Tag Archives: nykarriär

”Ekorrhjulet fungerade inte längre”

linnea nyvy

Vem är du?
Jag heter Linnéa Berglund och jag är bosatt i Fuengirola, Spanien, med min dotter som fyller sju år precis i dagarna. Som äldst av tre syskon har jag alltid varit lite av en banbrytare men med ett stort mått av ansvarskänsla. Ogillar, för att inte säga avskyr, måsten men älskar att planera. Vill ha både äventyr och trygghet, älskar traditioner men har svårt för fasta rutiner. Är rädd för att hamna i en bur där jag sakta men säkert vittrar bort.

Mina stora intressen och glädjeämnen, förutom min dotter förstås, är inredning, resor, djur och mat. Är en livsnjutare ut i fingerspetsarna. Om jag var tvungen att leva på tre saker under resten av mitt liv så skulle det bli vattenmelon, lakrits och jordgubbar.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag har haft flera olika yrken, bland annat är jag utbildad trädgårdsdesigner och hudterapeut.

Vilket yrke har du idag?
Idag jobbar jag som skribent, författare och livsinspiratör.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jag har alltid varit lite rastlös av mig och har svårt att tänka mig att göra samma sak under resten av livet. Som människa utvecklas man ju, förhoppningsvis, hela livet och vad som är rätt nu behöver nödvändigtvis inte vara det sen. Jag vill passa på att lära mig och få möjlighet att uppleva så mycket som möjligt under de år som är tilldelade mig.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
När jag var liten gick jag omkring och sa att jag skulle bli författare när jag blev stor. Böcker har alltid varit en stor del av mitt liv och jag älskar än idag att få tillgång till en annan värld genom böckerna. Någonstans på vägen föll drömmen om författarskap bort och jag gjorde en massa andra saker istället. Skrivit har jag dock alltid gjort, både kortare noveller och en del artiklar och reportage för tidningar.

För några år sedan blev jag sjuk och medan jag låg i sängen och återhämtade mig fick jag plötsligt en ingivelse om att börja skriva en barnbok. Inspiration hade jag i massor från mitt eget liv och en vecka senare hade jag manuset klart och skickade in det till ett par olika förlag. Det var startskottet på min författarkarriär. Nu har jag fyra böcker utgivna i samma serie, en del litteraturpris och flera nya böcker på gång.

Efter att ha fått både pris och bra recensioner växte självförtroendet och jag kände att det är det här jag vill hålla på med.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag började skriva mer kontinuerligt för tidningar för att få ihop de pengar jag behövde och sa upp min fasta tjänst på en gång. För mig var det allt eller inget som gällde i det läget. Jag var tvungen att våga hoppa och se till att det höll. Samtidigt läste jag litteraturvetenskap på universitetet för att få en bra backup och kunde därefter även börja jobba som lektör vid sidan om författarskapet.

Största utmaningen för din del med att byta yrke/starta eget var…
För min del var det att synas i bruset. Det är så många som vill skriva böcker idag och i och med att man kan ge ut böcker själv finns det ett överflöd av böcker på marknaden. Det är väldigt roligt, men gör det samtidigt svårt att nå ut till läsarna. Att motivera människor att köpa just mina böcker bland alla andra är en stor utmaning. En annan utmaning är att man måste jobba väldigt mycket utan att ens veta ifall man kommer få betalt för det. Boken skall skrivas, bli utgiven, marknadsföras osv innan man eventuellt får några pengar. Osäkerheten kan vara väldigt pressande, men samtidigt kan man omvandla det till en drivkraft.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Den nämnda osäkerheten kan vara väldigt jobbig, men samtidigt få jag göra det jag älskar. Jag har privilegiet att kunna jobba varifrån som helst, jag kan skriva på så många olika sätt och det är ständigt varierande och något nytt, vilket passar mig väldigt bra. Man blir aldrig uttråkad. Att göra research, vare sig det är för en bok eller ett reportage eller en krönika är oerhört roligt och stimulerande. Det tar mig till nya platser och nya möten med människor jag aldrig skulle kommit i kontakt med annars och jag får lära mig nya saker hela tiden.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Jag hoppas att jag i framtiden har fått mina nya böcker för vuxna och min nya barnboksserie för barn utgivna. Sedan vill jag också fortsätta skriva krönikor och jobba vidare med min podcast som är på väg att sättas ihop just nu. Att kunna kalla sig författare, skribent och livsinspiratör är för mig en dröm som jag njuter av att vakna upp till varje dag.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/starta eget:

  • Fundera över vad som är viktigt och rätt för just dig. Vad mår du bra av? Att veta vad man verkligen vill är första steget.
  • Sätt upp mål och ta de steg du behöver för att nå dem. Få saker sker av sig själv, man måste själv se till att nå dit man vill. Den perfekta tidpunkten inställer sig sällan. NU är en bra tid att börja förändringen. Gör det i etapper om det känns tryggare.
  • Se till att utrusta dig med mod och envishet. Allt går, det är bara frågan om hur snabbt det går. En del saker kan förändras nu på en gång, andra dröjer lite. Ge inte upp bara för att det inte gick enligt planerna på en gång.

Du har inte bara bytt yrke i livet. Du flyttade precis från Sverige till Spanien. Kan du ge en liten bakgrund till ditt val att flytta till Spanien?
För ett drygt år sedan fick jag ett cancerbesked. Det blev en väckarklocka för mig och jag kände att jag behövde göra en förändring i livet. Ekorrhjulet fungerade inte längre och jag ville vara en bättre förebild än så för min dotter, visa att man kan leva på ett annat sätt. Dessutom har min dotter astma och mår inte så bra i Sverige på vinterhalvåret i den råkalla luften. Spanien kändes som ett bra alternativ eftersom klimatet är så mycket bättre, människorna mer avslappnade, man lever i lite långsammare takt och vet att njuta och umgås istället för att stressa ihjäl sig med karriär och en massa inbillade måsten. Dessutom är det ändå ”nära” hem till Sverige, vilket var nödvändigt eftersom min man jobbar kvar i Sverige och pendlar till oss i Spanien halva månaden.

Har det känts ”lätt” att flytta till Spanien rent praktiskt? Mycket byråkrati?
Spansk byråkrati är inte att leka med, det skall jag inte förneka, men visst hjälper det att det är ett EU-land. Man får mycket gratis på så sätt och länderna har en hel del samarbete som underlättar byråkratin något. Men man får inte glömma att allt är väldigt annorlunda i Spanien gentemot Sverige, regelverket är ett helt annat. I början är det mycket att sätta sig in i och mängder av blanketter som skall stämplas (spanjorerna älskar papper och stämplar) och saker som skall ansökas om.

