Tag Archives: USA

Karriärbyte: Från sjukgymnast till frilansande journalist

Hanna Sistek, Varanasi

Vem är du?
Hanna Sistek, 35 år. Bor sedan i år i Lafayette i delstaten Indiana i USA. Är dock på resande fot en stor del av året.

Vilket yrke hade du tidigare?
Jag gick Naturvetenskapligt program på gymnasiet och var väl egentligen för ung för att veta vad jag ville jobba med vid den tiden. Min mamma var danspedagog och jag själv hade alltid haft ett intresse för kroppen och hur den fungerade. Min dåvarande ”svärmor” tyckte att jag skulle passa som sjukgymnast och till slut började jag även själv tänka i de banorna. Sagt och gjort, jag utbildade mig till sjukgymnast vid Lunds Universitet.

Vilket yrke har du idag?
Idag är jag frilansande journalist

Vad var anledningen till att du ville göra något nytt i yrkeslivet?
Jobbet som sjukgymnast var visserligen roligt och intressant. Men redan efter några månader i yrket började jag fundera om det verkligen var det här jag ville göra resten av livet. ”Hjälp, jag går till samma behandlingsrum varje dag. Till samma byggnad…” Tanken på att gå upp varje morgon och gå till samma vårdcentral kändes väldigt instängt. Ett halvår innan hade det tagit det slut mellan mig och min dåvarande kille. Vi hade hängt ihop i fem år, men insett att vi ville helt olika saker. Jag ville ut och se världen och han ville ha stabilitet i tillvaron. Som nyutexaminerad fick jag jobb på en vårdcentral i Årjäng, där stannade jag i ett år. Så här i efterhand tror jag att det året handlade mycket om att hitta tillbaka till mig själv och vad jag egentligen ville. Jag har alltid haft ett internationellt intresse och alltid längtat ut i världen. Mina mamma flydde med mig till Sverige från den dåvarande kommunistiska diktaturen Tjeckoslovakien. Min mormor sa alltid till mig när jag var liten: ”Du måste ut och se världen Hanna”. Allt det här fanns i mitt bakhuvud. I skolan hade jag alltid gillat att skriva, inte så att jag hade det som ett fritidsintresse, men jag tyckte om att uttrycka mig i skrift. Det tillsammans med mitt intresse för omvärlden och vilja att resa ut i världen gjorde att jag sökte till Journalistprogrammet i Göteborg. Journalistiken blev ett verktyg för mig att se och förstå världen lite bättre.

Hur gjorde du rent praktiskt?
Under mitt år i Årjäng sökte jag till det korta Journalistprogrammet i Göteborg. Jag gjorde antagningsprov, kom in, och läste ett år tillsammans med 35 stycken kurskamrater, alla med varierande bakgrund. Eftersom jag redan tagit studielån då jag studerade till sjukgymnast så var jag inte sugen på att ta ännu mer lån. Jag flyttade därför hem till min mamma i Göteborg under ett år. Tre månader in i utbildningen, i november 2004, startade jag en enskild firma. Jag behövde stärka ekonomin under mina studier och såg en möjlighet att få komma in i branschen. Jag fick bland annat skriva artiklar för tidningen Scoop, som ges ut av Föreningen Grävande Journalister. De hade skral budget men jättebra handledning. Jag skrev till exempel en artikel om journalisters objektivitet och saklighet. Det var bra erfarenhet.

När jag gick ut Journalistprogrammet 2005 fick jag inget sommarjobb, då jag inte hade körkort. Jag hade skickat några frilansidéer till bland annat Veckans affärer men inte fått något svar. Det kändes lite som ett svart hål i början av frilanslivet. Jag skickade en massa mejl men hörde sällan något tillbaka. Det var en stor uppförsbacke. En dag då jag var på väg från Uppsala till Stockholm ringde Anders Billing, dåvarande nyhetschef på Veckans affärer: ”Är du intresserad av att frilansa för oss?” Han hade läst det jag skrivit i Scoop och gillade det. Det var stort. Men just då hade jag precis bestämt mig för att tillbringa hösten i Paris. Jag besökte ändå Billing på Veckans Affären i Stockholm och vi fick bra kontakt. ”Vi kanske kan hitta ett vick åt dig när du kommer tillbaka”, kontrade han när jag berättade om Paris-planerna. Efter en höst i Paris fick jag ett vikariat på VA. Initialt kände jag att ”jag kan ju ingenting om ekonomi”. ”Du kan skriva, det är huvudsaken. Resten lär du dig eftersom” blev svaret. Och det gjorde jag. Efter vikariatet sökte jag mig till GP Utland under sommaren och sedan bar det av till Indien. Och på den vägen är det. Jag hade min bas i Delhi i fem år och sedan Cairo i ett par år och reste sju-åtta månader om året. Jag har jobbat på fem kontinenter. Sedan i höstas är jag tillbaka i USA.

