Tag Archives: lärare

Karriärbyte: Från Gymnasielärare till Löparäventyr

frida nyvy

Vem är du?
Jag heter Frida Södermark, 37 år, uppvuxen och bosatt i Norrköping. Mina passioner i livet är löpning, resor och litteratur. Just nu elitsatsar jag inom ultralöpning men jag har inte alltid varit en löpare utan började springa vid 28 års ålder och har redan varit med i VM på distansen 100 km och det är även mitt mål detta år i september. Min träning bedriver jag i Sverige och utomlands, men äventyren finns även hemma i närområdet och jag trivs väldigt bra i min hemstad med den fina omgivande naturen och dess kulturliv. Jag har många intressen utöver löpningen och har alltid varit och är en väldigt aktiv person.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag är utbildad gymnasielärare inom ämnena matematik och historia och hade under åtta år en fast tjänst på en friskola i min hemstad. Under några år vikarierade jag även inom den kommunala skolan då det passade mitt idrottande bättre.

Vilket yrke har du idag?
Numera driver jag det egna företaget Löparäventyret på heltid. Ett företag som erbjuder inspirationsföreläsningar, arrangerar resor samt ordnar andra event.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jag hade länge känt att min fasta tjänst som lärare tog för mycket energi och inkräktade på min fritid där jag ville satsa på löpningen. 2011 tog jag tjänstledigt under 6 månader och när jag kom tillbaka arbetade jag 80%. Dock var det inte tillräckligt och jag kände att jag ville kunna planera min tid mer självständigt. Jag sade därför upp mig i januari 2013 och började arbeta som timvikarie samtidigt som jag startade det egna företaget vid sidan om. Egentligen mest som en hobby men då efterfrågan på mina tjänster växte blev det mindre och mindre vikarierande.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Att arbeta mer om mer inom det egna företaget föll sig naturligt då jag med tiden oftare och oftare blev anlitad som föreläsare. Jag kände att detta var något jag ville satsa på. Jag drivs av att kunna inspirera andra människor till att det inte är för sent att hitta grejen man vill satsa på och att allt är möjligt. Den resa jag har genomgått och de framgångsfaktorer som gjort mig till den idrottare, personlighet och äventyrare jag blivit är saker som alla kan ha nytta av, idrottare eller inte. Jag insåg att föreläsningar på temat motivation, inställning och måluppfyllelse är något företag efterfrågar till sin personal. Där hade jag och har något att bidra med.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Jag insåg att om det skulle bli något av mitt företag behövde jag satsa på det helhjärtat. Att klippa livlinan som vikarierandet stod för var inget svårt beslut. När jag började nätverka på mässor och andra träffar knöt jag kontakter med personer som för mig blev väldigt viktiga på vägen. De fick mig att inse att det jag gjorde var bra och tipsade om hur jag kunde komma vidare. Jag sög åt mig som en svamp och utvecklade den verksamhet jag redan startat. Att jobba på detta sätt gav mig också optimala förutsättningar att satsa på min idrott som fortfarande är nummer ett och det min verksamhet vilar på. Det jag gör och den jag blivit är mitt företag. Jag är mitt varumärke. Det jag gör är på riktigt och inget jag läst i en bok. Det inspirerar människor. Min resa är inte lik många andras. Man inspireras av det unika och lite galna. Sedan får man plocka de delar som passar en själv. det försöker jag hjälpa mina åhörare med.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag sade upp mig på jobbet och hade lärarvikarierandet som mitt jobb det första året. Jag har bara mig själv att försörja och är ekonomisk. Jag arbetade också lite på timmar som arrestvakt. Inte för att jag behövde mer jobb utan för att det var något jag tyckte var spännande och intressant. Jag älskar nämligen nya utmaningar.

Största utmaningen för din del med att starta eget var…
Det var att våga satsa heltid inom företaget. Det är något jag tror många är rädda för men om man inte går ”all in” då är det svårt att göra något riktigt bra. Men en dag bestämde jag mig för att det är så det måste bli. Det är nu ett och ett halvt år sedan och jag ångrar det inte en sekund.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
Många tycker inte att jag ”jobbar på riktigt”. Att jag mest glider runt. Men om man vänder på det är jag aldrig ledig, även om jag kan dra iväg utomlands på äventyr när jag vill. Men man är alltid uppkopplad och jag kan inte strunta i att svara på mail eller i telefon, eller tänka framåt. Då har jag inga uppdrag om några månader och får inte in några pengar. Man är aldrig riktigt ledig. Men jag klagar absolut inte. De positiva sidorna är så otroligt många fler. Många undrar också hur länge jag ska hålla på med detta. Fast detta är mitt jobb och min livsstil. Så länge jag tycker det är kul och överlever kommer jag att fortsätta. Men jag är inte ute efter att bygga något imperium eller lägga pengar på hög. Mitt syfte är att få leva den dröm jag just nu lever och få inspirera andra till att må bra. Jag vill alltid kunna ha tid att leva mitt eget löparäventyr runt om i världen och på hemmaplan.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det sämsta är att man aldrig är ledig, och att man alltid måste vara glad och inspirerande även om man också kan ha en dag på ICA när man är trött och så kommer det fram någon person man inte känner och vill prata löpning. Men det är också detta som driver mig. Detta som är det bästa. Att folk gillar det jag gör och får till en livsstilsförändring tack vare mig. Blir inspirerade. Det är en fantastisk känsla.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Jag ångrar absolut ingenting och detta är det bästa jag gjort. Det är klart man kan sakna att få vara med ungdomarna i klassrummet. Det är därför jag blev lärare. men jag saknar inte allt pappersarbete som vi blev ålagda.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Jag hopas att jag kan fortsätta att försörja mig på mitt företag Löparäventyret. Att mina föreläsningar kan fortsätta inspirera och att jag blir anlitad av fler och fler. Jag har även andra tankar och ideér om vad jag kan syssla med i mitt företag och hur jag kan utveckla det. Jag planerar bland annat att skriva en bok och att planera nya spännande resor som folk kan åka med på är en ständigt pågående process. Dessutom utvecklas hela tiden mina föreläsningar efter den erfarenhet och de upplevelser jag samlar på mig. I höst kommer jag även gå en coachutbildning för att ha ännu mer att erbjuda de företag som vill anlita mig.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/starta eget:

