det lite så att jag söker mig till människor som också har erfarenhet av att bo och resa i andra länder.

Just nu bor jag i USA igen och trivs med det. Den amerikanska mentaliteten passar mig bättre än den svenska. Svenskar är ofta väldigt trygghetstörstande, medan amerikaner är bättre på att slänga sig ut i det okända. Sedan har de förvisso inget att förlora, då deras skyddsnät är i stort sett obefintligt.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/starta eget:

  • Följ ditt hjärta
  • Var ärlig mot dig själv
  • Låt inte rädsla vara den styrande kraften i ditt liv

 

 

Related Posts


Karriärbyte: Från Gymnasielärare till Löparäventyr

frida nyvy

Vem är du?
Jag heter Frida Södermark, 37 år, uppvuxen och bosatt i Norrköping. Mina passioner i livet är löpning, resor och litteratur. Just nu elitsatsar jag inom ultralöpning men jag har inte alltid varit en löpare utan började springa vid 28 års ålder och har redan varit med i VM på distansen 100 km och det är även mitt mål detta år i september. Min träning bedriver jag i Sverige och utomlands, men äventyren finns även hemma i närområdet och jag trivs väldigt bra i min hemstad med den fina omgivande naturen och dess kulturliv. Jag har många intressen utöver löpningen och har alltid varit och är en väldigt aktiv person.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag är utbildad gymnasielärare inom ämnena matematik och historia och hade under åtta år en fast tjänst på en friskola i min hemstad. Under några år vikarierade jag även inom den kommunala skolan då det passade mitt idrottande bättre.

Vilket yrke har du idag?
Numera driver jag det egna företaget Löparäventyret på heltid. Ett företag som erbjuder inspirationsföreläsningar, arrangerar resor samt ordnar andra event.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jag hade länge känt att min fasta tjänst som lärare tog för mycket energi och inkräktade på min fritid där jag ville satsa på löpningen. 2011 tog jag tjänstledigt under 6 månader och när jag kom tillbaka arbetade jag 80%. Dock var det inte tillräckligt och jag kände att jag ville kunna planera min tid mer självständigt. Jag sade därför upp mig i januari 2013 och började arbeta som timvikarie samtidigt som jag startade det egna företaget vid sidan om. Egentligen mest som en hobby men då efterfrågan på mina tjänster växte blev det mindre och mindre vikarierande.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Att arbeta mer om mer inom det egna företaget föll sig naturligt då jag med tiden oftare och oftare blev anlitad som föreläsare. Jag kände att detta var något jag ville satsa på. Jag drivs av att kunna inspirera andra människor till att det inte är för sent att hitta grejen man vill satsa på och att allt är möjligt. Den resa jag har genomgått och de framgångsfaktorer som gjort mig till den idrottare, personlighet och äventyrare jag blivit är saker som alla kan ha nytta av, idrottare eller inte. Jag insåg att föreläsningar på temat motivation, inställning och måluppfyllelse är något företag efterfrågar till sin personal. Där hade jag och har något att bidra med.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Jag insåg att om det skulle bli något av mitt företag behövde jag satsa på det helhjärtat. Att klippa livlinan som vikarierandet stod för var inget svårt beslut. När jag började nätverka på mässor och andra träffar knöt jag kontakter med personer som för mig blev väldigt viktiga på vägen. De fick mig att inse att det jag gjorde var bra och tipsade om hur jag kunde komma vidare. Jag sög åt mig som en svamp och utvecklade den verksamhet jag redan startat. Att jobba på detta sätt gav mig också optimala förutsättningar att satsa på min idrott som fortfarande är nummer ett och det min verksamhet vilar på. Det jag gör och den jag blivit är mitt företag. Jag är mitt varumärke. Det jag gör är på riktigt och inget jag läst i en bok. Det inspirerar människor. Min resa är inte lik många andras. Man inspireras av det unika och lite galna. Sedan får man plocka de delar som passar en själv. det försöker jag hjälpa mina åhörare med.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag sade upp mig på jobbet och hade lärarvikarierandet som mitt jobb det första året. Jag har bara mig själv att försörja och är ekonomisk. Jag arbetade också lite på timmar som arrestvakt. Inte för att jag behövde mer jobb utan för att det var något jag tyckte var spännande och intressant. Jag älskar nämligen nya utmaningar.