Största utmaningen för din del med att byta yrke/starta eget var…
Tja, det är klart att det var tufft i början. Första året som frilansare innan jag hade lärt mig yrket ordentligt var tufft. Innan jag lärt mig vad redaktionerna var intresserade av.

Ekonomin är naturligtvis ett orosmoment, speciellt i början. När jag började som frilansare fick jag höra ”Ja, du kan ju gå ur A-kassan på en gång om du ska starta eget. Om du vill ha A-kassa måste du nämligen lägga ned din firma” Jag kom ihåg att jag tänkte ”Shit, vilket pissigt land att vara egen företagare i”. Det är bara större bolag som räknas, som småföretagare är du bortglömd.

Den ekonomiska aspekten och otryggheten på arbetsmarknaden var läskig i början. Många tankar for genom huvudet den där första tiden:”Vad händer om jag inte säljer några artiklar en månad…?”, ”Vad händer om jag inte får in en betalning i tid…?”. Just då var jag tacksam att jag inte hade bostadslån, en familj att försörja osv. Bland mina kurskamrater på journalistprogrammet var det ungefär hälften som gick tillbaka till de yrken de hade innan utbildningen.

För egen del hade jag turen att 2008 få ett stipendium på 400.000 kronor för att åka till Stanford University i Kalifornien, USA och studera innovationsjournalistik. Det var verkligen ett lyft för mig. Jag insåg att jag behövde inte bara bevaka och skriva om ett område. Jag kunde göra vilken journalistik som helst. Det öppnade en helt ny dörr för mig. För stipendiepengarna kunde jag även investera i professionell kamerautrustning, vilket också blev ett lyft.

Vilka reaktioner har du mött på vägen efter att du bestämt dig för att byta bana?
Mina närmaste har alltid stöttat mig och tyckt att det har varit roligt att jag vågar och att jag hittat rätt. Så här i efterhand har jag reflekterat över att mina föräldrar aldrig sått någon rädsla i mig. De har snarare uppmuntrat mig till att utforska omvärlden och det tror jag har hjälpt mig i livet. När jag var yngre minns jag att andra föräldrar ofta kom med förmaningar som ”Tänk nu på att något kan hända”, ”Var försiktiga”, ”Akta er….”. Jag tror att det bara skapar rädsla och otrygghet.

Vad är bäst/sämst med ditt nuvarande yrke?
Det bästa är att jag kan åka vart som helst i världen och få tillgång till några av de mest intressanta människorna. Och sedan dela detta med omvärlden. Bäst är också den ständiga utvecklingen och friheten.

Mindre bra är att som frilansare blir du oftast styvmoderligt behandlad. Mina personliga finanser har fått stryka på foten för att jag frilansar. Hade jag jobbat på en redaktion i Sverige hade jag fått en bättre pension, om man uttrycker det så. Som medielandskapet ser ut så blir utlandskorrespondenter allt färre. Det är istället unga, hungriga frilansare som åker ut i världen, men ofta utan uppbackning hemifrån. Om något händer är det jag som drabbas. Som frilansare känner man sig lite som B-laget.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden vad gäller ditt yrkesliv?
Ja, jag är nästan 36 år nu. Jag vill gärna dela mitt liv med någon. Jag bor sedan en tid tillbaka med en man i USA. Samtidigt är det inte lätt att vara på ett och samma ställe en längre tid när man är van att vara på resande fot. Jag funderar en del på vad nästa steg i min karriär ska bli. Antingen fortsätter jag som jag gör nu med frilansandet eller försöker hitta andra intressanta projekt där mina kunskaper och erfarenheter kan komma till sin rätt.