Kan du driva ditt företag (skriva böcker) från Spanien utan problem?
Ja, jag driver mitt företag från Spanien, det är inga problem alls. Det är ju en av fördelarna med mitt jobb, att det är helt plats och tidsoberoende. Skriva kan jag göra när och varifrån som helst. När jag hjälper mina kunder som lektör fungerar det fint det med, likaså poden som kommer sändas från Spanien. Nu håller jag på och skall utöka med att även coacha människor och även det kommer ske via webben. Viva internet!

Hur har ni gjort med bostad? Hyra/köpa, svårt att få tag på?
Vi har valt att hyra ut vårt hus i Sverige fram till nästa år (2016), därefter får vi se vad vi gör med det. Kanske behåller vi det, kanske säljer vi, det är inte bestämt än. Själv hyr jag en lägenhet i Spanien. Det finns hur många lägenheter som helst att hyra, så att få bostad är inga problem alls. Däremot så kan det vara bra att tänka på att standarden är mycket lägre än den man kanske är van vid i Sverige. Jag skulle inte rekommendera att man skriver på något avtal för långtidskontrakt utan att med egna ögon (på plats) ha sett bostaden

I Spanien finns det ingen hyresmarknad på samma sätt som i Sverige så till vida att man sätter upp sig på kö och när man får ett kontrakt har man det tillsvidare. Här hyr man privat och nästan alla kontrakt skrivs på elva månader eller mindre. Det har att göra med den starka besittningsrätten i Spanien. Så om man vill slippa flytta runt, eller om man vill göra i ordning sin bostad så är det bättre att köpa. När man köper tillkommer det alltid en massa avgifter som man måste vara medveten om utöver själva köpesumman.

Vad upplever du är den största skillnaden med att leva med barn i Spanien vs Sverige?
Här i Spanien är barn en självklar del i det sociala livet på ett annat sätt än i Sverige. Barnen räknas alltid in och har en självklar plats överallt. Likaså pensionärerna. Man månar mer om varandra i familjen. Andra skillnader är naturligtvis dygnsrytmen och att stress i princip inte förekommer. Saker blir klara när de blir klara, man kommer när man hinner. Man tar sig tid att stanna och prata med de man möter och man pratar alltid direkt till barnet när man vill dem något, aldrig över huvudet via föräldrarna.

Temperaturen gör att man tar det lugnt på dagarna och är mer aktiva på kvällarna, det gäller även barnen. Att de är med ute till midnatt är inget konstigt alls här, istället sover de några timmar på dagen, i alla fall under sommaren. Det blir lite annorlunda på vintern.

Vad upplever du är de största fördelarna/nackdelarna för er familj med att bo i Spanien (hittills)?
Fördelarna är att vi kan vara ute mycket mer (utan att frysa ihjäl), att vi kan ta underbara kvällspromenader utan att behöva ta på oss så mycket som en tröja, all god och hälsosam mat och tiden vi får tillsammans. Människor är mer öppna och sociala, något vi verkligen uppskattar. Nackdelen är att vi är långt borta från familj och vännerna i Sverige. Visst kan man också sakna Sveriges fina, men det går att leva på ett annat sätt också.

Vad tror du att man vinner som människa med att bo i ett annat land en period i livet?
Väldigt mycket! Man blir mer öppensinnad, ödmjuk och faktiskt även företagsam. Man kan inte rida på vågen av invanda mönster, man måste aktivt ta reda på hur saker och ting fungerar. Att försöka integreras i ett annat land skapar större förståelse för andra och utvecklar en som människa. Om man också lär sig språket har man nyckeln till det mesta, nämligen förmågan att kommunicera med de människor man möter. Helt säkert vidgar man sina vyer på det sättet.

Talar ni spanska? :)
Vi försöker lära oss mer och mer varje dag. Det är lättare för min dotter än för mig, men jag hoppas på att kunna lära mig så att jag blir flytande i spanska så fort som möjligt. Eftersom vi bor i Andalusien är det lite lurigt ibland, dialekten här är väldigt grov och man pratar väldigt snabbt, med förkortade ord. Språket är just nu den största utmaningen, men vi har satt som mål att bli flytande, nu gäller det bara att ta oss igenom alla steg dit!

Vill du läsa mer om Linnea och hennes författarskap, samt livet i Spanien? Kolla in hennes hemsida!

logo-inspain-500px

 


Related Posts


Yrkesval: Confusion is natural – fear is entirely normal

yrkesval

Att ha ett arbete betyder något helt annat för oss än vad det troligen gjorde för våra mor- och farföräldrar. Det handlar inte bara om ren överlevnad eller ett nödvändigt ont, utan också om att hitta ett yrke som känns meningsfullt. Som ger något. Ett yrke som ger tillfredsställelse.

Den här video från brittiska The School of Life diskuterar den moderna idén om att ett arbete faktiskt ska kunna ge tillfredsställelse OCH trygghet. Den ger samtidigt sex korta men mycket tydliga tips kring hur vi kan tänka vad gäller vårt yrkesval och i sökandet efter det rätta yrket. Vi är många som drömmer, precis just nu, om att följa vår passion och kunna leva på något som vi själva valt eller skapat.

”The start of a path we wont regret on our deathbeds, which should always be the ultimate criterium.”

Att följa sin passion kan vara nog så svårt. Kanske du är en person som helst av allt skulle vilja göra just det, men det blir inget av det hela… Du vågar inte ta steget? Eller du vet inte ens vad din passion är? Här är fler tips till dig. Och kom ihåg ”confusion is natural, fear is entirely normal”.

 

Related Posts

 

 


Gör en plan & håll den

en plan nyvy

I gårdagens inlägg nämnde jag ”mellanvägen”. Den utväg du kan ta när du vet att du måste bort från din arbetsplats, men ändå ha en inkomst hela vägen. Du går tillbaka till jobbet efter semestern men du börjar samtidigt söka andra jobb. Det är lättare att få ett jobb om du har ett jobb. Du har lön under tiden och kan betala räkningarna. Du kan känna dig lugnare. Den enda risken med mellanvägen är att det hela rinner ut i sanden och så står du där igen nästa sommar. Och den risken är faktiskt överhängande, när allt börjar rulla på. För att till varje pris undvika detta: Gör en plan och håll den!