Största utmaningen för din del med att starta eget var…
Det var att våga satsa heltid inom företaget. Det är något jag tror många är rädda för men om man inte går ”all in” då är det svårt att göra något riktigt bra. Men en dag bestämde jag mig för att det är så det måste bli. Det är nu ett och ett halvt år sedan och jag ångrar det inte en sekund.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
Många tycker inte att jag ”jobbar på riktigt”. Att jag mest glider runt. Men om man vänder på det är jag aldrig ledig, även om jag kan dra iväg utomlands på äventyr när jag vill. Men man är alltid uppkopplad och jag kan inte strunta i att svara på mail eller i telefon, eller tänka framåt. Då har jag inga uppdrag om några månader och får inte in några pengar. Man är aldrig riktigt ledig. Men jag klagar absolut inte. De positiva sidorna är så otroligt många fler. Många undrar också hur länge jag ska hålla på med detta. Fast detta är mitt jobb och min livsstil. Så länge jag tycker det är kul och överlever kommer jag att fortsätta. Men jag är inte ute efter att bygga något imperium eller lägga pengar på hög. Mitt syfte är att få leva den dröm jag just nu lever och få inspirera andra till att må bra. Jag vill alltid kunna ha tid att leva mitt eget löparäventyr runt om i världen och på hemmaplan.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det sämsta är att man aldrig är ledig, och att man alltid måste vara glad och inspirerande även om man också kan ha en dag på ICA när man är trött och så kommer det fram någon person man inte känner och vill prata löpning. Men det är också detta som driver mig. Detta som är det bästa. Att folk gillar det jag gör och får till en livsstilsförändring tack vare mig. Blir inspirerade. Det är en fantastisk känsla.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Jag ångrar absolut ingenting och detta är det bästa jag gjort. Det är klart man kan sakna att få vara med ungdomarna i klassrummet. Det är därför jag blev lärare. men jag saknar inte allt pappersarbete som vi blev ålagda.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Jag hopas att jag kan fortsätta att försörja mig på mitt företag Löparäventyret. Att mina föreläsningar kan fortsätta inspirera och att jag blir anlitad av fler och fler. Jag har även andra tankar och ideér om vad jag kan syssla med i mitt företag och hur jag kan utveckla det. Jag planerar bland annat att skriva en bok och att planera nya spännande resor som folk kan åka med på är en ständigt pågående process. Dessutom utvecklas hela tiden mina föreläsningar efter den erfarenhet och de upplevelser jag samlar på mig. I höst kommer jag även gå en coachutbildning för att ha ännu mer att erbjuda de företag som vill anlita mig.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/starta eget:

  • Våga satsa. Det blir inget av ditt företag om du inte satsar fullt ut.
  • Underskatta inte vikten av marknadsföring. Syns du inte finns du inte och det gäller att annonsera, skapa situationer och event som media vill belysa, nätverka och prata med folk, tryck upp snygga foldrar och ha en schysst hemsida samt se till att synas på alla sociala medier.
  • Tro på det du gör. Om du inte tror på ditt varumärke kommer ingen annan göra det heller, det du gör är det bästa och så ska det också framställas.

Läs mer om Frida och Löparäventyret på hennes hemsida & blogg.

 

Related Posts


Att lämna med flaggan i topp, sams & räkningarna betalda

stopp nyvy

Måndag och många har gjort första dagen på jobbet efter semestern. En del upplever en nystart och känner lust och energi. För andra är det som att trä på sig en gammal trasa igen. En använd, utnött och alltför bekant. Redan efter första dagen känns semestern som bortblåst och de ingrodda rutinerna gör sig påminda. Det känns helt enkelt inget kul att återgå till jobbet. Alls. Helst av allt skulle du vilja trava in och nonchalant lämna in dator och varenda pinal som tillhör arbetsplatsen för att i samma sekund utbrista ”…jamen…jag går nu! Lycka till!”. Bjuda på ett avmätt leende i farten, vända på klacken och gå ut med bestämda, självsäkra steg mot friheten. Och inte se tillbaka. Eller kanske som Jerry Maguire hålla det där sista avslutningstalet, flippa ur lite granna, ta fisken och dra. Eller som Lester Burnham (Kevin Spacey) i American Beauty sätta hårt mot hårt och kallt konstatera ”I’m just an ordinary guy with nothing to lose”.

Sen kommer verkligheten ifatt dig. Och du har ju något att förlora. Ja just det, min familj…bostadslån, billån, telefonabonnemang…svångremmen dras åt. Dessutom ska du ju alltid ”sluta med flaggan i topp”, inte göra dig osams med någon och allt det där. Men samtidigt ”får” du heller inte bryta ihop, klappa ihop, bränna ut dig. För det ser ju inte bra ut inför nästa arbetsgivare. Vem vill anställa dig då? Alla dessa tankar som mal runt. Men ibland finns det bara en lösning, oavsett räkningar och eventuella svångremmar. Känns det dåligt ända nere i botten av magen vid tanken på att återgå till jobbet och har jobbet följt dig som en envis, påträngande skugga hela semestern? Då måste du göra något annat. Hälsan går först.