Jag vet att jag troligen inte kommer att bo i Sverige framöver. Jag känner mig inte svensk från första början i och med att mina föräldrar kommer från Tjeckien. Dessutom ju mer jag reser desto mer känns det som att ”hemma” är överallt och ingenstans. De gånger jag besöker Sverige känner jag också att det blir svårare och svårare att dela mina upplevelser med barndomsvänner. Jag inser att min vardag inte är intressant för alla, eftersom vi lever i helt olika verkligheter. Därför blir det lite så att jag söker mig till människor som också har erfarenhet av att bo och resa i andra länder.

Just nu bor jag i USA igen och trivs med det. Den amerikanska mentaliteten passar mig bättre än den svenska. Svenskar är ofta väldigt trygghetstörstande, medan amerikaner är bättre på att slänga sig ut i det okända. Sedan har de förvisso inget att förlora, då deras skyddsnät är i stort sett obefintligt.

Tre tips från dig till de som funderar på att byta bana/starta eget:

  • Följ ditt hjärta
  • Var ärlig mot dig själv
  • Låt inte rädsla vara den styrande kraften i ditt liv

 

 

Related Posts


Dags för en andra karriär?

man nyvy

Att använda sommaren och semestern som ett startskott för ett nytt kapitel i yrkeslivet är ingen dum idé. Jag har tidigare skrivit om begreppet en andra karriär. Kanske är det dags för en andra karriär nu?

Som bekant står Sverige inför en framtid där vi alla troligen kommer att behöva jobba längre upp i åldern än vad tidigare generationer gjort. Vi blir i snitt allt äldre. Ska vi jobba längre behöver vi variation och nystarter för att hålla motivationen vid liv. För några år sedan höjde CSN taket för studiemedel till 56 år. En signal om någon att det aldrig behöver vara för sent för att börja om eller bygga vidare. Lena Elfström till exempel är ett levande bevis på detta. Hon firade sin 50-årsdag med att skriva en tenta på sociologen på Stockholms universitet. Idag arbetar hon som konsult i arbetsrätts- och ledarskapsfrågor. Tidigare arbetade hon på bland annat SAS och Linjeflyg. Att studera samtidigt som man jobbar på till exempel en kvälls- eller distanskurs kan vara en bra ”mjukstart” in i något nytt. Gå ned på deltid om möjligheten finns och söka kurser som ökar chanserna att få jobb inom den bransch som lockar.

Det där med att studera, och framförallt någonstans mitt i livet. Jag har nämnt tidigare att en andra karriär är ett etablerat begrepp i USA. På Stanford University startade man för ett par år sedan Stanford Distinguished Careers Insitute. Det är ett ettårigt livs- och karriärutvecklingsprogram som vänder sig till seniorer med 20 till 30 års arbetslivserfarenhet. Programmet har sedan starten varit omåttligt populärt. Philip Pizzo, som är ansvarig för programmet säger enligt en artikel i SvD Näringsliv att gemensamt för de sökande är att ”alla är väldigt exalterade över att få återvända till universitetet. Vissa vill fördjupa sig inom sitt område, men de flesta är ivriga att påbörja en ny fas, som att starta en ny karriär eller följa ett kall”. De som antas till programmet får tillgång till en coach som hjälper att forma programmet efter personens intresse och önskningar. Målet med utbildningen är att skapa nya karriärvägar för deltagarna. ”Vår förhoppning är att dörrarna som öppnas ska leda till det man har drömt om sedan länge. Eller kanske till någonting helt nytt som man ännu inte kan föreställa sig” säg er Pizzo. Han trycker även på att vi måste ”släppa fixeringen vid åldersrelaterade vägskäl och inse att människor bidrar med olika saker vid olika tidpunkter i livet”.

Programmet på Stanford är en utmärkt och intressant början på något som förhoppningsvis kan sprida sig till fler länder. Genom liknande satsningar och genom att lyfta fram goda exempel kan man få människor att våga byta bana i större utsträckning. Även i högre åldrar. Jag tror att det finns många människor som mentalt redan står på kö till ett karriärutvecklingsprogram. Den största utmaningen är kanske att få arbetsgivarna med på tåget. Att få dem att inse att det är mixen av kön, etnicitet, personligheter OCH åldrar som utgör ett intressant arbetsteam. Som Philip Pizzo på Stanford uttrycker det ”människor bidrar med olika saker vid olika tidpunkter i livet”.