  • Våga satsa. Det blir inget av ditt företag om du inte satsar fullt ut.
  • Underskatta inte vikten av marknadsföring. Syns du inte finns du inte och det gäller att annonsera, skapa situationer och event som media vill belysa, nätverka och prata med folk, tryck upp snygga foldrar och ha en schysst hemsida samt se till att synas på alla sociala medier.
  • Tro på det du gör. Om du inte tror på ditt varumärke kommer ingen annan göra det heller, det du gör är det bästa och så ska det också framställas.

Läs mer om Frida och Löparäventyret på hennes hemsida & blogg.

 

Related Posts


Karriärbyte: Från lärare till digital strateg

Mona Wallin--nyvy

Vem är du?
Jag skulle nog kunna beskriva mig som en sökare, en som tycker att det är lite knepigt att hitta sin plats här i världen. Men jag har börjat vända på det och försöker istället tänka att jag drivs av rörelse. Att jag hela tiden vill ha förändringar på gång.

Jag är mellanbarn, vädur, uppväxt utanför Stockholm. Testade nog varenda idrott jag kände till när jag var barn och ungdom och höll på med teater. Ströjobbade, extrajobbade och dubbeljobbade och reste som nyvuxen. Pluggade engelska en termin för att åka till Frankrike och plugga franska nästa. Så höll jag på ända tills jag vid cirka 25 års ålder fick ett rött nystan i julklapp av min systers dåvarande man. Han tyckte att jag spretade för mycket.

Det var då jag började på lärarlinjen. Nystanet blev på gott och ont en signal som jag tog till mig och tänkte att det var dags att försöka tänka lite mer långsiktigt.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag var grundskollärare i Matematik och Naturvetenskapliga ämnen för år 4-9.

Vilket yrke har du idag?
Nu är jag digital strateg på en byrå som jobbar med innehållsmarknadsföring.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Läraryrket var inte ett genomtänkt val. Jag halkade in på lärarlinjen och stannade mest för att jag bestämt mig för att jag skulle slutföra utbildningen och för att jag hade en massa roliga kompisar på lärarlinjen. Det var visserligen både väldigt roligt, omväxlande och intressant att jobba som lärare, men jag kände mig i grund och botten felplacerad. Som att jag var på väg någon annanstans och tagit en jättestor omväg. Det hade kunnat gå att fortsätta, men pressen som lärare har på sig är helt enorm. Och när jag mitt sista år som lärare också hade ett schema som gjorde att jag inte hade förutsättningar att ens planera lektioner på arbetstid, blev även stressen helt övermäktig. Jag höll på att duka under. Och tillsammans med känslan av att vara på fel plats mådde jag verkligen inte bra. Vändpunkten kom när jag sökte läkarhjälp för att bli sjukskriven men blev erbjuden medicin mot depression. Det var då jag förstod att jag var tvungen att göra något åt min situation.

Det var inte självklart att jag skulle byta yrke. Jag kände mig snarare fångad i en fälla jag aldrig skulle kunna ta mig ur. Men en fantastisk kvinna på kommunen hjälpte mig att se den vägen ut och visade mig på en ny riktning. Jag är evigt tacksam för det.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
När jag förstod att jag måste göra något åt situationen återstod den stora frågan om vad.
Jag bestämde mig för att börja lita på min magkänsla och började med att kolla platsannonser. Jag struntade i om jag hade en chans att få jobben jag sökte, syftet var att försöka rama in vad jag egentligen vill göra. Det viktigaste var att det skulle kännas rätt, låta kul. Jag lyckades rama in att jag ville skriva och att jag lockades av yrkestitlar som projektledare. Jag ramade också in att det är viktigt att jobba i stan och att det är viktigt vad själva arbetsplatsen sysslar med. Det där med webb tyckte jag också lät spännande. Jag började lära mig lite html och satte upp som mål att jag skulle lära mig att bygga en webbplats.

Men, så hittade jag tack vare kommunkvinnan en utbildning som sög tag i hela magen. Jag läste kursplanen och kände precis det där suget i magen som jag så många gånger därefter har förstått är viktigt. När jag är på rätt plats, eller på väg åt rätt håll så ska det kännas så.