Imorgon ger jag tips på ”mellanvägen”. Det vill säga den trygga, säkra vägen. Den som leder bort från det som är jobbigt till något nytt. Men som låter dig lämna med flaggan i topp, sams med betalda räkningar och allt det där…

PS: Ibland kanske man bara måste göra en Maguire eller Lester Burnham. Då är det så.

 

Related Posts

 

 

 


Karriärbyte: Från ekonom till illustratör

JennyHolmlund-nyvy
Vem är du?

Jag heter Jenny Holmlund och är bosatt i Malmö. Är en 45-åring som älskar lakrits, Terry Prachett-böcker och fulsöta djur som sengångare och fladdermöss. En typisk storasyster, kreatör och estet.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag jobbade som redovisningsekonom på ett finansbolag

Vilket yrke har du idag?
Jag har sadlat om till illustratör

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Att jag alls jobbade med ekonomi handlade mer om omvärldens förväntningar än att det var något som fick mitt hjärta att slå snabbare. Till slut nådde jag en punkt då jag kände att jag inte kunde vara otrogen mot mig själv och strypa min kreativitet länge. Att inte ta hänsyn till sina egna känslor när det gäller något så viktigt som yrket är ett recept på eskalerande olycka.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Nej. Jag visste jag ville få utlopp för min kreativitet men eftersom den tog sig så många uttryck (om än främst i ord och bild) så fanns flera tänkbara möjligheter. Jag gav mig tillåtelse att prova mig fram. Jag hann testa både stand-up och att skriva kolumner i Metro på vägen. Mitt mål var att ha roligt på jobbet!

Svårt/lätt beslut? Varför?
Jag var livrädd för att ta steget. Jag hade en förälder som försökte övertyga mig om att allt skulle gå åt helvete om jag valde ett yrke med någon form av konstnärlig inriktning. Till slut kom jag till en punkt där jag mådde så dåligt på jobbet att det inte kändes som jag hade något att förlora. Det var värt risken.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Mitt beteende var säkert inte rationellt. Jag sa upp mig på vinst och förlust och famlade mig framåt genom att följa lustprincipen och utforska sånt jag tyckte verkade lockande. Jag målade en massa och hade min första konstutställning. Och tillbringade en sommar på en stand-up klubb och såg många olika komiker och publikens reaktioner på dem. Och lyckades få min första serie publicerad.

När jag hörde att det skulle starta en serieutbildning i Malmö sökte jag dit. Jag tror det var när jag påbörjat den det började klarna vad jag skulle göra…

Största utmaningen för din del med att byta yrke/starta eget var…
Egentligen inte det praktiska. Vägen till målet ger sig alltid efter lite trial and error… För mig var det tveklöst rädslan. Att det tog så lång tid för mig att strunta i min omgivnings inskränkta idéer och lyssna på mig själv. Den största utmaningen var att alls våga ta det första steget.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
På första kontoret jag hyrde satt jag bland olika småföretag. Då hände det ibland att kontorskollegorna tog en omväg till mitt rum när de var på väg med sina kunder till konferensrummet. Plötsligt stod de i dörröppningen och pekade stolt på mig; ”Hon där är serietecknare.” Ganska charmigt. Men när jag bytte kontor valde jag ändå ett med andra kreatörer.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Bäst är friheten och variationen. I grund och botten handlar illustrationer om kommunikation. Jag får hela tiden lära mig nya saker. Och varje uppdrag är en ny utmaningen eftersom det gäller att hitta bästa bildlösningen och manéret för nå fram till mottagaren. Det tycker jag är jättekul!

Sämst är väl den ojämna arbetsbelastningen som frilansare. Men det är ett litet pris att betala.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Ja. Att jag inte tog steget förr.

JennyHolmlund-ritbord nyvy

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Att fortsätta träffa nya härliga kunder med spännande projekt. Och kunna bidra med min kunskap och erfarenhet så de får illustrationer som lyfter och klargör exakt vad de vill kommunicera!