 

Related Posts

 


Hela Sveriges framtid. Med eller utan lärare?

www.nyvy.se

”I believe the children are our future. Teach them well and let them lead the way…”

Whitney Houston 1985. Hennes klockrena stämma strömmade ur alldeles för stora högtalare från min bergsprängare à la 80-tal. Permanentat hår och spretig stel lugg impregnerad av hårskum, fixerad med spray. Stora vita clips i öronen, nya jeans och syrrans gamla Busnelväska. Den gamla bekanta vägen till skolan. En ny dag 1985. Och lärarna hade fortfarande status. Stopp.

Vad var det som hände? Vem drog ned rullgardinen?

Jag kan inte låta blir att ägna ett inlägg åt läraryrket. När temat för veckan ändå är drömyrke. Det skrivs så mycket om yrket i media och skolan berör så många. Elever, lärare, föräldrar. Det är många lärare som byter karriär. Det ser jag inte minst här på nyvy. Förra året visade undersökningar att ungefär hälften av alla Sveriges lärare under 40 år var övertygade om att de skulle byta till ett annat yrke före pension. Det vill säga de lärare som egentligen borde ta över efter de som går i pension de närmaste åren. PISA-studie avlöses av OECD-rapport. Resultaten är entydiga och fallande. Svenska elevers resultat blir allt sämre. Politiker skyller på sina föregångare. Föräldrar skyller på politiker och lärare. Lärare skyller på politiker, elever och föräldrar. Media rapporterar. Samtidigt är bristen på lärare i Sverige enorm. Få vill utbilda sig till lärare. Många av lärarna vill bort från skolan. Våra barn har inget val. De stannar. Men utan lärare ingen skola.

I de studier som fått stor uppmärksamhet i media presenteras Sverige som ett land som rasat kunskapsmässigt och lärarstatusmässigt. Vad beror det på? Är detta exklusivt för Sverige? Det skulle man nästan kunna tro ibland. Men hur ser det egentligen ut för lärare i resten av västvärlden?

På youtube behöver vi bara söka på ”teacher quit” för att hitta en uppsjö av inspelningar som lärare över hela USA gjort där de förklarar varför de nu avslutar sina lärarkarriärer. Anledningarna lärarna nämner har vi hört förut. Ungefär samma som i Sverige. De upplever att de inte får undervisa längre, att de ägnar sig mer åt administration. Nationella prov lyfts fram som extra tidskrävande. Låga löner. Besparingar. Lärarna upplever att de saknar respekt från både elever, föräldrar och samhället i stort. Ungefär så. I USA är lärarna särskilt upprörda över det s.k. ”common core”. En typ av nationell standard som införts i majoriteten av USA:s stater 2010 som en garanti för att eleverna ska få en likvärdig utbildning, oavsett vilken stat de råkar bo i. Ungefär som vi tänker oss att vi ska förstatliga skolan för att garantera likvärdig utbildning. Kvalitén på utbildningen ska inte avgöras beroende på vilken kommun i Sverige du bor i. Common core har inneburit att studiekraven på eleverna har höjts och att man nu utbildar i princip alla elever med fokus på framtida universitetsstudier. Bakgrunden till detta initiativ är att kunskapsresultaten för USA:s elever har rasat internationellt sett. I synnerhet i matematik och naturkunskap. Precis som i Sverige. Innan common core infördes bestämde varje stat sina egna akademiska krav. Nu följer alla samma.

Man har alltså försökt motverka den negativa kunskapsutvecklingen i USA genom att införa common core. Nu växer protesterna. Lärare protesterar, republikan som demokrat. Common core har bland annat inneburit en stor ökning av standardiserade prov. Liknande Sveriges nationella prov. Lärare anser att en stor del av deras tid går åt till att föra in statistik i samband med dessa prov. Tid som skulle kunna användas till att undervisa eleverna. Som i Sverige. Många lärare i USA anser dessutom att proven är alldeles för svåra och att sedan nationell statistik tas fram baserat på resultaten. Denna statistik ska i sin tur bidra till att jämföra USA:s elever med resten av världen. Många lärare protesterar även mot de så kallade charter schools. Statligt finansierade skolor som drivs av fristående grupper. Ungefär som svenska friskolor. I USA har dessa skolor ökat i explosionsartad takt de senaste åren. Skolorna lyder inte under samma regler som vanliga statliga skolor utan kan operera mer flexibelt. Kritiker hävdar att många av skolorna inte uppfyller de nationella kunskapskraven och att de medvetet antar toppstudenter för betygsstatistikens skull. Att de medvetet ratar elever med inlärningssvårigheter och hänvisar dessa elever till de ordinarie statligt styrda skolorna. Man kritiserar även det faktum att vissa charter schools drivs av vinstintresse.