Jag sökte och var nog först in med min ansökan. Blev kallad till intervju och lämnade in arbetsprover. Och sen väntade jag, väntade och väntade på besked. Men det kom aldrig. Det fanns inte i min världsbild att jag inte skulle komma in så jag ringde och låg på. Till slut knackade jag på dörren och klev in och frågade vad som hänt med mitt besked. Det visade sig att de ville att jag skulle gå en annan utbildning än den jag sökt och därför lagt mig i reservhyllan. Efter två dagars överläggande om de hade rätt i att den andra utbildningen skulle passa mig bättre var jag stark nog att hålla undan och fortsatt lita på magkänslan. Det blev webbkommunikatörsutbildningen.

Efter två års intensivt studerande, nätverkande och praktikjobbande hade jag typ motorvägat mig in i kommunikationsbranschen med inriktning på sociala medier.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Det är väl inte alltid rätt att ta beslut med magen, men när det gäller ens egna vägval i livet är jag övertygad om att magen tar sjukt mycket bättre beslut än huvudet. För då kan det inte bli fel. Känns det rätt så är det rätt, även om det kanske innebär krångel, sämre pengar in, konstiga tider, eller vad som nu kommer i kläm. Att börja studera igen med två barn, bostadsrätt och en sambo som inte direkt tjänar storkovan heller var ju inte någon ekonomisk självklarhet. Det var nog ärligt talat en stark anledning till att jag ändå fortsatte som lärare så länge som jag gjorde. Jag hade redan använt alla mina 12 CSN-terminer. Men. När man vill något tillräckligt mycket så öppnar sig möjligheter. Det visade sig att jag kunde ”skriva av” någon termin, och så fick jag veta att man kan åberopa särskilda skäl och få fler terminer för omskolning just vid 40-årsåldern. Det var också en viktig faktor för att jag vågade ta steget.

Största utmaningen för din del med att byta yrke var…
När jag väl kommit så långt som till själva yrkesbytet var mina utmaningar i princip över. Eller, jo, jag tampas fortfarande med vad som är nästa steg och att tro på mig själv, min kompetens och mina möjligheter. Det tog hela utbildningstiden (två år) att hitta fram till vilken inriktning som jag ville jobba mig vidare mot. Men jag fortsätter att ta nästa steg med magkänsla hela tiden och än så länge så har det bara lett mig i riktningar som har känts helt rätt.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
Många av mina gamla lärarkollegor tyckte att jag var så himla modig. Och nu möter jag ofta folk som tycker att det är supercoolt att jag har den bakgrund jag har. Det är ju alltid kul att höra, särskilt när de säger att jag inspirerat dem. Men i mitt fall hade det ju egentligen gått på tok för långt. Så jag ser det inte som modigt utan mer livsnödvändigt. Jag bytte inte förrän jag var tvungen. Det räcker med att ”det skaver” för att man ska ta tag i sin situation.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Mitt nuvarande yrke är otroligt omväxlande på alla möjliga sätt. Jag får träffa på människor från alla möjliga olika branscher, sätta mig in i deras affärer och kommunikativa problem för att sedan hjälpa dem med godbitarna – det kommunikativa, både strategiskt och operativt. Dessutom får jag vara en del av internetkulturen och vara med och leda en hel bransch på väg mot total förändring. Det går inte en enda dag utan att jag lär mig sjukt mycket nytt.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Eeeeeh. Nej.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Mina förhoppningar är att jag ska kunna fortsätta att utvecklas. Lära mig ännu mer om effektiv digital kommunikation, och att jag ska lyckas få jättemånga att förstå det fantastiska med social kommunikation och att de ska våga ta steget och satsa på det.

Några tips från dig till de som funderar på att byta bana:

  • Gör det! Funderar du så är det antagligen så att du ska byta.
  • Bryt ner ”bytesprojektet” i små beståndsdelar. Bestäm dig för ett tydligt nästa-steg och se till att det händer. Stora förändringar som kommer inifrån en själv händer med små steg i taget.
  • När du stoppar dig själv på grund av alla hinder ska du sluta med det och sätta punkt. Och tänk på att det du inte kan går att lära sig.
  • Ska du omskola dig rekommenderar jag YH-utbildningarna varmt. Praktiken är guld värd.

 

 

Related Posts


VKB: En jättestor omväg

mona nyvy

”Det var visserligen både väldigt roligt, omväxlande och intressant att jobba som lärare, men jag kände mig i grund och botten felplacerad. Som att jag var på väg någon annanstans och tagit en jättestor omväg”

Mona, veckans karriärbytare.
Läs mer om henne i morgon fredag.

Välkommen då!


Hela Sveriges framtid. Med eller utan lärare?

www.nyvy.se

”I believe the children are our future. Teach them well and let them lead the way…”

Whitney Houston 1985. Hennes klockrena stämma strömmade ur alldeles för stora högtalare från min bergsprängare à la 80-tal. Permanentat hår och spretig stel lugg impregnerad av hårskum, fixerad med spray. Stora vita clips i öronen, nya jeans och syrrans gamla Busnelväska. Den gamla bekanta vägen till skolan. En ny dag 1985. Och lärarna hade fortfarande status. Stopp.

Vad var det som hände? Vem drog ned rullgardinen?