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/starta eget:

  • Att söka en utbildning inom det som intresserar dig är en bra väg. Det ger klarhet, kunskap och kontakter.
  • Att du startar om betyder inte att du startar från noll. Att ha ett annat perspektiv och kunskap från ditt gamla yrke kan nischa dig och ge dig en välkommen fördel även om du är ny i branschen.
  • Våga! Även om det känns häftigt att lägga ett antal år på att bygga upp något nytt kommer dom åren att passera oavsett om du tar steget eller inte.

För att se mer av Jennys arbete. Titta in på hennes hemsida!

 

Related Posts


Står du vid ett vägskäl i livet?

here2

Att förändra något i livet, eller inte? Idag välkomnar vi Tiina Mokvist (se presentation nedan) som träffar många människor dagligen i sitt yrke som coach. Människor som kanske liksom du står vid ett vägskäl i livet. Här ger hon dig tips på hur du kan tänka för att komma fram till och kanske framförallt våga ta ett beslut som för dig framåt i livet.

Som coach coachar jag ofta personer som drömmer om en ny karriär, ett annorlunda liv eller att bara komma bort från det som har blivit vardag eller tråkigt. Ofta slits de mellan att fullfölja en dröm eller att vara kvar i det förväntade mönstret. Ett mönster de själva också har blivit vana vid. Detta kan också ta sig uttryck som en slitning mellan det som verkar realistiskt och det som kan kännas som en ouppnåelig fantasi.

Logiken kämpar mot känslan och själens behov av någonting närande och meningsfullt. Hjärtat längtar efter äventyret, medan hjärnan ständigt påminner om verkligheten och de plikter som ska fullföljas.

Rädslan spelar också en stor roll i det här spelet, rädslan för att misslyckas, för att inte nämna rädslan för att lyckas, som är minst lika stor.

När det är så många inre motsättningar, hur är det möjligt att ta ett beslut och framförallt att hitta sig själv och vara sann och ärlig mot sig själv?

Hur ska hela jag vara överens?

Om Du befinner dig i en liknande situation där Du behöver göra ett val, försök att först reda ut vissa tankar, så gott det går. Om ditt hjärta, hjärna, själ och kropp är överens blir resan till det nya, eller att stanna kvar i det som du är van vid, mycket lättare. Det är dessutom mycket mer troligt att du fullföljer det du beslutar dig för utan att i efterhand ångra dig.

Fråga dig själv följande frågor:

Vilken/vilka delar av mig vill göra en förändring?
Varför vill de det?
Vilken/vilka delar gör motstånd? Var i kroppen känner jag motståndet?
Vad är orsaken till motståndet?

Vad är det bästa som kan hända om jag gör en förändring?
Vad är det värsta som kan hända om jag gör en förändring?
Vad är det bästa som kan hända om jag inte gör en förändring?
Vad är det värsta som kan hända om jag inte gör en förändring?

När jag är 95 år och inte har så lång tid kvar på denna jord – vad kommer jag att önska att jag hade gjort?

Ett sätt att hantera rädslan

I sin bok ”Feel the fear and do it anyway” skriver amerikanskan Susan Jeffers om rädslan att ta rätt eller fel beslut. Susan ger följande råd: När du står inför ett beslut där du kan välja två vägar och se på den ena som rätt och den andra som fel, bävar och är nervös för att ta fel beslut. Och när du äntligen fattat ditt beslut känner lugn och tillfredsställelse till en början, bara för att sedan börja tvivla… ”oj var det här verkligen rätt beslut?”. Välj då att se på båda besluten som möjligheter.

Hennes ”No-Lose Model” pekar på att båda vägar/beslut är rätt och att på vägen är det bara bra saker att hämta, det vill säga lärdomar.

All you have to do to change your world is to change the way you think about it.

Kan du välja att tänka på dina alternativ på ett annorlunda sätt? Ett sätt som är fullt av möjligheter istället för fällor.

Lycka till! Och kom ihåg att livet är en resa där vi lär oss av alla våra erfarenheter och bara Du kan bestämma om det liv du lever är det rätta livet för just Dig, just nu.

 

Källa: Jeffers, S. (2012) Feel the fear and do it anyway, Vermilion, London (Svensk titel: Känn rädsla och våga ändå)

 

tiina.jpg

Tiina Mokvist jobbar som coach, konsult, föreläsare och skribent. Tiina har ett holistiskt synsätt och strävar efter en hållbar självutveckling i sitt arbete med människor. Hon vill hjälpa människor att bygga upp deras självkänsla så att de kan leda sig själva innan de leder andra, så att de väljer glädjen och går framåt i livet med medvetna, nyfikna steg mot en framtid som de själva är med och skapar.