Många av dessa protesterande lärare har fått nog. Och har nu sagt upp sig. Här nedan följer ett litet urval av alla de lärare som nu gör något annat än att undervisa.

Teacher says ”I quit”
In Pursuit of Happiness
Teacher’s Resignation Letter Citing Failed System Goes Viral

I andra länder i Europa då? Tja, i Storbritannien gav 4000 lärare i månaden upp sitt läraryrke kontinuerligt under hela 2014. I Tyskland strejkar lärare för rättvisare löner i landet, eftersom lönenivån avgörs i stor utsträckning beroende på vilket förbundsland du arbetar i. I Frankrike är det stor lärarbrist. Lärarna lider av stress och har svårt att koppla bort arbetet när de väl är hemma. Känslan av att ha allt lägre status är utbredd bland landets lärare. 2013 kom rapporten TALIS, en internationell studie med fokus på lärarnas vardag. I den framkom att mindre än en tredjedel av lärare över hela världen anser att läraryrket har status i deras land. Lärare i asiatiska länder anser att yrket har hög status. Malaysia ligger i topp. 88% av lärarna anser att läraryrket har hög status där. Sverige och Frankrike ligger i botten på samma lista. 5% av lärarna anser att yrket har hög status i Sverige.

På min skola på 80/90-talet fanns det många lärare som älskade att vara just lärare (det finns det idag med, jag vet). Det kunde man märka. Visst fanns det bra och mindre bra lärare. Då med. Men de hade tid. De berättade historier och kunde skratta åt dem själva. Och de lyssnade på våra historier. De hade tid. Sten, Per och Bengt bar skjorta, kavaj och slips. Språklärarinnorna var snofsiga och chicka damer. Speciellt fransklärarinnan. En fläkt av kontinenten svepte förbi i korridoren när de hastade förbi. Lite som en flygbesättning som tog hand om oss, lotsade oss fram i luft….världen. Med en yrkesstolthet. Kanske tur att de slutade när de gjorde. För nu kan de nostalgiskt tänka tillbaka på sin lärargärning med värme, glädje och framför allt stolthet. Som Filip Hammars föräldrar. Se hans egen intervju med sina lärarföräldrar här.

Det hjälper inte att skylla på någon. Det hjälper inte att skaka på huvudet, förfäras och dra en lättnadens suck över att just precis du inte råkar befinna dig i skolans värld. Allas våra barn är där. Vi har inget val. Läraryrket måste bli ett drömyrke. Hela Sveriges framtid finns där. Med eller utan lärare?

Hur var det Whitney sjöng, ”teach them well and let them lead the way…”

 

 

Related Posts


Har du ditt drömyrke?

www.nyvy.se Drömyrke

Har vi svenskar våra drömyrken? Om inte, varför? Undersökningar har visat att en stor del av oss svenskar vill byta yrke eller karriär helt och hållet. Många tycker alltså inte att de har sitt drömyrke. Mer än hälften av alla amerikaner vill byta karriär. De har heller inte sina drömyrken.

Varför har vi då det yrke vi har om det inte är det vi drömmer om? Daah! Naiv fråga med självklara svar? Men jag tror att det finns lite olika varianter av svar som kan vara intressanta att lyfta fram. Ibland tänker vi inte riktigt på varför vi hamnar där vi hamnar. Och ibland kan svaret på det leda oss dit vi egentligen vill vara.

Drömyrket. Det är temat för veckan. Inleder med detta klipp. På en gata i Florida, USA får människor berätta vad de arbetar med och sedan svara på följdfrågan: Is that your Dream job? Se HÄR.