Jag kan inte låta blir att ägna ett inlägg åt läraryrket. När temat för veckan ändå är drömyrke. Det skrivs så mycket om yrket i media och skolan berör så många. Elever, lärare, föräldrar. Det är många lärare som byter karriär. Det ser jag inte minst här på nyvy. Förra året visade undersökningar att ungefär hälften av alla Sveriges lärare under 40 år var övertygade om att de skulle byta till ett annat yrke före pension. Det vill säga de lärare som egentligen borde ta över efter de som går i pension de närmaste åren. PISA-studie avlöses av OECD-rapport. Resultaten är entydiga och fallande. Svenska elevers resultat blir allt sämre. Politiker skyller på sina föregångare. Föräldrar skyller på politiker och lärare. Lärare skyller på politiker, elever och föräldrar. Media rapporterar. Samtidigt är bristen på lärare i Sverige enorm. Få vill utbilda sig till lärare. Många av lärarna vill bort från skolan. Våra barn har inget val. De stannar. Men utan lärare ingen skola.

I de studier som fått stor uppmärksamhet i media presenteras Sverige som ett land som rasat kunskapsmässigt och lärarstatusmässigt. Vad beror det på? Är detta exklusivt för Sverige? Det skulle man nästan kunna tro ibland. Men hur ser det egentligen ut för lärare i resten av västvärlden?

På youtube behöver vi bara söka på ”teacher quit” för att hitta en uppsjö av inspelningar som lärare över hela USA gjort där de förklarar varför de nu avslutar sina lärarkarriärer. Anledningarna lärarna nämner har vi hört förut. Ungefär samma som i Sverige. De upplever att de inte får undervisa längre, att de ägnar sig mer åt administration. Nationella prov lyfts fram som extra tidskrävande. Låga löner. Besparingar. Lärarna upplever att de saknar respekt från både elever, föräldrar och samhället i stort. Ungefär så. I USA är lärarna särskilt upprörda över det s.k. ”common core”. En typ av nationell standard som införts i majoriteten av USA:s stater 2010 som en garanti för att eleverna ska få en likvärdig utbildning, oavsett vilken stat de råkar bo i. Ungefär som vi tänker oss att vi ska förstatliga skolan för att garantera likvärdig utbildning. Kvalitén på utbildningen ska inte avgöras beroende på vilken kommun i Sverige du bor i. Common core har inneburit att studiekraven på eleverna har höjts och att man nu utbildar i princip alla elever med fokus på framtida universitetsstudier. Bakgrunden till detta initiativ är att kunskapsresultaten för USA:s elever har rasat internationellt sett. I synnerhet i matematik och naturkunskap. Precis som i Sverige. Innan common core infördes bestämde varje stat sina egna akademiska krav. Nu följer alla samma.

Man har alltså försökt motverka den negativa kunskapsutvecklingen i USA genom att införa common core. Nu växer protesterna. Lärare protesterar, republikan som demokrat. Common core har bland annat inneburit en stor ökning av standardiserade prov. Liknande Sveriges nationella prov. Lärare anser att en stor del av deras tid går åt till att föra in statistik i samband med dessa prov. Tid som skulle kunna användas till att undervisa eleverna. Som i Sverige. Många lärare i USA anser dessutom att proven är alldeles för svåra och att sedan nationell statistik tas fram baserat på resultaten. Denna statistik ska i sin tur bidra till att jämföra USA:s elever med resten av världen. Många lärare protesterar även mot de så kallade charter schools. Statligt finansierade skolor som drivs av fristående grupper. Ungefär som svenska friskolor. I USA har dessa skolor ökat i explosionsartad takt de senaste åren. Skolorna lyder inte under samma regler som vanliga statliga skolor utan kan operera mer flexibelt. Kritiker hävdar att många av skolorna inte uppfyller de nationella kunskapskraven och att de medvetet antar toppstudenter för betygsstatistikens skull. Att de medvetet ratar elever med inlärningssvårigheter och hänvisar dessa elever till de ordinarie statligt styrda skolorna. Man kritiserar även det faktum att vissa charter schools drivs av vinstintresse.

Många av dessa protesterande lärare har fått nog. Och har nu sagt upp sig. Här nedan följer ett litet urval av alla de lärare som nu gör något annat än att undervisa.

Teacher says ”I quit”
In Pursuit of Happiness
Teacher’s Resignation Letter Citing Failed System Goes Viral

I andra länder i Europa då? Tja, i Storbritannien gav 4000 lärare i månaden upp sitt läraryrke kontinuerligt under hela 2014. I Tyskland strejkar lärare för rättvisare löner i landet, eftersom lönenivån avgörs i stor utsträckning beroende på vilket förbundsland du arbetar i. I Frankrike är det stor lärarbrist. Lärarna lider av stress och har svårt att koppla bort arbetet när de väl är hemma. Känslan av att ha allt lägre status är utbredd bland landets lärare. 2013 kom rapporten TALIS, en internationell studie med fokus på lärarnas vardag. I den framkom att mindre än en tredjedel av lärare över hela världen anser att läraryrket har status i deras land. Lärare i asiatiska länder anser att yrket har hög status. Malaysia ligger i topp. 88% av lärarna anser att läraryrket har hög status där. Sverige och Frankrike ligger i botten på samma lista. 5% av lärarna anser att yrket har hög status i Sverige.