 

 

Related Posts


Karriärbyte: Från valutamäklare till musiker

www.nyvy.se

Vem är du?
Anders Norman, en konstnärssjäl som aldrig är nöjd. Strävar alltid efter nya mål. Sambo med den stora kärleken. Bor i Höllviken.

Vilket yrke hade du tidigare?
Affärsman & valutamäklare

Vilket yrke har du idag?
Artist/musiker. Jag har släppt tre album på engelska, en rad singlar och är nu aktuell med min debut på svenska ”Kärleksstigen” . Jag spelar även med andra artister som Uno Sveningsson, Jan Johansen, Nordman, Dan Reed och inte minst Tony Carey som jag kommer att spela med på Sweden Rock i år. Jag spelar i hela Sverige och gör ungefär 150 spelningar varje år.

Vad var anledningen till att du ville göra något annat i yrkeslivet?
När jag var runt trettio vaknade jag en dag och insåg att livet jag levde inte var mitt eget. Jag hade gjort vad som förväntats av mig. Karriär, hus och familj som etikettboken säger. Men jag var olycklig. De drömmar jag hade som 20-åring hade förvandlats till något helt annat. Jag var en cynisk karriärist med full plånbok men tom inombords. Min kärlek till musiken hade fått ligga i träda och längtan att få blomma ut växte sig allt starkare.

Hur gjorde du rent praktiskt?
I stora drag så separerade jag, sa upp mig och startade eget. Dock inte impulsivt utan detta var en process som pågick under några år där jag parallellt med min anställning byggde upp en verksamhet. Eftersom jag nästan alltid spelade på kvällstid så fungerade det smidigt. Jag hade förmånen att ha goda vänner i musikbranschen och snart var jag ute som ljudtekniker på spelningar med flera etablerade artister som Dan Hylander, Rickfors och Daniel Lemma. Jag arrangerade några spelningar med min barndomsidol Tony Carey och redan första spelningar spelade jag med i hans band på scenen. Den veckans turnerande med min idol förändrade mig och där och då bestämde jag mig. Jag ska bli musiker på heltid. Det nästkommande året umgicks jag och Tony Carey flitigt. Han gillade min låt som jag skrivit och vi spelade in den i hans studio 2007. Till saken hör att Tony Carey är en fantastisk producent och har producerat artister som Joe Cocker, Eric Burdon, Jennifer Rush och John Mayall för att nämna några stora.

På jobbet i finansbranschen i Köpenhamn blev det motigare. Jag gick från yuppie till hippie på kort tid och snart hade kostymen ersatts av jeans. Jag ifrågasatte allt oftare affärsmetoder och insåg att jag var färdig med detta och en dag tog det stopp. Samtidigt hade jag varit på ”finn-dig-själv-kurser” som ”Bara Vara” i Dalarna och kände mig mentalt redo. I januari 2008 tog jag mina första steg som heltidsmusiker. 2008 släpptes mitt debutalbum ”It’s time” som handlar om min resa dit.

Även på kärleksfronten gick jag tillbaka till mina rötter och är idag sambo med min stora ungdomsförälskelse.

Största utmaningen för din del med att sadla om var…
Ekonomin och det faktum att jag som 37-åring debuterade som artist. Jag minns en journalist som frågade mig om inte debuten kom tjugo år för sent? Jag svarade: ”För tjugo år sen hade jag inte haft något att skriva om”.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att sadla om?
I början en del misstänksamhet från olika håll. Många trodde jag var galen. Musiker tog mig sällan på allvar i början och en del höjde på ögonbrynen. Idag får jag ofta höra hur många finner det inspirerande att jag följt min passion i livet och har lyckats bli en etablerad musiker.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Bäst är skapandet. Därefter kontakten med människor och sedan friheten. Jag spelar ju på kvällar och är ledig på dagarna. Jag hatar tidiga morgnar.

Sämst är att musiken idag är gratis och att dagens musikbransch präglas av TV-shower som Melodifestivalen och Idol. Att en persons öde ska avgöras under trettio sekunder inför en idoljury är fullständigt galet.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Att jag inte lyssnade på min egen vilja när jag var yngre.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Jag vill utvecklas mer som låtskrivare, musiker och sångare. Jag jobbar redan idag nära flera stora etablerade artister och att skriva låtar tillsammans med andra, åt andra känns verkligen uppfriskande. Mina förhoppningar är att scenerna ska bli allt större, fansen allt fler och låtarna bara bättre. Jag tror att den stora hiten kommer.