  • Bestäm ett datum för när du vill sitta på ditt nya jobb!
  • Hur ser din vecka ut? Räkna ut hur mycket tid du kan lägga varje vecka på att skriva ansökningar.
  • Gå igenom din CV. Uppdatera den. För varje tjänst du söker behöver du kanske anpassa CV:n lite efter just den tjänsten du söker.
  • Kontakta referenspersoner. De bör inte vara för länge sedan du jobbade tillsammans med personerna. Kanske vill du inte avslöja för kollegor på din nuvarande arbetsplats att du söker jobb. Eller, finns det någon som kan hålla en hemlis, ett tag?
  • Gå igenom ditt nätverk. Det allra lättaste är ofta att få en tjänst med hjälp av en kontakt. Vilka känner du och vilka känner de i sin tur? Ta kontakt med personer som du tror kan hjälpa dig. Berätta att du söker jobb och ha din CV klar, de vill ofta att du mailar över denna.
  • Registrera dig på sajter hos företag du är intresserade av att jobba hos. Registrera dig på jobbsajter.
  • Skriv en mall för ett personligt brev. Det är bra att ha en text att utgå ifrån, sedan måste du forma texterna efter den tjänst du söker.
  • Håll ögonen öppna! Läs platsannonser.
  • Skriv ansökningar. Använd mallen du gjort för personligt brev. Maila in ansökan. Ring gärna innan och ställ frågor, det gör att du sticker ut från mängden och du skapar en personlig kontakt.

Det viktigaste av allt: Håll din plan! Även om mail börjar trilla in med ”Tack för visat intresse…”. Fortsätt. Paolo Roberto sa på en föreläsning som handlade om arbetsmarknaden och självförtroende. Om man sökt elva jobb och får elva svar tillbaka att tjänsten redan är tillsatt, vad gör du då? ”Sök elva nya!”. Do n o t give up!

Det kommer att kännas bättre och mer uthärdligare på jobbet bara av det faktum att du vet att du arbetar på att ta dig därifrån. Hur många killar/tjejer gick du på date med innan du träffade den rätte i ditt liv? Om du ens träffat honom/henne än. Applicera det på arbetsmarknaden. Du är en person som ska passa ihop med ett jobb i flera år. Med dess arbetsuppgifter, chef, kollegor, arbetstider… Det är nästan mer som ska klaffa där än med en partner. Ibland dröjer det innan man träffar rätt, man måste pröva sig fram. Och ibland tröttnar man på varandra och då kan skilsmässa faktiskt vara en befrielse.

 

Related Posts


Karriärbyte: Från lärare till digital strateg

Mona Wallin--nyvy

Vem är du?
Jag skulle nog kunna beskriva mig som en sökare, en som tycker att det är lite knepigt att hitta sin plats här i världen. Men jag har börjat vända på det och försöker istället tänka att jag drivs av rörelse. Att jag hela tiden vill ha förändringar på gång.

Jag är mellanbarn, vädur, uppväxt utanför Stockholm. Testade nog varenda idrott jag kände till när jag var barn och ungdom och höll på med teater. Ströjobbade, extrajobbade och dubbeljobbade och reste som nyvuxen. Pluggade engelska en termin för att åka till Frankrike och plugga franska nästa. Så höll jag på ända tills jag vid cirka 25 års ålder fick ett rött nystan i julklapp av min systers dåvarande man. Han tyckte att jag spretade för mycket.

Det var då jag började på lärarlinjen. Nystanet blev på gott och ont en signal som jag tog till mig och tänkte att det var dags att försöka tänka lite mer långsiktigt.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag var grundskollärare i Matematik och Naturvetenskapliga ämnen för år 4-9.

Vilket yrke har du idag?
Nu är jag digital strateg på en byrå som jobbar med innehållsmarknadsföring.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Läraryrket var inte ett genomtänkt val. Jag halkade in på lärarlinjen och stannade mest för att jag bestämt mig för att jag skulle slutföra utbildningen och för att jag hade en massa roliga kompisar på lärarlinjen. Det var visserligen både väldigt roligt, omväxlande och intressant att jobba som lärare, men jag kände mig i grund och botten felplacerad. Som att jag var på väg någon annanstans och tagit en jättestor omväg. Det hade kunnat gå att fortsätta, men pressen som lärare har på sig är helt enorm. Och när jag mitt sista år som lärare också hade ett schema som gjorde att jag inte hade förutsättningar att ens planera lektioner på arbetstid, blev även stressen helt övermäktig. Jag höll på att duka under. Och tillsammans med känslan av att vara på fel plats mådde jag verkligen inte bra. Vändpunkten kom när jag sökte läkarhjälp för att bli sjukskriven men blev erbjuden medicin mot depression. Det var då jag förstod att jag var tvungen att göra något åt min situation.

Det var inte självklart att jag skulle byta yrke. Jag kände mig snarare fångad i en fälla jag aldrig skulle kunna ta mig ur. Men en fantastisk kvinna på kommunen hjälpte mig att se den vägen ut och visade mig på en ny riktning. Jag är evigt tacksam för det.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
När jag förstod att jag måste göra något åt situationen återstod den stora frågan om vad.
Jag bestämde mig för att börja lita på min magkänsla och började med att kolla platsannonser. Jag struntade i om jag hade en chans att få jobben jag sökte, syftet var att försöka rama in vad jag egentligen vill göra. Det viktigaste var att det skulle kännas rätt, låta kul. Jag lyckades rama in att jag ville skriva och att jag lockades av yrkestitlar som projektledare. Jag ramade också in att det är viktigt att jobba i stan och att det är viktigt vad själva arbetsplatsen sysslar med. Det där med webb tyckte jag också lät spännande. Jag började lära mig lite html och satte upp som mål att jag skulle lära mig att bygga en webbplats.

Men, så hittade jag tack vare kommunkvinnan en utbildning som sög tag i hela magen. Jag läste kursplanen och kände precis det där suget i magen som jag så många gånger därefter har förstått är viktigt. När jag är på rätt plats, eller på väg åt rätt håll så ska det kännas så.

Jag sökte och var nog först in med min ansökan. Blev kallad till intervju och lämnade in arbetsprover. Och sen väntade jag, väntade och väntade på besked. Men det kom aldrig. Det fanns inte i min världsbild att jag inte skulle komma in så jag ringde och låg på. Till slut knackade jag på dörren och klev in och frågade vad som hänt med mitt besked. Det visade sig att de ville att jag skulle gå en annan utbildning än den jag sökt och därför lagt mig i reservhyllan. Efter två dagars överläggande om de hade rätt i att den andra utbildningen skulle passa mig bättre var jag stark nog att hålla undan och fortsatt lita på magkänslan. Det blev webbkommunikatörsutbildningen.

Efter två års intensivt studerande, nätverkande och praktikjobbande hade jag typ motorvägat mig in i kommunikationsbranschen med inriktning på sociala medier.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Det är väl inte alltid rätt att ta beslut med magen, men när det gäller ens egna vägval i livet är jag övertygad om att magen tar sjukt mycket bättre beslut än huvudet. För då kan det inte bli fel. Känns det rätt så är det rätt, även om det kanske innebär krångel, sämre pengar in, konstiga tider, eller vad som nu kommer i kläm. Att börja studera igen med två barn, bostadsrätt och en sambo som inte direkt tjänar storkovan heller var ju inte någon ekonomisk självklarhet. Det var nog ärligt talat en stark anledning till att jag ändå fortsatte som lärare så länge som jag gjorde. Jag hade redan använt alla mina 12 CSN-terminer. Men. När man vill något tillräckligt mycket så öppnar sig möjligheter. Det visade sig att jag kunde ”skriva av” någon termin, och så fick jag veta att man kan åberopa särskilda skäl och få fler terminer för omskolning just vid 40-årsåldern. Det var också en viktig faktor för att jag vågade ta steget.