På min skola på 80/90-talet fanns det många lärare som älskade att vara just lärare (det finns det idag med, jag vet). Det kunde man märka. Visst fanns det bra och mindre bra lärare. Då med. Men de hade tid. De berättade historier och kunde skratta åt dem själva. Och de lyssnade på våra historier. De hade tid. Sten, Per och Bengt bar skjorta, kavaj och slips. Språklärarinnorna var snofsiga och chicka damer. Speciellt fransklärarinnan. En fläkt av kontinenten svepte förbi i korridoren när de hastade förbi. Lite som en flygbesättning som tog hand om oss, lotsade oss fram i luft….världen. Med en yrkesstolthet. Kanske tur att de slutade när de gjorde. För nu kan de nostalgiskt tänka tillbaka på sin lärargärning med värme, glädje och framför allt stolthet. Som Filip Hammars föräldrar. Se hans egen intervju med sina lärarföräldrar här.

Det hjälper inte att skylla på någon. Det hjälper inte att skaka på huvudet, förfäras och dra en lättnadens suck över att just precis du inte råkar befinna dig i skolans värld. Allas våra barn är där. Vi har inget val. Läraryrket måste bli ett drömyrke. Hela Sveriges framtid finns där. Med eller utan lärare?

Hur var det Whitney sjöng, ”teach them well and let them lead the way…”

 

 

Related Posts


Karriärbyte: Från lärare till silversmed

www.nyvy.se

Vem är du?
Linda Roxhag, 40 år. Bor med man och två barn, 8 och 10 år, i Önnestad utanför Kristianstad.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag jobbade som specialpedagog för barn i behov av särskilt stöd.

Vilket yrke har du idag?
Idag är jag silversmed och driver mitt eget företag. Jag gör allt från grunden. Från kontakt med kunden för att få en idé om vad det är för person och vilka önskemål han/hon har, till design och tillverkning. Jag gör mycket specialbeställningar. Har även egna kurser i silversmide.

 

SONY DSCwww.nyvy.sewww.nyvy.se


Vad var anledningen till att du ville göra något annat i yrkeslivet?

Det var egentligen ingenting jag planerade medvetet från början. En kompis anmälde oss till en kvällskurs i silversmide. När jag kom dit första gången och satte mig ned och började med första uppgiften kände jag nästan på en gång ”Det här måste jag göra.” Det kanske låter konstigt, men det var precis så. Efter ett tag slutade min kompis. Hon tyckte inte riktigt att det var hennes grej. Men jag fortsatte på kursen och satt hemma och filade och sågade i köket på kvällar och helger. Vår första uppgift var att göra en ring. Uppgiften kändes lite enkel och jag hade en idé om att jag ville göra något mer avancerat med en typ av sarg med ett lock på ringen. Min kursledare avrådde mig eftersom han tyckte att det skulle bli för svårt. Men jag gav mig inte och lyckades med min idé. Efteråt fick jag inte särskilt mycket beröm eller så av kursledaren. Däremot har jag förstått nu i efterhand att det var en väldigt avancerad grej jag gjorde. När kursen var slut kände jag att jag inte ville sluta. Jag fick låna hem några verktyg av kursledaren och så småningom även hyra in mig hans verkstad. Man kan säga att jag gick som lärling hos honom under den sommaren.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Till en början jobbade jag heltid som lärare och ägnade kvällar och helger till silversmideri. Sedan fick jag en förfrågan att ställa ut på Konstrundan i Kristianstad. Jag gjorde det och det ledde till att jag fick in en hel del beställningar. I den vevan tog jag beslutet att ta tjänstledigt från mitt lärarjobb. Jag inredde ett förråd hemma och när förfrågningarna ramlade in och folk undrade vad jag ville ha i betalt bestämde jag mig för att det var dags att starta eget. Jag registrerade mitt företag i september 2010, deltog i Konstrundan 2011 och en massa beställningar ramlade in. Jag beslutade mig för att förlänga tjänstledigheten på halvtid. Sedan har det rullat på. Jag fick en förfrågan om att designa ett smycke till Cancerfonden, som inbringade 191 400 kr. Det var ett ärofyllt uppdrag. Jag har även levererat hjärtan till försvarsmakten. Ja, det har faktiskt gått i raketfart. I alla fall här nere i Skåne.

Till slut kände jag mig väldigt splittrad av att ha ena benet i lärarvärlden och andra i mitt företag. Till saken hör också att just under denna tid hade vi nära vänner som drabbades av tråkigheter. Det gör att man får sig en tankeställare. Jag tänkte att jag faktiskt snart är 40 år. Ska jag göra det jag vill, så är det nog dags nu. 

 