Några tips från dig till de som funderar på att öppna eget:

  • Tror du på det, gör det!
  • Försök jobba parallellt under ett tag för att få en sund ekonomi i firman.
  • Hitta en mentor. Jag kontaktade min idol och vi är bästa vänner idag.
  • Omge dig med vänner som stöttar dig
  • Håll dig hungrig. Bli aldrig ”fat & happy”

Vill du läsa mer om Anders och lyssna på hans musik titta in på hans hemsida

www.nyvy.se

Du kan även provlyssna på några låtar direkt här:

Och jag älskar dig
Bara vara nära
Persbrandt – En Man
Broder

 

Related Posts


Dags för en andra karriär?

man nyvy

Att använda sommaren och semestern som ett startskott för ett nytt kapitel i yrkeslivet är ingen dum idé. Jag har tidigare skrivit om begreppet en andra karriär. Kanske är det dags för en andra karriär nu?

Som bekant står Sverige inför en framtid där vi alla troligen kommer att behöva jobba längre upp i åldern än vad tidigare generationer gjort. Vi blir i snitt allt äldre. Ska vi jobba längre behöver vi variation och nystarter för att hålla motivationen vid liv. För några år sedan höjde CSN taket för studiemedel till 56 år. En signal om någon att det aldrig behöver vara för sent för att börja om eller bygga vidare. Lena Elfström till exempel är ett levande bevis på detta. Hon firade sin 50-årsdag med att skriva en tenta på sociologen på Stockholms universitet. Idag arbetar hon som konsult i arbetsrätts- och ledarskapsfrågor. Tidigare arbetade hon på bland annat SAS och Linjeflyg. Att studera samtidigt som man jobbar på till exempel en kvälls- eller distanskurs kan vara en bra ”mjukstart” in i något nytt. Gå ned på deltid om möjligheten finns och söka kurser som ökar chanserna att få jobb inom den bransch som lockar.

Det där med att studera, och framförallt någonstans mitt i livet. Jag har nämnt tidigare att en andra karriär är ett etablerat begrepp i USA. På Stanford University startade man för ett par år sedan Stanford Distinguished Careers Insitute. Det är ett ettårigt livs- och karriärutvecklingsprogram som vänder sig till seniorer med 20 till 30 års arbetslivserfarenhet. Programmet har sedan starten varit omåttligt populärt. Philip Pizzo, som är ansvarig för programmet säger enligt en artikel i SvD Näringsliv att gemensamt för de sökande är att ”alla är väldigt exalterade över att få återvända till universitetet. Vissa vill fördjupa sig inom sitt område, men de flesta är ivriga att påbörja en ny fas, som att starta en ny karriär eller följa ett kall”. De som antas till programmet får tillgång till en coach som hjälper att forma programmet efter personens intresse och önskningar. Målet med utbildningen är att skapa nya karriärvägar för deltagarna. ”Vår förhoppning är att dörrarna som öppnas ska leda till det man har drömt om sedan länge. Eller kanske till någonting helt nytt som man ännu inte kan föreställa sig” säg er Pizzo. Han trycker även på att vi måste ”släppa fixeringen vid åldersrelaterade vägskäl och inse att människor bidrar med olika saker vid olika tidpunkter i livet”.

Programmet på Stanford är en utmärkt och intressant början på något som förhoppningsvis kan sprida sig till fler länder. Genom liknande satsningar och genom att lyfta fram goda exempel kan man få människor att våga byta bana i större utsträckning. Även i högre åldrar. Jag tror att det finns många människor som mentalt redan står på kö till ett karriärutvecklingsprogram. Den största utmaningen är kanske att få arbetsgivarna med på tåget. Att få dem att inse att det är mixen av kön, etnicitet, personligheter OCH åldrar som utgör ett intressant arbetsteam. Som Philip Pizzo på Stanford uttrycker det ”människor bidrar med olika saker vid olika tidpunkter i livet”.

 

Related Posts

 


Karriärbyte: Från IT-arkitekt till kock

eugen nyvy
Vem är du?
 

Mitt namn är Eugen Stolin. För ett år sedan passerade jag 40-strecket. Jag bor i Stockholm. Min familj består av min fru och vår son. Sonen ska börja i förskoleklass efter sommaren. Jag kan fortfarande inte förstå det. Tiden går fortare än man ibland önskar…

Vilket yrke hade du tidigare?
Efter universitetet började jag jobba som mjukvaruutvecklare. Efter ett tid fick jag möjligheten att bli gruppledare, vilket så småningom ledde till en position som utvecklingsansvarig på ett mindre finansbolag. Precis innan mitt karriärbyte jobbade jag som affärskonsult på Sveriges största IT-tjänsteföretag.