Största utmaningen för din del med att byta yrke var…
När jag väl kommit så långt som till själva yrkesbytet var mina utmaningar i princip över. Eller, jo, jag tampas fortfarande med vad som är nästa steg och att tro på mig själv, min kompetens och mina möjligheter. Det tog hela utbildningstiden (två år) att hitta fram till vilken inriktning som jag ville jobba mig vidare mot. Men jag fortsätter att ta nästa steg med magkänsla hela tiden och än så länge så har det bara lett mig i riktningar som har känts helt rätt.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
Många av mina gamla lärarkollegor tyckte att jag var så himla modig. Och nu möter jag ofta folk som tycker att det är supercoolt att jag har den bakgrund jag har. Det är ju alltid kul att höra, särskilt när de säger att jag inspirerat dem. Men i mitt fall hade det ju egentligen gått på tok för långt. Så jag ser det inte som modigt utan mer livsnödvändigt. Jag bytte inte förrän jag var tvungen. Det räcker med att ”det skaver” för att man ska ta tag i sin situation.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Mitt nuvarande yrke är otroligt omväxlande på alla möjliga sätt. Jag får träffa på människor från alla möjliga olika branscher, sätta mig in i deras affärer och kommunikativa problem för att sedan hjälpa dem med godbitarna – det kommunikativa, både strategiskt och operativt. Dessutom får jag vara en del av internetkulturen och vara med och leda en hel bransch på väg mot total förändring. Det går inte en enda dag utan att jag lär mig sjukt mycket nytt.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Eeeeeh. Nej.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Mina förhoppningar är att jag ska kunna fortsätta att utvecklas. Lära mig ännu mer om effektiv digital kommunikation, och att jag ska lyckas få jättemånga att förstå det fantastiska med social kommunikation och att de ska våga ta steget och satsa på det.

Några tips från dig till de som funderar på att byta bana:

  • Gör det! Funderar du så är det antagligen så att du ska byta.
  • Bryt ner ”bytesprojektet” i små beståndsdelar. Bestäm dig för ett tydligt nästa-steg och se till att det händer. Stora förändringar som kommer inifrån en själv händer med små steg i taget.
  • När du stoppar dig själv på grund av alla hinder ska du sluta med det och sätta punkt. Och tänk på att det du inte kan går att lära sig.
  • Ska du omskola dig rekommenderar jag YH-utbildningarna varmt. Praktiken är guld värd.

 

 

Related Posts


Karriärbyte: Sommaren – klassisk tid för eftertanke

summer nyvy

Våren är en tid för nystart. Nästan som att födas på nytt. Ny energi. Lust. Insikt. Vårtecknen finns överallt. Blommor och träd blommar, dagarna är längre, ljusare och periodvis varmare. Vi vet att en lång sommar väntar. Tid för reflektion och för tankar att ta plats. Stanna upp tillsammans med de människor som betyder mest. Ägna sig åt saker som betyder något. Sortera tankar. Tänka nytt. Kanske ta beslut. En ny chans att börja om. Sommaren och ljuset gör att vi blir öppna för förändring.

Att låta en sommar gå. Släppa allt, men också ta tag i saker vi skjutit upp. Så välbehövligt. Att bara få tänka på sig själv och sin egen tillvaro. Och en sak är ganska säker, det säger jag av egen erfarenhet. Har du under en lång tid gått med en obehagskänsla bara vid tanken på din arbetsplats? Känner du som att tanken på ditt arbete inkräktar på din lediga tid? Lägger ett grått moln över din tillvaro, till och med när du inte är där. Gör att du inte kan slappna av och njuta fullt ut av sommaren. Då behöver du förändra något. Göra något annat. Använd tiden du får i sommar till att fundera och prata med nära och kära. Smid nya planer och ta tag i livet. Inget arbete i världen, ingen arbetsplats är värd din hälsa. För att gå och må dåligt en längre tid tär på både dig, din omgivning och är heller inte bra för din arbetsplats eller dina kollegor. Byt!

En bra början är att lyssna på detta klipp från TV4 Nyhetsmorgon där Olof Röhlander, mental tränare, ger tips till alla de som går på semester och som helst inte vill återvända. Till de som behöver ett karriärbyte, nytt jobb, ny start. Klippet innehåller bra tips och är värt att lyssna på. Allt det där som rör sig i våra huvuden diskuteras. Att våga, rädslor, ekonomi, möjligheter etc. Klippet innehåller även en intervju med Anders Werdin, familjefar i fyrtioårsåldern som tröttnade på gamla hjulspår och till slut vågade ta steget från jobbet som bilprovare till att läsa på distans till brandman.

Lyssna. Det kan bli ditt första steg.

 

 

Related Posts


Karriärbyte: Från butiksägare till modedesigner

SusanneTolfesbo nyvy

Vem är du? 
Jag heter Susanne Tolfesbo och bor i Falun med min familj, Tyra 15, Ville 11 och min man Christer. Vi gör mycket tillsammans. Vi gillar att resa och har hunnit med både Barcelona och London denna vår. Vi är också mycket i vårt sommarhus som ligger på en plats vi älskar. Ett 100 år gammalt hus som vi renoverat under några år och där vi numera mest bara tar det lungt och njuter.

Jag är intresserad av hälsa och välmående till både kropp och själ och yogar sedan många år tillbaka. När jag var yngre var jag gymnast och jag har mycket att tacka för den tiden. Jag inspireras mycket av dans och yoga. Det syns i det jag gör, både i plaggen och i det bildspråk jag använder mig av. Just nu jobbar jag med en ny serie varor i för mig nya material som knyter an till detta tema. Serien kommer att komma ut senare i år.

Vilket yrke hade du tidigare? 
Jag drev tidigare en designbutik som hette Slagg och låg i Falun. I butiken sålde jag handplockade grejer, allt ifrån smycken till möbler som jag köpte in på resor och mässor. En del av sortimentet var från småskaliga lokala hantverkare. Min tanke var att bara köpa in det jag själv gillade och att sortimentet skulle kännas eget och unikt.