 

 

Related Posts


The Holstee Manifesto: This is your Life

www.nyvy.se

Förra året arbetade Stephen Thorpey som säljare på ett medieföretag i New York. Men egentligen ville han mest av allt starta eget. Ekonomin var det stora orosmolnet. Men till slut vann modet över rädslan. Det som avgjorde saken och som till slut fick honom att bestämma sig för att satsa på sin dröm var manifestet ovan som Thorpey ramlade på när han surfade på internet.

The Holstee manifesto, skapat av företaget Holstee. Holstee grundades av bröderna Dave och Mike Radparvar och deras kompis Fabian Pfortmuller år 2009. Alla tre hade från början karriärer inom näringslivet i New York. Men de, precis som Thorpey, hade en dröm om att göra något eget. De började fundera, testa och spåna hit och dit på fritiden. Till slut kom de på att de skulle designa en t-shirt med en sidoficka ”positioned like a holster” därav namnet ”hols-tee”. Allt material i tröjan skulle vara återvunnet. Efter att ha startat företaget och ett år hade gått jobbade de fortfarande heltid med andra jobb och de hade sålt några enstaka T-shirtar. Mest till anhöriga och släkt. Då bestämde de sig för att ta en risk. I början av en av USAs största lågkonjunkturer sa de upp sig från deras fasta anställningar för att kunna gå in helhjärtat i Holstee. Friskt vågat hälften vunnet.

I en artikel i Washington Post liknar Radparvar känslan att säga upp sig med en sekvens ur filmen Matrix: “You know in ‘The Matrix’ when they unplug you? It felt like that. We had this nervous energy and excitement.” Bröderna Radparvar filmade det här klippet på väg till jobbet för att säga upp sig. THE very day. Båda två. Samma dag.

En av de första sakerna de gjorde var att sätta sig ned tillsammans med sin kollega Fabian på trappen vid Union Square. Tillsammans skrev de ned de mål i livet de vill arbeta för och aldrig någonsin glömma. De skrev ned hur de definierade framgång i livet. Syftet var att skapa något som de kunde tänka på under kommande resa om de någonsin kände sig vilsna. Eller kände att de levde efter någon annans definition av framgång. Det här dokumentet blev The Holstee Manifesto.

Tanken med manifestet var inte att sälja det till andra. Men när det visades på sidan och senare spreds till Tumblr och vidare till andra sociala medier och bloggar var succén ett faktum. De tryckte manifestet på en poster och idag är The Holstee Manifesto företagets mest sålda produkt. I övrigt säljer företaget T-shirts, posters, skrivbordsmaterial, väskor, plånböcker etc. Allt gjort av återvunnet material.

Radparvar säger till Washington post att han blir förvånad men glad när människor kommer fram och tackar honom för att de skrivit manifestet: “It’s as if no one told people that you should be enjoying life.” “Maybe you just have to see something lots of time to act on it.”

2010 spelade Holstee in en Lifecycle Video som en hyllning till The Holstee Manifesto. Företagets grundare gillar att cykla. Det är anledningen till att Holstees budskap sprids just av cyklister runt hela New York. Att cykla ger en känsla av frihet och lycka. När man cyklar känner man att man lever. Cykling är dessutom ett hållbart sätt att färdas på, för både miljön och kroppen. Det stämmer väl överens med Holstees tankar om vad som är viktigt i livet.

 

Related Posts

 


Hemma hos reportage: Heta startups

www.nyvy.se
De senaste veckorna har jag skrivit mycket om arbetsmiljö och arbetsförmåner. Även spektakulära arbetsförmåner. Idag vill jag tipsa om en sida som är kul om man som jag är intresserad av det ovannämnda samt lite allmänt nyfiken på trender och nyheter i arbetslivet. TechCrunch, nyhetssida med fokus på IT-företag gör en serie som heter TC Crib. Där får vi i varje avsnitt besöka heta IT-företag på insidan. Vi får gå in genom dörren hos startups som Airbnb, Indiegogo, Dropbox, NerdWallet, SoundCloud etc. Se deras spektakulära arbetsplatser på nära håll, som om vi själva låg där i hängmattan vippandes med en pappersmugg med kaffe i ena handen och en MacBook Air i andra. Fascineras eller förfasas. Som ni vill. Men lite häftigt är det. Idag besöker vi San Fransisco och Berlin.

NerdWallet, San Fransisco. HÄR sitter, står och går de…omgivna av pyramider med Diet Coke.