Vilket yrke har du idag?
Kock är mitt nya yrke.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Det finns två anledningar till omställningen.
Ett. Min son föddes. När jag gick runt med honom i en barnvagn började jag fundera på livet. Sakta men säkert kom jag fram till att jag behöver en förändring.
Två. Jag tappade helt enkelt arbetsglädjen. Inget jag gjorde gav något värdefullt resultat. Det kändes som att jag inte gjorde något konkret, något jag kunde visa upp och säga: “det här har jag gjort”. Att vara ständigt beroende av andra människors arbete gjorde mig mer stressad än jag önskade.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Det tog lite tid att komma fram till just kockyrket. Det var en process som pågick i cirka ett år. Först provade jag andra möjligheter inom ramen för IT. Men ju mer jag tänkte på livet desto mer insåg jag att jag måste göra något helt annat. Till slut kom jag ihåg att jag faktiskt ville bli kock på 90-talet när jag sökte till gymnasiet. Glatt berättade jag som tonåring nyheten för mina föräldrar och fick ett blankt nej. Jag förstod också att mitt intresse för matlagning har sin grund i min relation till mina morföräldrar som jag älskade av hela mitt hjärta. Med den insikten fattade jag beslutet om att satsa på kockyrket. Jag valde med hjärtat.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Att göra en förändring var ett av de svåraste besluten i mitt liv. Speciellt för mig som har en tendens att överanalysera saker och ting. Jag brukar väga in alla möjliga och omöjliga parametrar för att komma fram till det absolut bästa beslutet. I sådana frågor brukar det vara ett oändligt antal realistiska och orealistiska argument för att inte göra det man vill eller känner för. Som tur är så har jag en underbar fru som har stöttat mig genom hela den här resan.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Nu var jag redan befriad från anställning då jag fattade beslutet att bli kock. Jag sökte information om olika kockutbildningar i Stockholm. Till slut bestämde jag mig för att söka en komvuxutbildning. Under ett år studerade jag först teori och hade sedan praktik på olika arbetsplatser. Det var nog bland det roligaste jag har gjort i hela mitt liv. Som vuxen får man en helt annan förståelse för kunskap, människor och situationer som man hamnar i. Jag har träffat underbara människor både på skolan och på mina praktikplatser. De har gett mig en större insikt om livet.

Största utmaningen för din del med att byta yrke…
Som ni kanske redan har förstått var min största utmaning att fatta själva beslutet. Sedan rullade det bara på. Jag hade kul i skolan. Jag hittade själv alla praktikplatser där jag verkligen såg möjligheten att träffa spännande människor och lära mig om yrket. Till slut var det inga större bekymmer att hitta mitt första jobb som kock.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
Reaktionerna var minst sagt blandade och kom från två olika håll. Människor som jag jobbade med och som kände mig tyckte att det var ett modigt beslut och berömde mig. En del berättade att de själva skulle vilja göra likadant och att jag gav dem lite hopp. Däremot en del nya bekanta inom restaurangbranschen tyckte att jag var galen. Att vara kock är ett hårt yrke, både fysiskt och mentalt. Att jobba långa timmar (10 – 12 timmar/dag) är ingen ovanlighet. Man är på benen hela tiden. Det finns väldigt lite utrymme för att göra misstag. Låg lön är också en faktor. Många klarar inte av det och många söker sig bort. Och här kommer jag från ett jobb med hög status som många drömmer om. Jag tror att det fanns några som tänkte att jag bara leker. Att det bara är en fas och att jag kommer att ge upp när jag förstår verkligheten.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det absolut bästa är när en gäst kommer förbi och tackar för maten. Då får man direkt en bekräftelse på sitt hantverk. Jag blir glad i själen speciellt när jag själv är nöjd med resultatet. Tätt efter kommer alla människor med stor passion för sitt yrke. Ett sådant engagemang har jag inte skådat på länge.