Vilket yrke har du idag?
Idag har jag ett eget varumärke där jag säljer egna stickade kollektioner i alpackaull, både i butiker i Sverige, några ute i världen och i egen webshop. Min produktion ligger i Sydamerika och vi har samarbetat länge. Och jag är stolt över att jobba både under fair-trade och ekovänliga förhållanden. Min filosofi är att ta fram varor som känns tidlösa med en design som ska hålla och användas länge. Jag jobbar också med andra saker både i och utanför mitt företag, men mitt fokus är främst mitt eget märke.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Längtan efter att skapa och driva något eget hade jag haft länge innan jag tog klivet och startade min designbutik. Att starta butik med allt vad det innebar var kul, med inköp, planering, arbete med layout och PR, men jag kände mig ganska snabbt låst och rastlös i själva formatet butik med öppettider, en fast lokal osv. Jag lärde mig mycket om mig själv under den tiden. Att jag gillar att sätta igång, ha en vision men också att jag sedan vill vidare när jag känner mig klar med ett projekt.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Alpackaullen kom i min väg och jag blev direkt såld på det fina materialet och hantverket. Jag fick chansen att köpa in varor från ett kooperativ i Bolivia och sälja i min butik. Det ledde så småningom till ett samarbete med dem och jag såg snabbt en chans att kunna göra något eget och ta fram egna varor. Jag valde att släppa butiken och satsa på kollektioner under eget varumärke. Jag såg en möjlighet att kunna jobba mer flexibelt och rörligt, att kunna nå ut i världen med det jag gör via återförsäljare och webbutik. Men också att varje kollektion kunde bli till ett nytt projekt och därmed motivera mig framåt.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Nej det var egentligen inte något svårt beslut, men jag våndades ändå några varv innan jag tog klivet. Jag hade ju ändå en fungerande butik och en trogen skara kunder.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag sålde av alla varor i butiken, sålde inventarierna och hittade en ny hyresgäst till lokalen. Sedan tog jag ett deltidsjobb vid sidan av för att komma igång ekonomiskt med att sälja min kollektion till andra butiker.

Största utmaningen för din del med att öppna eget var…
Det första klivet var nog det största. Att bestämma sig. Sedan har det ena lett till det andra. Mitt företagande har öppnat så många dörrar. Jag har fått stipendier, deltagit i roliga projekt, fått resa mycket och träffat spännande människor.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att öppna eget företag?
Jag har ingen i familjen som driver eget, så jag har inte haft några direkta förebilder och kanske inte heller så stor förståelse för mitt val. Men jag har väldigt god uppbackning av främst min man, men också av vänner och mina syskon på många olika sätt.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det bästa med att driva eget är friheten och jag gillar känslan att styra över min egen tid och tillvaro. Det jag gör innebär att jag får använda min kreativitet och hela tiden sträva framåt. Jag gillar också att jag kan sitta i Falun och ändå jobba mot och vara en del av världen. Mina plagg tillverkas på ett ställe där de kan just det här hantverket och sedan säljs de där mina kunder råkar finnas. Det kan vara både här i Falun men också ute i världen, som i Paris eller Japan.

Sämst för mig är att jag ibland tappar energi att driva på framåt. Det är baksidan av att vara ensam i det jag gör, att alltid orka ladda om och göra jobbet.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Nej, allting är ju en process där det ena leder vidare till nästa grej. Jag vet ju så mycket mer idag och har mycket mer erfarenhet än innan jag startade. Så när jag tittar tillbaka kan jag ju se att jag gjort en massa misstag längs vägen. Men det är ändå inget jag ångrar idag. Jag har lärt mig massor.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Jag vill att mitt företag ska växa så att jag kan leva fullt ut på det jag gör. Jag drömmer inte om anställda och några stora lokaler. Däremot att kunna jobba med folk jag väljer för vissa uppdrag, dvs ha ett team omkring mig med duktiga konsulter och därmed ha ett flexibelt och rörligt företag. Friheten är viktigast. Jag vill se mina varor i butiker ute i världen och ha resandet som en del i det jag gör.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/öppna eget:

  • Lita på magkänslan, gör det som känns rätt för dig och gör det på ditt sätt. Låt bli att snegla på andra. Du kan såklart lära av hur andra gjort före dig, men sedan ska du göra det på ditt unika sätt.
  • Om du ska välja om – välj att göra något du tycker är kul, något som motiverar dig, något du går igång på.
  • Lyssna inte på alla goda råd.

Här hittar du mer information om Susannes företag TOLFESBO

 

 

Related Posts

 

 


Karriärbyte: Från journalist till PR-konsult/kläddesigner

www.nyvy.se
Vem är du?

Linda von Essen Sylvén, 44 år. Bor med man och dotter (13 år) i Jönköping. Har pluggat i Tyskland, bott och arbetat i London och på andra ställen i Sverige. Har sedan återvänt till Småland där jag är född och uppvuxen.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag är journalist i grunden. Jag har jobbat i mediebranschen i många år med både radio och TV. Jag började som programledare på P3 ungdomsradio 1991 (VOX) och blev sedan redaktionschef. Sen rullade det på och så småningom gick jag från radio till TV. Jobbade på TV4 och SVT under en period. Jag har även jobbat med PR. Hjälpte bland annat äventyraren Göran Kropp med hans PR. Efter ett antal år i Stockholm kände jag och min man att vi längtade till landet. Vi bestämde oss för att flytta tillbaka till min hemstad Jönköping.

Medieutbudet i Jönköping är inte det största. Men i och med att jag hade en bakgrund inom journalistik och jobbat en hel del med PR fick jag så småningom tjänsten som informationschef på Elmia i Jönköping. Elmia är ett av Nordens största mässföretag. Arbetet innebar mycket nytt och flera resor. Samtidigt hade jag stor nytta av mina tidigare journalistiska erfarenheter. Jag blev kvar på Elmia i 15 år. Då kom jag till en punkt där jag kände mig färdig.

Vilket yrke har du idag?
Jag driver eget företag som PR-konsult. Det är min huvudverksamhet. Sedan startade jag 2012 ett eget klädmärke LiVess, där jag designar och säljer kavajer/kostymer för kvinnor. Som PR-konsult gör jag en hel del av det jag tidigare gjorde som anställd. Men nu hyr jag ut min egen kompetens. Mitt klädmärke är en dröm jag haft sedan flera år tillbaka.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jag tror att jag aldrig riktigt hade stannat upp och funderat ”vad vill jag egentligen göra”. Allting hade bara rullat på. Jag har alltid haft en dröm om att ha något eget, men jag visste inte riktigt inom vad. När jag tog beslutet att avsluta min fasta anställning hade jag gått och funderat av och till i ett par år. Till slut kände jag mig ”jättefärdig”. Då var det bara att ta steget.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Jag sa upp mig. Jag visste visserligen att jag skulle ha något eget, att jag skulle öppna någon typ av konsultverksamhet. Men jag hade inte alla svar när jag sa upp mig. Jag hade ett vitt, blankt papper framför mig. Det var bara att kavla upp ärmarna och börja från början. Det är alltid ett stort beslut. Att lämna ett fast jobb och starta eget. Men när man väl tagit steget är det bara att köra.