Titta in hos Airbnb, downtown San Fransisco.

Factory Berlin, en spännande byggnad på sex våningar där nedersta delen är ett gammalt bryggeri från 1800-talet och resten en ny påbyggd del i ljus puts och stora fönster. Den är belägen precis där muren mellan Öst- och Västberlin en gång låg. Gränsen mellan plan- och marknadsekonomi. Historisk plats. Precis just här samlas idag framtiden. De hetaste startupsen i Europa. Här bor svenska SoundCloud. I gott sällskap av företag som ResearchGate, 6Wunderkind, Mozilla, Zalando etc. Ta en titt i denna häftiga byggnad HÄR!

 

 

Related Posts


Flexibelt arbete: Life is flexible – is your job?

www.nyvy.se
Ibland kan man inte bara sitta och vänta, man får se till att något händer. Det gjorde amerikanskan Sara Sutton Fell, grundare av 1 Million for Work Flexibility. 1MfWF är ett nationellt initiativ där målet är att samla minst en miljon anhängare. Alla delar de samma mål. En större tillämpning av flexibla arbetssätt på arbetsplatser i USA. Syftet med initiativet är att inspirera, coacha, stötta och informera såväl individer som företag om möjligheterna med att arbeta mer flexibelt. Genom att värva fler och fler intresserade vill man bli en stark röst som kan höras på arbetsmarknaden i USA.

Det var när Sara Sutton Fell satt hemma med sin tre månader gamla bebis och just blivit av med sitt arbete som hon började fundera. Hon insåg att tjänster där man kan kombinera karriär och småbarn växer inte på träd. En ambitiös, välutbildad kvinna mitt i karriären. Hade just fått barn och samtidigt slagit huvudet rakt i glastaket. Då startade hon FlexJobs. En privat jobbförmedling som endast förmedlar flexibla arbeten. Deltidstjänster, frilanskontrakt, hemarbete etc. Seriösa tjänster på olika nivåer inom olika typer av organisationer och företag. Som alla går att kombinera med ett privatliv.

Sutton Fell menar att väldigt många arbetsplatser kan bli mer flexibla och att arbetsgivare måste lyssna mer på vad personalen har för behov och sedan testa och utvärdera resultatet. I en undersökning som FlexJobs gjort valde 54% av de tillfrågade hemmet hellre än arbetsplatsen för att få viktiga jobbrelaterade uppgifter genomförda. 19% föredrog den ordinarie arbetsplatsen för att få viktiga uppgifter gjorda.

Flexibelt arbete kan se olika ut på olika företag/organisationer. Det kan innebära flextid, distansarbete, frilanskontrakt etc. Den anställde ska kunna avgöra mer själv när, var och hur arbetet ska genomföras. Arbetsgivarens fokus ska ligga på resultatet. Inte vägen dit. Fördelar för arbetsgivare med att låta anställda arbeta mer flexibelt är enligt 1MfWF att det leder till högre produktivitet bland de anställda, lägre sjukfrånvaro/VAB, bättre företagskultur, ekonomiskt gynnsamt. Vad gäller de anställda är de som kan påverka sin tid själva mer positiva till sitt arbete och mer engagerade, har bättre hälsa, vinner tid vilket i sin tur minskar stress, har hälsosammare relationer med vänner och familj.

www.workflexibility.org/

Sara Sutton Fell startade företaget 2007. Idag finns ca 24 000 lediga flex-tjänster på sidan och 68 anställda på själva företaget. Samtliga arbetar på distans. Framgången med FlexJobs ledde till att hon grundade 1 Million for Work Flexibility. Budskapet sprider sig i USA. 2011 tilldelades Sutton Fell Gamechangers Award. För hennes innovativa arbete för mer flexibla arbetsplatser och hennes positiva inverkan på arbetsmarknaden.

Game changer = En visionär. Eller ett företag som förändrar sättet man ser på något. En idé som helt förändrar utvecklingen av en situation.

Jag tänker att precis som Krav-märkning, FairTrade-märkning, FSC-märkning etc. skulle vi väl kunna införa en ”Game changer-märkning” bland arbetsplatser. Märkningen skulle bli en sorts innovationsstämpel. Här är en arbetsplats som står för nytänkande och som anammar förändring. Som månar om människan, miljön, jämställdhet, staden och glesbygden. Och företagets ekonomiska vinst. Allt i ett. En arbetsplats som tillämpar flexibelt arbete i olika varianter och som är medveten om dess förtjänster. Som vill arbeta i tiden för framtiden. Game changers. Den stämpeln skulle attrahera.