Det sämsta är frustrationen när jag inte är nöjd med mitt eget arbete/insats på grund av stress eller tidsbrist eller något annat som kan påverka utgången. Å andra sidan är det jag själv som kan ändra det, som kan få det att bli bättre nästa gång, som lär mig av mina misstag utan att vara beroende av någon annan.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
I regret nothing! Men seriöst, jag ångrar inte mitt beslut. Bara den kunskap och erfarenhet jag har fått de senaste två åren är värda den stora förändringen. Oavsett hur det går i framtiden kommer jag alltid att se på det här som en lyckad satsning i livet.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Mitt mål är att öppna en egen restaurang. Idén är att kunna ha ett ställe där jag kan jobba själv, kunna betala vettiga löner till anställda och bjuda våra gäster på god mat. Av många goda anledningar är jag strikt vegetarian. Därför blir det en restaurang som serverar modern vegetarisk mat. Allt (eventuellt) överskott kommer att doneras till välgörenhet. Just nu är jag inte 100% redo. Jag behöver lära mig mer och bli mer säker som kock. Inom den närmaste framtiden kommer jag att söka mig till en plats där jag kan jobba med mat som jag älskar.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana:

  • Förstå dig själv. Hitta det som ligger närmast ditt hjärta och utgå därifrån. Pengar får inte vara målet.
  • Försök att inte överanalysera ditt beslut. Hur mycket du än försöker kan du inte se in i framtiden. Det kommer att gå bra!
  • Var beredd att jobba hårt! Det är du och endast du själv som kan styra din egen väg.

 

Läs mer om Eugen och hans väg till kockyrket på hans egen blogg.

 

Related Posts


Karriärval: Don’t ask ”What if?” Just ”What next?”

www.nyvy.se Alla bär vi på en historia. Inte minst om hur vi hamnade där vi är idag vad gäller karriär. Och inte sällan, vad hade hänt om vi följt den där andra vägen? The road not taken.

På LinkedIn finns en hashtag #RoadNotTaken. Där finns en uppsjö av personliga historier från människor över hela världen. Varför valde de den karriärväg de gjorde. En del valde den ensliga, lite utmanande vägen från första början, andra valde den senare i livet och några tog den trygga vägen. Hur blev det? Intressanta historier om karriärval. Dock lätt att fastna flera timmar framför denna hashtag.

Hannelie Pickering i Sydafrika är en av de som bidragit med sin text. Hon skriver om hur hon utbildade sig till högstadielärare i matematik och hur hon omvärderade sitt arbete efter bara några år.

We all start our life after university, college or school in a similar manner – excited about at last being part of real life. After 2 years of ”real life” where I was teaching maths to high school pupils, I had more than enough and would be happy to be poor and jobless…

Hon valde att starta ett eget företag inom utbildning och arbetar idag med att utbilda pensionärer inom datakunskap. Hon skriver hur hon på vägen dit mötte en hel del skeptiska människor som ifrågasatte hennes val att ge upp ett ”tryggt” arbete med regelbunden inkomst. Idag är hon tacksam att hon tog det beslut hon gjorde.

And I am ever so grateful to have had the guts to step outside that salary net. If the salary is all that is keeping you there, then it is time to get out! Not that teachers earn that much, but then I have managed on a fraction of a teacher’s salary and amazingly, I have managed to still have food to eat. Yet I go to sleep every night with happy thoughts of the day and I wake up excited! Now is that not worth more than money can buy? 

Lauren Zalaznick, som jobbar inom mediebranschen i USA har också bidragit med sin historia.

Some people can’t imagine what they’d be doing if they didn’t already do what they do. For me, precisely the opposite is true. I know exactly the path I initially set out on, and I can visualize exactly what I would be doing today, had I stayed on it. I don’t know how good I would have been at it, and I have no idea how happy I would have been doing it. But a long time ago there was one very clear crossroads on my career path. One choice was a known entity; the other, unknown. One clearly safer; the other, uncertain, but maybe worth a shot. I took the shot, the unsafe bet.

Hon började college med målsättningen att hon skulle söka vidare till läkarlinjen fyra år senare. Eftersom hon hade fallenhet för och kände sig dragen till de humanistiska ämnena läste hon flera kurser engelsk litteratur. Under collegetiden omvärderade hon sin karriärväg. Hon hade ingen i sin familj som jobbade i mediebranschen och det kändes till en början väldigt osäkert. Kunde man ens livnära sig på detta? Vilka typer av jobb fanns det i branschen? Hon hade inga färdiga svar. Men hjärtat valde åt henne. Hon skriver att ibland är det bra att vara ung och naiv, inte tänka för mycket på konsekvenser. Hon skriver också att när hon idag ser tillbaka på sin karriär har de intressantaste möjligheterna kommit när hon valt bort ”det trygga”.

Rarely, maybe never, should you have the expectation of complete control and self-determination. Stuff happens. I never faced a crossroads type of decision as stark as the one I made 30 years ago. But even including that one, there are no choices I’ve ever made that caused me to look back and wonder: “What if…? I only wonder ”What next?”

 

Related Posts