Största utmaningen för din del med att öppna eget var…
Jamen, det är klart att det är en utmaning. Jag funderade ju av och till i säkert två år. Det här med trygghet, ”man vet vad man har…” och så vidare. Osäkerheten på sin egen kompetens. Har jag kunskaper som någon annan är beredd att betala för? Men jag tycker ändå att går man och funderar tillräckligt länge…upptar detta med ”vill göra något annat” tankarna en längre tid. Då bör man ge det en chans. Då finns det stora chanser att det kommer att gå vägen. Skulle det inte fungera, så har man i alla fall försökt. Då slipper man grubbla över det i framtiden.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att öppna eget?
Bara positiva. ”Att du vågar…” och så vidare. Det roliga är att flera av mina vänner har tagit liknande beslut, fast inom andra branscher. Det gör att vi är några stycken som kan träffas och utbyta erfarenheter och stötta varandra.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Sämst finns det nog inget direkt. Visst, ovissheten o otryggheten kan vara en aspekt, att man måste driva på själv. Det är ingen annan som fixar jobbet åt dig.

Bäst är friheten. Att du jobbar för dig själv och din egen ekonomi. Du skapar något eget. Även flexibiliteten, att slippa 8-5 dagarna. Att man fokuserar på jobbet under arbetstid och slipper energitjuvar som internt tjafs, skvaller och gnäll, sånt som man inte alltid kan välja bort som anställd och som du inte kan påverka. Visst det finns både för- och nackdelar med att vara anställd. Men jag gillar det som jag har det nu. Att jag kan komma in i en organisation utifrån, göra ett bra jobb och sedan gå vidare. Det passar mig att kunna gå in och hjälpa till under en kort tid och sedan lämna.

I och med att jag har min bas och mitt kontor hemma på gården utanför Jönköping får jag också den bästa av två världar. Jag reser en hel del i jobbet, både i Sverige och utomlands. Efter en dag med kundmöten i Stockholm kan jag dra mig tillbaka och få lugnet här. Det gillar jag. Det funkar väldigt bra att jobba härifrån. Jag har inte sett några nackdelar. Jag ser det som att jag inte nödvändigtvis jobbar från Jönköping, utan från en plats i världen.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
Nej, det gör jag inte. När jag väl tagit ett beslut så ser jag sällan tillbaka.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Att kunna fortsätta leva på mina företag, att de bär sig o att jag får leva ett harmoniskt o kul liv med bra balans mellan jobb, familj o fritid.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/öppna eget:

  • Våga testa.
  • Gå på din intuition o övertygelse
  • Ta hjälp och råd från människor du litar på och som ger dig positiv energi.

 

Mer om Lindas företag hittar du här:
Free Agent PR
Li Vess

 

 

Related Posts


Arbetslivet: Det här känns förlegat

www.nyvy.se
Ibland stöter man på fenomen i arbetslivet som känns förlegade, gammalmodiga, passé. Men de finns än. Ibland hör jag saker som får mig att stanna upp och tänka: ”det här kommer vi att skaka på huvudet åt i framtiden”. Ungefär som vi gör åt videoapparaterna. Vitsen med deras existens går liksom inte att motivera längre. De har spelat ut sin roll.

Här är några exempel:

Grejen med att ett arbete måste utföras mellan exakt samma tider och på exakt samma plats känns förlegad. Det ger mig ”stämpelklocka feeling”. Har skrivit om detta tidigare HÄR och HÄR. Jag är medveten om att vissa yrken kräver fasta tider och samma lokal. Men alla gör det inte. Där kommer det där jag nämnde ovan in… ”vitsen med deras existens?”

Synen att man ska hålla sig till ett yrke hela livet känns inte i tiden. Att det vilar ett misslyckande över någon som lagt ned tid och pengar på en utbildning till ett yrke, som den sedan byter bort mot ett annat. Synen håller dock på att förändras och snart kommer det att vara helt normalt att byta bransch en eller flera gånger under livet. Tänk också om det kunde stanna vid det och låta alla val vi gör i livet vara lika ok. Det måste inte övergå till att ses som ”trist” att stanna i samma yrke hela livet. Alla val är ok. Mer möjligheter och variation bara. Det är 2016.

Detta med information till unga i samband med att de gör sitt ”karriärval” kan ibland kännas lite 1985. Märk mina ord, ibland. Idag 2016 bör vi kanske inte bara förbereda oss för EN karriär. Göra ETT karriärval. Vi kanske istället gör vårt första karriärval nu och andra senare i livet. Vi kanske ska lätta på pressen för våra ungdomar. Ta-dam, ta-dam…NU gör du ditt KARRIÄRVAL Lisa, det är NU, en gång i livet. Ungefär som en konfirmation. Once in a lifetime. Vi kanske ska berätta att chansen är stor att de kommer att verka inom olika branscher/områden i livet. Eller i alla fall att det är möjligt. Ta en diskussion om val av utbildning. Vad är en bra, gångbar, bred grund? Potentiella yrken. Vilka yrken är nära besläktade? Vilka möjligheter har jag att ”byta gräsmatta” dit där det kanske är grönare en vacker dag. Ja, ni förstår. Framförallt tydliggöra att det är ok att byta senare i livet.

Sist men inte minst, att jobba heltid med en sak, på ett ställe. Det är inte enda alternativet. Som jag skrev igår så blir det allt vanligare att ha slash-karriärer. Livnära sig på flera yrken samtidigt. I min uppfattning känns det smart och i tiden. Sedan finns det två sidor av myntet. Det finns de som tvingas ha slash-karriärer för att de inte hittar heltidsjobb, mindre bra. Men väldigt många väljer detta alternativ helt själva för att få mer variation och flexibilitet i livet. Få möjlighet att leva ut flera av sina passioner. Sprida ut riskerna är en annan aspekt i det hela. I en lågkonjunktur klarar sig de med fler yrken bättre. Blir de av med en anställning har de den/de andra kvar.

Allt det jag nämnt ovan, som flexiblare arbetstider, -platser, flera karriärval, slash-karriärer ger på ett sätt mer makt åt alla oss som jobbar. Vi får en allt större frihet att utforma vårt arbetsliv som vi själva vill. Vi får mer möjlighet till variation i livet, om det är det vi vill ha. I min mening, så är allt jag nämnt en naturlig utveckling i ett modernt samhälle. Modernt behöver inte alla gånger vara synonymt med bättre, effektivare. Det finns för- och nackdelar med allt. Men vad gäller alla ovannämnda aspekter ser jag bara fördelar. Med ökad individuell frihet att kunna designa sitt eget arbetsliv, blir hela arbetslivet attraktivare. Och vem vill inte vara attraktiv?

 

Related Posts


Karriärbyte: Från IT-arkitekt till kock

eugen nyvy
Vem är du?
 