www.nyvy.seSONY DSCDSCN3191


Största utmaningen för din del med att sadla om var…

Största utmaningen är nog att mitt yrke nu är lite ”konstnärligt flummigt”. Som lärare var allting väldigt tydligt. Jag hade mina lektioner på bestämda tider som jag planerade inför. Jag fick min lön varje månad. Nu känns det mer som att det beror på omständigheter om jag ska lyckas. Det hänger på ordrar, kunder och på mig själv. Det är jag som är mitt företag. Det finns två sidor av det.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att sadla om?
Alla har varit väldigt positiva, ”känner du så, så gör det!” Men även några ”Oj, men hur ska ni klara det…”.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det bästa är den frihet som du inte har som anställd. Du kan planera din egen tid. Sen är jag intresserad av hantverket, vilket gör det till en dröm att gå till jobbet. Bäst är även att jag lär mig så enormt mycket. Jag har växt jättemycket som person. Jag har till exempel alltid varit en positiv person. Ja, i alla fall utåt. Men det är inte så svårt att vara positiv när allt går relativt bra. Men när allt ställs på sin spets… Lyckas man vara positiv då, då är man verkligen genuint positiv. Sämst vet jag inte. Det kanske inte är dåligt alls. Men det där att man alltid vill vidare. J a g är mitt företag. Det där med stabiliteten i ekonomin kan vara lite stressande ibland. Jag tror att det blir skillnad när man är lite mer etablerad.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Nej. Jag ångrar ingenting! Jag var väldigt engagerad i skolan och kan ibland känna mig lite som en förrädare. Att jag har svikit skolan. Men jag var samtidigt ganska trött på läraryrket. Det var för tungt. Jag kan inte förändra världen själv. Om jag hade varit kvar hade jag nog inte mått så bra nu. Så jag ångrar ingenting. Däremot kan jag sakna.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Jag vill att företaget ska kunna växa, men ändå behålla det där genuina. Kunna bli större fast på ett äkta sätt. Sen vet jag att de som har större företag säger att för att kunna växa måste du till slut välja mellan att designa och tillverka. Jag skulle helst vilja kombinera båda. Jag vill även hitta fler återförsäljare. Gärna de där personliga butikerna. Försöker även arbeta med att få försäljningen mer nätbaserad. Just nu arbetar jag med att få ordning på hemsidan.

Några tips från dig till de som funderar på att öppna eget:

  • Om du inte trivs med det du gör så tror jag alltid att du har ett val. Du kan alltid påverka ditt liv.
  • Är du osäker? Sätt dig ned och skriv + – listor och fundera. För- och nackdelar. Vad vill jag? Jag tror att det kan vara bra att visualisera eller sätta ord på det man grubblar över.
  • Våga prata med andra! Våga sätt ord på hur du känner dig. Någon kanske har bra hjälp/råd.
  • Våga prova och våga säg ja!

Läs mer om Lindas företag: ROLI-silverdesign

 

 

Related Posts


Från gymnasielärare till hälsorådgivare & terapeut

www.nyvy.se
Vem är du?
Jag heter Ann-Sofi Wincent är 37 år och bor i Skellefteå. Är gift med en underbar man och har två små förtjusande flickor som är 2 och 4 år gamla. I vår lilla familj bor även hunden Tilde, som är en Bichon Havanais.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag är utbildad gymnasielärare och har även en masterexamen i specialpedagogik (speciallärare). Jag har alltid velat hjälpa människor som på något sätt haft det svårt. Därför har jag under alla mina år som lärare/speciallärare jobbat med både barn och ungdomar som behövt en hjälpande hand. Ett arbete som jag verkligen älskade.

Vilket yrke har du idag?

Jag drömde om att kunna hjälpa människor bli hela, friska och lyckliga. Så mitt i livet sadlade jag om till Ayurveda hälsorådgivare och terapeut. Sedan har jag även läst andra kompletterande kurser.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Mitt hjärta kallade på mig. Jag kom till den punkt att min inre värld började längta efter något annat där jag kunde blomma ut och få förmedla det jag innerst inne tror på. Mitt nuvarande arbete ger mig så oerhört mycket glädje, kraft och energi.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Det var absolut inte självklart. Sedan flera år tillbaka hade jag drömt om att få jobba med hälsa, men visste inte riktigt inom vilket område. Jag hade testat det mesta och höll vid detta tillfälle på med Ayurveda (indisk läkekonst). Jag hade under en längre tid gjort behandlingar och renat min kropp på alla plan och då hände det. Det var en kväll i oktober. Jag satt i soffan, kände mig så stark, lycklig och fri och just den kvällen föll allt på plats. Jag minns än idag hur tårarna trillade ned av glädje och jag sa till min man ”nu vet jag vad jag skall ägna mitt liv åt – Ayurveda!”. Sen gick allt väldigt fort. Jag vet än idag inte hur jag lyckades få ihop livet med alla kurser och familjeliv. Men som de brukar säga, när det är rätt så är det lätt och när det är lätt så är det rätt. Jag upplevde att allt serverades på silverfat. Det hela gick i rekordfart och den resan har bara fortsatt, men nu i ett lite lugnare tempo.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Det var enkelt när allt föll på plats. Då fanns ingen väg tillbaka.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Från början när jag påbörjade mina utbildningar var jag föräldraledig. När jag sedan skulle starta företaget tog jag tjänstledigt. Det är alltid tryggt att veta att jobbet finns kvar när man skall ge sig i kast med något helt nytt. Att starta företag är både spännande och ibland skrämmande. Numera har jag funnit en bra balans mellan arbete och att vara hemma med barnen, som fortfarande är rätt små. Stress är inget som får ta plats i varken mitt arbetsliv eller familjeliv. Därför får allt ta den tid det tar.

Största utmaningen med att sadla om var…
Oj, det finns alltid utmaningar. Många nya saker att lära sig rent praktiskt med till exempel bokföring och marknadsföring. Sen krävs det mod för att våga satsa och flyga mot sina drömmar.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att sadla om?
Många har varit oerhört positiva och nyfikna. Flera har tyckt att jag varit modig och andra har uttryckt glädje över att jag äntligen hittat hem, eftersom de alltid sett mitt brinnande intresse för hälsa.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Absolut inte! Jag är så lycklig att jag vågade och tacksam över att äntligen få jobba med det jag vill.