 

 

Related Posts


Arbetsförmåner: The traditional 40-hour schedule an anachronism

www.nyvy.se
Prerna Gupta är amerikanskan som startade Khu.sh, ett företag som gör iPhone-applikationer. Idag är hon produktchef på Smule Inc. Hon har åsikter om arbetstid.

The idea that everyone must be in the office five days a week harks back to a time when workers didn’t have the proper tools to work from home. But we live in a very different world today. Given that technology has made employees accessible around the clock, and that they are often expected to work after hours, the traditional 40-hour schedule is in many ways an anachronism.

Anachronism = anakronism = otidsenlig företeelse. Den traditionella schemalagda 40-timmarsveckan liknas med en otidsenlig företeelse. Ljusår från moderna tider, som jag skrev om i gårdagens inlägg.

In today’s world, where we are constantly connected, the office should be reconceived as a gathering place to communicate ideas and to reinforce personal bonds. Beyond that, employees should be given the respect, and the responsibility, to manage their own schedules and complete their work on their own time, from wherever they choose.

Prerna Gupta är verksam inom IT-branschen, den bransch som gått i bräschen för spektakulära arbetsförmåner. Silicon Valley är ett av ställena där detta blir extra påtagligt. Behovet av att locka till sig den bästa personalen är av största vikt därför blir arbetsförmåner ett hett konkurrensmedel.  Enligt denna artikel i Metro erbjuder 70% av företagen i Silicon Valley flexibla arbetstider. Enligt denna artikel i Computer Sweden ligger Sveriges IT-bransch fortfarande på efterkälken i jämförelse med USA vad gäller arbetet med att underlätta kombinationen arbete och privatliv. Vad beträffar arbetsförmåner i sig har Sverige rent generellt mest fokus på hälsa och balans mellan yrke och privatliv, som t ex flexibla arbetstider. I USA har man utöver flexibla arbetstider även lite mer ”galna” förmåner.

För att bidra med lite perspektiv på hur stort (eller litet) steg detta med flexibilitet vad gäller arbetstid egentligen är, delar jag här med mig av några amerikanska företag som tänkt lite större och lite mer vad gäller arbetsförmåner. Vi är visserligen inte alla anställda på IT-företag i Silicon Valley eller i Stockholm. Men vi kan gott låta oss inspireras av dessa arbetsplatser. Vad är långsiktig personalvård? Vad vinner vi på i längden? Sen skadar det inte att tänka lite utanför boxen. Oavsett arbetsplats och ort.

Här är företagen:

Dolby, företaget som med hjälp av innovativ teknik gör magiskt ljud och ljus. Med kontor i både San Fransisco och London tar de det där med arbetsförmåner ett steg längre. Här kan du se på de senaste filmerna i företagets egna ”state-of-the-art” biograf. Du har vinterlov, ledigt varannan fredag och möjlighet att jobba hemifrån. Dessutom har de v ä r l d e n s bästa espressomaskin.

På Grasshopper, företaget som hjälper små företag att växa sätts de anställdas hälsa och lycka i centrum. Gym, spelrum, gratis snacks och lunch, halvdag på fredagar och yoga-kurser är bara några av förmånerna the Grasshoppers kan njuta av. Jag glömde flextid och del i företagets årliga vinst.

Sist men inte minst, NerdWallet i San Fransisco. Företaget erbjuder en gratistjänst som hjälper dig att hitta de mest prisvärda alternativen för det privata hushållet. Från kreditkort, sjukvård, flygresor, stipendium etc. NerdWallet erbjuder sin personal att ta ut så mycket fri semester de vill (i vilken utsträckning de utnyttjar detta i realiteten har jag ingen uppgift om). Fri läkarvård. En arbetsplats utrustad med yogarum, barvagn, kylskåp med diverse läckerheter. Mat från gourmetrestauranger varje dag. Allt tillhandahålls under devisen frihet-under-ansvar.

Titta in hos NerdWallet och få en glimt av deras arbetsmiljö.

 

 

Related Posts