Mitt namn är Eugen Stolin. För ett år sedan passerade jag 40-strecket. Jag bor i Stockholm. Min familj består av min fru och vår son. Sonen ska börja i förskoleklass efter sommaren. Jag kan fortfarande inte förstå det. Tiden går fortare än man ibland önskar…

Vilket yrke hade du tidigare?
Efter universitetet började jag jobba som mjukvaruutvecklare. Efter ett tid fick jag möjligheten att bli gruppledare, vilket så småningom ledde till en position som utvecklingsansvarig på ett mindre finansbolag. Precis innan mitt karriärbyte jobbade jag som affärskonsult på Sveriges största IT-tjänsteföretag.

Vilket yrke har du idag?
Kock är mitt nya yrke.

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Det finns två anledningar till omställningen.
Ett. Min son föddes. När jag gick runt med honom i en barnvagn började jag fundera på livet. Sakta men säkert kom jag fram till att jag behöver en förändring.
Två. Jag tappade helt enkelt arbetsglädjen. Inget jag gjorde gav något värdefullt resultat. Det kändes som att jag inte gjorde något konkret, något jag kunde visa upp och säga: “det här har jag gjort”. Att vara ständigt beroende av andra människors arbete gjorde mig mer stressad än jag önskade.

Var det självklart vad du skulle göra istället eller hur kom du fram till det?
Det tog lite tid att komma fram till just kockyrket. Det var en process som pågick i cirka ett år. Först provade jag andra möjligheter inom ramen för IT. Men ju mer jag tänkte på livet desto mer insåg jag att jag måste göra något helt annat. Till slut kom jag ihåg att jag faktiskt ville bli kock på 90-talet när jag sökte till gymnasiet. Glatt berättade jag som tonåring nyheten för mina föräldrar och fick ett blankt nej. Jag förstod också att mitt intresse för matlagning har sin grund i min relation till mina morföräldrar som jag älskade av hela mitt hjärta. Med den insikten fattade jag beslutet om att satsa på kockyrket. Jag valde med hjärtat.

Svårt/lätt beslut? Varför?
Att göra en förändring var ett av de svåraste besluten i mitt liv. Speciellt för mig som har en tendens att överanalysera saker och ting. Jag brukar väga in alla möjliga och omöjliga parametrar för att komma fram till det absolut bästa beslutet. I sådana frågor brukar det vara ett oändligt antal realistiska och orealistiska argument för att inte göra det man vill eller känner för. Som tur är så har jag en underbar fru som har stöttat mig genom hela den här resan.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Nu var jag redan befriad från anställning då jag fattade beslutet att bli kock. Jag sökte information om olika kockutbildningar i Stockholm. Till slut bestämde jag mig för att söka en komvuxutbildning. Under ett år studerade jag först teori och hade sedan praktik på olika arbetsplatser. Det var nog bland det roligaste jag har gjort i hela mitt liv. Som vuxen får man en helt annan förståelse för kunskap, människor och situationer som man hamnar i. Jag har träffat underbara människor både på skolan och på mina praktikplatser. De har gett mig en större insikt om livet.

Största utmaningen för din del med att byta yrke…
Som ni kanske redan har förstått var min största utmaning att fatta själva beslutet. Sedan rullade det bara på. Jag hade kul i skolan. Jag hittade själv alla praktikplatser där jag verkligen såg möjligheten att träffa spännande människor och lära mig om yrket. Till slut var det inga större bekymmer att hitta mitt första jobb som kock.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
Reaktionerna var minst sagt blandade och kom från två olika håll. Människor som jag jobbade med och som kände mig tyckte att det var ett modigt beslut och berömde mig. En del berättade att de själva skulle vilja göra likadant och att jag gav dem lite hopp. Däremot en del nya bekanta inom restaurangbranschen tyckte att jag var galen. Att vara kock är ett hårt yrke, både fysiskt och mentalt. Att jobba långa timmar (10 – 12 timmar/dag) är ingen ovanlighet. Man är på benen hela tiden. Det finns väldigt lite utrymme för att göra misstag. Låg lön är också en faktor. Många klarar inte av det och många söker sig bort. Och här kommer jag från ett jobb med hög status som många drömmer om. Jag tror att det fanns några som tänkte att jag bara leker. Att det bara är en fas och att jag kommer att ge upp när jag förstår verkligheten.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det absolut bästa är när en gäst kommer förbi och tackar för maten. Då får man direkt en bekräftelse på sitt hantverk. Jag blir glad i själen speciellt när jag själv är nöjd med resultatet. Tätt efter kommer alla människor med stor passion för sitt yrke. Ett sådant engagemang har jag inte skådat på länge.

Det sämsta är frustrationen när jag inte är nöjd med mitt eget arbete/insats på grund av stress eller tidsbrist eller något annat som kan påverka utgången. Å andra sidan är det jag själv som kan ändra det, som kan få det att bli bättre nästa gång, som lär mig av mina misstag utan att vara beroende av någon annan.

Ångrar du någonting så här i efterhand?
I regret nothing! Men seriöst, jag ångrar inte mitt beslut. Bara den kunskap och erfarenhet jag har fått de senaste två åren är värda den stora förändringen. Oavsett hur det går i framtiden kommer jag alltid att se på det här som en lyckad satsning i livet.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Mitt mål är att öppna en egen restaurang. Idén är att kunna ha ett ställe där jag kan jobba själv, kunna betala vettiga löner till anställda och bjuda våra gäster på god mat. Av många goda anledningar är jag strikt vegetarian. Därför blir det en restaurang som serverar modern vegetarisk mat. Allt (eventuellt) överskott kommer att doneras till välgörenhet. Just nu är jag inte 100% redo. Jag behöver lära mig mer och bli mer säker som kock. Inom den närmaste framtiden kommer jag att söka mig till en plats där jag kan jobba med mat som jag älskar.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana:

  • Förstå dig själv. Hitta det som ligger närmast ditt hjärta och utgå därifrån. Pengar får inte vara målet.
  • Försök att inte överanalysera ditt beslut. Hur mycket du än försöker kan du inte se in i framtiden. Det kommer att gå bra!
  • Var beredd att jobba hårt! Det är du och endast du själv som kan styra din egen väg.

 

Läs mer om Eugen och hans väg till kockyrket på hans egen blogg.

 

Related Posts


Hela Sveriges framtid. Med eller utan lärare?

www.nyvy.se

”I believe the children are our future. Teach them well and let them lead the way…”

Whitney Houston 1985. Hennes klockrena stämma strömmade ur alldeles för stora högtalare från min bergsprängare à la 80-tal. Permanentat hår och spretig stel lugg impregnerad av hårskum, fixerad med spray. Stora vita clips i öronen, nya jeans och syrrans gamla Busnelväska. Den gamla bekanta vägen till skolan. En ny dag 1985. Och lärarna hade fortfarande status. Stopp.