Vad har du förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Det finns så många visioner och tankar som jag vill förverkliga. Vidareutbildning finns med i bilden. Sen känner jag en tillit till att det kommer att gå bra. Ayurvedan är grunden, men inom mig vet jag att det kommer att bli så mycket mer än bara Ayurveda. Jag är oerhört nyfiken själv på vart livet kommer att leda mig och mitt företag Life Wings.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana:

  • Känn tillit
  • Våga, ha modet! Bättre att våga testa sina drömmar än att gömma undan dem. För vem vet, det är kanske just din idé som världen behöver!
  • Tro på dina idéer och dig själv!

Vill du läsa mer om vad Ayurveda är? Här hittar du Ann-Sofis företag Life Wings

 

 

Related Posts


Från skolan till trädgården

www.nyvy.se
Vem är du?

Jag är en kvinna mitt i livet. Inger Eyssen, 42 år gammal. Har två underbara barn och en härlig make och förmånen att få bo på en udde, Björholmen, i den bohuslänska skärgården.

Vilket yrke hade du tidigare?
Tidigare var jag slöjd- och språklärare.

Vilket yrke har du idag?
Nu omskolar jag mig och satsar på jobb inom trädgård och odling.

Vad var anledningen till att du ville bryta med ditt gamla yrke/göra något nytt?
Alla har vi våra ”hang ups”. Min är att jag och vardagen inte längre är kompatibla. I mitt arbete som lärare träffade jag mängder av härliga elever varje dag, njöt av mitt jobb och skapade med textilier och garner alla andra timmar dygnet tillät. Men efter att ha arbetat med detta i 14 år har jag fått en trist och elak astma av alla kemikalier som finns i dagens textilier. Det har gjort att jag har fått anpassa mig och ändra inriktning på det mesta i livet. Nu blir jag dålig av alla slags tyger, kläder, garner, elektronik och flamskyddsmedel etc. Och de finns ju överallt där det finns människor. Så jag mår bäst av att träffa få personer åt gången, utomhus.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Det var absolut inte självklart att ändra inriktning mot trädgård och odling. Det tog tid. Först att acceptera astman och sedan att se möjligheterna istället för det som inte längre var möjligt. Här har det varit uteslutningsmetoden som fått hjälpa mig. Vad kan jag jobba med som bara är utomhus, utan att man träffar så många personer, där det inte krävs speciella kläder? Ganska snävt, jag håller med. Men jag satsar på att hitta en nisch inom trädgård, utomhus.

Var det svårt/lätt beslut? Varför?
Det har tagit tid att komma dithän jag är idag. Först en astma som behövde behandlas och balanseras. Sedan utreda vad det är jag blir dålig av. Och i vilka miljöer. Vidare behövde min hjärna anpassa sig till att kroppen inte orkar lika mycket som tidigare. Än idag kan jag intala mig själv att det fungerar kanske lite, lite bättre att gå och äta på restaurang, kika in i en affär eller åka buss en kort, kort bit… Men jag mår inte bra efter sådana besök.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag googlade en massa på utbildningar och möjligheter. Det finns mängder med möjligheter att studera i Sverige. Jag blev överlycklig när jag hittade den här trädgårdsutbildning på 50% distans. Den skulle jag kanske klara av. Jag sökte och laddade mentalt. Tyvärr är systemet sådant att komvuxutbildningar finansieras av hemkommunen och det är svårt att få en fattig kommun att förstå att de ska satsa på en dyr utbildning på någon som redan har en lärarexamen. Efter ett mycket deppigt avslag fick jag dem att förstå att jag verkligen behövde den här utbildningen. Jag är oerhört tacksam för att de ändrade sitt beslut.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att sadla om?
Många ”vänner” försvinner när man blir dålig. Men mina riktiga vänner har verkligen peppat och hejat på.

Tips från dig till de som funderar på att byta bana:

  • Lyssna på din kropps varningssignaler. Kämpa inte på i en psykisk eller fysisk miljö där du inte trivs. Till slut slår kroppen bakut och du blir sjuk på ett eller annat sätt.
  • Sätt upp ett mål, delmål och gör en tidsplan. Kanske kommer du att behöva ändra saker och ting på vägen. Men du har ett mål att sträva mot.
  • Låt det ta tid, men bestäm dig.
  • Lyssna på din magkänsla.
  • Testa hur snålt du kan leva, innan du sätter igång att läsa. Det är dyrt att studera!

 

Related Posts


Från lärare till tapetdesigner

Lovisa nyvy
Vem är du?
Jag heter Lovisa Hallberg, är 40 år och bor i Partille. Min familj består av min man, mina två pojkar, hunden Lova och kaninen Sigge.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag tycker om möten med människor samt att undervisa. Därför blev läraryrket mitt val när jag skulle läsa på universitet och jag har varit ma/no-lärare på högstadiet sedan 2001.

Vilket yrke har du idag?
Jag är tapetdesigner och driver mitt eget företag JUNIKO.