Vad var det som hände? Vem drog ned rullgardinen?

Jag kan inte låta blir att ägna ett inlägg åt läraryrket. När temat för veckan ändå är drömyrke. Det skrivs så mycket om yrket i media och skolan berör så många. Elever, lärare, föräldrar. Det är många lärare som byter karriär. Det ser jag inte minst här på nyvy. Förra året visade undersökningar att ungefär hälften av alla Sveriges lärare under 40 år var övertygade om att de skulle byta till ett annat yrke före pension. Det vill säga de lärare som egentligen borde ta över efter de som går i pension de närmaste åren. PISA-studie avlöses av OECD-rapport. Resultaten är entydiga och fallande. Svenska elevers resultat blir allt sämre. Politiker skyller på sina föregångare. Föräldrar skyller på politiker och lärare. Lärare skyller på politiker, elever och föräldrar. Media rapporterar. Samtidigt är bristen på lärare i Sverige enorm. Få vill utbilda sig till lärare. Många av lärarna vill bort från skolan. Våra barn har inget val. De stannar. Men utan lärare ingen skola.

I de studier som fått stor uppmärksamhet i media presenteras Sverige som ett land som rasat kunskapsmässigt och lärarstatusmässigt. Vad beror det på? Är detta exklusivt för Sverige? Det skulle man nästan kunna tro ibland. Men hur ser det egentligen ut för lärare i resten av västvärlden?

På youtube behöver vi bara söka på ”teacher quit” för att hitta en uppsjö av inspelningar som lärare över hela USA gjort där de förklarar varför de nu avslutar sina lärarkarriärer. Anledningarna lärarna nämner har vi hört förut. Ungefär samma som i Sverige. De upplever att de inte får undervisa längre, att de ägnar sig mer åt administration. Nationella prov lyfts fram som extra tidskrävande. Låga löner. Besparingar. Lärarna upplever att de saknar respekt från både elever, föräldrar och samhället i stort. Ungefär så. I USA är lärarna särskilt upprörda över det s.k. ”common core”. En typ av nationell standard som införts i majoriteten av USA:s stater 2010 som en garanti för att eleverna ska få en likvärdig utbildning, oavsett vilken stat de råkar bo i. Ungefär som vi tänker oss att vi ska förstatliga skolan för att garantera likvärdig utbildning. Kvalitén på utbildningen ska inte avgöras beroende på vilken kommun i Sverige du bor i. Common core har inneburit att studiekraven på eleverna har höjts och att man nu utbildar i princip alla elever med fokus på framtida universitetsstudier. Bakgrunden till detta initiativ är att kunskapsresultaten för USA:s elever har rasat internationellt sett. I synnerhet i matematik och naturkunskap. Precis som i Sverige. Innan common core infördes bestämde varje stat sina egna akademiska krav. Nu följer alla samma.

Man har alltså försökt motverka den negativa kunskapsutvecklingen i USA genom att införa common core. Nu växer protesterna. Lärare protesterar, republikan som demokrat. Common core har bland annat inneburit en stor ökning av standardiserade prov. Liknande Sveriges nationella prov. Lärare anser att en stor del av deras tid går åt till att föra in statistik i samband med dessa prov. Tid som skulle kunna användas till att undervisa eleverna. Som i Sverige. Många lärare i USA anser dessutom att proven är alldeles för svåra och att sedan nationell statistik tas fram baserat på resultaten. Denna statistik ska i sin tur bidra till att jämföra USA:s elever med resten av världen. Många lärare protesterar även mot de så kallade charter schools. Statligt finansierade skolor som drivs av fristående grupper. Ungefär som svenska friskolor. I USA har dessa skolor ökat i explosionsartad takt de senaste åren. Skolorna lyder inte under samma regler som vanliga statliga skolor utan kan operera mer flexibelt. Kritiker hävdar att många av skolorna inte uppfyller de nationella kunskapskraven och att de medvetet antar toppstudenter för betygsstatistikens skull. Att de medvetet ratar elever med inlärningssvårigheter och hänvisar dessa elever till de ordinarie statligt styrda skolorna. Man kritiserar även det faktum att vissa charter schools drivs av vinstintresse.

Många av dessa protesterande lärare har fått nog. Och har nu sagt upp sig. Här nedan följer ett litet urval av alla de lärare som nu gör något annat än att undervisa.

Teacher says ”I quit”
In Pursuit of Happiness
Teacher’s Resignation Letter Citing Failed System Goes Viral

I andra länder i Europa då? Tja, i Storbritannien gav 4000 lärare i månaden upp sitt läraryrke kontinuerligt under hela 2014. I Tyskland strejkar lärare för rättvisare löner i landet, eftersom lönenivån avgörs i stor utsträckning beroende på vilket förbundsland du arbetar i. I Frankrike är det stor lärarbrist. Lärarna lider av stress och har svårt att koppla bort arbetet när de väl är hemma. Känslan av att ha allt lägre status är utbredd bland landets lärare. 2013 kom rapporten TALIS, en internationell studie med fokus på lärarnas vardag. I den framkom att mindre än en tredjedel av lärare över hela världen anser att läraryrket har status i deras land. Lärare i asiatiska länder anser att yrket har hög status. Malaysia ligger i topp. 88% av lärarna anser att läraryrket har hög status där. Sverige och Frankrike ligger i botten på samma lista. 5% av lärarna anser att yrket har hög status i Sverige.

På min skola på 80/90-talet fanns det många lärare som älskade att vara just lärare (det finns det idag med, jag vet). Det kunde man märka. Visst fanns det bra och mindre bra lärare. Då med. Men de hade tid. De berättade historier och kunde skratta åt dem själva. Och de lyssnade på våra historier. De hade tid. Sten, Per och Bengt bar skjorta, kavaj och slips. Språklärarinnorna var snofsiga och chicka damer. Speciellt fransklärarinnan. En fläkt av kontinenten svepte förbi i korridoren när de hastade förbi. Lite som en flygbesättning som tog hand om oss, lotsade oss fram i luft….världen. Med en yrkesstolthet. Kanske tur att de slutade när de gjorde. För nu kan de nostalgiskt tänka tillbaka på sin lärargärning med värme, glädje och framför allt stolthet. Som Filip Hammars föräldrar. Se hans egen intervju med sina lärarföräldrar här.

Det hjälper inte att skylla på någon. Det hjälper inte att skaka på huvudet, förfäras och dra en lättnadens suck över att just precis du inte råkar befinna dig i skolans värld. Allas våra barn är där. Vi har inget val. Läraryrket måste bli ett drömyrke. Hela Sveriges framtid finns där. Med eller utan lärare?

Hur var det Whitney sjöng, ”teach them well and let them lead the way…”

 

 

Related Posts