Vad var anledningen till att du ville bryta med ditt gamla yrke/göra något nytt?
För två och ett halvt år sedan så kom jag till en punkt där jag kände att jag ville testa på något annat här i livet och valde därför att studera Grafisk Design under ett år. Det estetiska har alltid tilltalat mig och jag tycker det är intressant och viktigt hur man kommunicerar med hjälp av färg, form, bildkomposition, typsnitt, fotografier mm.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Det var absolut inte självklart. Jag var även inne på att läsa till trädgårdsarkitekt då jag tycker om att gräva och fixa i trädgården samt att jag tycker att just botanik var en av de intressantaste kurserna jag läste på universitetet.

Men det blev att jag hittade det här med Grafisk Design och kände att det verkade vara något som kändes spännande och att det var mycket i kursen som tilltalade mig.

När jag gått klart utbildningen och såg hur svårt det var att få jobb inom den grafiska branschen så kände jag att ” jaha, då blev det bara det här…” Jag kände även en liten stress att jag snabbt skulle tappa de kunskaper jag skaffat mig inom de olika dataprogrammen (Illustrator, InDesign och Photoshop) när jag inte höll på med dem dagligen.

Men i samband med att jag avslutat kursen så hade vi pratat hemma om att tapetsera upp en fondvägg. Då var det en person som sade till mig att hon tyckte att jag skulle göra mönstret själv. Så jag satte mig ner och skissade och ritade sedan in det i Illustrator. Jag har alltid tyckt om ords betydelse och att leka med ords dubbeltydningar. Så då blev mitt mönster en ordbild  – kärlEK.

Vi fick en plats där vi nu kan sätta oss och ta en kopp kaffe under kärlekarna.

När jag väl hade startat med mönster så hamnade jag i ett kreativt ”flow” och det blev till slut 19 olika mönster som jag döpte till ”Tänkvärd Design” då alla mönster har ett litet ord inbakat i mönstret. Meningen är inte att ordet skall synas direkt utan finns där om man vill/råkar se det.

Då kom idéen att jag kanske skulle göra något av det.

Jag bokade möte på Nyföretagarcenrum och vi diskuterade min idé. De tyckte att det var värt att försöka då det jag har är en nisch med just det att mönstren är ordbilder. De tyckte även att jag inte skulle låsa mig med att bara göra tapetmönster utan att mitt företag även kan göra andra uppdrag såsom logotyper och grafiska profiler osv. Så i slutet av våren 2014 startade jag mitt företag JUNIKO.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Beslutet var väl inte direkt lätt. På Nyföretagarcentrum så gjorde vi en ekonomisk kalkyl och tog upp olika exempel på vad man skulle vilja ha i lön, lägga på skatt och sociala avgifter, hur mycket man då skulle behöva sälja per dag/månad samt olika ekonomiska tankar om hur man skall se kring kvalitet/kvantitet mm. En riktig ”reality-check”. Eller ”reality-chock” om man vill uttrycka det så…

Så när jag gick därifrån så tänkte jag att ”Näe… det här är nog inget för mig… känns bara svårt och jobbigt det här…”

Men då det hade lagt sig och det gått ett tag så tänkte jag så här: “Jag provar. Går det så går det. Går det inte så har jag i alla fall provat.”

Men viktigt att tillägga i det här är att vi är två i vårt hushåll och att jag inte skulle vågat hoppa på det här om jag till exempel varit ensamstående. Att jag vågade ta klivet är också att jag har mitt läraryrke i botten vilket är en trygghet för mig. Jag vikarierar en hel del och det gör att jag inte behöver känna någon press med företaget Juniko utan det får gå lite i sakta lunk.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag har sagt upp mig från min tjänst som lärare. Visst känns det konstigt och jag tänker ibland att ”Oj,vad håller jag egentligen på med?”

Men då ser jag på min familj. Det viktigaste i mitt liv. Att vi mår så bra. Att få vara närvarande då barnen kommer hem från skolan är något jag värdesätter mycket högt.

Största utmaningen för din del med att sadla om var….
Största utmaningen med att sadla om var nog att man är i ”en ny roll”. Spännande och skrämmande…

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att sadla om?
Reaktionerna jag fått är faktiskt bara positiva. Folk tycker att det är modigt det jag gjort.

Men jag är realistisk. Jag har mitt företag, jag vet att det tar tid och jag vet att det faktiskt handlar om att ro runt det så det blir en inkomstkälla. Jag/vi kan absolut inte leva på det och därför tar jag en hel del vikariat i skolan. Men givetvis är ju drömmen att det skall bli något riktigt bra av JUNIKO till slut…

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Bäst att man får göra något man tycker om – att få vara kreativ och få skapa.

Sämst. Vet inte riktigt. Allt är nytt för mig och jag lär mig mycket under vägen.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Att företaget skall rulla på och jag får fortsätta skapa. Jag hoppas ju att mina mönster skall glädja andra och jag skulle gärna vilja se dem på offentliga platser där folk kanske sitter och väntar… tittar… och ser att det faktiskt är ett litet budskap i mönstret.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana:

  • Ha en idé som du tror på och som du själv kan stå för.
  • Fyll i en affärsplan (finns hos Nyföretagarcentrum eller på nätet) för där står det bra konkreta frågor som det är viktigt att kunna besvara på. Det tydliggör det mycket för en själv och andra som läser affärsplanen skall tydligt kunna förstå vad det faktiskt är som du skall sälja i ditt företag.
  • Våga, men var realistisk.

Här hittar du Lovisas företag JUNIKO 

 

Related Posts